The Pain of Aging

Det slog mig här om dagen att det nog faktiskt är oundvikligt att undvika kroppens åldersförändringar. Även om en tränar som aldrig förr. Det känns lite bittert för jag är en perfektionist och i och med att min kropp förändras så kommer jag kanske aldrig känna mig sådär snygg som jag gjorde förut. För jag har testat att gå ner i vikt bara, och det gjorde mig inte nöjd och nu tränar jag ju mer än någonsin, men sanning att säga så blir jag nog inte snygg av det heller. Vissa saker blir givetvis bättre, rumpan har blivit lite fastare, hållningen kanske lite bättre och jag håller vikten trots att jag äter ganska mycket av allt. Men den där wow-känslan verkar inte vilja infinna sig längre. Det känns lite tråkigt samtidigt som jag allt tydligare påminns om de egentliga fördelarna med träningen, vilka är att hålla kroppen frisk och stark. Efter ett två veckors uppehåll brukar jag ha stickande och skärande smärtor i ryggen och nu senast så överansträngde jag en axel och fick ont ända ut i fingrarna. Dessutom blir det ju svårare att sova och man blir förstoppad. Och jag är inte ens 30. Dessutom har jag nu fått diagnosen rosacea och mina ögonbryn har på något mystiskt sätt nästan försvunnit och måste nu mer målas dit.

Ibland är det svårt att inte känna avund till dem som begåvats med perfekta kroppar, hud och hår. Eller till dem som bara helt enkelt utgör en snygg helhet. Alltså dem som inte är pinnsmala utan snygga med kurvor, de som ser snygga ut i sin stil. Jag är varken smal eller tjock varken kurvig eller helt utan form. Mina största komplex är mina lår, som innehåller en massa muskler, men utan att se vältrande ut, och min framsida. Förhållandet mellan bröstens storlek i relation till midja, höfter och mage är för mig inte tillfredsställande. Jag vet inte hur jag skulle kunna göra det bättre utan operation heller för bantar man så blir ju brösten mindre och den där lilla kudden på magen försvinner ju aldrig oavsett hur bra magmuskler man har. Dessutom tror jag inte att det går att göra midjan proportionerligt smalare än resten av kroppen.

20131125-134410.jpgMen jag misströstar ej i oändlighet. Nej, som feminist måste en vara stolt över sin kropp oavsett. Jag har ju inte valt den här kroppen och det verkar ganska dumt att lägga ner oändligt mycket tid och pengar på att försöka förändra den när jag inte hade tänkt livnära mig som skönhetsdrottning eller fotomodell. Jag vill inte ens stå på en scen. Enda anledningen skulle vara att tillfredsställa mig själv när jag ser mig i spegeln och då är det nog enklare att jobba med insidan av huvudet så att en kan acceptera situationen som den är. Det finns ju uppenbarligen andra som tycker att jag duger, varför skulle deras uppfattning vara sämre än min? Jag kanske inte älskar min kropp, jag överlåter det till dem och är istället glad över att vara älskad.

Över och ut

IRL vs. IIL

Jag har hängt så ohälsosamt mycket på facebook och instagram den senaste tiden. Jag har ju varit en del gräsänka eftersom Erik haft praktik i Västerås. Och jag har liksom hamnat ett ett fusionsliknande tillstånd mellan bilder och kommentarer och chattar In Internet Life. När man väl är inne i det är det svårt att sluta. Men jag vet att det går över, allt går i perioder. Just nu är en väldigt bra period på många sätt. Jag känner mig verkligen bra och nöjd med mig själv och därför blir jag också snällare mot andra, vilket gör att de är snällare mot mig vilket gör mig glad osv osv osv.. Det är inte ofta man får känna sig så nöjd, jag tror jag var 22 sist det hände att jag verkligen tyckte om mig själv, på alla sätt. Det känns liksom som om jag brutit isen runt mig, känslan av att folk vågar sig närmare.

