Inte helt död än

Nej men hej! Hej men nej!

20130728-184053.jpgBloggen du är inte död än. Jag fick ett infall att skriva här för att jag är så glad. Mitt liv är verkligen bra nu.

Nästa vecka ska vi få en ny liten katt som ska heta Siri. Bara en sån sak. Sen är det ju en helt underbar sommar, varmt och härligt. Men framförallt så finns det så många underbara människor i mitt liv som gör mig så glad. Det är nästan helt otroligt. Som om jag levde i en dröm. Fast sen finns det förstås lite som är svårt, men det är inte så viktigt just nu. Jag älskar mitt liv. Det är inte så ofta en vill säga det så det är helt klart värt ett eget blogginlägg.

Peace out!

20130728-184206.jpg

2012 – Mitt år i köttrymden

Jag har hört att man ska göra tocken där årskrönika. Och nu sitter jag på jobbet och det är rysligt lugnt så vad passar bättre än en liten tripp längs årets tidsaxel.

Jag minns inte riktigt vad som hände under våren, men man kanske kan göra en liten lista.

De fem bästa 2012:

  • Blev sambo, det var ju najs. Större lägehet, bättre mat, mer sällskap, bättre ekonomi.
  • Jag tror att allt som hänt gjort att jag känner mig mer vuxen och det känns bra, jag är liksom inte rädd för människor längre.
  • Vi var på två asbra semestrar, först London och sen Frankrike och Spanien, det var verkligen härligt.
  • Jag har haft mycket kul med mina vänner, även om tillfällena kanske är färre så är kvalitén desto bättre, har verkligen världens bästa vänner.
  • Träningen har verkligen gett resultat i år även om jag måste jobba en del på längskidåkningen, men jag har mycket motivation så det ska nog gå.

De fem sämsta 2012:

  • När vi var på semester så blev jag bestulen på min mobil och min väska kom försent. Det förstör verkligen sjukt mycket att folk ska hålla på och sno ens grejer.
  • Utbildning utbildning utbildning, den kommer ta livet av mig, som min mamma sa. Det blir liksom aldrig bättre.
  • Smärta jag börjar nästan tro att mormors fibro-gener går igen för jag har haft ont på en massa ställen, armen, ryggen, fingrarna, knäna, huvet och fan och hans moster.
  • Allergi, prickar i hansiktet, klåda på benen, irritation i ögonen. Ja nästa år har jag tom bestämt att jag ska göra ett allergitest. Jag som inte är allergisk mot nåt.
  • Bloggen, ja bloggandet börjar bli ute tror jag. Iaf så börjar nog jag tröttna. Förut var det som en ventil, men nu har jag riktiga människor i köttrymden att tala med. Men jag postar massor av bilder på Instagram och facebook och Sumo gör verkligen succé så följ mig där, @pauies, om du inte har nåt bättre för dig.

20121121-125906.jpg

20121005-143035.jpg

sep-9

sep-6

sep-10

Barcelona-7

Rockamadour-14

Rockamadour-32

Banyule sur mer (43 av 88)

Jag på min drygt-22-årsdag

dinner8

dinner7

IMG_20120630_221732

20121227-155317.jpg

20121227-155346.jpg

20121227-155407.jpg

20121227-155756.jpg

20121227-155839.jpg

20121227-155850.jpg

20121227-155908.jpg

20121227-160034.jpg

All this and heaven too

20121207-203713.jpgSkaffade mig spotify igen. Det är som ljuv musik i mina öron.. Just det. Ibland måste man vara utan ett tag för att det ska kännas riktigt bra igen. Musik har inte varit så här bra på länge. Dessutom är jag trött som ett as och kall om fossingarna. Tanken är att jag ska ta ett par öl med Max på Uplands om ca 1 timme.. Så jag måste pigga på mig lite.

