10 år sen sisådär

20121026-170339.jpg
Så där såg jag ut för 10 år sen

och så här ser jag ut idag.

20121026-170348.jpg

Annonser

Forever ago..

Att flytta har alltid varit påfestande för mig, inte så mycket på grund av jobbet med själva flytten som den psykiska acklimatiseringen. Ibland är det svårare och ibland är det lättare. Jag minns när jag flyttade in i min första studentkorridor, som en illegal inneboende i min brors rum på 9 m². I början fick jag liksom tvinga mig själv för att våga gå ut ur rummet och vistas i de allmänna utrymmena, som tur var gick det bra och jag hade en suverän tid där till slut, mycket bättre än i nån annan korridor.

Mina senaste två boenden är som två kontraster till varandra, jag skulle överdriva om jag sa att jag tänkte tillbaka på min förra lägenhet mer än 3 gånger i veckan, det är nästan som att jag aldrig skulle ha bott där. Här känner jag mig tillskillnad från där hemma efter bara en månad, det är som om jag alltid skulle ha bott här (förutom att jag alltid går till fel port när jag kommer från konsum). Trots att den förra lägenheten var min och jag kunde göra vad jag ville med den och den låg i rätt kvarter bredvid rätt ica och så vidare.

Man kan anta att jag är en social människa som inte trivs så bra med att bo själv. Fast jag verkligen trodde att jag gjorde det, jag trodde att jag hade det perfekta livet, ensam med min katt. Nu känner jag bara att sambo livet är fantastiskt skönt och ekonomiskt. För pengar spelar faktiskt en del roll, har man inga pengar så kan man ju inte göra någonting med sin lägenhet i alla fall.

Fantastiska korridorliv!

I en park i en stad någonstans

Hej bloggen!

Vad gör jag nu för tiden? Glider runt och kollar på lägenheter, tränar, vinner.

Varför hör jag aldrig av mig? Huvudet är på annat håll

Det var alldeles för länge sen vi sågs. Livet kom emellan.

Bor jag kvar i samma etta? Tre månader till.

Vad pluggar jag på? Sista tentan i Näringsfysiologi och fodervetenskap

Men jag avbröt mig idag för att skriva kontrakt och köpa en ny balklänning.

Jag vet att du saknar mig, det finns blogginlägg som aldrig tar  slut. Jag vet att du inte glömt för blogginläggen suddas inte heller ut. Jag har legat vaken på natten och funderat på texter och önskat att datorn var på. En del av mig skulle gärna blogga mer.

Och påsken vara än till valborg?

Man lär sig nya saker hela tiden. Bland annat hur man gör te, på rätt sätt. Här har jag gått hela livet och trott att det bara är att ta tet och hälla på vatten, men så är det tydligen inte alltid. Olika teer vill ha olika temperatur på vattnet och dessutom ligga i olika länge. Som tur är vet jag inget om ifall man behöver dricka det som fint vin med hela den proceduren (titta, lukta, lyssna, gurgla). En sak jag verkligen skulle vilja lära mig (snabbt och lätt helst) är att ta bra bilder. Jag har väl blivit lite bättre men det är så långt kvar! Sen skulle det såklart vara kul om man kunde ha något vettigt redigeringsprogram på datorn också, men då behöver jag en ny dator. I helgen fotade vi en del i alla fall och Tällberg bjöd på sin fantastiska vy och väder utan att knussla.

Klättrar inte i nån jävla ek

För ett år sedan klättrade jag i korkeken med en bag in box i högsta hugg, och var orolig för bakfylla. I år går jag på superbra spex och dricker vin för fjärde dagen i rad, nästan utan bakfylla. Om några minuter börjar världens bästa pojkväns 22:a födelsedag (om man räknar med den då han föddes), då börjar även dagen efter spexbubblan (hurra!) och påsklovet. För ungefär ett år sedan släppte Glasvegas ny platta, i torsdags såg jag dem live på v-dala, för ett år sen var jag tydligen galet kär, men inte i han som jag nu kallar älskling. För ett år sedan hade jag brutal ångest väldigt ofta, och var jag så mycket yngre. För ett år sedan älskade jag Flo, nästan lika mycket som jag gör nu. För ett år sen var jag osäker och förvirrad och fattig, men det är jag inte nu. 2012 är ett bra år.

