Känslor och annat fluff

Jag minns när jag var ung. Jag hade så mycket känslor, åt höger vänster och rakt upp. Att känna var livet liksom, det som inte kändes rätt var inte heller rätt och det kunde man således inte göra, ljuga t ex. Har alltid haft en stark moral och den var ännu starkare förr. Innan livet kom och stötte och blötte och hyvlade tills bara det nödvändigaste fanns kvar. Överlevnadsstrategi. Man skulle kunna säga att jag började som ett fluffigt gosedjur och nu är jag mer som en tennisboll. Trots att jag inte uttrycker så mycket bitterhet till vardags så finns den där, som en gjuten betonggrund. När något hemskt inträffar så kommer jag bara att säga vad var det jag sa och så biter jag i sten. Man skulle kunna säga att jag inte är naiv längre, men det är nog värre än så. Jag tror liksom inte på att något kan vara för bra, sådant finns inte, det är bara en illusion, precis som förälskelse, den största illusionen av alla.

Jag må vara känslig, men jag är också tålig. Jag kanske bryter ihop, men jag kommer alltid resa mig, för det är så det är. Trots all jävla skit den här världen består av och trots att jag inte är det minsta rädd för att dö, så har saker aldrig varit så dåliga att jag varit beredd att avsluta mitt liv. Nu låter det här kanske som värsta deppiga inlägget, men så är det inte alls, jag har det bara så bra att jag blir lite rädd att något riktigt dåligt ska ske. Låt oss hoppas att det inte blir så.

Ma’ boys

I morse 20 i sju väcktes jag av att någon kom i genom dörren. Aningen nyvaken trodde jag först att det var en av mina stressdrömmar som jag har ibland där någon kommer in i mitt rum/lägenhet och att jag är typ naken eller nåt annat pinsamt. Men detta var ingen dröm, det var min pojkvän som hade svårt att sova och tyckte att det var en bra idé att väcka mig också. Blev aningen svårare att komma upp i tid, och när jag väl gick upp skyndade sig Sumo att ta min plats. Supergulliga såg de ut och de söta lakanen med rosor på gjorde det ju inte sämre. ♥

Filtrerade drömmar

I natt hade jag värsta drömmen igen, kommer typ ihåg hela klart som en film. Jag var på något ställe som påminde väldigt mycket om ett badhus och samtidigt lite som en gammeldags mentalinstitution. Jag vet inte exakt vad det var, med de utnyttjade oss för någonting, vi som bodde där. När man gick in på toaletten så hände någonting och de sög ut något. Vid någon punkt började de döda alla som gick in till toaletterna, två vakter, en kvinna och en man, stod med sprutor som de injicerade i alla som gick förbi. De flesta var zombie-aktiga och reagerade inte utan fortsatte in och dog väl där. Men jag ville inte dö så jag sprang fram och tog en spruta och injicerade hälften var i vakterna, det räckte för att de skulle dö. Sen fick vi på något sätt tag i en buss som vi åkte iväg med, vi som var kvar. Nånstans stannade vi och några hoppade av, sen åkte vi igen, en tjej hade ställt av sina grejer men busschauffören vägrade stanna så att hon kunde hämta dem. Sen var vi några stycken, 4-5 kvinnor, som var tillbaka på stället igen och letade igenom och tog allt som vi ville ha och då var ”toaletterna” plötsligt en gigantiskt buss, som vi möblerade med möbler som vi hittade. Sen åkte vi iväg och som tur var var det en som hade C-körkort så hon kunde köra.

Så inga djur i natt, men ganska oskön dröm ändå. Tycker det är konstigt att jag drömmer fast jag har extra yllefilt, verkar som den fått motsatt effekt, istället för att motverka så medför den drömmar.

Livet blir tomt utan kaffe.

Jag funderar på att gå ner på stan bara för att köpa kaffe. Känns lite fail. Men har man ingen kaffemaskin och inget snabbkaffe så är det fan inte lätt. Funderar på att gå dit ändå, behöver nytt lyse till cykeln, mopphuvud, stretchjeans och en ny bh. Känns lite tråkigt att gå själv bara, lite ineffektivt att inte umgås samtidigt, fast egentligen så är det nog mest effektivt att gå själv. Jag har väl alltid tyckt det, eller om det bara varit en bortförklaring, för att jag nästan alltid gått ensam. Ensamheten, min gamla bästis.

