All this and heaven too

20121207-203713.jpgSkaffade mig spotify igen. Det är som ljuv musik i mina öron.. Just det. Ibland måste man vara utan ett tag för att det ska kännas riktigt bra igen. Musik har inte varit så här bra på länge. Dessutom är jag trött som ett as och kall om fossingarna. Tanken är att jag ska ta ett par öl med Max på Uplands om ca 1 timme.. Så jag måste pigga på mig lite.

Imorgon bär det av mot sherwoodskogen aka dalarna. Redan 9 ska vi åka, klockan 13 börjar julbordet. I Djura, som inte ligger långt från Djurås, som ligger nära Djurmo som bara ligger 2-3 mil från Djurbo, det finns till och med nåt som heter bara Djur där också. Dalarna kryllar av djur. Inte konstigt att man är som man är.

pöss

Annonser

Äta gräs

Sumo och jag tog just en promenad. Han åt gräs, jag tog kort och postade på instagram. Vi är så hippa. Sprang en mil idag för första gången på ett år. Kändes bra, men blev ganska trött. Har förföljts av en återkommande brist på matlust, vilket ju är skitkonstigt eftersom jag tränar som en gnu. Men det börjar synas lite tycker jag, känner mig nästan lite yngre. Lyckan i det liksom.

Men nu är jag satans trött, borde plugga men orkar inte riktigt. Så sjukt att vi typ har hur mycket instuderingstid som helst till tentan, känner mig på tok för avstressad. Som tur är så är det intressant och relativt förståeligt till skillnad från förra årets biokemitenta. Den vill jag helst glömma, men har ju tyvärr en omtenta släpandes. Och om en vecka åker vi till Kolmården, det blir sjukt skoj! Bakom kulisserna liksom. Tänk om man kunde få klappa en livs levande Kapybara, det vore helt fantastiskt!

Mmm.. nu ska jag redigera lite bilder innan jag somnar. Puss

Topp tre äckliga lukter

Hittills på anatomikursen har vi fått uppleva en del nya spännande lukter. Värst var ko juvren med gammal sur mjölk i. Idag fick vi även uppleva den fantastiska doften av grisens matsmältningsorgan, kände mig spyfärdig ett par gånger. En sak som jag trodde skulle vara värre var de hanliga könsorganen, men de kommer först på tredje plats. I morgon blir det digestionskanal idisslare, alltså ko, och på onsdag får vi göra heldjursdissektion av en get, får eller gris. Spännande att se om topplistan förändras, lovar att återkomma i så fall.

Våldtäkt i Ankeborg!

När jag och Sofia begav oss hem från JB och skulle hämta Sofia cykel så upptäckte vi tre gräsänder på en gräsplätt mitt i ån. Inget konstigt med det egentligen, om det inte hade varit för att den ena hanen, det var två hanar och en hona, sprang efter honan och verkade hålla ett stadigt tag med näbben i hennes ryggfjädrar. Den andra hanen verkade mest förvirrad med stannade hela tiden i närheten av det kämpande paret. Änder är ju ett av de djurslag där man faktiskt dokumenterat att våldtäkter förekommer. Jag fick känslan av att det var just en våldtäkt vi fick se, men så vet jag inte allt för mycket om änders parningsritual. Honan verkade dock väldigt ovillig och gjorde allt för att komma undan och de höll på ett bra tag och de hade inte gett sig när vi gick. Sen undrar jag också vad den andre hanen hade för sig? Hjälpte han till, var det en gruppvåldtäkt? Eller var han bara en sån som gillar att titta på?

Det kunde varit jag!

E skickade en länk till mig på facebook. Värt att få pris för att man tar hand om övergivna marsvin. Värt att ha 20 egna marsvin. Mmmm… Mitt mål är ju att skaffa 250 marsvin. Än så länge har jag en katt, epic fail på den. Kvinnan i artikeln heter Winge i efternamn, undrar om hon är släkt med den Wingen jag känner?

Åhh jag får marsvins-cravings. Jag vill också ha 20 marsvin, eller i alla fall ett par tre stycken. En röd, en svart och kanske en brun. Molly, Blondie och Midori. ♥

Världens bästa Gurkis:

Världens minsta val och Christer Sjögren.

