The Pain of Aging

Det slog mig här om dagen att det nog faktiskt är oundvikligt att undvika kroppens åldersförändringar. Även om en tränar som aldrig förr. Det känns lite bittert för jag är en perfektionist och i och med att min kropp förändras så kommer jag kanske aldrig känna mig sådär snygg som jag gjorde förut. För jag har testat att gå ner i vikt bara, och det gjorde mig inte nöjd och nu tränar jag ju mer än någonsin, men sanning att säga så blir jag nog inte snygg av det heller. Vissa saker blir givetvis bättre, rumpan har blivit lite fastare, hållningen kanske lite bättre och jag håller vikten trots att jag äter ganska mycket av allt. Men den där wow-känslan verkar inte vilja infinna sig längre. Det känns lite tråkigt samtidigt som jag allt tydligare påminns om de egentliga fördelarna med träningen, vilka är att hålla kroppen frisk och stark. Efter ett två veckors uppehåll brukar jag ha stickande och skärande smärtor i ryggen och nu senast så överansträngde jag en axel och fick ont ända ut i fingrarna. Dessutom blir det ju svårare att sova och man blir förstoppad. Och jag är inte ens 30. Dessutom har jag nu fått diagnosen rosacea och mina ögonbryn har på något mystiskt sätt nästan försvunnit och måste nu mer målas dit.

Ibland är det svårt att inte känna avund till dem som begåvats med perfekta kroppar, hud och hår. Eller till dem som bara helt enkelt utgör en snygg helhet. Alltså dem som inte är pinnsmala utan snygga med kurvor, de som ser snygga ut i sin stil. Jag är varken smal eller tjock varken kurvig eller helt utan form. Mina största komplex är mina lår, som innehåller en massa muskler, men utan att se vältrande ut, och min framsida. Förhållandet mellan bröstens storlek i relation till midja, höfter och mage är för mig inte tillfredsställande. Jag vet inte hur jag skulle kunna göra det bättre utan operation heller för bantar man så blir ju brösten mindre och den där lilla kudden på magen försvinner ju aldrig oavsett hur bra magmuskler man har. Dessutom tror jag inte att det går att göra midjan proportionerligt smalare än resten av kroppen.

20131125-134410.jpgMen jag misströstar ej i oändlighet. Nej, som feminist måste en vara stolt över sin kropp oavsett. Jag har ju inte valt den här kroppen och det verkar ganska dumt att lägga ner oändligt mycket tid och pengar på att försöka förändra den när jag inte hade tänkt livnära mig som skönhetsdrottning eller fotomodell. Jag vill inte ens stå på en scen. Enda anledningen skulle vara att tillfredsställa mig själv när jag ser mig i spegeln och då är det nog enklare att jobba med insidan av huvudet så att en kan acceptera situationen som den är. Det finns ju uppenbarligen andra som tycker att jag duger, varför skulle deras uppfattning vara sämre än min? Jag kanske inte älskar min kropp, jag överlåter det till dem och är istället glad över att vara älskad.

Över och ut

Blod, var och hallucinationer..

Jag har bihåleinflammation. Det gör att det rinner var ur min högra näsborre och allt snytande har gjort så att det ofta kommer blod ur den andra näsborren. Det går åt mycket papper, minst 3 urskogar om dan. Men annars känner jag mig ganska frisk, sen jag började med nässpray, jag har dock lyckats smitta älsk så han fick feber i natt. Och nu fick jag just ett sms där han skrev att han trodde att han hallucinerade. Hurray! Bad ass förkylning det här, måste ha smugit sig med från Spanien.

Killen på ica frågade hur jag mådde, lite som om vi var polare, visst att jag är stammis, men ändå, som svensk undrar man ju om personen verkligen är normalbegåvad. Jag blir så paff att mitt autosvar aktiveras och jag svarar helt utan att tänka, detta var andra gången det hände. Dagens i-lands problem I guess..

Självförsvar ftw!