Men här blir ju inga barn mosade i alla fall. Och det om något är ineffektivt, har ju massor jag måste plugga. Men som sagt, en kaffe hade varit användbar som startmotor.

I natt drömde jag att jag var hos en superduktig hoppryttare, tror att han kunde flyga och han var typ bäst i världen. Lite som Rodrigo Pessoa, back in the day, och han gillade mig såklart, fast jag var skeptisk. Igår drömde jag om djuravdelningen på ica maxi, fast de hade massor av djur. Känns som mina drömmar försöker säga mig att jag borde skaffa fler husdjur, typ tre marsvin.

Keep your head up

Jag insåg plötsligt hur lite sugen jag är på att gå och sova och hur sjukt omotiverad jag känner mig till typ allt. Hur tradigt får det bli egentligen? Varför ska det vara så svårt att hålla sig motiverad till sådant man måste vara motiverad till? Sådant som inte behöver särskilt mycket engagemang är ju hur lätt som helst att hålla på med, som den här bloggen till exempel. Jag har alltid varit tämligen oengagerad, skulle min mamma säga i alla fall, fast hon är inte riktigt rättvis för jag var ju sjukt hästintresserad förrut. Lärde mig Hööks-katalogen utantill och tänkte på hästar varje sekund. Lekte häst och lärde mig hoppa över jättehöga hinder, byggde låtsasstall, önskade mig barbie hästar, köpte massor av hästsaker fast jag inte ens hade en häst. Jag var hästintresserad mycket längre tid innan jag fick häst än jag faktiskt hade häst. Kanske var det inte så fantastiskt som jag trodde att det skulle vara, eller så kom bara livet emellan. Det går ju inte riktigt att föreställa sig hur det ska vara att ha häst innan man har den och dessutom skiljer det sig ju massor åt beroende vilken häst man har och i vilken sorts stall den står i och vilka ambitioner man har. Älsbeth var väl ingen mönsterhäst precis, men det spelade inte så stor roll när jag fick henne för det var en sådan enormt stor dröm som hade besannats och hon var trots allt snäll och lugn även om hon också kunde vara envis som en röd gris. Jag minns att jag låg vaken på nätterna i början och var rädd för att hon bara skulle dö, så där som jag har hört att nyblivna föräldrar kan vara. Men sen gick åren, det känns som det var många, men det var faktiskt bara tre och intresset för hästar fick konkurrens av intresset för killar. Jag borde hållit kvar vid hästarna, kan jag säga idag, killar gör en sällan gott i den åldern. Men det är svårt att motivera att ha en häst som kostar 1450 kronor i månaden endast i uppstallnings- och foderavgifter om man inte tycker att det är skitkul och vill vara hos den 2-3 timmar per dag, minst. Dessutom trivdes hon inte i stallet, lerbruna hagar och uppstallning i spilta gjorde henne ganska tjurig, tror jag. Efter jag sålt henne så har jag inte haft något lika stort intresse igen, men jag har ju haft många mindre.

Musik till exempel, som ju inte heller är ett litet intresse precis. Just nu lyssnar jag på Ben Howard – Keep Your Head Up, riktigt mysig så här på natten när regnet slår mot rutan och man känner sig poetisk.

Jag kommer alltid ha en förkärlek för bruna hästar med konvex nos och stora öron, tack vara Älsa.

Puss & natt.

Måndag måndag måndag!

Satt och skrev labbrapport hela kvällen igår och drömde sedan mardrömmar om den. När jag kollade mailen på morgonen hade jag redan fått tillbaka den med anmärkningar, typ nya anmärkningar och en gammal som jag hade kontrollerat med en godkänd rapport som inte fått anmärkningar fast de använt samma formel. Men som tur var var det inte så mycket så det gick snabbt att fixa och lämna kommentarer på det som verkade konstigt. Vem vet, CSN kanske kommer någon dag snart.

Eftersom jag sov så oroligt var jag jättetrött idag, rekord för terminen faktiskt och så hade vi bara statistik. Såg H på lunchen, log inte och kände faktiskt ingenting, på sin höjd lättnad. En liten triumf från min sida. Jag, Hanna och Annie pratade om alla undanflykter man kan hitta på för att inte plugga, en är att prata, men just nu tror jag att jag skyller på att jag är så trött. Tror dock inte man blir piggare av att blogga så jag ska sluta.

