Inte helt död än

Nej men hej! Hej men nej!

20130728-184053.jpgBloggen du är inte död än. Jag fick ett infall att skriva här för att jag är så glad. Mitt liv är verkligen bra nu.

Nästa vecka ska vi få en ny liten katt som ska heta Siri. Bara en sån sak. Sen är det ju en helt underbar sommar, varmt och härligt. Men framförallt så finns det så många underbara människor i mitt liv som gör mig så glad. Det är nästan helt otroligt. Som om jag levde i en dröm. Fast sen finns det förstås lite som är svårt, men det är inte så viktigt just nu. Jag älskar mitt liv. Det är inte så ofta en vill säga det så det är helt klart värt ett eget blogginlägg.

Peace out!

20130728-184206.jpg

IRL vs. IIL

Jag har hängt så ohälsosamt mycket på facebook och instagram den senaste tiden. Jag har ju varit en del gräsänka eftersom Erik haft praktik i Västerås. Och jag har liksom hamnat ett ett fusionsliknande tillstånd mellan bilder och kommentarer och chattar In Internet Life. När man väl är inne i det är det svårt att sluta. Men jag vet att det går över, allt går i perioder. Just nu är en väldigt bra period på många sätt. Jag känner mig verkligen bra och nöjd med mig själv och därför blir jag också snällare mot andra, vilket gör att de är snällare mot mig vilket gör mig glad osv osv osv.. Det är inte ofta man får känna sig så nöjd, jag tror jag var 22 sist det hände att jag verkligen tyckte om mig själv, på alla sätt. Det känns liksom som om jag brutit isen runt mig, känslan av att folk vågar sig närmare.

Men imorgon har vi tenta och det känns riktigt bra faktiskt. Upptäckte att jag hade missat anmälan till en omtenta, vilket ag måste försöka fixa. I annat fall kanske jag får ett riktigt lugt jullov. Men det vore otroligt dåligt för jag måste ta alla omtentatillfällen som ges så att jag kommer ikapp och blir klar nån gång.

Mamma tipsade mig om SmartPen idag, apropå omtentor. Den verkar huuuuuur bra so helst, helt magisk. Måste nog skaffa en sån. Den tar liksom det du skriver och ljuden så att du kan lägga in det på datorn och synka med handout från föreläsningen. Du kan lyssna på det som sades samtidigt som du gjorde en anteckning. Jag vill bara dö, det är för bra. Varför har ingen sagt det här tidigare?

mine mine mine mine mine mine mine mine mine mine mine mine mine mine mine mine

I rymden kan ingen höra dig tänka

20121206-231259.jpg

Jag är en dålig bloggerska, men det bryr jag mig inte om. Jag har liksom varit lite som ett rymdskepp på senaste, halvt bortkopplad från moderskeppet. Vet inte vart jag är på väg riktigt men snart kommer det nog blir bättre.

Jag ska kanske åka till Japan i februari och på lördag ska jag till dalarna och förra helgen var jag i sthlm, det var helt sjukt kul. Jag lever ett liv i lyx. Med bästa vännerna, bästa pojkvännen, skönaste katten, pengar på banken, extrajobb och så vidare. Jag insåg nyligen att jag inte ens är rädd för människor längre, det har jag alltid varit men så plötsligt så har det gått över, helt fantastiskt. Mitt liv är kanske bättre än någonsin, bättre än SSRI, bättre än sommarlov, bättre än en lottovinst. Så därför spelar det ingen roll om jag är dålig på att blogga eller är som ett rymdskepp, för det jämnar liksom ut sig.

Och nu är det väl kanske dags att sluta innan det här spårar ur alldeles.

Jag och mamma hade en stavgångspromenad idag i öven en timme så känner mig faktiskt lite trött.

Godnatt.

 

Självförsvar ftw!