Det här veckan har varit riktigt tuff. Efter tentan i måndags känns det som jag varit igång konstant. Jobbade på uplands i köket både måndag och tisdag och på onsdagen var det jobb på växeln på uu, torsdag upplärning på Forsmark och idag uu igen. Jag blir så stressad av att gå upp aptidigt att jag vaknade varje timme natten till igår och trodde att klockan var 5 varje gång, jag var till och med på väg upp 3 gånger. Det är en av mina svagheter, att jag ibland är helt oförmögen att se vad klockan är, det kan hända på dagen också, speciellt med analoga ur. Blandar ihop 3, 6 och 9 åt höger och vänster, otroligt opraktiskt.

Men igår när jag kom hem så började jag äntligen bli riktigt trött, har på något konstigt sätt lykats hålla mig pigg utan varken mat eller kaffe, idag var första dagen jag hann äta frukost. Vi kollade på Amalie från Montmartre, jag vet inte varför jag inte sett den tidigare för den är väldigt mycket en sån sorts film som jag gillar, och den var ju supermysig. Jag ska försöka se mer fransk film. Sen fick jag plötsligt superont och hemska urinvägsbesvär, är det någon smärsta som är olidlig så är det just urinvägsinfektion, och ännu värre när man ska sova och är supertrött. Jag började nästan gråta, som tur var hade jag älsk som tröstade mig. Trodde jag skulle få genomlida ännu en natt med irriterande sömnstörningar, men plötsligt så kändes det bättre och sen gick det över och jag somnade som en stock. Ibland blir man bara så lycklig över att ha ett så bra immunförsvar.

En annan sak att bli glad för är att jag klarade båda omtentorna jag haft senaste veckorna, fick just besked. Så nu kan jag äntligen slappna av lite, har känt mig som på nålar, nu är det bara en tenta kvar från vårterminen, den värsta av dem alla i och för sig men jag har ju flow nu. Fint väder är det också. Lycka!!

Once Upon a Time

Bloggtorka, omotivation, kyla, snö och trötthet, det har varit mycket sådant på sistone. Dessutom har Sumo fått urinsten och halva klassen inklusive jag fick underkänt på sista tentan. Men annars så har det varit najs med semester, alla-♥-dag, festligheter och umgänge. Erik introducerade mig även till serien Once Upon a Time, som jag plöjt i helgen. Känner mig lite piggare nu än på länge, men jag skulle ändå behöva några kilo energi och motivation till, det finns liksom inte så mycket att ta av, och det är därför jag skriver så lite i bloggen. Man får liksom använda det lilla som finns till det som är viktigt och resten av tiden sitter man bara och stirrar tomt ut i luften. Men helgen var helt klart en boost, trots stress och en del jobb med matlagning och dessutom en sjuk katt, men gud så kul jag hade. Och det var faktiskt förberedelserna som var roligast, inte festen.

Pyss

London baby!

Nu är det snart dags. 18.20 lyfter vårt plan mot äventyret, alternativt nanosemestern. Har packat, har diskat, har vaxat benen, lämnat bort katten, fixat nytt pass och nu sitter jag med tensen på ryggen och har endast ett fåtal punkter kvar på min 2-do-list. Av någon anledning har min rygg fått för sig att den är trasig och värktabletter har ingen effekt, mamma sa att det kanske kunde vara ett litet diskbråck. Kul. Ska även lämna blodprov nästa vecka för att utesluta att det är hypotyreos som gjort mig så trött på sista tiden, mamma fick det när hon var 27. Kul. 2012 skulle ju vara ett bra år? Eller nej. 2012 skulle vara det bästa året. Psykiskt sett; ja, fysiskt sett så verkar det ju lite mörkt just nu. Men men, en helg med shopping, musikal, mat, öl och vin ihop med älsk och därefter roligt projektarbete med bästa gruppen kanske väger upp det andra.

Kiss kiss bye bye!

Please don’t take i picture

Laddade upp den här fantastiska hissbilden och exakt då sjunger Michael Stipe ”it’s been a bad day, please don’t take a picture”. (Visste inte att R.E.M. splittrats) Passande som få! Dels för att bilden är så ful och dels för att jag är på rätt kasst humör.

