Som en blogg fast kanske mest som en dagbok

Hehe. Jag har dålig humor, det är en tillgång. Vet inte varför jag bestämde mig för att skriva igen. Men jag konstaterade nyss att jag inte hade motivation till att göra någonting annat så det var kanske en kompromiss.

Det har hänt mycket ses sist. Jag har blivit singel och flyttat till skogen (3 km från centrum). Har åter en alldeles egen lägenhet som jag hyr ut ett rum i och jag trivs väldigt bra med det mesta. Man ska inte ha för höga förväntningar, då blir man oftare glatt överraskad.

Katterna har blivit utekatter båda två. Sumo har blivit lite gammal och Siri är lite mer vuxen, till Sumos stora glädje. När de är ute brukar de hänga med en fluffig, gul grannkatt med extremt lång svans, som ständigt försöker attackera. Den har dock respekt för Sumo och Siri tycker att allt är på skoj. Båda katterna är otroligt bundna till mig och följer efter mig när jag går till tvättstugan i grannhuset och de vill inte gå in med någon annan i alla fall inte Siri.

Det står en massa träd runt om husen här. Det ger på något sätt lugn. Jag har känt mig lugnare sen jag flyttade hit för två månader sen. Försöker anstränga mig för att gilla läget också. Inte stressa. Det är najs. Försöker jobba på min självkänsla också. Jag är ju snart 30 och då måste man ha skinn på näsan och våga ta för sig lite. Erfarenheter av livet har jag ju åtminstone så det räcker tror jag, i alla fall dåliga erfarenheter. Jag tror hela tiden att det där ska vända, att saker ska börja gå lite lättare, men nä det kommer alltid bakslag. Fast å andra sidan så har jag det jävligt bra ändå. Jag lever ett liv i lyx jämfört med de flesta andra på den här jorden. Därför måste en ha bra självkänsla, så att en inte drabbas av självömkan. Självömkan har inte hjälpt någon någonsin. Men alla kan inte heller vara tuffa som Thatcher. Men man måste alltid kämpa för sig själv, för ingen annan kommer att göra det och då är det bäst att ha starka muskler (se bild).

muscle

Lurvpöss!

Inte helt död än

Nej men hej! Hej men nej!

20130728-184053.jpgBloggen du är inte död än. Jag fick ett infall att skriva här för att jag är så glad. Mitt liv är verkligen bra nu.

Nästa vecka ska vi få en ny liten katt som ska heta Siri. Bara en sån sak. Sen är det ju en helt underbar sommar, varmt och härligt. Men framförallt så finns det så många underbara människor i mitt liv som gör mig så glad. Det är nästan helt otroligt. Som om jag levde i en dröm. Fast sen finns det förstås lite som är svårt, men det är inte så viktigt just nu. Jag älskar mitt liv. Det är inte så ofta en vill säga det så det är helt klart värt ett eget blogginlägg.

Peace out!

20130728-184206.jpg

2012 – Mitt år i köttrymden

Jag har hört att man ska göra tocken där årskrönika. Och nu sitter jag på jobbet och det är rysligt lugnt så vad passar bättre än en liten tripp längs årets tidsaxel.

Jag minns inte riktigt vad som hände under våren, men man kanske kan göra en liten lista.

De fem bästa 2012:

  • Blev sambo, det var ju najs. Större lägehet, bättre mat, mer sällskap, bättre ekonomi.
  • Jag tror att allt som hänt gjort att jag känner mig mer vuxen och det känns bra, jag är liksom inte rädd för människor längre.
  • Vi var på två asbra semestrar, först London och sen Frankrike och Spanien, det var verkligen härligt.
  • Jag har haft mycket kul med mina vänner, även om tillfällena kanske är färre så är kvalitén desto bättre, har verkligen världens bästa vänner.
  • Träningen har verkligen gett resultat i år även om jag måste jobba en del på längskidåkningen, men jag har mycket motivation så det ska nog gå.

De fem sämsta 2012:

  • När vi var på semester så blev jag bestulen på min mobil och min väska kom försent. Det förstör verkligen sjukt mycket att folk ska hålla på och sno ens grejer.
  • Utbildning utbildning utbildning, den kommer ta livet av mig, som min mamma sa. Det blir liksom aldrig bättre.
  • Smärta jag börjar nästan tro att mormors fibro-gener går igen för jag har haft ont på en massa ställen, armen, ryggen, fingrarna, knäna, huvet och fan och hans moster.
  • Allergi, prickar i hansiktet, klåda på benen, irritation i ögonen. Ja nästa år har jag tom bestämt att jag ska göra ett allergitest. Jag som inte är allergisk mot nåt.
  • Bloggen, ja bloggandet börjar bli ute tror jag. Iaf så börjar nog jag tröttna. Förut var det som en ventil, men nu har jag riktiga människor i köttrymden att tala med. Men jag postar massor av bilder på Instagram och facebook och Sumo gör verkligen succé så följ mig där, @pauies, om du inte har nåt bättre för dig.