Idag hade vi honom igen! Den fantastiske föreläsaren, Olle. Han påminner lite om G, det bidrar nog till att jag gillar honom så mycket. Idag pratade han om vätskebalans och temperaturreglering, och valens utveckling. Han visade bild på en liten tumlare som de hade fått in efter att den fastnat i ett nät och drunknat, den var söt. Imorgon ska han och en till lärare dissekera ett djur medan vi ser på. Jag har aldrig sett det förut så det ska bli spännande, jag tror att det blir en mink eller en räv som de ska skära i.

Föreläsaren vi hade sist, efter Olle, pratade om digestion och jag minns ingenting mer än att han lät som Christer Sjögren. Som av en händelse så hade Hanna en skiva med just Christer i bilen som vi efter många om och med lyckades lyssna på på vägen hem. Det var en härlig stund. Haha.

Jag känner mig alldeles studsig. Har kanske druckit för mycket kaffe och så är jag glad, fortfarande. Energin liksom flödar, det är bra lustigt.

Mot Sherwood skogen!

Så här ser en död tumlare ut.

Christer, inte död än vad jag vet.

 

Up, up we go!

Statistiken går åter ingen uppåt för bloggen, känns bra tycker jag.

Själv håller jag dock nog på att gå ner, snorar som tusan och nyser stup i kvarten. Inte bra. På torsdag ska vi ju till Lövsta och ha nån praktisk etologiövning, då vill jag inte vara sjuk. Jag måste säga att jag verkligen gillar husdjurens beteende-boken den är klockren, känns verkligen som att informationen är bra och en hel del som inte är helt självklart. Till exempel så visar studier att den perfekta djurskötaren är en riktig kuf som mest prata med sina djur och inte är så lätt att begripa sig på som människa, den är dock glad och positiv mot djuren men struntar i vad andra människor tycker om den. Och så finns det en hund som kan skilja på flera hundra ord, och den behöver bara höra ett ord en gång för att minnas det ett halvår senare. Man kan till exempel be den hämta en strumpa som ligger i rummet intill, trots att det ligger många andra saker där. Om man ber den hämta något som den inte vet vad det är så kan den använda uteslutningsmetoden om den kan identifiera alla andra saker som den har att välja på och sen minns den det ordet och kan koppla ihop det med föremålet. Såå jäkla coolt.

I Google You.

Haha, det är bra lustigt att den sökterm som gett mig överlägset mest besök från sökmotorer är myrkott. 87 stycken har klickat sig in på min blogg efter att ha googlat myrkott. På andra plats har vi 24 nyanser av grönt med 29 sökningar. 25 stycken har sökt på pauie wordpress eller pauie.wordpress och 15 stycken på mitt fullständiga namn, Paulina Lenngren Hysing. 3 stycken har sökt på personalfest i ånge? Vad handlar det om? Norpan, eller barbro svensson klepto, har gett mig 8 besökare. Sen blir det väl inte så mycket mer intressant än så. Eller jo för den senaste veckan så är det hela 14 stycken som sökt på 24 nyanser av grönt, det är ju typ hälften av alla nånsin, knasigt.

Men nu ska jag ge mig, kanske sova. Det är ju en dag av matte imorgon med. Fan vad ambitiös jag är, trodde aldrig jag skulle kunna vara sådan utan att typ dö av det. Men jag mår ju relativt bra än så länge så vi får väl hoppas det håller i sig.

Vem skulle inte vilja lägga vantarna på en sån här liksom?

 

En get, två getar.

I kväll har jag läst om getar, eller getter som de heter i folkmun. Jag är stolt över att jag faktiskt har hållit mig på mattan och inte på facebook, som jag brukar. Jag är mindre nöjd med att det gått så segt och att jag inte hunnit läsa allt. Men men, sån är jag, långsam som en get, utom när det gäller mat. Jag fick träna hårt i högstadiet på att äta snabbt, för att inte bli lämnad ensam kvar, i gymnasiet vann jag damklassen (om det hade funnits någon) i en våffelätartävling, nu är jag alltid först klar med lunchen, användbara skillz, verkligen. Jag önskar att det var likadant med läsningen, men trots att jag tränat så är jag fortfarande typ långsammast och dessutom har jag dåligt tålamod. Men än har jag inte get(t) mig, eller jo för idag, min mage (konstigt sammanträffande där) säger att jag behöver sova för jag har fått dålig hy. På något oförklarligt sätt så är insidan av min mage och färgen på mitt ansikte sammankopplade. Dessutom börjar vi 8 imorgon och sen ska vi på studiebesök till Västerås och titta på höns, ekologiska höns faktiskt, vi får bara titta på ekologiska ställen verkar det som, kanske är tur. Jag är ungefär 1000 gånger så bra på att argumentera för varför man ska va vegetarian än köttarian, jag insåg det idag.