Püss

Piff & pepp

Imorgon smäller det, då är det bal och jubileum och hela faderullan! Cocktail klockan 12 sen piff och bal 18dk. Har putsat skor, ordnat medaljer på band och provat och hängt fram kläder. Känner mig mer pepp på cocktailklänningen än balutstyrseln faktiskt. Älskar verkligen min blommiga klänning och lackskärpet, som klippt och skuret för mig och den nya kavajen gör sig rätt bra den med. På balklänningsfronten känns det lite som om något nytt skulle behövas, typ en mörkgrön, en fantastisk mörkgrön, det är vad jag vill ha. Vem vet kanske till vårbalen..

Och annars så har jag verkligen taggat till vad gäller träning. Såg härom dagen att mina armar börjat bli rätt skapliga och idag när jag var på ett medel-pass så upptäckte jag att magen blivit starkare än någonsin, har aldrig förr gjort så bra att göra sit-ups! Nästa vecka blir det kanske första löpturen för året och så har jag lovat Erica att följa med till gymmet. Och jag är pepp pepp pepp!

Jag kanske inte är lycklig, men gladare än på mycket länge!

Phüss!

Biolog

Just nu vill jag bli biolog. Jag skulle kunna sluta på slu och börja en biolog utbildning på uu om det bara hade varit enkelt och jag hade trott att jag skulle kunna få jobb som biolog. Nu är det inte skitenkelt, när man gjort slut på flera terminers csn och dessutom läst en flera djurkurser. Men jag är ju inte på helt fel ställe ändå. Kan ju bli en sån där änna lab-agronom, labronom, söka doktorandplats och så vidare. Men vem vet, i höst när vi ska läsa om husdjursavel så kanske jag blir helt fast i det och vill göra det och inget annat. Vem vet..

Grönt i all ära

Men blått kan ju också vara snyggt. Köpte en apsnygg blå topp idag, ett riktigt fynd skulle jag vilja säga, köpte även en kort svart kavaj som jag saknat länge. Och innan det så skrev jag omtenta vilket nog gick sådär, och efter det fikade jag med Sofia. Allt som allt en riktigt bra dag. Hurra för våren liksom.

Och så här ser jag ut i skrivande stund, med nya toppen och allt. Kände att det var dags för en uppdatering.

Phuss

Keratiniserad och torr som fnöske

Jag är trött, utan bra anledning känner mig gammal och ful, eller inte så ful. Men jag tänker tillbaka på hur snygg jag var förr. Det känns liksom lite vemodigt, att man måste erkänna för sig själv att det går utför. Trots att jag inte blivit tjock, trots att jag är ganska vältränad, trots det så är det liksom något som inte är som det var. Kanske är det den naiva gädjen och energin, kanske är det hyn som blivit stel, kanske är det näsan och öronen som växt. Vad vet jag.

Så här ser jag ut idag 2012:

Så här såg jag ut en kväll 2007:

Så här en kväll 2011:

En bild säger mer än 1000 ord, men vad säger den egentligen om verkligheten? Egentligen visar en bild oftast det man själv vill se. ”The beauty lies in the eyes of the beholder” Så när man ser på ett foto av sig själv så är det egentligen bara sitt egen självförtroende man tittar på, om det är en någorlunda rättvis bild åtminstone.

Imorgon har jag veckans tredje och sista tenta, middag hos mor, en fest och mens. Livet är en fest.

Topp 5 2011. Del 3.

Jaha, så har vi kommit till den sista och bästa delen av 2011 års topplistor. Topp 5 bästa sakerna som hänt 2011.

