Om jag skulle skriva så skulle jag skriva om mina favoritsaker

Jag har funderat lite på att ta upp bloggandet igen, och då menar jag lite, pyttelite.  Om jag skulle börja blogga igen så skulle jag skriva om katter så klart, de är ju så fantastiska. Jag skulle även skriva om feminism. Jag vet att det finns en massa feministiska bloggar redan men uppenbarligen så är andelen människor på jorden som inte fattat vad feminism innebär skrämmande stort. Jag älskar kvinnor! Ibland frågar jag mig själv om jag blivit lesbisk, men svaret är fortfarande nej även fast jag tycker att många kvinnor är långt mer attraktiva än någon man. Men jag blir liksom inte kär i kvinnor, trots att de är så fantastiska. Så jag för nöja mig med att veta var jag står åsiktsmässigt. Och nej jag tycker inte att världen borde styras av enbart kvinnor, jag tycker att världen borde vara jämställd och att kvinnosaker inte automatiskt är töntiga om en man gör dem. Många män är så rädda för att göra kvinnosaker för att då blir de automatiskt avmanligiserade (komma på egna ord är kul). Jag tänker just nu på en artikel om könsneutrala leksakskataloger och att de möttes av en del kommentarer som fick håret å mina armar att resa sig. Kan männen inte själva se sig själva utifrån och förstå att det de säger är så dumt att Al Bundy i Våra värsta år verkar som en geni i jämförelse? Uppenbarligen kan de inte det. Men efter en snabb sökning hittar jag ändå en artikel om trenden med könsneutrala kataloger spritt sig även till Storbritannien. Och en får ju inte glömma att de är efter påtryckningar som BR och Toys r’ us gör det här. Och det betyder ju att det finns vettiga människor där ute, vettiga föräldrar.  Sådant gör faktiskt så att jag ryser till av glädje.

Och för att säga något om katter så ska min lilla fining kanske ställas ut i januari! Jag tror hon skulle gilla det, hon är så orädd och extremt nyfiken och social. Om man jämför med Sumo som gillar lugna hemmakvällar och att sola i rabatten utanför huset och helst gömmer sig när han träffar katter/människor han inte känner. Jag älskar mina katter.

20131012-185501.jpg  20131012-185539.jpg

 

Och det här var ju kul, kanske kommer hända att jag gör det igen.

Möss och slick

Hurra för att vi fortfarande behandlas olika!

En dag om året får jag känna mig bra, en dag om året är min dag. Ja en dag förutom min födelsedag. Alla andra dagar är väl männens dagar då. En dag får vi fira att kvinnorna faktiskt får en helt egen dag, för vi behöver tydligen det, för alla andra dagar är vi mindre värda än män. Jag har tur som bor i ett så pass medvetet land som Sverige, men det ger mig bara en starkare ställning för att göra skillnad, jag har medlen, den enda som bestämmer vad jag ska säga är jag och jag tänker inte vara glad för kvinnodagen fören den är ett minne blott, då kan jag vara glad, för då vet jag att kvinnor runt om i världen inte blir förtryckta, inte tvingas ingå äktenskap med män de aldrig träffat, inte könsstympas eller stenkastas till döds för något de kanske gjort som inte ens är lite straffbart i Sverige. Då vet jag att det inte längre är kvinnans fel att hon våldtagits och att lika många flickor som pojkar får chansen till utbildning. Det vore kul att få uppleva den dagen, men jag hyser inga hopp om att verkligen få göra det.     

Kitty!

Nu har vi haft en traditionell Disney-kväll. Kollade på Barn Yard och Monsters inc. Den senare var sjukt mycket bättre. Och en sak jag verkligen börjat störa mig på med filmer över lag är alla män. Män män män! I alla filmer hela tiden! Jag blir så trött. Till och med barnfilmerna handlar nästan alltid om män, eller hanar, eller pojkar. Och oftas har de så klart fruktansvärt stereotypiska roller. När man väl börjar tänka på det så går det inte att sluta för det är  ett så klart och tydligt mönster. Filmer görs av män om män. Oftast. Förut var jag en av dem som inte ville bråka, som var nöjd med min lilla bubbla, jag nöjde mig. Men jag är inte det längre, helt automatiskt blir jag arg när folk behandlas olika på grund av kön och när folk säger att den inte finns några skillnader. Det finns fanskillnader ända ner på individnivå och jag vill inte vakna upp om 20 år och tänka att fan vad jag har offrat för den mannen och fan vad jag inte har fått ut ett skit av det. Jag är hellre ensam med min katt än i ett ojämlikt förhållande. Män kan också göra det mesta av sådant som är kvinnligt, det kan de och de ska inte behöva göra någon grej av det heller. ”Ohh vad duktig han är som kan tvätta, laga mat OCH städa! Dessutom jobbar han heltid också!” Å vi ba: Oh my godd! Men det krävs mer än så för att imponera på mig. Framförallt så ska man inte vara alltför självgod och egocentrisk, för det är bland det värsta jag vet. Kanske för att jag själv har haft så mycket dåligt samvete och känt oro just för att vara för ego och så vet jag att många av mina tjejkompisar också tänker. Medan killarna ofta inte bryr sig om det alls utan bara fläskar på och kommer undan med det. Det enklaste vore väl kanske att sluta bry sig, och bara tänka på vad som är bäst för en själv och vad man själv vill, men jag kan inte med det heller. Jag vill hellre veta att jag är en bra person för att andra bra personer tycker om mig, än att veta att jag är bra bara för att jag själv intalat mig det.  Jämförelsevis så är det mycket lättare att intala sig att man är bra, men mer hållbart att faktiskt vara bra.

Men nu är det natt.
Puss

The Old Adventures Of New Pu

Japp jag kollade på tv nyligen, faktiskt igår, men det var inte då jag såg The New Adventures Of Old Christine, ganska catchy namn. Igår såg jag dock nåt danskt program hos mamma med flera kvinnor i chefspositioner, det gillas skarpt! Mer kvinnor i tv och film! Jag irriterar mig faktiskt jäkligt mycket på att det är så mycket män i visuell media, framförallt film. Hollywood kanske borde börja med könskvotering.

För övrigt är det en fantastisk dag!!! Pu har impulsshoppat planerade saker. Det råkar ju vara en vecka kvar till csn, men jag hade tusen spänn kvar och dessutom rabatt på Åhlens. Det blev ett par sjukt sköna skor, satt perfekt från början hur ofta händer det liksom? En rouge, som jag planerat att köpa ett tag, tror färgen är perfekt för min hy. Och så hårfärg! Som jag ju planerat att köpa ungefär sedan igår. Men alltihop blev bara 450 spänn så det känns så jävla värt! Och jag känner att det går bra nu, det går så jävla bra, det är vad jag känner. Som om alla bitar bara faller på plats en efter en efter en. Som mitt gamla liv och mitt nya liv i en perfekt mix. Som om jag börjar hitta den där omtalade, åtråvärda, svårfångade balansen.

Och som om inte det vore nog så är det St:Patrick’s Day, alltså årets grönaste dag, typ. Det här är lycka.

Puss!