Men skepp åh hoj! God natt!

Pauie och hästtröjan.

Min nya tröja är verkligen ett kap. Som min vän brukar säga: Om det inte är lätt så är det inte rätt. Och det här var ett lätt val och det känns verkligen rätt. Jag tycker att man kan applicera det ordspråket på nästan allt. Studierna till exempel, jag tänker mig att höstens kommande studier kommer gå lätt som en plätt. Alltså jag tror inte att det blir en dans på rosor och jag är tämligen säker på att Ultuna kommer äga min själ hårt under terminerna och att jag kommer plugga tills jag gråter, men jag tror att det kommer vara lätt därför att det känns rätt. Läsa om djur liksom, vilken lyx, även om det kanske är grisproduktion det handlar om.

Låt hjärtat va mé, allt du gör beror på dé.

Trots allt.

Trots att jag befarar att jag satt mig i fel båt och så vidare så känner jag mig ändå nöjd. Det känns liksom bra. Jag hoppas att det kommer fortsätta så.

För övrigt så har jag en bakfyllefri söndag, trots vinaren och groggen jag drack igår. Men man bli ju oftast inte lika varken full eller bakfull andra dagen. Jag känner dock att det här med tvådagars inte är helt hållbart. Det var i och för sig inte ens hållbart första dagen. Huvudvärk redan vid 11 liksom. Nä jag vet inte hur jag ska gå. Det här livet som man önskar att man hade, det är fasiken inte lätt att uppnå och framförallt inte att orka med.

Pauies drömliv skulle se ut som följande:

Vardagarna spenderas på slu på en intressant och givande utbildning och studierna går bra, inga omtentor och missade poäng. På kvällarna är det träning eller umgänge med vänner som gäller, det finns även ett och annat marsvin att ta hand om och en medryttarhäst att rida på 1-2 gånger i veckan. På helgen är det alltid roliga fester både fredag och lördag.

Jag har funderat på det här med pojkvän, och jag har nog kommit fram till att det finns en sådan i mitt drömliv. Jag menar ett liv utan sex är inte ett drömliv och att ligga runt är ju oftast ingen höjdare, så han kan få vara med på ett hörn.

Mitt drömliv känns inte såå långt borta, det som saknas är väl framförallt djuren. Och så orken, orken att ha roligt, att vara rolig, att vara glad.

Eller ”Byggare Bob i Söderhavet”

Dag 7, 21 december.

På måndagen chillade vi på beachen, jag låg och läste mest och gömde mig från solen i motsats till Säterkräftorna som ålade omkring på stranden och blev allt mer mörkröda. Vi haffade munk-madamen och köpte de godaste munkarna jag ätit tror jag. Kokos på utsidan och en härlig sylt gjord på ananas. Jag hörde förresten en teori om varför det heter just ananas på svenska. När ananasen först kom till Sverige, så hade den inga egna lådor utan kom i banan-lådor. För att enkelt skilja ananasen och bananerna åt så strök man helt enkel över ban, i bananas, och så blev det ananas. Jag vet inte om det är sant men det är ju ett lite knasigt namn, ananas.

Dag 8, 22 december.

Jag trodde att vi åkte till Thailand för att slippa fira jul, för att avbryta de uttjatade svenska traditionerna. Jag hade fel. Gamlingarna bestämde sig tidigt för att de måste läggas in sill och gurka och mamma hade släpat med sig pepparkaksdeg ända hemifrån. Deras största problem vid inläggningen blev att hitta kryddpeppar, som tydligen inte används i Thailand. Det slutade med att de fick fråga en bekant svensk som driver en svensk/thai-restaurang som heter Blue Mango, och hon hade några till övers, direktimporterade från Sverige. Så det blev inlagd sill och senapssill och en jansson.

