Oh wow look at you now

Tre missade samtal från blomsteraffär. Hur kan mobilen dö så fantastiskt olägligt? Min gissning är i alla fall att det är mamma som skickat blommor för att gratulera till att jag klarade samtliga av förra veckans tre tentor. Känner mig lite som on top of the world, smartast, bäst och vackrast. Och nu ska jag plugga är tanken. Känner mig faktiskt ganska sugen, men tyvärr så har jag inte så mycket tid på mig för klockan 5 ska vi vara hos Eriks päron på middag igen. Ingen rast eller ro.

Bild på mig och min svartsjuka katt——–>

Hamnade förresten på Tolvskillingsoperan igår för Sofia blev sjuk. Det var jättekul och en bra musikal, bra skådisar. Fast det var typ näst sista föreställningen eller något. Ser fram emot Les Miserables i London om tre veckor. Sen drack vi vin och sen gick vi hem och kvällen var alldeles perfekt.

Slutet gott allting gott!

Annonser

Like a baws!

Idag är en sån där konstig dag igen. 84 sidvisningar, mot de vanliga ca 30. Massa sökningar på min kusin som bor i Thailand och några på min morbror, hennes paps, har lett hit. Skojt.

Jag har bara pluggat tenta och jag är faktiskt inte helt förtappad, det minns chanser kvar att jag klarar det. Och det ju faktiskt 1½ vecka kvar. Inte tappa fokus. Fast snart kommer älsk, då brukar det bli typiskt ofokus. Ibland kanske det är bra att han är rätt upptagen på annat håll. Imorgon är det fredag och då ska jag jobba och sen tänkte jag träna och sen då blir det vin med Sofia och Justin. That’s pretty much all for now.

Püss

 

Keratiniserad och torr som fnöske

Jag är trött, utan bra anledning känner mig gammal och ful, eller inte så ful. Men jag tänker tillbaka på hur snygg jag var förr. Det känns liksom lite vemodigt, att man måste erkänna för sig själv att det går utför. Trots att jag inte blivit tjock, trots att jag är ganska vältränad, trots det så är det liksom något som inte är som det var. Kanske är det den naiva gädjen och energin, kanske är det hyn som blivit stel, kanske är det näsan och öronen som växt. Vad vet jag.

Så här ser jag ut idag 2012:

Så här såg jag ut en kväll 2007:

Så här en kväll 2011:

En bild säger mer än 1000 ord, men vad säger den egentligen om verkligheten? Egentligen visar en bild oftast det man själv vill se. ”The beauty lies in the eyes of the beholder” Så när man ser på ett foto av sig själv så är det egentligen bara sitt egen självförtroende man tittar på, om det är en någorlunda rättvis bild åtminstone.

Imorgon har jag veckans tredje och sista tenta, middag hos mor, en fest och mens. Livet är en fest.

Dan före dan före 12.

Känns som att 2011 slutar på topp. Åtminstone på en del sätt. Har just städat halva lägenheten, hallen, köket, badrummet, kanske noggrannare än någonsin. Hade nästan glömt att det inte är ens ett år sedan vi lade om golv, satte upp mosaik, anlitade svindyr rörmokare, handlade för tusentals kronor på ikea och fixade köket och toan som det är nu. Min mamma förtjänar all bonus för att hon alltid ställer upp och Sune kan få lite han med för att han också hjälper till med det han kan.

Mitt självförtroende har stigit någonstans till månen ungefär, var flera år sedan det kändes så här bra. Det bådar ju gott inför 2012. Vad som inte är lika gott är en visdomstand som plötsligt börjat röra sig i överkäken, det är inte skönt och nu har jag slarvat bort voltarenen jag fick av mamma. Inte bra. En annan tråkig sak som kommer hända 2 januari är att räntan på lånet ska betalas. Så jäkla onödigt, vad ska man med ränta till egentligen? Jo jag vet det egentligen men ändå, min ekonomi jublar inte.

Men ändå, jag har allt typ man kan önska sig och lite till (resttentor och visdomstand).

Det är najs.