Det här veckan har varit riktigt tuff. Efter tentan i måndags känns det som jag varit igång konstant. Jobbade på uplands i köket både måndag och tisdag och på onsdagen var det jobb på växeln på uu, torsdag upplärning på Forsmark och idag uu igen. Jag blir så stressad av att gå upp aptidigt att jag vaknade varje timme natten till igår och trodde att klockan var 5 varje gång, jag var till och med på väg upp 3 gånger. Det är en av mina svagheter, att jag ibland är helt oförmögen att se vad klockan är, det kan hända på dagen också, speciellt med analoga ur. Blandar ihop 3, 6 och 9 åt höger och vänster, otroligt opraktiskt.

Men igår när jag kom hem så började jag äntligen bli riktigt trött, har på något konstigt sätt lykats hålla mig pigg utan varken mat eller kaffe, idag var första dagen jag hann äta frukost. Vi kollade på Amalie från Montmartre, jag vet inte varför jag inte sett den tidigare för den är väldigt mycket en sån sorts film som jag gillar, och den var ju supermysig. Jag ska försöka se mer fransk film. Sen fick jag plötsligt superont och hemska urinvägsbesvär, är det någon smärsta som är olidlig så är det just urinvägsinfektion, och ännu värre när man ska sova och är supertrött. Jag började nästan gråta, som tur var hade jag älsk som tröstade mig. Trodde jag skulle få genomlida ännu en natt med irriterande sömnstörningar, men plötsligt så kändes det bättre och sen gick det över och jag somnade som en stock. Ibland blir man bara så lycklig över att ha ett så bra immunförsvar.

En annan sak att bli glad för är att jag klarade båda omtentorna jag haft senaste veckorna, fick just besked. Så nu kan jag äntligen slappna av lite, har känt mig som på nålar, nu är det bara en tenta kvar från vårterminen, den värsta av dem alla i och för sig men jag har ju flow nu. Fint väder är det också. Lycka!!

Nytt år nya tår!

Jag på min drygt-22-årsdagJa så var ännu ett år lagt på de övriga i samlingen som ska framstå som mitt liv. Sofia hade glömt vad jag egentligen fyllde så hon skrev drygt 25 på kortet, fast det skulle stå drygt 22. Det säger kanske något, men enligt säkra källor (jo jag lovar) ser jag yngre ut. I morgon är det kalas med familjerna vilket betyder fler presenter till mig. Har redan fått en massa fint och min födelsedag kändes verkligen som årets bästa dag. När den tog slut blev jag liksom lite tom inuti. Som tur var följdes födelsedagen upp med 1-årsdagen för mig och Erik som inte heller var fy skam. Mat på finrestaurang och fantastiskt väder.

Nu är det dock hög tid för tentaplugg, så det har jag ägnat lördagskvällen åt men nu börjar det bli dags för tårta igen, krävs viss hängivenhet för att få i sig en hel 8-bitarstårta på två personer. Som tur är så är ju sjukt hurtiga och springer typ varannan dag. Men idag sa min rygg ifrån så efter 6 km gick jag mest. Hoppas på nya skor i födelsedagspresent för att råda bot på det till blodomloppet på onsdag.

April april..

Det har varit massa fest i helgen och det är ju kul. Mindre kul är att inte vara 23 längre utan närmare 30. Man blir så trött. Men jag hade sjukt kul igår så det var riktigt värt, så det gjorde inte så mycket att hemgången blev relativt tidig idag. Jag kan verkligen om jag vill, bli kär i världen och får den att bli kär i mig. Det är så det känns i alla fall. Men det går alltid över, fast det är kul så länge det varar.

Jag har kommit fram till att jag mår väldigt bra just nu, med mig själv liksom. I balans. Sover så bra om nätterna och känner mig ofta sådär glad. Jag har liksom hittat en ny plats i tillvaron där jag trivs, där jag får ta plats och vara jag utan att känna mig utanför eller sämre. Att förlora en vän kan ibland vara det bästa som kan hända.