Men imorgon har vi tenta och det känns riktigt bra faktiskt. Upptäckte att jag hade missat anmälan till en omtenta, vilket ag måste försöka fixa. I annat fall kanske jag får ett riktigt lugt jullov. Men det vore otroligt dåligt för jag måste ta alla omtentatillfällen som ges så att jag kommer ikapp och blir klar nån gång.

Mamma tipsade mig om SmartPen idag, apropå omtentor. Den verkar huuuuuur bra so helst, helt magisk. Måste nog skaffa en sån. Den tar liksom det du skriver och ljuden så att du kan lägga in det på datorn och synka med handout från föreläsningen. Du kan lyssna på det som sades samtidigt som du gjorde en anteckning. Jag vill bara dö, det är för bra. Varför har ingen sagt det här tidigare?

mine mine mine mine mine mine mine mine mine mine mine mine mine mine mine mine

Klättrar inte i nån jävla ek

För ett år sedan klättrade jag i korkeken med en bag in box i högsta hugg, och var orolig för bakfylla. I år går jag på superbra spex och dricker vin för fjärde dagen i rad, nästan utan bakfylla. Om några minuter börjar världens bästa pojkväns 22:a födelsedag (om man räknar med den då han föddes), då börjar även dagen efter spexbubblan (hurra!) och påsklovet. För ungefär ett år sedan släppte Glasvegas ny platta, i torsdags såg jag dem live på v-dala, för ett år sen var jag tydligen galet kär, men inte i han som jag nu kallar älskling. För ett år sedan hade jag brutal ångest väldigt ofta, och var jag så mycket yngre. För ett år sedan älskade jag Flo, nästan lika mycket som jag gör nu. För ett år sen var jag osäker och förvirrad och fattig, men det är jag inte nu. 2012 är ett bra år.

Püss

Spegel, spegel..

Något jag saknat länge är en helkroppsspegel. Jag har tekniskt sett två men den ena sitter för högt och den andra satt på en stol. Men inte längre! För Pau-Fix har varit i farten och fixat en krok så att den ena går att hänga på en garderobsdörr! Så nu kan jag se mig själv igen, på gott och ont, mest gott just nu tror jag. Men men nojorna kommer ju i jämna plågor. Skönt att veta hur man ser ut som helhet dock, har alltid varit noga med det, förutom dessa år utan spegel, kanske är det bara ett och ett halvt.

Kontroll, allt handlar om kontroll. Oavsett vad så ska jag åtminstone veta att jag ser bra ut. Som om det skulle hjälpa en i världen, där självsäkerhet är den bästa kryddan. Man ska vara framåt, social och tro på sig själv, då kommer man långt, om man inte är alldeles dum i huvudet förstås. Tyvärr kan det vara svårt att vara allt det där om inget av det kommer naturligt. Ibland får man nöja sig med att göra så gott man kan, vilket aldrig är tillräckligt såklart.

Nu ska jag göra något annat. Pöss

Right about now?

Mina tankar inför 2012 är inte så många, och det är inga nyårslöften utan snarare visioner.

Under det kommande året:

  • Ska jag klara alla tentor. Speciellt de tre jag har kommande vecka och sen resten också.
  • Kommer jag säga vad jag tycker, våga provocera.
  • Ska jag sätta högre mål för min träning, testa mina gränser.
  • Kommer jag spara ut mitt hår igen. Det var kul med page, men inte alltid så snyggt.
  • Blir det mindre tråkigt.

Det var mina första tankar för det nya året. Känner att jag vill en massa och att jag har energin, självförtroendet och pengarna att göra det, att våga mer. Vi får se hur det går. Just nu känns det som jag är 13 och skriver dagbok, men trots att tiden går så består problemen/önskningarna verkar det som. Fast när jag var 13 ville jag kanske mest ha fler saker till min häst och all träning var ju ridning, jag hade i och för sig page, som jag sparade ut, skolan brydde jag mig inte så mycket om, hade inga höga ambitioner och heller inga problem  att få hyfsade betyg. Det är möjligt att jag ville ha en pojkvän också, just då tror jag att objektet för min olyckliga kärlek hette Emil och gick i 7 D. Så egentligen är det väl ganska mycket som har förändrats sen då, allt är faktiskt bättre nu.