Bai!

Bitch, please.

Jag är dålig på att uppdatera bloggen. Men igår skrev jag faktiskt ett jäääätte långt inlägg som bara *poff borta* när jag postade det. Som tur var hade jag kopierat texten och kunde paste:a den och spara igen, som utkast. Men jag kände att jag ville kolla igenom den en gång till innan jag publicerar för jag vill att den ska vara bra, jättebra. Jag önskar att jag vore sådär sjukt bra med text som vissa är, som bara dansar med orden och skriver hur fint som helst. När jag gick i högstadiet var jag ganska bra, fick mvg på en uppsats, den var i och för sig på engelska men ändå. De flesta bloggar jag läser som är sådär sjukt bra är ju dock av tjejer som jobbar med text, som skribenter eller journalister. Jag tröstar mig med att jag är naturvetare, jag behöver inte vara awesome med ord, fast jag vill ju.

Skapligt trött idag annars, sovit ca 5 timmar de senaste två nätterna, så egentligen är jag sjukt pigg eftersom jag ändå fortfarande fungerar som människa. Förstår inte riktigt hur det går till, jag brukade ju behöva massa sömn. Nu är det i alla fall bara en morgon kvar och sen måste jag försöka plugga massor i helgen, omtenta på måndag ju. Den hemska oförstående kursansvariga läraren önskade mig faktiskt lycka till när jag mailade och förtydligade vilken tenta jag ville skriva, så nu måste det väl gå bra? Har dock inte blivit så mycket plugg som det borde. Men om jag tar sovmorgon till 6 på lördag så får jag ju massa tid. Bleh.

Nu ska jag sova lite på insidan eller nåt.

Ett par simfötter tack!

Idag är det helt otroligt dimmigt, hade nästan varit mer effektivt att använda simfötter istället för cykel när jag tog mig till bussen. Kom dessutom nästan försent. Var lite segt att komma igång idag, kanske inte så konstigt med tanke på att jag gick och la mig halv fem igår och upp klockan 5 idag, att försöka få in 16 timmars sömn däremellan är ju inte helt lätt. Men imorgon får jag sova ut, jag hoppas att det går.

Drömde konstiga drömmar om jobbet också, att jag var tvungen att logga in i något program som jag inte hittade och att man kunde komma in på sidor jag loggat in på tidigare, av misstag, bland annat min internetbank. Ingen mardröm kanske men lite smått stressande.

In my dreams began to creep..

.. that old familiar tweet tweet tweet

Jag drömde mardrömmar om twitter i natt. Drömde att jag blev feltaggad och taggad på inlägg jag inte ville bli taggad på och att jag inte förstod hur jag skulle få bort det. Sov ganska dåligt i natt med andra ord. Kanske är ett tecken på att jag inte borde ha twitter ändå, eller så var det ett tecken på något annat.

Jag har det alldeles för bra. I filmen Kronjuvelerna så säger huvudpersonens mamma vid ett tillfälle att hon är så lycklig att hon blir rädd för att hon känner på sig att allt snart kommer gå åt skogen och sen gör det det. Så illa är det inte för mig just nu, men lite bortskämd är jag nog. Fast jag räknar kallt med att saker går åt helvete förr eller senare, åtminstone sådant som inte bara bygger på att man själv gör det man ska, jag har någon sorts övertygelse att jag kommer lyckas bara jag väl bestämt mig. Eller jag förväntar mig i och för sig inte att mina vänner ska gå och förstöra våra relationer heller, jag blir ju inte vän med vem som helst. Men allt annat, alltså relationer som inte är vänskapsrelationer, och det är ju en ganska stor del av livet det med tydligen. Men om man utgår från att man alltid blir ensam till slut så blir det liksom lite lättare att bära, man blir inte lika nervös och man förstorar inte upp saker och man lyckas oftast behålla fötterna på jorden. Jag vet inte om det är bättre eller sämre, men den känslomässiga bergochdalbanan blir inte lika brant, å andra sidan så blir inte upplevelsen lika stor heller. När luftslotten inte bygger sig själva så krävs det desto mer av verkligheten för att man ska gå igång och oftast är ju inte verkligheten så felfri som man önskade. Det kanske är det som kallas att inte vara naiv.