Har börjat förälska mig i Lightroom också, det är nästan för bra för att vara sant och så enkelt. 🙂

Men nu är det sovdags. Pöss

Klättrar inte i nån jävla ek

För ett år sedan klättrade jag i korkeken med en bag in box i högsta hugg, och var orolig för bakfylla. I år går jag på superbra spex och dricker vin för fjärde dagen i rad, nästan utan bakfylla. Om några minuter börjar världens bästa pojkväns 22:a födelsedag (om man räknar med den då han föddes), då börjar även dagen efter spexbubblan (hurra!) och påsklovet. För ungefär ett år sedan släppte Glasvegas ny platta, i torsdags såg jag dem live på v-dala, för ett år sen var jag tydligen galet kär, men inte i han som jag nu kallar älskling. För ett år sedan hade jag brutal ångest väldigt ofta, och var jag så mycket yngre. För ett år sedan älskade jag Flo, nästan lika mycket som jag gör nu. För ett år sen var jag osäker och förvirrad och fattig, men det är jag inte nu. 2012 är ett bra år.

Püss

Känslor och annat fluff

Jag minns när jag var ung. Jag hade så mycket känslor, åt höger vänster och rakt upp. Att känna var livet liksom, det som inte kändes rätt var inte heller rätt och det kunde man således inte göra, ljuga t ex. Har alltid haft en stark moral och den var ännu starkare förr. Innan livet kom och stötte och blötte och hyvlade tills bara det nödvändigaste fanns kvar. Överlevnadsstrategi. Man skulle kunna säga att jag började som ett fluffigt gosedjur och nu är jag mer som en tennisboll. Trots att jag inte uttrycker så mycket bitterhet till vardags så finns den där, som en gjuten betonggrund. När något hemskt inträffar så kommer jag bara att säga vad var det jag sa och så biter jag i sten. Man skulle kunna säga att jag inte är naiv längre, men det är nog värre än så. Jag tror liksom inte på att något kan vara för bra, sådant finns inte, det är bara en illusion, precis som förälskelse, den största illusionen av alla.

Jag må vara känslig, men jag är också tålig. Jag kanske bryter ihop, men jag kommer alltid resa mig, för det är så det är. Trots all jävla skit den här världen består av och trots att jag inte är det minsta rädd för att dö, så har saker aldrig varit så dåliga att jag varit beredd att avsluta mitt liv. Nu låter det här kanske som värsta deppiga inlägget, men så är det inte alls, jag har det bara så bra att jag blir lite rädd att något riktigt dåligt ska ske. Låt oss hoppas att det inte blir så.

Uppsala baby!

Var det nån som sa London och shopping? Hmm… Tyvärr så hann jag inte handla så mycket där, bara en ynka topp i klädväg. Men det har jag nu tagit igen med råge! Gled förbi MQ idag och upptäckte bästa rean så det blev  kjol, klänning, topp och ullkappa! Och jag har fortfarande pengar kvar. Happy times.

Annars var London fantastiskt, hade jättemysigt och roligt och som om inte det vore nog så firade vi bästa alla hjärtans igår. Erik lagade trerätters och jag stod för vin, mojitos och blommor. Jag har verkligen världens bästa pojkvän. Skulle kunna säga att jag börjat tycka om alla hjärtans dag men det är nog egentligen Erik jag tycker om, vilken dag som helst.

Saker jag kommit fram till nyss

Att jag är sämst på att vara bäst, att det är bäst att vara snäll, att jag aldrig blir nöjd, att psykologi är sjukt intressant (inte första gången precis), att man måste komma ihåg att anmäla till elbolaget när man flyttar in någonstans, att man kan dricka en flaska vin utan att bli bakis, att jag är glad att det är husdjursagronom jag pluggar till och ingenting annat, att handling betyder mer än ord, att man inte ska ha för höga förväntningar på sin omgivning och att ditt beteende kan vara mycket mer svårtolkat än du tror.

Och det här är lite av det jag hållit på med nyligen:

Lever!

Det vore ju nästan skojigt att fortsätta med levermetabolism så här efter njurarna, som en kompis påpekade, men nu är tentan över så nu kommer jag koncentrera mig på försöksdjur ett tag. Sen får vi se om det blir en omtenta eller om jag får gå direkt vidare till Fodervetenskap och mikrobiologi, som vår nästa kurs heter.