Egentligen har det inte varit en särskilt dålig dag, har fått både god middag och Ben & Jerry’s och pluggat skapligt effektivt hos mamma, ackompanjerad av Sumos kurr. Det dåliga är att jag känner mig hänging och befarar en njurbäckeninflammation on the rise. Så jag ska försöka ta mig upp tidigt imorgon och gå till vårdcentralen för att lämna urinprov, vilket nog kommer faila eftersom min dygnsrymt är ur led. Sen har jag även planerat jul, bokat tåg och känt mig missförstådd. Dessutom bor ju Sumo hos mamma så jag är alldeles ensam också.

Nu borde jag sovit för en timme sen.

Phis.

iSee!

Plötsligt så släppte det! Plötsligt kunde jag ta bort tejpen och fortfarande ha ögat öppet! Vilken fest! Jag kan dessutom nästan öppna munnen fullt ut och det gör inte ont nånstans! Jag ska fira med ett besök på maxi och handla, för imorn ska jag bjuda han den där på middag. Av någon anledning äter vi ju väldigt mycket oftare hos honom så matkostnaderna blir lite snedfördelade och det är ju inte rättvist. Ska bara vänta tills efter nio så att det inte är så mycket folk kvar som jag riskerar skrämma upp. Det här har varit en riktigt bra dag faktiskt, inte särskilt produktiv men jag har i alla fall förstått det jag pluggat, som omväxlig. Imorgon kanske vi kan växla upp hastigheten ett snäpp, skulle behövas.

Prinskorv.

iTand

Här går man äntligen till tandläkaren, efter att ha varit tandfrisk i tusentals dagar och vad händer? Jo de bokar upp en med tider ändå in i januari 2012. Och dyrt blir det också, fast det hade jag räknat med, det är därför jag aktat mig för att gå dit i så många år. Eventuellt så skulle min gamla personförsäkring från 1996, då en älg sprang in i munnen på mig, täcka upp. Det var nämligen en av tänderna som skadades då som blivit inflammerad i roten, men för övrigt var den död, han kände på den med ett instrument nerkylt till – 50 men det kändes ingenting. Så det blev 3 tider till att boka in med 2-3 veckors mellanrum med start i december.

Fast jag gillade honom, tandläkaren, trots att han bröt ganska mycket på tyska, men han såg så liten och nästan rädd ut, så jag kände att han måste vara snäll och pålitlig. Tänk så snabbt man dömer människor.

I kväll är det fest och pubrunda, fast i omvänd ordning. Puss och hej!

Wednesday Night Fever!

Tror faktiskt jag har feber. Tjohoo! När hände det senast? Ingen aning för jag har ingen termometer, men det var inte igår, så mycket kan jag säga. Kanske ska skippa det där med mörkt kallt hål idag då.

Äta glass och vara ämlig istället. Läsa statistik. Bli frisk. Hos mamma.

Slängpöss

 

För några år sedan fick jag ofta blommor skickade till mig, men det får jag inte längre.

Murkenheten slår till!

Idag är min kropp alldeles murken, uppsvälld, trött och illa omtyckt av mig, känner mig som en flodhäst. Fick till och med någon sorts allergisk reaktion igen, blev helt oförklarligt alldeles röd på bröstet och ända ut på överarmarna och så stramade det liksom lite och så blev jag typ rekordröd i ansiktet. Och så hade jag ont i magen typ hela dagen. Känns som jag ska spricka. Detta medför mindre trevlig och inte så social Pau. På något mystiskt sätt lyckades jag ändå plugga lite och dessutom förstå vad jag läste, det var verkligen helt underbart. Nu ska jag duscha och sen sova typ. Det är ju redan nu bara 8,5 timmar kvar tills jag ska gå upp. Det här blir en hård vecka.

Ventilationen susar i taklamporna

Jaha, då var man tillbaka igen, på jobbet med luftkoditionerning, i en ergonomisk stol, med fyrkantig dataskärm och föråldrad webbläsare. Utanför skiner solen från en oskyldigt blå himmel men här inne är det kallt.