20121121-125906.jpg

20121005-143035.jpg

sep-9

sep-6

sep-10

Barcelona-7

Rockamadour-14

Rockamadour-32

Banyule sur mer (43 av 88)

Jag på min drygt-22-årsdag

dinner8

dinner7

IMG_20120630_221732

20121227-155317.jpg

20121227-155346.jpg

20121227-155407.jpg

20121227-155756.jpg

20121227-155839.jpg

20121227-155850.jpg

20121227-155908.jpg

20121227-160034.jpg

IRL vs. IIL

Jag har hängt så ohälsosamt mycket på facebook och instagram den senaste tiden. Jag har ju varit en del gräsänka eftersom Erik haft praktik i Västerås. Och jag har liksom hamnat ett ett fusionsliknande tillstånd mellan bilder och kommentarer och chattar In Internet Life. När man väl är inne i det är det svårt att sluta. Men jag vet att det går över, allt går i perioder. Just nu är en väldigt bra period på många sätt. Jag känner mig verkligen bra och nöjd med mig själv och därför blir jag också snällare mot andra, vilket gör att de är snällare mot mig vilket gör mig glad osv osv osv.. Det är inte ofta man får känna sig så nöjd, jag tror jag var 22 sist det hände att jag verkligen tyckte om mig själv, på alla sätt. Det känns liksom som om jag brutit isen runt mig, känslan av att folk vågar sig närmare.

Men imorgon har vi tenta och det känns riktigt bra faktiskt. Upptäckte att jag hade missat anmälan till en omtenta, vilket ag måste försöka fixa. I annat fall kanske jag får ett riktigt lugt jullov. Men det vore otroligt dåligt för jag måste ta alla omtentatillfällen som ges så att jag kommer ikapp och blir klar nån gång.

Mamma tipsade mig om SmartPen idag, apropå omtentor. Den verkar huuuuuur bra so helst, helt magisk. Måste nog skaffa en sån. Den tar liksom det du skriver och ljuden så att du kan lägga in det på datorn och synka med handout från föreläsningen. Du kan lyssna på det som sades samtidigt som du gjorde en anteckning. Jag vill bara dö, det är för bra. Varför har ingen sagt det här tidigare?

mine mine mine mine mine mine mine mine mine mine mine mine mine mine mine mine

I rymden kan ingen höra dig tänka

20121206-231259.jpg

Jag är en dålig bloggerska, men det bryr jag mig inte om. Jag har liksom varit lite som ett rymdskepp på senaste, halvt bortkopplad från moderskeppet. Vet inte vart jag är på väg riktigt men snart kommer det nog blir bättre.

Jag ska kanske åka till Japan i februari och på lördag ska jag till dalarna och förra helgen var jag i sthlm, det var helt sjukt kul. Jag lever ett liv i lyx. Med bästa vännerna, bästa pojkvännen, skönaste katten, pengar på banken, extrajobb och så vidare. Jag insåg nyligen att jag inte ens är rädd för människor längre, det har jag alltid varit men så plötsligt så har det gått över, helt fantastiskt. Mitt liv är kanske bättre än någonsin, bättre än SSRI, bättre än sommarlov, bättre än en lottovinst. Så därför spelar det ingen roll om jag är dålig på att blogga eller är som ett rymdskepp, för det jämnar liksom ut sig.

Och nu är det väl kanske dags att sluta innan det här spårar ur alldeles.

Jag och mamma hade en stavgångspromenad idag i öven en timme så känner mig faktiskt lite trött.

Godnatt.

 

Sluta jiddra börja trolla

Igår var en mörk dag. Plugget gick inte alls bra, nästan inte alls och jag var på randen till.. ja vad som nu kommer sen. Men jag kom över det och idag har det gått bättre, om än bara lite. Som lite vatten på min kvarn så fick jag i alla fall godkänt på förra veckans tenta, hela 92%. Men alla hade klarat den så det var ju inte så fantastiskt kanske. Jag lyckades också lämna in hemtentan med god tidsmarginal och den kändes genomarbetad och borde således bli godkänd. Hoppas hoppas.. Men det verkar ju ge resultat att sluta med det andra livet och ägna all tid år att sitta med föreläsningar, böcker och dylikt. Precis som jag hade trott, humöret är ungefär så också, som jag hade trott alltså. Sur, grinig, deppig, bråkig, tråkig, ångestig, precis som man vill vara. Dessutom märker jag en stigande shopping trend, både på nätet och på stan, men än så länge har jag pengar kvar i alla fall.