  1. Det börjar bli lite tjatigt nu men jag är inte bättre än någon annan och tycker att det här med longterm relationships är fett värt. Speciellt när man är ihop med någon som man tycker är lite bättre än anna andra killar man träffat.
  2. Så här lite på slump kommer ja att tänka på peace & love, som var sjukt kul. Och det var inte på grund av musiken, utan det var människorna som gjorde allt så sjukt najs.
  3. Vad gäller mina egna prestationer så är jag rättså stolt över att jag lyckades springa milen på 59,12 på blodomloppet i juni. I år satsar jag på att bli ännu snabbare.
  4. Ett tag under hösten klappade jag ihop totalt på grund av att skolan var så elak mot mig/jag var kass. Men inget ont som inte för något gott med sig, familj och vänner visade sina bästa sidor och stöttade och ställde upp och sen dess har min självförtroende graf stigit exponentiellt med tiden.
  5. Min ekonomi såg helt katastrofal ut innan hösten, men tack vare en hel del jobb så ser det faktiskt ljusare ut nu, till och med så bra att vi bokat London-weekend i februari. Det är helt sjukt så skönt det är att slippa oroa sig över försörjning och kunna unna sig något ibland. Kanoners!

Som en bonus tänkte jag även ge er årets bästa:

  • Låt: Florence + The Machine – Shake It Out, vad kan man säga. Florence är genial och när hon släpper hela album såhär så kan man inte annat än bli lycklig.
  • Upptäckt: Sia, fantastisk röst och fantastiskt personlighet, om man får lita på hennes twitter.
  • Film: Panique au Village. Den kanske kom ut 2009, men jag såg den 2011 och jag skrattade så jag dog. Galet bra film. En annan bra film som faktiskt kom ut 2011 men inte kommit till Sverige är Another Earth, rekommenderas varmt. Och nu höll jag nästan på att glömma att jag faktiskt såg en bra svensk film 2011: Kronjuvelerna.
  • Bok: Blev mest kurslitteratur läst för mig 2011. Men en bok jag gärna skulle vilja läsa är Matens pris, som också fick Stora Journalistpriset för årets avslöjande.
Bästa bilden på mig 2011?

Topp 2011

Något måste jag ju skriva, så låt oss göra en lista.

Topp 5 Sämsta sakerna som hände 2011

  1. Jag misslyckades med ca 1 miljard tentor, det var som en slags förbannelse, spelade typ ingen roll att jag pluggade mer och nästan la ner festandet helt.
  2. En sen natt stod jag på ansikten efter att ha försökt cykla en ”genväg” hem från en fest. Det var inte vackert och gjorde jävligt ont. Dessutom var det andra gången.
  3. Schemaläggarna i skolan var helt bortom under våren, flyttade på obligatoriska moment med kort varsen, gav dålig info, la två omtentor på samma dag, samma tid.
  4. Min ekonomi var riktigt kass, och att jag fick avboka jobb pga schemaändringar gjorde ju inte saken bättre precis. Trodde knappt heller jag skulle få något sommarjobb alls, vilket vore katastrof, men i sista stund ordnade det sig och jag fick åtminstone några veckor.
  5. I november fick jag tandvärk som inte ville gå över och det slutade med två rotfyllda tänder lagom till jul.

Imorgon kommer top 5 största händelserna i Paus liv 2011.

Cuz I’m just a spoiled brat

Min mamma är så sjukt dålig på att hålla presenter hemliga, det går liksom inte. Det är ju i och för sig bra för det betyder ju att man oftast får sånt man vill ha, eftersom hon börjar prata om vad hon ska köpa innan hon köper det. Nu har hon frågat om jag inte vill ha en iphåne i julklapp två gånger, jag är inte den som säger nej precis, men försöker påpeka att den är snordyr. Ska väl inte ha för höga förväntningar men min mor är väldigt generös och jag är ju hennes favoritdotter. Och hon är min favoritmamma såklart, bästa mamman i heeela världen. Ibland frågar jag mig vad jag skulle göra utan henne, känns högst oklart. Förhoppningsvis blir hon 31 år äldre än jag så jag slipper få veta.