Jag mätte vägen hit med google maps, för att jag och Erik blev lite oense om hur långt det egentligen var och jag hade faktiskt rätt, det är 3 km. Det är lite bättre än jag trodde först, innan jag tänkte efter, 3 km kan kännas ganska kort och tar ju inte mer än 10 min att cykla. 6 km cykling om dagen är ganska bra, även om den inte är så bra som 12 km eller 10 mil för den delen. Känner dock inte att jag blivit så väldigt fet under sommaren, inte alls faktiskt och det är fruktansvärt skönt. Hullet från England har jag lyckats festa bort eller något sånt. Har upptäckt att det är väldigt effektivt att bara äta två mål mat om dagen och det funkar rätt bra när man är ledig och kan äta sen frukost.

Inte så fatso 

I can’t sleep when the walls keep saying your name

Jag har fått kattarmbåge för Sumo hänger alltid på min högra arm när han sitter i mitt knä när jag sitter vid datorn. Det gör ont. Gnäll gnäll.

Jag tror bitar börjar falla på plats igen, bit för bit pusslas jag ihop och plötsligt så vet jag vad jag vill och ska göra, fast inte just nu. Skolan ska bli klar först, ångesten får inte riskera att paja allt och det finns ju risk för det. Den där jäkla ångesten. Men den kommer nog bli bättre snart, allt kommer ordna sig. Jag känner att det finns lösningar på allt.

Massor av solpuder är också nice, speciellt om man är klädd i palmer.

Puss

Den som har en webcam är aldrig ensam.

Igår var en glasögon-dag. Hade förfest i webcamen med Tobbe och Micke, som befann sig max 200 meter bort. Det var riktigt lyckat, alla blev nöjda och sen mötte vi upp Dave och gick till ulandet. Det tre grabbarna och Lady.

Det blir mycket uland nu. Jobbade ju fiket idag också och nu verkar det som om vi kanske hamnar där i kväll igen. Inget norrlands och svänga det ludna alltså. Men det är nog lika bra, jag har så ont i mitt vänstra ben, av någon outgrundlig anledning. Det börjar liksom i höften och så gör det ont i knät och underbenet, vet inte vad det kan vara, men det har säkert med träningen att göra. Typiskt.

Fast jag tror jag typ kommit dit jag vill, med mitt kroppsformande, tror min rumpa krympt ytterligare lite så nu känner jag mig riktigt snygg, inte bara nöjd alltså. Det tråkiga är att alla gamla byxor är för stora och nu har även alla bh:ar utom en blivit det. Mina bröst har krympt minst en storlek. Jag undrar varför man alltid blir så glad av att vara smal? Det är inte bara utseendet liksom, det är som om man är en bättre människa om man lyckas vara smal. Då bevisar man liksom att man har karaktär och är bra på alla sätt. Men viktigast är ju ändå uppmärksamheten.

I kväll blir det de fyra grabbarna, Lady och Chris och Anna. Och för övrigt så ringde Tobbe till 118100 igår och försökte få numret till Södermalm. Det är tur att någon vågar bjuda på sig.

Puss

Det slog mig..

Jag läste igenom mina senaste inlägg och fan vad det verkar som att jag äter bajs. 800 g lösgodis här, chokladtårta där och en chokladbit igen, och så gnäller jag över att jag är rädd att bli tjock. Inte bra, inte bra.

Målet nästa vecka, den här är ju redan förstörd och dessutom ska jag på sittning på lördag och mamma ska ha födelsedagsfika på söndag, blir att inte äta godis eller kaffebröd. Jag tror att det blir ganska lätt, jag brukar oftast behöva skylla på något för att köpa godis, tenta oftast, och om jag har något att skylla på för att inte göra det så ska det nog funka. Ska äta mer frukt istället.

Skål för det.

Jag i februari förra året.

Friskis gör mig sjukis?

Jag förstår inte! Varenda gång jag varit och tränat så nyser jag och snorar som en liten get. Jag tror att det har varit kansk en gång i år som jag inte nyst minst 1-2 gånger efter ett pass. Man tror ju liksom att man håller på att få världens förkylning, men det blir liksom inget mer än massa nys och snor. Man kan ju undra om det är nåt i luften på friskis eller vad tusan det kan va. Idag var det faktiskt väldigt illa, snyter mig mest hela tiden. Hoppas verkligen det är över tills mastodonttentan imorn. 6 timmar, då vill man inte sitta men snor konstant rinnande i näsan.

God natt.

Even the cat get the blues.