Imorgon bär det av mot sherwoodskogen aka dalarna. Redan 9 ska vi åka, klockan 13 börjar julbordet. I Djura, som inte ligger långt från Djurås, som ligger nära Djurmo som bara ligger 2-3 mil från Djurbo, det finns till och med nåt som heter bara Djur där också. Dalarna kryllar av djur. Inte konstigt att man är som man är.

pöss

I rymden kan ingen höra dig tänka

20121206-231259.jpg

Jag är en dålig bloggerska, men det bryr jag mig inte om. Jag har liksom varit lite som ett rymdskepp på senaste, halvt bortkopplad från moderskeppet. Vet inte vart jag är på väg riktigt men snart kommer det nog blir bättre.

Jag ska kanske åka till Japan i februari och på lördag ska jag till dalarna och förra helgen var jag i sthlm, det var helt sjukt kul. Jag lever ett liv i lyx. Med bästa vännerna, bästa pojkvännen, skönaste katten, pengar på banken, extrajobb och så vidare. Jag insåg nyligen att jag inte ens är rädd för människor längre, det har jag alltid varit men så plötsligt så har det gått över, helt fantastiskt. Mitt liv är kanske bättre än någonsin, bättre än SSRI, bättre än sommarlov, bättre än en lottovinst. Så därför spelar det ingen roll om jag är dålig på att blogga eller är som ett rymdskepp, för det jämnar liksom ut sig.

Och nu är det väl kanske dags att sluta innan det här spårar ur alldeles.

Jag och mamma hade en stavgångspromenad idag i öven en timme så känner mig faktiskt lite trött.

Godnatt.

 

Avskalat, grått och luddigt

Jag insåg just att mitt liv är förbaskat innehållslöst. Det finns en enorm brist på sociala interaktioner. Det kanske är för att det måste vara så eller så har det blivit så på grund av omständigheterna. Min bästa Sofia har ju åkt till Japan och man har ju så fullt upp med att laga mat och äta bakverk och sen träna bort kalorierna att man inte tar sig tid att ta initiativ och umgås men nån annan, utom på helgerna då. Då måste man ju dricka den traditionsenliga ölen och vinet i glada vänners lag. Alternativt äta middag med en eller annan förälder. Det är fullt upp det säger jag dig och så har jag inte ens nämnt allt plugg. Nu fick jag ju det att låta som om jag umgås en massa ändå. Men det kanske inte är på just det rätta sättet.

Idag har jag en dålig måndag som går ut på att jag sovit fruktansvärt dåligt och vaknat svettig och med huvudvärk och följaktligen stannat hemma med ångest över min patetiskhet. Har sorterat bilder och skrivit ut stenciler och snart är det dags att tvätta.

Sumo har varit ute för tredje gången och det funkar alldeles perfekt. När han vill in så sätter han sig i nån rabatt och väntar tills jag lockar på honom. Idag lyckades jag tom få upp honom till rätt dörr utan att bära. Annars har han nöjt sig med att sätta sig vid grannen en våning ner. Success! Han verkar väldigt nöjd med att få gå ut och när han kommer in sover han alltid som en stock.

20121008-140421.jpg

Forever ago..

Att flytta har alltid varit påfestande för mig, inte så mycket på grund av jobbet med själva flytten som den psykiska acklimatiseringen. Ibland är det svårare och ibland är det lättare. Jag minns när jag flyttade in i min första studentkorridor, som en illegal inneboende i min brors rum på 9 m². I början fick jag liksom tvinga mig själv för att våga gå ut ur rummet och vistas i de allmänna utrymmena, som tur var gick det bra och jag hade en suverän tid där till slut, mycket bättre än i nån annan korridor.

Mina senaste två boenden är som två kontraster till varandra, jag skulle överdriva om jag sa att jag tänkte tillbaka på min förra lägenhet mer än 3 gånger i veckan, det är nästan som att jag aldrig skulle ha bott där. Här känner jag mig tillskillnad från där hemma efter bara en månad, det är som om jag alltid skulle ha bott här (förutom att jag alltid går till fel port när jag kommer från konsum). Trots att den förra lägenheten var min och jag kunde göra vad jag ville med den och den låg i rätt kvarter bredvid rätt ica och så vidare.