Huhu vad känslomässig jag känner mig, som gamla jag fast ny. Jag känner mig mer som jag liksom. Och det känns bra. Känner mig typ lycklig (och det är inte pga ovan nämnda iphone).

Nu är det natt. Puss

Och mat är bra har jag hört

Bara för att jag känner mig så självsäker nu så lagade jag såklart skitgod mat också efter att jag hade varit på träningen som också gick asbra. Hurra! Sen fick jag ett sms OCH ett telefonsamtal, bara för att jag är så poppis. Hurra!

Den ser dock inte så aptitlig ut, maten, men det är ju insidan som räknas! Det är därför jag intalat mig att det är kul att cykla 6 km till skolan även när det regnar och betalar 2000 om året för gymkort på friskis. För att inte tala om alla kläder jag köper! Men det var gott, jag lovar. Tyvärr började min skuldra göra ont igen efter träningen, fett störigt. Jag hatar smärta som inte kan tränas bort, då är man ju typ hjälplös. Och min förkärlek för att knapra piller i mänger har faktiskt gått över. Too bad. Säger jag och går och lägger mig, eller kanske går jag till ica.

God natt

Från Helix till Ohio

Nu gjorde jag det igen!

Justice – Helix
Justice – Ohio

Det känns som jag håller på att återfödas. Som att jag håller på att förändras, till ett tidigare jag, typ Pauie 3.0 eller något. Och jag tror inte att det är bara för att jag sitter hemma igen en fredagskväll, som jag brukade göra förr när jag inte hade några kåmpisar. Jag tror att det är något mer, något bra, något mer självsäkert. För det var jag förr i tiden, mer självsäker. Åh andra sidan så är det väl omöjligt att bli exakt som förr, även om det går bra att glömma saker, men allt glömmer man ju inte och människorna är ju kvar. Relationerna man byggt upp kommer ju inte raseras (förhoppningsvis) på en vecka. Jag har glömt vilken version jag är på nu, men Pauie 6.0 låter jämnt och bra. Lite äldre, lite visare, lite bättre.

Päss

Ska det va så ska det!

Ingen fest utan obligatorisk ego-bild! Och jag måste säga att vanan sitter i, nästan så man kan tro att jag är fotogenisk på riktigt. Den är faktiskt också bara marginellt redigerad. Party-Pau! ftw, känner mig som 24 igen.

Nästan exakt som 24!

 

Bara man slipper bli våldtagen i kön

Jag vet inte om folk är så lättlurade men tisdags då jag skrev om Pao, fick jag över 50 läsare och idag/igår då jag skrev om tänder fick var det drygt 80 som tyckte det var värt att klicka sig hit, under den bästa timmen var det hela 35 stycken. Kul tycker jag, jag lovar inget så jag behöver inte känna någon press. Men häromdan bestämde jag mig för att bli mer självsäker och allt känns redan mycket bättre. Det bästa är nog humöret och att det känns mycket lättare att ha överseende med andras baksidor, det är lättare att vara social och ge komplimanger. Självsäkerhet FTW! Nu ska jag sova.

Puss och natt!

PS. Apropå rubriken. Det är alltid sjukt lång kö till toorna på stocken, så jag har så svårt att förstå hur någon kunde bli våldtagen där. Måste varit en sjukt dålig kväll, på många sätt, på typ alla sätt.

Jag borde nog färga håret igen, Florence-rött. Godnatt.

Cowboys utan Clintan.

Var nyss och såg Cowboys & Aliens, en western dör Clintan bytts ut mot Daniel Craig och aliens satts in som extra twist. Jag gillar idém på nåt sätt, om den varit lite mer som MIB kanske det hade varit ännu bättre och då menar jag inte att men in black var en bra film men jag gillar nivån på seriositeten, aliens är så svåra att ta på allvar. Åh andra sidan fick man se ganska mycket av Craigs kropp och den ska man inte klaga på.