Jag funderar på om Sumo haft en vinterdepression? Hans aptit har nämligen varit halvdålig under en tid, jag trodde att han bara lärt sig att han får mat varje dag och inte behöver svälta. Men nu har han plötsligt blivit sådär härligt glupsk igen. Det är så fint att se när han ätit skålen helt tom på bara en liten stund. Innekatter kan ju bli deppiga, det brukar min mamma påpeka typ varenda gång, men jag visste inte att de kunde bli vinterdeppiga. Fast du vet jag ju inte om han varit det eller om det varit nåt annat. Han kanske försökte banta, eller manipulera mig att köpa godare mat. Min käre, söte Sumo.

Pau Paus.

Egentligen borde jag väl sitta och plugga. Men jag tänkte att det här kanske kunde få vara lite dö-tid. Jag tjänar ju ändå över hundra spänn i timmen på att ta det relativt lugnt, så det kanske får räcka så för de här timmarna? Det har dessutom det ringt ganska mycket så jag hade ändå bara blivit störd om jag hade försökt plugga och det är ju så fruktansvärt irriterande att försöka fokusera på något och hela tiden bli störd av diverse löst folk som vill prata med en studievägledare på lärarprogrammet, eller är det edu dom heter nu?

Min mage säger dessutom åt mig att ta det lugnt och då har jag ändå tagit en omeprazol idag. Man ska lyssna på magen, annars får man gå till en docent på elisabethsjukhuset och göra en gastroskopi utan bedövande medel i halsen. Då får du veta att dina kräkreflexer fungerar utmärkt, trots flertalet långtnerihalsen-övningar, och att man inte kan se något konstigt i din mage. Men det brukar vara sömnen som gör det och hur lugnt den än är så kan jag ju inte sova på jobbet.

Sen blir det en till sväng till uppsala färg, hem och plugga, träna, duscha(!), och sen måla lite och plugga lite till. Varför vara ledig när man kan göra saker?

Tack och hej i Tai Pei.

Ett enkelt litet ingrepp.

Idag var jag hos terapeuten för kanske sista gången, vi satte inte upp någon ny tid. Hon höll med om att det har hänt mycket sedan vi började, så sent som i november. Hon höll också med om att jag bara ska försöka hålla i det jag har nu och fortsätta bygga på det. Känns bra, känns stabilt.

Och när jag ändå var där tänkte jag att jag kanske kunde beställa tid för p-stavs-avlägsnande. Det slutade med att hon tog bort den direkt och det gjorde inte ett dugg ont! Alla hemska berättelser jag har hört och så var det till och med enklare än att sätta in den. Jag berättade det och då frågade hon: ”Men dom var inte hos mig va?” Ganska kaxigt, men säkert sant, jag har i alla fall inget att klaga på.

Så nu väntar att se vad som händer, det är lite spännande. Första gången utan hormonpreventivmedel sedan 2007. Jag måste bli mer noga med att skydda mig när jag har sex, kan vara bra att träna på, även om inte alla håller med kanske.

And off she wandered into the new, bright, world..

Do you care, do you care if I stay?

Jag har varit så sjukt trött idag. Hela dagen har jag varit helt färdig. Och ett tag förärades jag en knivskarp huvudvärk samt illamående. Jag har fått höra två gånger den här veckan att jag ser smal ut. Hur najs är inte det? Fast jag tycker ju att jag varit ganska smal ganska länge. Ångest är väldigt effektivt för att gå ner i vikt och i kombination med cykling så är det helt fantastiskt, typ. Men jag skulle behöva jobba lite på överkroppen också, kan inte säga att jag är nöjd med den precis, framför allt inte när jag är naken och det händer ju titt som tätt att man är det.

Igår kände jag mig riktigt snygg, det var najs. Det kom liksom inifrån. Leve det! Så därför lägger jag upp två bilder, ett före och ett efter festen (med ett sår i mungipan).

Förkylning 20.10

Japp då var man förkyld, och inte lite heller. Snap och så sprutade snoret ur näsan i en hastighet av 20 l/s! Nästan. Men jag säger nej, bestämt nej, jag ska inte vara förkyld. Punkt slut. Så imorgon kommer jag vara frisk. Vad bra.

Gad Natt!