Beställde örontvätt och Frontline till Sumo på apotea.se igår kväll och paketet kom redan idag, typ nytt rekord, dessutom fick man 20% rabatt om man angav rabattkod FA2AP. Ska se om jag kan få hans öron att bli lite fräschare och mindre kliiga, misstänker öronskabb.

Nu: Träning!

Westaroze

20121105-172646.jpg

I helgen var vi till Västerås och hälsade på bror. 20121105-172657.jpgEftersom det ju liksom var Halloween igen så försökte jag få till en något scary-look men misslyckades nog ganska mycket. Hade åtminstone oragea strumpbyxor på mig och en orange Ljung i kruka som present. Vi åt en mysig middag på rådjurssadel och rödbetor med gott vin av tre sorter, det pratades massa läkarsnack och jag kände mig uttråkad. Sen gick vi ner på stan till hotellet där jag och Erik skulle sova, den så kallade skrapan, och tog en drink på Skybar. Det var helt galet, massor av svinfulla människor i medelåldern som raglade omkring eller stod och lyssnade på trubaduren som körde klassiker efter klassiker. Det var en aning chockartat och jag kom aldrig i någon bra stämning. Tänkte att så här vill jag aldrig ha det, aldrig bli som dem. Men det var fin utsikt i alla fall och hotellrummet hade utsikt över gallerian som också ligger i huset och det fanns telefon i badrummet, kuddarna i sängen var dock i samma storlek som soffkuddar.

På söndagen tog vi en promenad efter frukostbuffén och tittade på hamnen bland annat. Tydligen så kan man hyra ”hotellrum” i en trädkoja i stadsparken och på en flotte lång ut i Mälaren, hotell Måsen respektive hotell Uttern. Sen begav vi oss hemåt till katt och plugg, i dimman.

20121105-172747.jpg

20121105-172808.jpg

20121105-172827.jpg

20121105-172836.jpg

My life consists of cat, computer, papers, food and exercise

 

20121101-203321.jpgÄr det så här det ska vara? Ja uppenbarligen. Har gift mig med plugget och tror du inte att jag klarade tentan idag? Jo det kändes typ så bra det kan. Men det ger inte så mycket att blogga om. Tar 1000 bilder om dan på min katt samtidigt som vi kelar, tränar helst 2 gånger i veckan, med min mamma, bakade bröd i tisdags, jobbar imorn, jobbade i helgen, ska äta middag mer Eriks familj imorn, min på lördag. Och nästan all annan tid sitter jag med näsan i min pärm med kursmaterial, eller i en pdf med litteratur från den andra kursen. Jag skulle inte kalla mig vänlig, social eller flexibel, jag är mer som en sur slemklump som blir superirriterad när någon förstör min koncentration.

Men idag när tentan kändes bra så kändes det lätt värt det. En helt ny känsla, att kunna lägga en tenta bakom sig redan på första försöket. Wow liksom. Det kanske finns hopp för mig ändå.

Puss

20121101-203354.jpg

20121101-203423.jpg

20121101-203410.jpg

20121101-203309.jpg

20121101-203459.jpg

20121101-203336.jpg

Avskalat, grått och luddigt

Jag insåg just att mitt liv är förbaskat innehållslöst. Det finns en enorm brist på sociala interaktioner. Det kanske är för att det måste vara så eller så har det blivit så på grund av omständigheterna. Min bästa Sofia har ju åkt till Japan och man har ju så fullt upp med att laga mat och äta bakverk och sen träna bort kalorierna att man inte tar sig tid att ta initiativ och umgås men nån annan, utom på helgerna då. Då måste man ju dricka den traditionsenliga ölen och vinet i glada vänners lag. Alternativt äta middag med en eller annan förälder. Det är fullt upp det säger jag dig och så har jag inte ens nämnt allt plugg. Nu fick jag ju det att låta som om jag umgås en massa ändå. Men det kanske inte är på just det rätta sättet.

Idag har jag en dålig måndag som går ut på att jag sovit fruktansvärt dåligt och vaknat svettig och med huvudvärk och följaktligen stannat hemma med ångest över min patetiskhet. Har sorterat bilder och skrivit ut stenciler och snart är det dags att tvätta.