Vi åkte även till Fossil stranden, där gamlingarna skojade om att det säkert skulle bli kvar. Det blev dom inte men det var väldigt trevligt att vara där och köpa äkta pärlarmband för en tia och halsband för 40-50 kronor. Jag ångrar nästan att jag inte köpte fler. Blev bara två halsband och tre armband, varav ett som jag gav mamma i julklapp. Bara för att man är utomlands betyder inte det att man inte behöver ge julklappar.

Dag 9, 23 december.

Dagen före julafton passade vi på att ta en tur till Nosey Park och rida lite på elefanter. Det var spännande och något jag aldrig tidigare provat. Blev först överförtjust, och någon speciell lycko-gen aktiverades, när jag upptäckte att elefanter luktar som hästar. Jag och mamma fick en söt liten dam på 42 år, som jag inte minns namnet på, och grabbarna fick en lite större karl på 49 vårar. Man fick verkligen hålla i sig i korgen när vi vandrade ut i skogen. Upp och ner och hit och dit gick det. Vi stannade för att ta kort och mata dem lite med ananas, muta dem att uppför, för de var en aning bångstyriga. När vi kom tillbaka fick vi se en jättestor gul spindel som satt övanför disken och mumsade i sig getingar. Och så fick vi ge elefanterna mer ananas, sen fick de gå och bada och vi köpte en tjusigt utskriven, turistig bild av oss taget under ritten. Jag vet inte varför vi köpte dem, för vi hade säkert bättre bilder själva, men det är svårt att inte slänga pengar omkring sig när man kan.

Lite senare började vi projektet Peperkakshus-bygge. Det visade sig vara svårare än väntat eftersom kvalitén på byggmaterialet inte var så bra som det stod på förpackningen, eller så var det vi som var kassa. När vi upptäckte att husdelarna inte villa hårdna fick vi slå våra klocka huvuden ihop för att hitta på något. Vi testade att lägga dem i rum med AC och vänta, men till sist fick vi limma fast dem på pappskivor, vilket visade sig inte heller var helt bra för sockerfogen smälte och taket började dela sig på mitten och glida av, som tur var kunde vi anställa en prydnadstomte till att hålla ställningarna. Vi hade även glömt att köpa smarties och kristyren var lite för seg. Men lika glada var vi för det men gladast var nog reven.

Eller ”Masaaage?”

Dag 4, 18 december.

Fredagen blev en slapp dag på stranden. Vi blev introducerade för familjen på ”8:an”, som var ett av ca 15 hak utmed stranden där man kunde få massage, manikyr, pedikyr eller annan skönhetsbehandling. 8:an var lätt bäst, dom gav oss bananer, annanas och kaffe på stranden nedanför deras ställe, i gengäld gick vi alltid dit. Jag fixade alla naglar och sa att jag villa ha små blommor på, tyvärr var hon som gjorde mina naglar bättre på massage så dom fick göra om allt så det tog väldigt lång tid, men resultatet var mycket tillfredsställande.

Efter lunchen på The Last Café, längst bort på stranden, gick vi iväg på en lång bro, som över gick i trapp upp, bro och slutligen trapp ned, till en annan strand på andra sidan en klippa. Där låg ett hotell och allt var fantastiskt idylliskt. Vi badade lite och gick sen tillbaka för att se på aporna som höll till där bron/trappan började. De var verkligen inte blyga och det satt en tant och sålde bananer och nötter att mata dem med under ett paraply. När man inte gav dem något började dom morra, väldigt charmigt. En hoppade helt oväntat upp på min rygg och satt där en stund. Väldigt fascinerande. 

Dansa med vapen

Åh. Idag har jag ångest och är lite mer uppgiven om mänskligheten. Och mig själv. Jag önskar att jag kunde flytta ut i skogen och bo där med ett gäng marsvin och katter och hästar och klara mig alldeles själv. Men jag kan inte vara själv för då blir jag galet deprimerad. Livet är vidrigt. Men en bra sak är att jag faktiskt tycks ha hittat ett par hörlurar som faktiskt passar och inte ger mig huvudvärk. Kanske.