Till skillnad från då

Jag läste lite intressant om det här med relationer, självständighet och bekräftelse. Det är ju jättespännande sånt där, relationer, förhållanden och så vidare. När jag var yngre såg jag förhållandet som det ultimata målet, hade man bara en pojkvän så kunde livet inte vara dåligt, det var lösningen på allt. Jag tror det kallas naivitet eller total förvirring. Jag missade helt det där om att det var viktigt att vara självständig och satsa på sig själv, göra karriär,  jag tror jag tittade åt ett annat håll, efter någon kille säkert, då det pratades om starka kvinnor och feminism. Det kan också vara så att där jag bodde då, i dalarna, så var inte femenismen så het, det har den nog aldrig varit. Feminism och jantelag gifter sig dåligt tror jag.

Jag såg det som självklart att ge allt i ett förhållande, hela sig själv och lite till och jag var inte direkt kritisk i mina val av partners. När jag väl fallit för någon så var det tunnelseende och 100 km i timmen rakt in i en bergvägg, om jag trodde att det var det som krävdes. Har alltid tyckt det varit sjukt svårt att ställa krav. Kanske är det därför som jag förvandlades från kärleksälskande romantiker till alltmer bitter, cynisk och uppgiven. Hoppade på ”duktig flicka”-trenden våren 07, i ett försök att bli ”perfekt” och ”lyckad”, något som snabbt gjorde mig väldigt olycklig eftersom jag uppenbarligen inte har gener för det. Ett tag mådde jag ganska bra men så kom dödsstöten hösten 08 och jag la ner det där med kärlek helt. Och började bygga vänskapsrelationer, smart drag får jag säga så här i efterhand.

De tre år som passerat sedan jag tappade det, hoppet alltså, har inte direkt gjort mig mer hoppfull, jag har börjat se allt genom ett cyniskt filter och trivs rikigt bra med det, det skyddar ganska bra. Och oj vad jag har lärt mig prioritera mig själv, egoismen bara flödar. Ett annat smart drag var tydligen beslutet att inte ha fler one-night-stands, som jag tog för ungefär exakt ett år sen. Jag trodde att det skulle leda till evigt celibat och frustration, men jag kunde inte haft mer fel. Istället har allt blivit bättre, inklusive självförtroende och självständighet.

Jag har klarat mig själv så jävla bra, bättre än någonsin. Då kommer nästa problem; man träffar någon. Och efter att just ha upplevt friheten av att vara oberoende och själv men ändå ha allt man vill ha, så blir man ju livrädd för att det ska bli lika dant igen, som i alla förhållanden man har haft. Att man ska bli beroende och tappa lusten att göra allt som gjort en till den man är, det ens vänner tycker om en för. Jag är livrädd att förlora mina vänner, eftersom jag vet hur det är att inte ha några och jag vet att man inte kan bygga sitt sociala liv på en pojkvän som kanske rätt vad det är dumpar en. Än mer rädd är jag för att glömma att jag är livrädd att förlora mina vänner, gör man det så är det ju kört och man kan bli så konstig när man blir ihop. Samtidigt är det ju så skönt att ha någon, hur jag än försökt så har jag inte hittat något som ersätter den känslan. Men om man tror att allt kommer ordna sig bara för att det känns bra så är man helt fel ute.

I en galax med laxar.

Idag är jag alldeles borta, har lyckats lösa ett tal, göra en playlist och dricka kaffe. Vet inte om det är i brist på vin eller varför jag är så ofokuserad, har åtminstone de udda sockorna på idag med. Drömde att vi var på v-dala, fast det var en massa pansjisar där och nån typ av bingo, fast alfapet. Väldigt konstigt. Har en uppgift kvar nu på min resttenta och jag vette tusan om den blir klar idag, allt går ju så sjukt långsamt. Differentialekvationer liksom. Du kan va en differentialekvation.

Jag drömde att allt var fint, att allt var ok, att allt blev bra.

