Idag går det rekord dåligt att plugga. Kan verkligen inte fokusera. Ska försöka avhjälpa det med ett intensivpass för Magnus på friskis. Jag hoppas det hjälper, annars är det bara att gå och lägga sig. Imorgon är en annan dag och så vidare. Och ungefär här fick jag slut på fantasi. Jag gör ett matt försök att kompensera med en artsy-fartsy-ego-emo-bild från föregående dag. In the place of big noses.
Bai.
Känns som att 2011 slutar på topp. Åtminstone på en del sätt. Har just städat halva lägenheten, hallen, köket, badrummet, kanske noggrannare än någonsin. Hade nästan glömt att det inte är ens ett år sedan vi lade om golv, satte upp mosaik, anlitade svindyr rörmokare, handlade för tusentals kronor på ikea och fixade köket och toan som det är nu. Min mamma förtjänar all bonus för att hon alltid ställer upp och Sune kan få lite han med för att han också hjälper till med det han kan.
Mitt självförtroende har stigit någonstans till månen ungefär, var flera år sedan det kändes så här bra. Det bådar ju gott inför 2012. Vad som inte är lika gott är en visdomstand som plötsligt börjat röra sig i överkäken, det är inte skönt och nu har jag slarvat bort voltarenen jag fick av mamma. Inte bra. En annan tråkig sak som kommer hända 2 januari är att räntan på lånet ska betalas. Så jäkla onödigt, vad ska man med ränta till egentligen? Jo jag vet det egentligen men ändå, min ekonomi jublar inte.
Men ändå, jag har allt typ man kan önska sig och lite till (resttentor och visdomstand).
Det är najs.
Nu har vi haft en traditionell Disney-kväll. Kollade på Barn Yard och Monsters inc. Den senare var sjukt mycket bättre. Och en sak jag verkligen börjat störa mig på med filmer över lag är alla män. Män män män! I alla filmer hela tiden! Jag blir så trött. Till och med barnfilmerna handlar nästan alltid om män, eller hanar, eller pojkar. Och oftas har de så klart fruktansvärt stereotypiska roller. När man väl börjar tänka på det så går det inte att sluta för det är ett så klart och tydligt mönster. Filmer görs av män om män. Oftast. Förut var jag en av dem som inte ville bråka, som var nöjd med min lilla bubbla, jag nöjde mig. Men jag är inte det längre, helt automatiskt blir jag arg när folk behandlas olika på grund av kön och när folk säger att den inte finns några skillnader. Det finns fanskillnader ända ner på individnivå och jag vill inte vakna upp om 20 år och tänka att fan vad jag har offrat för den mannen och fan vad jag inte har fått ut ett skit av det. Jag är hellre ensam med min katt än i ett ojämlikt förhållande. Män kan också göra det mesta av sådant som är kvinnligt, det kan de och de ska inte behöva göra någon grej av det heller. ”Ohh vad duktig han är som kan tvätta, laga mat OCH städa! Dessutom jobbar han heltid också!” Å vi ba: Oh my godd! Men det krävs mer än så för att imponera på mig. Framförallt så ska man inte vara alltför självgod och egocentrisk, för det är bland det värsta jag vet. Kanske för att jag själv har haft så mycket dåligt samvete och känt oro just för att vara för ego och så vet jag att många av mina tjejkompisar också tänker. Medan killarna ofta inte bryr sig om det alls utan bara fläskar på och kommer undan med det. Det enklaste vore väl kanske att sluta bry sig, och bara tänka på vad som är bäst för en själv och vad man själv vill, men jag kan inte med det heller. Jag vill hellre veta att jag är en bra person för att andra bra personer tycker om mig, än att veta att jag är bra bara för att jag själv intalat mig det. Jämförelsevis så är det mycket lättare att intala sig att man är bra, men mer hållbart att faktiskt vara bra.
Men nu är det natt.
Puss
Asså shit vad jag mår bra just nu. För att citera mina favoriter Just D:
”Det känns som om jag svävade en meter över marken alla måste tro att man är redigt på knarken
Jag flyger och flinar åt packet.
Har ni aldrig sett nåt vackert?..
..Mitt ego det sväller till trippel volym, mina sunkiga plagg blir en armanikostym”
Fast det handlar inte om skor utan om mitt liv. Jag trodde aldrig att det kunde bli så här bra. Att jag skulle känna mig så här trygg och nöjd med mig själv. Det är fantastiskt, på gränsen till lyriskt. Och dessutom tog jag så sjukt bra bilder på mig själv i går. Haha. Ego-frossa! Antar att det var make-upen och ljuset egentligen. Snygg var jag i alla fall, det vet jag. Och kvällen blev faktiskt roligare än väntat, helt oväntat och lite knasigt.