Men nu ska jag investera lite tid för att punkt ett ska gå i hamn.

Pussochhej!

Bedroom Hymns

Tröttheten är kompakt idag, så kompakt att min humor gått tillbaka till kiss och bajs-stadiet och jag i allmänhet känner mig som 5. Bästaste bjöd på fantastisk kladdkaka för att fira kladdkakans dag och det tillsammans med en stor kopp kaffe förträngde tröttheten ett tag. Så att jag hann hämta del 1 av min hm-beställning, prova den, laga mat, plugga och packa in det som inte passade. Det var 4/7 som fick åka tillbaka, fast en klänning beställde jag i annan storlek. Kavajen passade sensationellt bra och tre toppar fick också stanna. Men ärligt talat så vet jag inte vad jag passar i just nu, måste skaffa mig en ordentlig spegel och komma fram till vad som är bra och dåligt. Alternativt trolla fram supersjälvsäkerhet ur kattlådan. Känns lite som jag hux flux gått upp 5 kg utan att jag märkt det, utan att kläderna blivit för små, mycket mysko. Och godisförbud på det. Jag minns när man var ung och snygg och fick blickar och komplimanger titt som ofta. Nu är det i princip bara Joel som berikar mig med sådant ytligt beröm.

Nu ska vi gå och sova, jag och min pälskling. Nattpuss.

Florence + The Machine – Bedroom Hymns

Och mat är bra har jag hört

Bara för att jag känner mig så självsäker nu så lagade jag såklart skitgod mat också efter att jag hade varit på träningen som också gick asbra. Hurra! Sen fick jag ett sms OCH ett telefonsamtal, bara för att jag är så poppis. Hurra!

Den ser dock inte så aptitlig ut, maten, men det är ju insidan som räknas! Det är därför jag intalat mig att det är kul att cykla 6 km till skolan även när det regnar och betalar 2000 om året för gymkort på friskis. För att inte tala om alla kläder jag köper! Men det var gott, jag lovar. Tyvärr började min skuldra göra ont igen efter träningen, fett störigt. Jag hatar smärta som inte kan tränas bort, då är man ju typ hjälplös. Och min förkärlek för att knapra piller i mänger har faktiskt gått över. Too bad. Säger jag och går och lägger mig, eller kanske går jag till ica.

God natt

Från Helix till Ohio

Nu gjorde jag det igen!

Justice – Helix
Justice – Ohio

Det känns som jag håller på att återfödas. Som att jag håller på att förändras, till ett tidigare jag, typ Pauie 3.0 eller något. Och jag tror inte att det är bara för att jag sitter hemma igen en fredagskväll, som jag brukade göra förr när jag inte hade några kåmpisar. Jag tror att det är något mer, något bra, något mer självsäkert. För det var jag förr i tiden, mer självsäker. Åh andra sidan så är det väl omöjligt att bli exakt som förr, även om det går bra att glömma saker, men allt glömmer man ju inte och människorna är ju kvar. Relationerna man byggt upp kommer ju inte raseras (förhoppningsvis) på en vecka. Jag har glömt vilken version jag är på nu, men Pauie 6.0 låter jämnt och bra. Lite äldre, lite visare, lite bättre.

Päss

Splendid!

Idag har varit en bra dag so far. Smet från biblan innan den ens blivit mörkt, fast en halvtimme senare var det fan kolsvart. Tänkte unna mig en tjocktröja för att jag pluggat så duktigt, men tyvärr hittade jag ingen snygg nog. gjorde en övningstenta och den kändes fan skitbra så om tentan imorn är som den så kommer det gå lysande. Tyvärr så tror jag inte att den kommer vara det, men ett godkänt borde jag kunna skrapa ihop till i alla fall. Så jäkla skön känsla, att känna att man faktiskt kan nåt. Sen ska jag jobba direkt efter, det har blivit lite av en tradition nästan.