Sen regnade det och jag tog en hissbild och sen hittade jag äntligen den roliga funktionen på mitt bildredigeringsprogram, vilket resulterade i detta:

Mitt hår blir inte fint av regn, det får som en hård yta ovanpå och blir frissigt under.

Jag fick dessutom höra igår att min blogg är tråkig och att jag är väldigt osjälvsäker. Jag hade kunnat bli skitsur om någon annan sagt det, men Joel kan komma undan med det mesta. Oftast har det varit det han inte sagt som varit problemet, kanske. En sak är säker och det är att han säger en massa och jag vet aldrig hur jag ska tolka det, så jag har slutat. I och för sig så är det väl inte världens roligaste blogg, det är väl inte meningen heller, och självsäkerhet är något jag önskar att jag hade mycket mer av, det skulle göra mitt liv enklare. Osäkerhet ger ångest.

Det finns ett citat från en av Kents låtar, som jag ofta kommer att tänka på, de där gångerna när man behöver snabba avslut, snabba svar.

Du sa rädslan den går över
Men den där oron stannar kvar
Den gör mig tveksam när du behöver
Snabba avslut, snabba svar
Du sa rädslan pendlar långsamt för oss

Nu är det sovdags. Puss

Shoppiness!

Shopping, åh älskade shopping! Jag vet inte om det är på riktigt bra för själen, men glad blir man i alla fall. Och jag hade bästa sällskapet, när man shoppar med Annie känner man aldrig att man är värst för hon shoppar alltid mer. Haha. Men det är lätt att komma in i den där extasen, unna sig både här och där, men bara sådant man verkligen behöver förstås, som tre nagellack.

Men nu har jag duschat och fan vad jag älskar mousse-sprayen jag köpte, mitt hår är som nytt, sjukt snyggt. Och mina nya toppar, underbara! Jag önskar att det inte vore så sjukt skönt att vara slav under kapitalismen. Jag önskar att jag inte blev så lycklig av nya saker. Men det blir jag speciellt när man just fått lön och blivit godkänd på den förbannade labbrapporten, så man VET att det finns pengar som man kan handla för utan att man ska behöva leva på inget halva månaden. Det här är första gången på kanske tre år som jag får känna så här och fan vad jag njuter.

Nu ska jag gå till uplands och ragga på min pojkvasker, får se om han är lika glad annars får jag smitta av mig.

Puss

The communication doesn’t always work out right

Haha, jag har mailat med min kemilärare idag, vi förstår nog inte varandra riktigt. Kanske är det mitt fel, kanske inte. Men nu tror jag att jag kanske fixat labbrapporten. Känner mig lite stolt faktiskt, för labbrapporter är bland det svåraste jag vet och speciellt den rapporten, dels för att jag inte gjorde den i tid, så minnena hann blekna, dels för att mina anteckningar var jäkligt fattiga eftersom jag trodde vi skulle skriva den ihop, jag och min labbpartner, och dels för att allt var sjukt svårt förra läsåret. Jag kan liksom inte förklara hur allt kunde vara så svårt, jag är ju samma Pu nu men inget är längre lika svårt. Jag vågar till och med ifrågasätta minlärare mail to mail utan att dö, eller knappt bli nervös.

Självsäkerhet är en välsignelse, precis som god sömn och goda vänner.

Time to sleep. Bai.

The Cardigans – Communication

Cares at the door

Dåliga beslut. Hur kommer den här dagen gå egentligen? Känner mig tämligen instabil redan och dessutom åt jag två koppar kaffe till lunch. Inte bra, dåligt val. Jag borde shape upp och work out. Självförtroendet åker bergochdalbana. I need instant fix.

Var på stan, såg en otroligt störig eld-slukare, gick på systemet och köpte lite dyrare vin än vanligt, såg H på vägen hem och log. Fikade med Sofia och lite folk på Snerikes, ett gammalt garderobsskelett  var med, en av mina värsta kaos-framkallare en gång i tiden, men det gick bra, så nu är det preskriberat, hurra. Hjärnspöken välkomna hit, välkomna hem.

Nu ska jag ta tag i ett hörn.

KTHNXBAI