Wrap me into pieces

Traditional all year wrap up.. Det är ju sånt man brukar längta efter att få göra. Att få berätta om allt som hänt och hur bra eller dåligt allt är, hur mycket man utvecklats och hur många sensationella saker som hänt en. Men inte i år. Det är som om jag slutat reflektera och bara kör på. Men jag tror det är bra. Grubblerier tar en ingenstans. Dessutom blir saker man upplevde som spännande och nya förut inte det 2:a, 3:e och 4:e gången de sker, man vänjer sig. Och jag vet inte om det är åldern eller självförtroendet, men jag känner inte alls samma sug efter att berätta saker om mig själv, det har liksom gått över. Förut kände jag alltid att jag bara lyssnade på andra för att jag sen skulle kunna prata om mig själv utan att få dåligt samvete. Det var faktiskt ganska jobbigt, man vill ju inte vara den som bara pratar om sig själv, ingen gillar sådana människor (skulle man kunna tro). Men nu känner jag inget behov av att berätta mitt livs historia för varje ny bekantskap, känner inte att jag måste berätta om mig för att visa vem jag är. Föga förvånande lyckas jag mycket bättre i sociala situationer nu än förut och det stärker en ju om något. Om man själv tror på att man är trevlig så uppfattas man ju oftast sådan och dessutom är det enklare att slappna av och känna sig bekväm,  något jag haft stora problem med.

För att säga någonting om året så kan jag väl berätta att allt är så jäkla bra nu. Jag har slutat se perioder av välmående och stabilitet som något exklusivt och sensationellt, för det har blivit vardag. Saker och ting är lugnare nu, tryggare, säkrare. Jag vågar sätta gränser, ställa krav, slappna av. Men allt är inte bra, ungefär 2/3 är bra och resten, det vill säga skolan, är ett stort svart hål. Jag vet inte varför det går så dåligt men det är som om jag vore helt tappad. Försöker hitta lösningar men än har inget funkat. Jag hoppas 2012 blir året då jag hittar lösningen på alla mina problem.

This is getting seeeeeerious!

Om två dagar är tentan över. Hur kommer det gå? Jag trodde jag hade koll, men jag vette fan. Tentaplugget har verkligen inte varit så kvalitativt som jag hoppats, även om kvantiteten varit rekordstor.

Och för utom det så planeras middag med ”svärföräldrarna”. Något som jag känt mig ganska nervös för, men nu har det helt gått över. Tror det är för att det börjar kännas så seriöst, att jag är säker på det här. Det är fem månader sedan vi gick hem tillsammans första gången idag. Och ungefär lika lång tid har vi pratat varenda dag, skickat 1000-tals sms och min skepsis har långsamt, långsamt brutits ner och nu är jag nästan inte rädd alls längre, bara ibland. Och det känns extra bra för vi utvecklas fortfarande hela tiden, jag tror det är långt kvar tills saker kommer kännas som vardag och då kommer vi säkert hitta på något nytt. Det bästa med det här förhållandet är att det är en del av mitt liv, inte hela mitt liv. Det gör att det känns mer seriöst än något tidigare.

Pöss

Dagens dusch

Jag kom på att ”Dagens dusch” skulle passa bättre till ett inlägg på en regnig dag, men vem vet när det blir liksom (antagligen imorn). I natt sov jag inte så mycket, i vilket fall mycket minre än natten till igår och ändå var jag mycket piggare idag. Mycket fräschare liksom. Visst att jag behövde två koppar kaffe för att hålla igång, men igår kunde jag ju inte ens dricka en på grund av hjärtklappning och allmänt darr. Jag tycker det är underligt att det kan vara sådan skillnad från dag till dag, jag förstår det inte. Men det tyder väl på att jag börjar bli gammal, pansjisar sover ju typ inget alls, i alla fall inte djupsömn.

I alla fall så var det länge sedan jag tog någon hissbild, så jag tog en duschbild i förra veckan istället. Med tandkräm runt munnen och allt (jag brukar inte borsta tänderna i duschen nej, jag bara kände för att stå där lite). Jag var väldigt glad den kvällen, kände mig skitsnygg och blev tårögd till Sia. Haha. För övrigt så finns Florence nya låt på spotify nu, den är heelt galet bra. Sedan dess så har jag nog bara haft fuldagar faktiskt, verkligen tvivlat på mig själv och blivit arg för att jantelagen verkar byggt ett redigt bo i mitt huvud och genljuder som ett enormt eko varje gång en självförminskande tanke dyker upp och att jag inte kan slå ihjäl honom. Varför skulle jag vara så dålig liksom? Jag har ju världens bästa och coolaste kompisar och en pojkvän som är bra på typ allt, det är faktiskt mer eller mindre sant, och jag skulle inte nöja mig med mindre. Och det sägs ju att man blir som man umgås och att lika barn leka bäst, så helt kass kan jag ju inte vara. Så skärpning nu!