Jag tror inte på drömtydning. Men jag tror på att det man drömmer om påverkas av vad som händer i ens liv och de personer man träffar. Jag är också övertygad om att drömmar kan påverka hur man mår. Natten till i torsdags till exempel, så drömde jag om balen på lördag och jag drömde väl i princip att allt blev bra, att omgivningen verkade för att det skulle bli han och jag, som att det var det som verkligen var meningen. Och när jag vaknade så mådde jag bra, all ångest var som bortblåst och det är den fortfarande fast det gått två dagar. På samma sätt var det för någon vecka sedan då jag drömde/tänkte (ibland när jag drömmer precis på gränsen till att vara vaken så kan jag medvetet påverka mina drömmar, det kan vara ganska bra om man drömt en riktigt dålig dröm, då kan man styra upp den på slutet så att den blir bra och man vaknar nöjd) åt det dåliga hållet, då vaknade jag helt uppgiven med en känsla av vädelöshet som också var svårt att skaka av sig.

Men nu är alltså allting bra, jag är ganska nöjd med tillvaron. Jag försöker hitta tillbaka till det som var roligt, för allting har känns ganska oroligt ett tag. Även sådant som är kul har känts mindre kul, trots att jag vet att jag brukar tycka om det. Så kan vi inte ha det. Sådant som är bra måste få kännas bra, annars blir allt till slut väldigt hopplöst.

Just cause I’m heartless doesn’t mean that I’m mean

Uppenbarligen så har jag kommit in i en LCD Sounsystem-period. Men de är ju så rätt och så fel på samma gång! Sov ungefär för alltid i natt, men det verkade behövas, var sovklar vid halv tio. Drömde en jättekonstig dröm också, vill inte ens skriva om den så konstig var den.

Planen för idag är att cykla ut till SLU och låna om min bok och skriva ut diverse gamla tentor och sånt, sen ska veckan planeras, varje sekund, ungefär. Carolina here I come! Men först en sväng på stan med Erica och Tove, ska eventuellt köpa en klänning. Om jag hittar någon riktigt billig och bra. Har nästan inga pengar kvar, men snart är det ju löning, typ på torsdag om jag förstått rätt. Man vill verkligen ha klänning när det är sånt här fint väder, himlen är helt molnfri och solen värmer. Sumo ligger och ser död ut på golvet, han har typ börjat matstrejka, jag kan inte förstå varför.

I Paris är det alltid sol, förutom när det regnar.

Verkligheten ringde och frågade när jag skulle komma tillbaka.

Resorb verkar faktiskt funka. Jag drack i och för sig bara fyra öl igår men jag brukar alltid må så jäkla illa, idag har jag endast huvudvärk. Yaaay!

Imorgon händer det grejer fast jag har nog inte riktigt fattat det, för jag är alldeles lugn. Men jag hinner nog hetsa upp mig i sinom tid. Och egentligen så vet jag ju inte exakt vad som kommer hända, det är inte bestämt än. Men orden träffas utan alkohol är givande för det hela och utan att avslöja allt så hintar jag detta inlägg. Hihi.

Det känns inte verkligt, sånt här händer inte i verkligheten. Och var har euforin tagit vägen? Antar att den är tillfälligt slut, man kan ju inte vara euforisk i månader i sträck. Och är så är det väl nervös jag borde vara. I verkligheten.

Florence + The Machine – I’m Not Calling You A Liar

Topp 3 fast 5: Yrken

Jag kom på att jag nog har en till topp-lista i mig. En topp tre yrken/utbildningar han med H skulle kunna ha.

Here it comes:

  1. Veterinär. Min dröm om att själv bli veterinär kommer ju uppenbarligen inte bli sann, men att vara ihop med någon som är det är  ju typ så nära man kan komma.
  2. Läkare. Jag är dock lite kluven här, har träffat en del skumma läkarstudenter, men även en hel del trevliga och han skulle ju matcha min familj fint.
  3. Psykolog. Ett annat före detta drömyrke jag haft. Analysera mera.
  4. Och nu när jag ändå är igång så kom jag faktiskt på att en biolog kanske kunde vara rätt intressant.
  5. Och en agronom, som jag själv snart är, skulle ju antagligen ha en hel del gemensamt.

Fast yrke är väl en aning sekundärt till alla personliga egenskaper och även utseende. Det bästa är ju att hitta någon som har allt, alla egenskaper på topp-5-listan, är veterinär och dessutom med ett fint yttre. Mina topp-4-utseende-önskningar är: Lång, smal, fina ögon, fint ansikte. Fast helhetsintrycket är också viktigt, hållning, snygga kläder och frisyr är ju ett stort plus. Haha, det känns som det snart är julafton och här sitter jag och drömmer, eller gör jag det?

Topp 5.

Den här snela hesten heter Mucho Macho Man.