Nu ska jag gå till uplands och gå på Landskap II och bevittna när jag blir invald i seniorskollegiet. Det ska bli najs. Bra dag.

Pöss

Lite mer hum i or-den

Okej det blev en riktigt dålig ordvits men fan vad skönt det är med humor. Här har jag gått hela dagen och varit rätt deppig över att jag ser ut som ett freak och är ett klantigt as. Men så plötsligt insåg jag att det är bättre att skratta åt det, bjuda på det liksom. Sluta vara så orolig för vad folk ska tycka och tänka och att de ska titta. Jag kanske är kass på att cykla men jag är desto bättre på att dricka öl, sjunga kan jag också. Mer självsäkerhet, mindre ångest.

Här är en bild på min mamma som är sjujäklans bra.

Nu står du först på min lista

Och här sitter man en fredagkväll med kjol och chockrosa topp och äter matlåda och beundrar sin egen genialitet. Typ. Nån som minns det här inlägget: Topp 5. Kul att se att man hittat någon som uppfyller samtliga punkter och dessutom hamnar högt på den här listan med: Topp 3 fast 5: Yrken Kul att man faktiskt är så bra att man kan få någon som är så bra också. Jag hade kanske inte trott att jag skulle bli ihop med någon från 90-talet, men ibland är åldern bara en siffra som inte säger något.

Bara man slipper bli våldtagen i kön

Jag vet inte om folk är så lättlurade men tisdags då jag skrev om Pao, fick jag över 50 läsare och idag/igår då jag skrev om tänder fick var det drygt 80 som tyckte det var värt att klicka sig hit, under den bästa timmen var det hela 35 stycken. Kul tycker jag, jag lovar inget så jag behöver inte känna någon press. Men häromdan bestämde jag mig för att bli mer självsäker och allt känns redan mycket bättre. Det bästa är nog humöret och att det känns mycket lättare att ha överseende med andras baksidor, det är lättare att vara social och ge komplimanger. Självsäkerhet FTW! Nu ska jag sova.

Puss och natt!

PS. Apropå rubriken. Det är alltid sjukt lång kö till toorna på stocken, så jag har så svårt att förstå hur någon kunde bli våldtagen där. Måste varit en sjukt dålig kväll, på många sätt, på typ alla sätt.

Jag borde nog färga håret igen, Florence-rött. Godnatt.

Jag ska bli president, jag ÄR miljonär, nästan.

Är frustrerad idag, frustrerad för att jag är irriterad och inte vet hur jag ska få ut det. Jag är alldeles för snäll och tolerant ibland och sämst på att ställa krav och säga vad jag känner om jag inte är extremt arg, vilket händer typ tre gånger om året. Så vad gör man, jo man köper saker! Jag behövde ganska akut en ny ansiktskräm eftersom mitt ansikte varit mer eller mindre rödprickigt sen jag bytte sort, i morse var det INTE kul kan jag säga, vill inte se ut som en spacklad 14-åring, sen köpte jag en tvättolja när jag ändå hängde där på apoteket och sen unnade jag mig en ny stiftpenna, skriver ju obotligt fult men det hjälper lite med en bra penna. Och jag fyndade även en flerfärgspenna, som var grön. Sen när jag kom hem informerade csn mig om att jag ska få pengar, så snart är jag miljonär, nästan. Sen ska jag bara bli president, fast först ska jag lära mig att säga allt jag vill säga. Sluta vara så överdrivet rädd om andras eventuella känslor, folk är nog inte så känsliga som jag tror, och man måste väl få säga vad man känner?

Och jag lyckades även boka tid hos tandläkaren i morse, ska dit redan imorn,värsta flyt.