Om några dagar är det ju löning också och om jag har tur dimper även studielånet ner på kontot inom en snar framtid och då ska jag köpa mig självkänsla. Prio ett är Friskiskort, längtar verkligen efter att få träna igen istället för att gå och oroa mig för pösmage och hängröv. Prio två är en jacka som jag kan cykla till slu i de dagar som det inte regnar, utan att frysa eller svettas som en grön gris. Sen finns det väl ca 1000 andra saker jag skulle kunna tänka mig att köpa om jag får. Börjar man tänka efter så brukar et inte finnas något slut.

Det är sådant som händer i Pauies liv just nu. Puss och hej.

Du är mitt sötaste skyfall

Det är många ”plötsligt” nu för tiden. Jag minns ”perioderna” , men det var länge sen senast, jag trodde ärligt talat att de var över. Men nu känns det onekligen som någonting är förändrat. Jag kände mig så fel och plötsligt känns jag rätt, bekväm med att vara jag. Förut visste jag inte varför allt plötsligt kändes annorlunda, men nu är jag i nästan säker på att att det är självsäkerheten som blivit bättre. Lite konstigt kanske att det händer bara sådär, men kanske är det inte så konstigt. Det är ju en hel del som hänt på senaste. Jag har varit ledig, ensam, utomlands, fattig, rik, oseriös, snygg, trevlig, självständig, asocial, populär, värdelös, full, rolig, uppskattad. Mycket bra. Och det är väl det som gör att man också känner sig bättre. Bättre och bättre dag för dag.

Puss

Pratkvarnen har on-knappen intryckt.

Jag har fått en ny ingivelse att prata mer. Jag vet inte vad det beror på men det brukar gå lite i perioder, babblet. Bla bla bla. Det är bra att prata, folk har lättare att slappna av med någon som pratar än någon som är helt tyst, det gäller nog även mig. Men ibland, ofta, är det liksom helt tomt i huvudet, kan verkligen inte komma på någonting som man kan säga. Det är töntigt. Jag hatar det. Jag har alltid önskat att jag var en sån som får människor att slappna av, känna sig bekväma. Men jag är inte sån, även om jag försöker. Jag tror att nyckeln kanske är att man inte ska ha för höga krav på sig själv. För om man är avslappnad och kravlös så utstrålar man ju just det. Jag är dålig på att umgås med alla sorters människor, med vänner är jag väldigt kräsen. Lat är jag också. Men när jag pratar mer så är det för att jag inte är rädd för att säga irrelevanta saker, jag är inte lika rädd för att göra fel helt enkelt, som jag är för det mesta.

Bob Hund – Tvångstankar

Jag älskar min hårfrisörska! För det första så känner jag mig alltid snygg i håret direkt när jag går därifrån, alla andra frisörer lyckas alltid få mitt hår att bli platt som en överkörd snigel, men hon gör det alldeles fluffigt. För det andra så är det som en aha-upplevelse när man tvättat håret och ska styla det själv, det är alltid så bra! Jag tycker alltid att man brukar upptäcka saker man är missnöjd med, att de tagit för lite eller för mycket eller bara fel. Men nu sitter jag här, nyduschad och nystylad och njuter av att vara helnöjd, trots att hon klippte av nästan en halv dess. ♥

Little less smsing a little more plugging.

Jag tycker jag har varit duktig idag, men egentligen så har jag inte det, jag har mest sms:at. Jag har tagit sms-konversationen till nya nivåer, inte utan hjälp förstås. Men sen ställde jag en riktig fråga och sen blev det tyst, vilken diss! Men jag hetsar inte upp mig, för allt är under kontroll. Det är så skönt, att känna att man har kontroll, att det inte bara är ett en-vägs-spel, där jag måste följa någon annans regler! Nu har jag mina egna regler och passar det inte så dra. Fuck it, jag tänker inte anpassa mig mer. Punkt slut. Att prata om det, det kan jag däremot göra och det gör ju en jävla skillnad. En hel skillnad.

Enligt chrome’s rättstavningskontroll så är ”less” det enda rättstavade ordet i rubriken. Ba’ så ni vet. Ordet ”chrome” är inte heller rätt ser jag nu, det var ju lite kul.

En gång på en fest nånstans..

.. var det en tjej som sa; att man är lika bra som ens vänner är. Just den meningen har suttit kvar i flera år, trots att jag inte minns något mer från den festen. När man känner sig kass så kan det ju vara bra att tänka på. Att om jag har världens bästa vänner så måste ju jag vara ganska bra också, annars skulle de ju inte vilja vara vänner med mig.