Sumo har varit ute för tredje gången och det funkar alldeles perfekt. När han vill in så sätter han sig i nån rabatt och väntar tills jag lockar på honom. Idag lyckades jag tom få upp honom till rätt dörr utan att bära. Annars har han nöjt sig med att sätta sig vid grannen en våning ner. Success! Han verkar väldigt nöjd med att få gå ut och när han kommer in sover han alltid som en stock.

20121008-140421.jpg

iTid

Ja, då har nästan en vecka passerat, en vecka i ifånens värld. Sammanfattning? Helnöjd, inte kär men har inget att klaga på. Förutom att mitt liv numer går ut på att fota typ allt och lägga upp det på instagram/facebook. Det här med att vara social det har liksom försvunnit från tapeten, finns ingen kvar, så länge det inte är en söt katt som man kan fota och posta. Här kommer ett axplock:

20121004-191950.jpg

20121004-192027.jpg

20121004-192056.jpg

20121004-192113.jpg

20121004-192124.jpg

20121004-192139.jpg

20121004-192150.jpg

20121004-192206.jpg

20121004-192222.jpg

20121004-192245.jpg

Forever ago..

Att flytta har alltid varit påfestande för mig, inte så mycket på grund av jobbet med själva flytten som den psykiska acklimatiseringen. Ibland är det svårare och ibland är det lättare. Jag minns när jag flyttade in i min första studentkorridor, som en illegal inneboende i min brors rum på 9 m². I början fick jag liksom tvinga mig själv för att våga gå ut ur rummet och vistas i de allmänna utrymmena, som tur var gick det bra och jag hade en suverän tid där till slut, mycket bättre än i nån annan korridor.

Mina senaste två boenden är som två kontraster till varandra, jag skulle överdriva om jag sa att jag tänkte tillbaka på min förra lägenhet mer än 3 gånger i veckan, det är nästan som att jag aldrig skulle ha bott där. Här känner jag mig tillskillnad från där hemma efter bara en månad, det är som om jag alltid skulle ha bott här (förutom att jag alltid går till fel port när jag kommer från konsum). Trots att den förra lägenheten var min och jag kunde göra vad jag ville med den och den låg i rätt kvarter bredvid rätt ica och så vidare.

Man kan anta att jag är en social människa som inte trivs så bra med att bo själv. Fast jag verkligen trodde att jag gjorde det, jag trodde att jag hade det perfekta livet, ensam med min katt. Nu känner jag bara att sambo livet är fantastiskt skönt och ekonomiskt. För pengar spelar faktiskt en del roll, har man inga pengar så kan man ju inte göra någonting med sin lägenhet i alla fall.

Fantastiska korridorliv!

Pepp talk..

In this very couch, i hörnet närmast fönstret, lyckades jag somna efter inte ens sida statistik. Det är alldeles för skönt att sova i soffan och Sumo kommer av nån anledning alltid och tar sig en plats i knät så fort jag tar upp en bok. Men det är ju mys.

Nu har jag vaknat och hunnit laga mitt livs första pasta gratäng, med lite väl mycket cayenne men med extra ost som kompensation. Den ser god ut i alla fall och är vegetarisk.

Försöker hitta nån sorts motivation till att plugga. Klockan 00.30 en fredagskväll är kanske inte bästa tiden, men det var fullkomligt omöjligt vid 12.30 också. Det är så mycket annat som man måste tänka på hela tiden. Jag skulle behöva bo i en tub, där man mara kan se rakt framåt och inget varken bakåt eller åt sidorna. Jag måste prata med en syo. Men den senaste veckan har varit en ågrensvecka, inte kommit mig för med någonting för utom den enkla, skolan (att gå till och vara i skolan alltså), jobbet, träningen och en del matlagning. Det är uppenbarligen för mycket, har sovit dåligt och ligger ganska mycket efter i plugget, vilket jag i och för sig delvis kan skylla på adlibris som tagit 9 dagar på sig att leverera min bok. Svårt med statistik utan bok och anteckningarna är inte så lätta att följa när man inte hinner tänka utan bara skriver som en robot på föreläsningarna.

Mitt liv är bra, men det är en del som faktiskt inte funkar trots upprepade försök. Jag börjar allvarligt fundera på att lägga det här med studier på hyllan. Innan det gör mig galen. Bara ett år till så jag får min kandidat.

My place, probably the best place in the world

Jag började skriva på ett inlägg om saker jag tänkt och tyckt på sistone, men det blev för luddigt så jag slänger upp lite bilder på nya lyan istället, som jag lyckades hinna med att ta i söndags. Trots storstädning dagen innan så ursäktar jag för visst stök, men det ska ju synas att nån bor där också.