Så det kanske är en turdag ändå?

Uppochnerkanskeibland.

Cowboys utan Clintan.

Var nyss och såg Cowboys & Aliens, en western dör Clintan bytts ut mot Daniel Craig och aliens satts in som extra twist. Jag gillar idém på nåt sätt, om den varit lite mer som MIB kanske det hade varit ännu bättre och då menar jag inte att men in black var en bra film men jag gillar nivån på seriositeten, aliens är så svåra att ta på allvar. Åh andra sidan fick man se ganska mycket av Craigs kropp och den ska man inte klaga på.

Sen regnade det och jag tog en hissbild och sen hittade jag äntligen den roliga funktionen på mitt bildredigeringsprogram, vilket resulterade i detta:

Mitt hår blir inte fint av regn, det får som en hård yta ovanpå och blir frissigt under.

Jag fick dessutom höra igår att min blogg är tråkig och att jag är väldigt osjälvsäker. Jag hade kunnat bli skitsur om någon annan sagt det, men Joel kan komma undan med det mesta. Oftast har det varit det han inte sagt som varit problemet, kanske. En sak är säker och det är att han säger en massa och jag vet aldrig hur jag ska tolka det, så jag har slutat. I och för sig så är det väl inte världens roligaste blogg, det är väl inte meningen heller, och självsäkerhet är något jag önskar att jag hade mycket mer av, det skulle göra mitt liv enklare. Osäkerhet ger ångest.

Det finns ett citat från en av Kents låtar, som jag ofta kommer att tänka på, de där gångerna när man behöver snabba avslut, snabba svar.

Du sa rädslan den går över
Men den där oron stannar kvar
Den gör mig tveksam när du behöver
Snabba avslut, snabba svar
Du sa rädslan pendlar långsamt för oss

Nu är det sovdags. Puss

The communication doesn’t always work out right

Haha, jag har mailat med min kemilärare idag, vi förstår nog inte varandra riktigt. Kanske är det mitt fel, kanske inte. Men nu tror jag att jag kanske fixat labbrapporten. Känner mig lite stolt faktiskt, för labbrapporter är bland det svåraste jag vet och speciellt den rapporten, dels för att jag inte gjorde den i tid, så minnena hann blekna, dels för att mina anteckningar var jäkligt fattiga eftersom jag trodde vi skulle skriva den ihop, jag och min labbpartner, och dels för att allt var sjukt svårt förra läsåret. Jag kan liksom inte förklara hur allt kunde vara så svårt, jag är ju samma Pu nu men inget är längre lika svårt. Jag vågar till och med ifrågasätta minlärare mail to mail utan att dö, eller knappt bli nervös.

Självsäkerhet är en välsignelse, precis som god sömn och goda vänner.

Time to sleep. Bai.

The Cardigans – Communication

Den yttre vs. den inre resan

Åh vilken fantastisk dag det är idag! Det började med en viss svårighet att hitta rätt busstation, var lite rädd att jag skulle missa bussen, men jag hittade rätt i tid, trodde jag. Det var bara det att bussen inte var i tid, eller det kom ingen alls. Jag och de andra två som skulle till flygplatsen stod och försökte komma fram till flygbussarnas extremt sega kundtjänst. Till slut fick vi beskedet att det skulle komma en taxi alldeles strax. Det var då en timme kvar tills mitt plan skulle gå och vi hade väntat i ca en halvtimme. Vi väntade, ringde igen, samma besked, jag ringde Pom som kom direkt, men precis samtidigt kom också taxin, som jag trodde skulle gå direkt, det gjorde den inte. Satt i taxin och försökte hålla mig samman, sprang in på Sturup, slet ur hårspray och hudcreme ur väskan, sprang vidare, kom fram, bara för att se hur landgången drogs in. Två minuter tidigare och jag hade hunnit. Pang! Jag skrek rakt ut i frustration, kastade min väska i golvet, sprakade, kastade vad jag kunde få tag i som inte var min mobil, skrek och svor lite mer. Men det fanns inget att göra, förutom att ta reda på hur jag nu skulle ta mig hem. I skrivande stund har jag bokat en biljett med Malmö Aviation klockan 14.55 för 1144 kronor. Anledningen till att jag känner mig skapligt lugn och glad är för att när jag kollade bokningsbekräftelsen på mailen så hade jag även fått ett mail från min kemilärare med tentaresultat och jag hade klarat mig! Tror aldrig jag blivit så glad för ett tentaresultat i hela mitt liv.