Köpte föresten en talgboll för att locka fåglar till fönstret för Sumos skull, han verkade dock först mest intresserad av bollen i sig, hoppade och krafsade på rutan. Får se om det kommer några fåglar så småningom.

Jag är så sjukt glad idag, det är som om jag släppts ur fängelset eller som just kommit ur en depression. Och fint väder är det och snart ska jag fika med Hanna och sen klippa mig och i kväll blir det middag med Erik. Underbart!

Oh wow look at you now

Tre missade samtal från blomsteraffär. Hur kan mobilen dö så fantastiskt olägligt? Min gissning är i alla fall att det är mamma som skickat blommor för att gratulera till att jag klarade samtliga av förra veckans tre tentor. Känner mig lite som on top of the world, smartast, bäst och vackrast. Och nu ska jag plugga är tanken. Känner mig faktiskt ganska sugen, men tyvärr så har jag inte så mycket tid på mig för klockan 5 ska vi vara hos Eriks päron på middag igen. Ingen rast eller ro.

Bild på mig och min svartsjuka katt——–>

Hamnade förresten på Tolvskillingsoperan igår för Sofia blev sjuk. Det var jättekul och en bra musikal, bra skådisar. Fast det var typ näst sista föreställningen eller något. Ser fram emot Les Miserables i London om tre veckor. Sen drack vi vin och sen gick vi hem och kvällen var alldeles perfekt.

Slutet gott allting gott!

Simply the best!

Fy fan vad jag är glad idag! Det är helt sjukt, varje gång (i alla fall två) jag går in och kollar resultaten från förra måndagens statistiktenta så blir jag alldeles nervös och får hjärtklappning. Första gången för att jag blev så överraskad och andra gången för att jag var livrädd att jag hade sett fel. Men det hade jag inte. Nu återstår bara att se om jag klarade mikrobiologin också, men den var jag ju ganska säker på.

2012 är det bästa året någonsin, än så länge. Och nu känner man sig ju ganska motiverad att plugga till nästa tenta den 30:e.

Hurra vad jag är bra!!!! 😀

Finaly I made it!!

Idag slår vi nya rekord och sätter standarden för 2012! Histologitentan skriven, rättad och godkänd på samma dag! Jag är så glad! Första tentan jag klarat på första försöket sedan utbildningen började. Det är helt galet. Nu hoppas jag att resten av 2012 blir lika bra och även resten av agronomutbildningen.

Testikel, råtta. I mittens syns spermatidernas små svansar. Råttspermier har krokigt huvud, av okänd anledning.

Dan före dan före 12.

Känns som att 2011 slutar på topp. Åtminstone på en del sätt. Har just städat halva lägenheten, hallen, köket, badrummet, kanske noggrannare än någonsin. Hade nästan glömt att det inte är ens ett år sedan vi lade om golv, satte upp mosaik, anlitade svindyr rörmokare, handlade för tusentals kronor på ikea och fixade köket och toan som det är nu. Min mamma förtjänar all bonus för att hon alltid ställer upp och Sune kan få lite han med för att han också hjälper till med det han kan.

Mitt självförtroende har stigit någonstans till månen ungefär, var flera år sedan det kändes så här bra. Det bådar ju gott inför 2012. Vad som inte är lika gott är en visdomstand som plötsligt börjat röra sig i överkäken, det är inte skönt och nu har jag slarvat bort voltarenen jag fick av mamma. Inte bra. En annan tråkig sak som kommer hända 2 januari är att räntan på lånet ska betalas. Så jäkla onödigt, vad ska man med ränta till egentligen? Jo jag vet det egentligen men ändå, min ekonomi jublar inte.

Men ändå, jag har allt typ man kan önska sig och lite till (resttentor och visdomstand).

Det är najs.

Tvånollettett.

Fan nu kan jag inte hålla mig ändå. Nu vill jag tänka efter, minnas och skriva om året i alla fall. Det har ju hänt massa bra i år. The flow från 2010 hänger kvar och har om möjligt blivit ännu starkare.