Man kan anta att jag är en social människa som inte trivs så bra med att bo själv. Fast jag verkligen trodde att jag gjorde det, jag trodde att jag hade det perfekta livet, ensam med min katt. Nu känner jag bara att sambo livet är fantastiskt skönt och ekonomiskt. För pengar spelar faktiskt en del roll, har man inga pengar så kan man ju inte göra någonting med sin lägenhet i alla fall.

Fantastiska korridorliv!

Att sälja sin själ, växa upp eller bara ha ett liv

Juli kommer bli en kul månad. Inleds i bakisångorna från peace & love och går rakt upp i luften och ner i Barcelona där en hyrbil väntar som ska ta oss till Banyul sur mer, för 5 dagars släktumgänge, därefter åker vi vidare till Rocamadour för ett par dagars friluftsliv/lugn/whatever man kan göra där och sen åker vi mot Barcelona, med ett stopp på vägen på ett ställe som jag inte minns namnet på och sen kommer vi slutligen till Barcelona, där vi också ska spendera ett par dagar. Sen blir det hem och jobb resten av månaden. Sådan är jag nu för tiden, en sån som inte bloggar för att jag har annat för mig typ. Så fukking vuxen och viktig, lol. Vi konstaterade det förra helgen, att vi börjar bli vuxna, flyttar ihop, skaffar lägenhet, tar examen. Sådär som vi aldrig trodde vi skulle göra. Inte på 1000 år. Men nu när vi gör det så känns det ändå ganska bra, för vi har fortfarande kvar varandra, trots att våra liv förändras så kan vi fortfarande ha kul när vi ses, vi är väl kanske sådana där vänner för livet. Och det är kanske det bästa av allt.

April april..

Det har varit massa fest i helgen och det är ju kul. Mindre kul är att inte vara 23 längre utan närmare 30. Man blir så trött. Men jag hade sjukt kul igår så det var riktigt värt, så det gjorde inte så mycket att hemgången blev relativt tidig idag. Jag kan verkligen om jag vill, bli kär i världen och får den att bli kär i mig. Det är så det känns i alla fall. Men det går alltid över, fast det är kul så länge det varar.

Jag har kommit fram till att jag mår väldigt bra just nu, med mig själv liksom. I balans. Sover så bra om nätterna och känner mig ofta sådär glad. Jag har liksom hittat en ny plats i tillvaron där jag trivs, där jag får ta plats och vara jag utan att känna mig utanför eller sämre. Att förlora en vän kan ibland vara det bästa som kan hända.

Har börjat förälska mig i Lightroom också, det är nästan för bra för att vara sant och så enkelt. 🙂

Men nu är det sovdags. Pöss

Insanity workout

Smärtan! Mina ben känns nästan som stelopererade alternativt sönderslagna. Jag kommer dö träningsvärksdöden innan det här är över. Erica är verkligen inte att leka med. Hon är lite som en PT som drar med en på träning och har värsta jobbiga passet/rundan som man nästan dör av fast man knappt orkar hälften, dessutom gör ju hon allting själv också, fast snabbare/tyngre/mer. Det är skitbra, inte haft så här ont på många år. Banyuls sur Mere 2012 here I come!

Bild från 1 mars i fjol, då var jag mer smal, nu är jag nog mer muskler. For once så bryr jag mig inte om vilket, gör det mest för kul för att det känns bra att känna sig stark.

Better off alone

De säger att vänner är det värdefullaste som finns. De säger att den som har många vänner är den som är rikast. De säger att kärleken växlar men vänskapen består.