Jag hoppas ju givetvis att flygbussarna kommer ersätta min flygbiljett eftersom de fukkade upp allt, jävlar vad jag ska stå på mig! Men 1144 känns inte som en lika stor katastrof nu när jag vet att jag kommer få csn. Annars hade det varit väldigt tråkigt. Och så självkänslan av att faktiskt ha klarat 7,5 poäng högskolekemi. Det är nästan så att man tror att man faktiskt kan nåt, att man inte är helt useless.

Så idag har jag inte bara åkt taxi och snart flyg utan också humör-berg-och-dal-bana, inte konstigt att man har lite ont i magen.

Grow up or die trying

Det här känns som första dagen på mitt nya liv. Eller det gamla. När jag var yngre var jag äldre så nu har jag blivit yngre igen, fast äldre. Rätt sak på rätt plats, rätt tanke i rätt bana. Man bygger sin egen lycka och framgång, saker händer inte på auto. Det är dags att se verkligheten utan förmildrande filter, utan luddiga kanter. Det går inte att leva på låtsas i all evighet.

KTHNXBAI

Till skillnad från då

Jag läste lite intressant om det här med relationer, självständighet och bekräftelse. Det är ju jättespännande sånt där, relationer, förhållanden och så vidare. När jag var yngre såg jag förhållandet som det ultimata målet, hade man bara en pojkvän så kunde livet inte vara dåligt, det var lösningen på allt. Jag tror det kallas naivitet. Jag missade helt det där om att det var viktigt att vara självständig och satsa på sig själv, göra karriär,  jag tror jag tittade åt ett annat håll, efter någon kille säkert, då det pratades om starka kvinnor och feminism. Det kan också vara så att där jag bodde då, i dalarna, så var inte femenismen så het, det har den nog aldrig varit. Feminism och jantelag gifter sig dåligt tror jag. Och jag har ju aldrig haft några problem med att klara mig själv, det har ju varit det jag varit bäst på sedan jag vägrade gå mer till dagmamman när jag var 8

Jag såg det som självklart att jag skulle ge allt i ett förhållande, hela mig själv och lite till och jag var inte direkt kritisk i mina val av partners. Hade jag väl fallit för någon så var det tunnelseende och 100 km i timmen rakt in i en bergvägg, om jag trodde att det var det som krävdes. Att ställa krav har jag alltid tyckt varit svårt. Kanske är det därför som jag långsamt förvandlades från en kärleksälskande romantiker till en alltmer bitter, cynisk och uppgiven person. Jag knuffade mig själv mot avgrunden genom att försöka hoppa på ”duktig flicka”-trenden våren 07, i ett försök att bli en perfekt och lyckad person, något som snabbt gjorde mig väldigt olycklig och hopplös eftersom jag uppenbarligen inte har gener för det. Ett tag mådde jag ganska bra men så kom dödsstöten hösten 08 och jag la ner det där med kärlek helt. Och började bygga vänskapsrelationer, smart drag får jag säga så här i efterhand.

De tre år som passerat sedan jag tappade det, hoppet alltså, har inte direkt gjort mig mer hoppfull, jag har börjat se allt genom ett cyniskt filter och jag trivs rikigt bra med det, det skyddar ganska bra. Och oj vad jag har lärt mig prioritera mig själv, egoismen bara flödar. Ett annat smart drag var tydligen beslutet att inte ha fler one-night-stands, som jag tog för ungefär exakt ett år sen. Jag trodde att det skulle leda till evigt celibat och frustration, men jag kunde inte haft mer fel. Istället har allt blivit bättre, inklusive självförtroende och självständighet.