Jag tror att det var drygt 2 år sedan jag vägde mig senast. Och då gjorde jag undantag från mitt beslut om att sluta väga mig. Anledningen till att jag vägde mig då var att jag hade gått ner en massa i vikt på bara några månader och därför visste jag att viktångesten inte skulle vara nåt problem. Jag var jäkligt smal då, inte underviktig men smal för att vara jag. Jag tror att jag börjar bli så smal igen, jag har dålig koll på hur min kropp ser ut numer, orkar inte riktigt granska mig sådär kritiskt som jag gjorde förr, men alla kläder börjar sitta löst, till och med mina svarta stretchjeans är lite stora. Det konstiga är att jag inte uppskattar det så mycket som jag gjorde förut, för två är sen var jag helt lyrisk och kände mig snyggast i världen. Men nu känner jag mig mest bara bekväm, jag känner att jag kan ha på mig vad jag vill utan att känna mig ful eller fet. Jag har väl aldrig varit fet, men den där känslan av att man är större än bilden man har av sig själv i huvudet, den är så tung att bära på. Så det är ganska skönt att vara smal, speciellt om det kommer gratis, som nu, eller typ gratis. Att ångesten har en viktig del ska man väl inte hymla om, men det är inte så att jag gör några avkall på sådant jag vill för att bli smal. Jag har bara ingen lust att äta mer, är inte mer hungrig och aldrig sugen.
En annan sak jag tänk på är det här med ideal. Jag har alltid haft en idealbild av hur jag vill se ut, jag antar att alla har det, en kakform, en mall som man vill passa in i. Och som jag har plågat mig för att komma dit, fast kakformen sett ut som en blomma medan jag sett ut som en pepparkaksgumma. Jag har insett nu att jag inte har nån kakform kvar längre, jag har tappat den nånstans på vägen. Jaha, vad skönt då kan du ju vara nöjd med dig själv hur pepparkaksgummig du än ser ut, kan man tänka. Men nej, jag är inte nöjd ändå. Som sagt så känner jag mig bekväm i hur jag ser ut, avslappnad liksom, med kläder på. Men utan kläder så vet jag inte vad jag ska tycka, eller i träningskläder. Det finns inget i mina former som jag kan tycka om, jag känner mest ingenting och kanske att mina bröst ser jävligt trista ut. Jag vet inte heller hur jag skulle vilja se ut, är liksom helt lost. Jag undrar varför det är så, jag undrar om det har med åldern att göra, att jag blivit så gammal att jag slutat bry mig, eller om det är för att jag tränar mindre och därför sätter mindre fokus på kroppen, eller om det är för att jag gått upp och ner ganska mycket de senaste åren. Jag minns det som att jag tappade intresset när jag gick ner 7 kg på ca 3 månader och kände mig sådär snygg att jag inte behövde bry mig, annars har jag alltid känt mig lite fel på något sätt, så att man inte riktigt kan slappna av. Man har liksom lite dåligt samvete för att man inte lyckats bättre. Fast man inte kan få sin kropp att se ut hur som helst utan att ta till kirurgi. Det är knäppt att jag inte brytt mig så mycket om min kropp, men ändå känt mig ful och liksom förlikats med att vara ful istället för att träna eller något. Egentligen borde man väl ha jobbat på egot, om man har bra självförtroende så känner man sig snygg och avslappnad oavsett hur man ser ut. Fast jag har ju bättre självförtroende nu, så nu borde jag väl känna mig snygg? Kanske är det på väg. Jag hoppas det. Det är lite jobbigt och inte så jätteupphetsande att vara naken med någon när man känner att ens kropp är lika spännande som en karikatyr i wellpapp.
Jag kände att mig så jäkla snygg så jag tänkte att det nog var en bra idé att ta lite kort, ego-bilder. Trots att jag var helt nykter då så hade jag ändå dåligt omdöme.
Men jag ser galet smal ut på den här bilden:
Och här vill jag mest bara visa att min kamera är ungefär lika bra som en webcam, när man inte använder blixt:
Ego. Det har varit en awesome kväll annars, skitkul faktiskt. 🙂
24 nyanser av grönt 