Ett annat knep jag har är att tänka på allt som alla andra är dåliga på, så man känner sig bättre liksom. Men man får akta sig så att det inte gör en högfärdig. Det finns saker jag är bra på och andra jag är kass på och andra människor är kanske bra på det som jag är dålig på och vissa är kanske till och med bättre på det jag är bra på, men ingen är bäst på allt. Alla har sin baksida, förut tyckte jag att det var deprimerande att tänka så men nu tycker jag det är bra.

Nu ska jag skriva världens bästa labbrapport. Typ.

Vuxenshopping.

Här drömmer man om nya kläder och saknar hårstylingsprodukte,r men allt man köper är vuxen-lego från ikea. Idag blev det ett nytt badrumsskåp (förhoppningsvis rätt den här gången), badrumsbelysning, ett skoskåp och 7-pack pizza samt en del godis, diskborste och ett doftljus. Pizzan och godiset får väl stå för barnet i mig. Åt just två bitar av pizzan, jäklar vad god den är för att vara svinbillig och vegetarisk. Min matlust gjorde ett kort gästspel i några dagar, därav godiset, men nu är den borta igen.

Klänningen var förresten löjligt stor igår, det var fan inte mer än ett år sedan jag fick den uppsydd, kanske inte av världens bästa sömmerskor, och nu är den sådär två storlekar för stor. Jag tror fan man sväller i Thailand. Fick ta mina största bh-kuddar och stoppa i bh:n för att det över huvudtaget skulle vara någonting där. Töntigt. Men jag ska inte gnälla för jag känner mig i alla fall inte för stor och det är najs. Det är töntigt att man alltid känner sig för stor annars. Man har förstora fötter och händer, men det går ju liksom inte att göra nåt åt, sen har man för stora lår, rumpa, mage, armar ja typ allt, utom brösten och huvudet, som är för små. Ja just det, håret och också för tunt. blää… nu ska jag sluta. För annars så är allt awesome!!

KTHNXBAI

A long, long way.

Jag är glad idag för jag var hor min terapeut och vi pratade i 1½ timme nästan och det kändes bra! Som om någon gett min vilsna själs eka en knuff åt rätt håll på livets hav. Självkänsla. Men det är långt kvar än, långt kvar tills jag kan säga Jag är Pau och jag är fan den bästa Pau’n som finns! och verkligen mena det, när nån annan hör. Men det är kul ändå att känna att det går bra, att det går åt rätt håll. Och sen gick matte-plugget ganska bra också. Fucking yeah på det.

God Natt!

A JEDI NIGHT

HIHI.

NU HAR JAG FAKTISKT STÄDAT UPP LITE OCH STUVAT NER LITE SAKER I KÄLLAREN, ÄNTLIGEN. OCH SÅ HAR JAG MÅLAT NAGLARNA, ÄNTLIGEN, I NEONROSA.

FÖRUTOM ATT JAG ÄR ÄLSKAD HAR JAG FÅTT HÖRA ATT MIN VÄN PILLANS MORFAR FÖRSÖKER GIFTA BORT MIG, SAMT ATT EN ANNAN ÄN HAN SOM SOM SA ATT HAN ÄLSKADE MIG SÅ ATT HAN VAR KÄR I MIG. DETTA ÄR EN FANTASTISK KVÄLL, MYCKET UPPLYFTANDE FÖR MITT SJÄLVFÖRTROENDE. HIHI. JAG KÄNNER MIG DOCK EN SMULA AVTRUBBAD OCH UTAN VERKLIGHETSFÖRANKRING, MEN DET BLIR VÄL BÄTTRE HOPPAS JAG. ANNARS KAN JAG JU BARA KLÄ UT MIG TILL PRINSESSAN LEIA SÅ ÄR BIFFEN KLAR. I RYMDEN FINNS INGA KÄNSLOR.

NU SKA JAG BÖRJA DRA MIG TILL UPLANDS OCH SOFIA!

BAI BAI!

Hönkontakt.

Idag var vi ut till ett hönseri utanför Västerås, det var väl sådär, vi fick typ knappt se nåt av det hela tyckte jag, men det fanns kanske inte så mycket att se, dessutom blev vi försenade för chauffören hittade inte riktigt. Så allt gick väldigt snabbt och det blåste en massa, men jag hade min nya regnjacka så det gick bra, eller ganska bra.