Under första halvan av 2011 hände inte så jättemycket, kom hem från Vemdalen, mamma gifte sig och sen var det en djävulsk kurs i skolan som tog en massa tid och energi och sen var det en bal med den hemliga damföreningen då jag blev fruktansvärt full och träffade någon bra, eller jag trodde att han var bra i alla fall. Kanske hade det kunnat bli något om han inte varit så blyg och jag inte fått sådan ångest. Eller så var det ödet. För lite senare, också under en kastrullfylla, hände det bästa under 2011, nämligen Erik. Jag vågar säga att jag aldrig varit med om något liknande, men det var inte så självklart från början. Jag var väldigt skeptisk men trots att jag letat fel och undanflykter så har vägen varit ganska rak och det känns så otroligt bra allting och blir bara bättre och bättre. Jag tror ju inte på sånt, men det är som om vi vore gjorda för varandra, ochdet känns inte flummigt och övernaturligt utan alldeles verkligt.

Förutom kärlek och trams så har mina vänner varit fantastiska. Jag är stolt över att få omge mig med så bra människor. Allt blir bättre med vänner. Ja förutom det här med att göra tråkiga saker, det kan vara svårt att förmå sig till isolation och fokus när det finns så mycket roligare saker man kan göra. Måste bli bättre på det till nästa år, och om jag inte minns fel så var det mitt mål förra året också, att ha mer tråkigt.

Då kanske jag kan börja lyckas med tentor och sånt också, för det har verkligen inte varit min grej de senaste åren.

Pöss

Wrap me into pieces

Traditional all year wrap up.. Det är ju sånt man brukar längta efter att få göra. Att få berätta om allt som hänt och hur bra eller dåligt allt är, hur mycket man utvecklats och hur många sensationella saker som hänt en. Men inte i år. Det är som om jag slutat reflektera och bara kör på. Men jag tror det är bra. Grubblerier tar en ingenstans. Dessutom blir saker man upplevde som spännande och nya förut inte det 2:a, 3:e och 4:e gången de sker, man vänjer sig. Och jag vet inte om det är åldern eller självförtroendet, men jag känner inte alls samma sug efter att berätta saker om mig själv, det har liksom gått över. Förut kände jag alltid att jag bara lyssnade på andra för att jag sen skulle kunna prata om mig själv utan att få dåligt samvete. Det var faktiskt ganska jobbigt, man vill ju inte vara den som bara pratar om sig själv, ingen gillar sådana människor (skulle man kunna tro). Men nu känner jag inget behov av att berätta mitt livs historia för varje ny bekantskap, känner inte att jag måste berätta om mig för att visa vem jag är. Föga förvånande lyckas jag mycket bättre i sociala situationer nu än förut och det stärker en ju om något. Om man själv tror på att man är trevlig så uppfattas man ju oftast sådan och dessutom är det enklare att slappna av och känna sig bekväm,  något jag haft stora problem med.

För att säga någonting om året så kan jag väl berätta att allt är så jäkla bra nu. Jag har slutat se perioder av välmående och stabilitet som något exklusivt och sensationellt, för det har blivit vardag. Saker och ting är lugnare nu, tryggare, säkrare. Jag vågar sätta gränser, ställa krav, slappna av. Men allt är inte bra, ungefär 2/3 är bra och resten, det vill säga skolan, är ett stort svart hål. Jag vet inte varför det går så dåligt men det är som om jag vore helt tappad. Försöker hitta lösningar men än har inget funkat. Jag hoppas 2012 blir året då jag hittar lösningen på alla mina problem.

För övrigt

Förutom att jag gjort en massa saker så har jag haft ett sjujäkla humör. Jag har varit lättretad så det är helt fantastiskt och jag har nästan fått ett par riktiga utbrott. Ingenting har dock krossats och det värsta var nog att jag skrek ”jävla kärring” åt en tant som var dum, jag satt som tur var på en cykel och kunde snabbt avlägsna mig från platsen, jag hade dessutom bråttom till jobbet. Nu tycks det mig som om det var helt absurd pms för sen fick jag mens och  efter det tror jag att jag varit rätt glad. Verkar dock lite orimligt att jag skulle haft pms i typ två veckor så jag gissar istället på att jag varit glad för att jag haft en helt fantastiskt helg. Trots att jag skaffat mig brännblåsor på låren och inte hunnit med alls allt som jag borde gjort. Men kvällen på slottet var jättefin och julklappsshoppingen med Annie var mysig och älsk har varit superbra. Och imorgon kommer ju Maria! Åh vad jag känner mig glad och förväntansfull nu! Som om det är julafton hel veckan! Fast på torsdag ska jag ju till tandläkaren och sen åker jag iväg. Om tiden ändå kunde stanna på onsdag.