När jag stod och diskade nyss så kom jag på en topp 5 egenskaper han med stort H borde ha. Det känns som jag postat det förut, men jag gör det igen bara för att jag vill och kanske för att listan ändrats lite.

  1. Intelligens, dumma människor i all ära, men intelligenta är liksom smartare.
  2. Humor, hur skulle han annars kunna förstå mig? Jag skulle få magsår av att vara tillsammans med en kille utan humor.
  3. Snällhet, det kanske låter en smula cheezy, men jag tycker om snälla människor, de gör mig glad, sen behöver han ju inte vara översnäll utan mer lagom.
  4. Ambition, han måste ju vilja ta sig någonstans i livet och om han nu är sådäringa intelligent så borde han väl utnyttja det.
  5. Jag tror att det är bra om han gillar att festa också, annars skulle vi ju knappt kunna ses på helgen.

Nu inser jag att det inte finns en enda punkt om sex. Varför gör det inte det? Har den punkten åkt ner ända till sjätte plats? Verkar ju extremt passande.

Natti natt! Puss

Abstinens.

Jag har bloggabstinens! Jag brukar inte ha det men nu kan jag bara inte låta bli att skriva lite. Är inte så arg längre, bara irriterad och betänksam. Och jag blir så trött på att.. ja vad är det egentlige jag är trött på? Vad är det som gör mig så arg, fundersam och irriterad? Jag kan inte riktigt sätta fingret på det. Men det är värdelöst, värden är så full av värdelöshet. Kassa människor som bara gör en besviken. Värdelöst. Jag ska börja säga nej, enbart för att undvika att känna att jag är den som alltid säger ja, att det aldrig är upp till mig, att det alltid är någon annans val. Jag hatar det, jag vill också få välja ibland. Så jag ska försöka säga nej. Mitt liv är ju bra som det är, jag behöver inget mer.

Lily Allen – Not Big

Och apropå det, mitt fantastiska liv, så drömde jag om Sumo i natt. Jag drömde om honom och en massa andra katter, bland annat en tjejkatt, och några kattungdomar som på nån vänster var släkt med vår gamla katt Pluto. Ja det var en massa katter. Jag tror jag  var tvungen att skydda Sumo också för en av kattungdomarna försökte bita honom hela tiden. Sen vaknade jag och så kom riktiga Sumo och la sig på den andra kudden och var supergosig. Det är lycka.

Pluto

Sleepers.

Gissa apan!

Jag verkar ha hamnat i en sov-period igen. Har ju sovmorgon idag och sov två timmar längre än beräknat, alltså 10 timmar. Drömde något också, men minns inte vad. Säkert inte lika knäppt som igår då jag drömde att vi var i en nöjespark av godis och sen började man hitta lik av personer som hade blivit dödade genom sadistiska lekar. Bland annat kvävd genom fisting i halsen, och armen satt kvar, men mördaren var borta, förstår inte hur det gick till. Konstig dröm i alla fall. Nu ska jag skriva labbrapport.

Och nu snöar det, vafan liksom, det är ju vår nu!

Det kunde varit jag!

E skickade en länk till mig på facebook. Värt att få pris för att man tar hand om övergivna marsvin. Värt att ha 20 egna marsvin. Mmmm… Mitt mål är ju att skaffa 250 marsvin. Än så länge har jag en katt, epic fail på den. Kvinnan i artikeln heter Winge i efternamn, undrar om hon är släkt med den Wingen jag känner?

Åhh jag får marsvins-cravings. Jag vill också ha 20 marsvin, eller i alla fall ett par tre stycken. En röd, en svart och kanske en brun. Molly, Blondie och Midori. ♥

Världens bästa Gurkis:

Dygnsrytm Where Art Thou?

Om man ändå kunde blir sådär ruskigt rik. Så att man kunde gå i ide på vintern. Bara krypa ut och rulla sig i snön ett par timmar om dagen och sen in under täcket igen! Med katten. Min dygnsrytm blir bara mer och mer fucked upp, trots att jag inte är ute och festar, jag trodde att sprit och fest var roten till allt ont, men så var det tydligen inte, brist på självdisciplin och en alldeles för gosig katt kan också vara ondska.

Men jag drack julmust till frukostgröten för att kompensera, det drog upp stämningen. Men jag måste duscha lite mer nu, jag tror jag fått mjäll.

So long!