Det har varit tre väldigt bra dagar den här veckan. Igår låg jag och grubblade lite och mina tankar bara for omkring och ordnade upp i perfekta mönster så att allting verkade så klart och tydlig och det gjorde mig glad. Jag tänkte på att jag gillar mig själv och även om ingen annan gör det så är det ok för jag har min lägenhet, min katt och min utbildning. Självförtroendet bara swoshade in och om jag har tur så stannar det ett tag. Hurra vad bra.

Men nu ska jag plugga lite och sen blir det faktiskt öl med Rinda, Joel och Sofia, folk som tycker om mig. 🙂

Attraktiv.

Det är fantastiskt att plötsligt känna sig snygg igen! Jag har som sagt inte känt mig snygg på aslänge och jag vet inte riktigt varför, svårt att förklara men har verkligen inte varit nöjd. Vilket har resulterat i impulsshopping, tror jag, för om man inte är nöjd med sig själv så vill man ju självklart rätta till det och det är ju väldigt enkelt att då snabbt springa till hm och köpa på sig ännu en top eller en kjol. Men när man väl är hemma igen så är man fortfarande inte nöjd, det känns liksom inte riktigt bra. Hur man än vänder och vrider på sig så är det något som är fel. Så har jag känt i flera månader, med enstaka undantag. Men nu känns det plötsligt bra igen. Strange. Bra.

En beige bitch.

Just D är verkligen bra, de skulle kunna få vara med i soundtracket till mitt liv.

Jag trodde när jag bestämde mig för att det var slut med att göra fel, att det skulle bli bra, det kändes så bra så jag trodde allt var bra. Men det är det verkligen inte. Mitt självförtroende är på vissa områden svindlande dåligt. Jag har svårt att förstå hur det kan vara så för i övrigt känns ju allt jäkligt bra. Men det som blivit bättre på vissa håll har tydligen lett till urholkning på andra håll. Det känns som jag ältar, men de blev just så aktuella, de här hålen, och jag hatar att inte vara nöjd med mig själv och jag hatar hål i självförtroendet som jag inte vet hur jag ska lappa ihop. Man blir inte bättre än man gör sig och just nu är jag bara halvbra. Eller så är allt bara inbillning allt kanske är någon annans fel.

Det man inte vet, vet det är så skönt, leta reda på fel det är inte lönt. För ser man inget snett, ja då är det väl rätt, det man inte har sett har inte skett.

Been It

Inte riktigt lika bra helg som förra, men ändå helt okej. Lyckades, efter inte alls särskilt mycket kämpande, få på mig mina favorit jeans och skärpet satt i sista hålet precis som i vintras då jag var smal och fin. Jag är dock inte så smal och fin nu, ganska pluffsig och otränad. Blä.. har kommit in i ett ”jag räcker aldrig till”-mantra. Fast det är inte så dåligt ändå, det är ganska bra, bara lite söndagsångest. Det är knasigt hur jobbiga osagda saker kan vara, det är typ de absolut värsta, för man vet inte vad det är så det kan vara hur hemskt som helst.

I wish I was a little bit taller I wish I was a baller..

Det är mycket man önskar att man vore. Jag önskar att jag vore lite smartare. Jag önskar att jag hade en snyggare kropp. Jag önskar att jag var mer socialt begåvad, att jag hade lite mer energi, mer naturbegåvning. Jag önskar att jag kunde sluta se mina dåliga sidor och bara koncentrera mig på det som är bra. Jag önskar att jag hade ett självförtroende av stål. Och att jag slapp den här hemska huvudvärken.

Nu ska jag gå och köpa godis och kanske en kanelbulle.

What am I?

What am I doing?

Dumma youtube-klipp. Men det är bra frågor. Man får inte låta sig nedslås, det är säkert. Men det är inte alltid så lätt att låta bli, speciellt när man inte kan sova. Jag MÅSTE göra saker, vare sig jag vill eller inte. Jag måste verkligen styra upp, fixa till, vakna och börja leva som jag lärde, igen. Jag måste hitta viljan och målmedvetenheten, jag måste hitta min insida för jag känner mig så innehållslös och tråkig. Det är ingen ordning alls. Förut hade jag åtminstone något i mig, även om jag var ensam och hade massor av ångest och socialfobi. Fobin finns där väl än men jag har hittat en hel del vägar runt, men man måste ju ha vilja också. Egen vilja. Gud nait.