Pöss

Cuz I’m just a spoiled brat

Min mamma är så sjukt dålig på att hålla presenter hemliga, det går liksom inte. Det är ju i och för sig bra för det betyder ju att man oftast får sånt man vill ha, eftersom hon börjar prata om vad hon ska köpa innan hon köper det. Nu har hon frågat om jag inte vill ha en iphåne i julklapp två gånger, jag är inte den som säger nej precis, men försöker påpeka att den är snordyr. Ska väl inte ha för höga förväntningar men min mor är väldigt generös och jag är ju hennes favoritdotter. Och hon är min favoritmamma såklart, bästa mamman i heeela världen. Ibland frågar jag mig vad jag skulle göra utan henne, känns högst oklart. Förhoppningsvis blir hon 31 år äldre än jag så jag slipper få veta.

Huhu vad känslomässig jag känner mig, som gamla jag fast ny. Jag känner mig mer som jag liksom. Och det känns bra. Känner mig typ lycklig (och det är inte pga ovan nämnda iphone).

Nu är det natt. Puss

Bulletproof, titanium, kevlarsjäl eller död

Grejen är att skulle man ge upp så skulle man antagligen bli tvungen att söka jobb (om man inte vill bo på gatan) och ha tur (brukar ju inte vara min grej direkt) och få ett jobb, och sen börja om allt på nytt. Och sen om man nu inte skulle känna för att ha kvar det här jobbet (som antagligen blir jävligt tråkigt efter ett tag) så måste man börja om med studierna, igen. I en ny klass, med nya (ännu yngre) klasskompisar, samma tentor, samma lärare och allt kommer ändå inte vara ett dugg lättare än förut. Så då är det väl lika bra då kanske att sätta på sig titanhjälmen och stånga sig blodig tills man en dag, ungefär 1000 år senare, står där med examensbeviset i handen.

Den enda möjliga lösningen för att slippa förnedra sig med titanhjälm skulle väl vara att bara helt enkelt gå och dö. Men det är ju oftast inte riktigt så lätt som det kan tyckas, man måste nog ha en speciell sorts tur om man ska dö exakt när man vill det. Dessutom blir ju folk så ledsna då, till och med folk som inte bryr sig ett skit om mig idag skulle fälla en tår. För det är sånt som folk gör när någon dör, alla utom jag som har förmågan att se det positiva med att dö. För tänk på alla problem som försvinner och all ångest och alla misslyckanden man slipper. Visst man missar en massa kul också, men helt ärligt, består inte livet mest av vardag? Sen varvas lycka med misslyckanden till ungefär 50/50 så då går det ändå jämt ut.

Fast det är klart att man inte vet vad som händer sen, när man är död. Är man neggo så tror man kanske att man hamnar i skärselden och får lida i all evinnerlig tid, men jag är inte troende så jag tänker att man bara upphör, slutar finnas, blir till inget. Och jag tycker att det verkar helt okej, känner man inget så känner man inget och då känner man ju inget. Och då är det inte ens som när man är levande och känner inget. Vilket oftast gör mig väldigt rastlös och otillfredsställd.

Jag är dock ingen självmordskandidat. Jag säger bara att om jag skulle råga dö så behöver ingen bli ledsen för min skull utan bara för sin egen.

Nu har jag brutit ihop, så jag antar att det är dags att gå vidare.

La Roux – Bulletproof
David Guetta – Titanium (feat. Sia)
Kent – Kevlarsjäl
Silverchair – Emotion Sickness