Självförsvar ftw!

Det här veckan har varit riktigt tuff. Efter tentan i måndags känns det som jag varit igång konstant. Jobbade på uplands i köket både måndag och tisdag och på onsdagen var det jobb på växeln på uu, torsdag upplärning på Forsmark och idag uu igen. Jag blir så stressad av att gå upp aptidigt att jag vaknade varje timme natten till igår och trodde att klockan var 5 varje gång, jag var till och med på väg upp 3 gånger. Det är en av mina svagheter, att jag ibland är helt oförmögen att se vad klockan är, det kan hända på dagen också, speciellt med analoga ur. Blandar ihop 3, 6 och 9 åt höger och vänster, otroligt opraktiskt.

Men igår när jag kom hem så började jag äntligen bli riktigt trött, har på något konstigt sätt lykats hålla mig pigg utan varken mat eller kaffe, idag var första dagen jag hann äta frukost. Vi kollade på Amalie från Montmartre, jag vet inte varför jag inte sett den tidigare för den är väldigt mycket en sån sorts film som jag gillar, och den var ju supermysig. Jag ska försöka se mer fransk film. Sen fick jag plötsligt superont och hemska urinvägsbesvär, är det någon smärsta som är olidlig så är det just urinvägsinfektion, och ännu värre när man ska sova och är supertrött. Jag började nästan gråta, som tur var hade jag älsk som tröstade mig. Trodde jag skulle få genomlida ännu en natt med irriterande sömnstörningar, men plötsligt så kändes det bättre och sen gick det över och jag somnade som en stock. Ibland blir man bara så lycklig över att ha ett så bra immunförsvar.

En annan sak att bli glad för är att jag klarade båda omtentorna jag haft senaste veckorna, fick just besked. Så nu kan jag äntligen slappna av lite, har känt mig som på nålar, nu är det bara en tenta kvar från vårterminen, den värsta av dem alla i och för sig men jag har ju flow nu. Fint väder är det också. Lycka!!

Att sälja sin själ, växa upp eller bara ha ett liv

Juli kommer bli en kul månad. Inleds i bakisångorna från peace & love och går rakt upp i luften och ner i Barcelona där en hyrbil väntar som ska ta oss till Banyul sur mer, för 5 dagars släktumgänge, därefter åker vi vidare till Rocamadour för ett par dagars friluftsliv/lugn/whatever man kan göra där och sen åker vi mot Barcelona, med ett stopp på vägen på ett ställe som jag inte minns namnet på och sen kommer vi slutligen till Barcelona, där vi också ska spendera ett par dagar. Sen blir det hem och jobb resten av månaden. Sådan är jag nu för tiden, en sån som inte bloggar för att jag har annat för mig typ. Så fukking vuxen och viktig, lol. Vi konstaterade det förra helgen, att vi börjar bli vuxna, flyttar ihop, skaffar lägenhet, tar examen. Sådär som vi aldrig trodde vi skulle göra. Inte på 1000 år. Men nu när vi gör det så känns det ändå ganska bra, för vi har fortfarande kvar varandra, trots att våra liv förändras så kan vi fortfarande ha kul när vi ses, vi är väl kanske sådana där vänner för livet. Och det är kanske det bästa av allt.

Samboll!!

Vi har köpt lägenhet nu! Flyttar in 10 augusti! Helt galet faktiskt! Kan knappt vänta tills dagen är här. 🙂

 

Dysfunktionaliteten

I helgen, närmre bestämt i går, hade vi kalas med familjen. The horror! Jag önskar att man kunde prata och reda ut saker, att alla irritationsmoment kunde kastas i en balja med syra och lösas upp i tomma intet. Men det finns två problem, det största är väl det som vi inte pratar om, alla undertryckta känslor av orättvisa, missförstånd och bitterhet. Det andra är det eviga malandet och den totala oförmågan till att lyssna, som förstås är direkt kopplat  till föregående problem. Det är svårt att vara neutral. Bitterhet från ena sidan och total oförståelse från den andra. Kan föräldrar få gå i parterapi 15 år efter att de skiljts? Om jag ens trodde att det skulle komma på fråga, om frågan inte möttes av total dövhet och skitprat om avundsjuka, så skulle jag kanske föreslå det. Nu orkar jag inte ens tänka på det.

Min familj som var så normal, så stabil. Nu känns det som att vi mer och mer delas upp i två läger, som två isflak som hjälplöst flyter ifrån varandra, det ena med framdelen bortvänd.