Jag har klarat mig själv så jävla bra, bättre än någonsin. Då kommer nästa problem; man träffar någon. Och efter att just ha upplevt friheten av att vara oberoende och själv men ändå ha allt man vill ha, så blir man ju livrädd för att det ska bli lika dant igen, som i alla förhållanden man har haft. Att man ska bli beroende och tappa lusten att göra allt som gjort en till den man är, det ens vänner tycker om en för. Jag är livrädd at förlora mina vänner, eftersom jag vet hur det är att inte ha några och jag vet att man inte kan bygga sitt sociala liv på en pojkvän som kanske rätt vad det är dumpar en. Jag vill inte ha det så igen. Samtidigt är det ju så skönt att ha någon, hur jag än försökt så har jag inte hittat något som ersätter den känslan.

Du är mitt sötaste skyfall

Det är många ”plötsligt” nu för tiden. Jag minns ”perioderna” , men det var länge sen senast, jag trodde ärligt talat att de var över. Men nu känns det onekligen som någonting är förändrat. Jag kände mig så fel och plötsligt känns jag rätt, bekväm med att vara jag. Förut visste jag inte varför allt plötsligt kändes annorlunda, men nu är jag i nästan säker på att att det är självsäkerheten som blivit bättre. Lite konstigt kanske att det händer bara sådär, men kanske är det inte så konstigt. Det är ju en hel del som hänt på senaste. Jag har varit ledig, ensam, utomlands, fattig, rik, oseriös, snygg, trevlig, självständig, asocial, populär, värdelös, full, rolig, uppskattad. Mycket bra. Och det är väl det som gör att man också känner sig bättre. Bättre och bättre dag för dag.

Puss

My boy builds coffins for better or worse

Idag har varit en glassig dag. Jag har ätit glass två gånger. Och sushi. Och västerbottenostpaj. Och tortellini. Och kladdkaka med blå- och björnbär. Allt var fruktansvärt gott. Min matlust har verkligen lyst med sin närvaro, vilket också har fått konsekvenser. Nästa vecka ska det bli hårdträning, planerar att cykla och springa varannan dag. Man får ju inte tappa formen liksom. Jag blir alltid så rädd när jag får mer matlust, det är kanske fånigt, men att vara smal är frihet för mig, jäg känner mig så mycket bättre.

Florence + The Machine – My Boy Builds Coffins

Och annars då? Jaaa.. Jag höll på att bli definierad idag. Men jag ville inte det, jag ville inte redan. Men jag förstår så väl, för jag var sådan förut, sån som ville ettikettera för att veta vad något var. Men jag har väl insett att det inte är i det det sitter, man måste vara säker på vad något är innan man ger det att namn. Och jag har många punkter på min imaginära checklista som jag vill bocka av, jag vill inte göra något förhastat, jag vill vara säker. Bara för att det står lingonsylt på burken så behöver det ju inte vara lingonsylt i, det kan ju vara jordgubbssylt eller till och med torkade kantareller. Det känns helt ovant att kunna välja, jag brukar ju aldrig få välja. Jag brukar gnälla över det trots att jag hatar val, men ibland är det bra, ibland vill jag kunna välja. Man kan tycka att det är att krångla till saker, att inte bara stoppa ner burken med ettiketten lingonsynt i påsen och gå och så får man hantera problemet med att det inte är så gott med kantareller till havregrynsgröt senare. Men jag vill inte göra det, jag är kanske för gammal, men jag har insett att det är innehållet och inte ettiketten som är det viktiga. Och människor är ju långt mer komplicerade än sylt så det är ju inte heller bara att lyfta på locket och smaka en sked för att vara säker.

Allt känns plötsligt så logiskt.

Puss