Jag vet inte om det är något fel på mig men ibland känner jag att jag är gladare ensam. Åtminstone bättre själv än med vissa så kallade vänner. Jag har så många gånger känt att en vänskapsrelation tagit mer av mig än vad den gett, om och om igen. Är det värt det då? Ska man göra allt för vänskap? Jag har alltid fått höra att det är så hemskt att vara ensam, jag har alltid trott att det har varit fel på mig när jag inte haft några vänner, att man till varje pris måste ha så många vänner som möjligt. Då blir man lycklig.

Men jag har lärt mig att man kan bli lurad av vänskap, precis som kärlek. Människor är nästan alltid manipulativa, vare sig de vet om det eller inte. Så det är bäst att vara kritisk, och självisk, precis som med kärlek. Man ska inte vända ut och in på sig själv för någon, för oftast får man inget tillbaka och då slutar det alltid med att man blir bitter och cynisk. Den värsta egenskapen man kan ha är ett samvete, det gör en till ett enkelt offer för de skrupelfria.

De vänner som stannar trots att man gör det man själv känner för, de som inte glömmer bort en eller exluderar en, de är de som är riktiga vänner. Kanske.

Och trots att jag är kräsen och kanske lite lat, så har jag många underbara vänner, vänner som jag har på mina villkor.

Piff & pepp

Imorgon smäller det, då är det bal och jubileum och hela faderullan! Cocktail klockan 12 sen piff och bal 18dk. Har putsat skor, ordnat medaljer på band och provat och hängt fram kläder. Känner mig mer pepp på cocktailklänningen än balutstyrseln faktiskt. Älskar verkligen min blommiga klänning och lackskärpet, som klippt och skuret för mig och den nya kavajen gör sig rätt bra den med. På balklänningsfronten känns det lite som om något nytt skulle behövas, typ en mörkgrön, en fantastisk mörkgrön, det är vad jag vill ha. Vem vet kanske till vårbalen..

Och annars så har jag verkligen taggat till vad gäller träning. Såg härom dagen att mina armar börjat bli rätt skapliga och idag när jag var på ett medel-pass så upptäckte jag att magen blivit starkare än någonsin, har aldrig förr gjort så bra att göra sit-ups! Nästa vecka blir det kanske första löpturen för året och så har jag lovat Erica att följa med till gymmet. Och jag är pepp pepp pepp!

Jag kanske inte är lycklig, men gladare än på mycket länge!

Phüss!

Grönt i all ära

Men blått kan ju också vara snyggt. Köpte en apsnygg blå topp idag, ett riktigt fynd skulle jag vilja säga, köpte även en kort svart kavaj som jag saknat länge. Och innan det så skrev jag omtenta vilket nog gick sådär, och efter det fikade jag med Sofia. Allt som allt en riktigt bra dag. Hurra för våren liksom.

Och så här ser jag ut i skrivande stund, med nya toppen och allt. Kände att det var dags för en uppdatering.

Phuss

London baby!

Nu är det snart dags. 18.20 lyfter vårt plan mot äventyret, alternativt nanosemestern. Har packat, har diskat, har vaxat benen, lämnat bort katten, fixat nytt pass och nu sitter jag med tensen på ryggen och har endast ett fåtal punkter kvar på min 2-do-list. Av någon anledning har min rygg fått för sig att den är trasig och värktabletter har ingen effekt, mamma sa att det kanske kunde vara ett litet diskbråck. Kul. Ska även lämna blodprov nästa vecka för att utesluta att det är hypotyreos som gjort mig så trött på sista tiden, mamma fick det när hon var 27. Kul. 2012 skulle ju vara ett bra år? Eller nej. 2012 skulle vara det bästa året. Psykiskt sett; ja, fysiskt sett så verkar det ju lite mörkt just nu. Men men, en helg med shopping, musikal, mat, öl och vin ihop med älsk och därefter roligt projektarbete med bästa gruppen kanske väger upp det andra.

Kiss kiss bye bye!

Saker jag kommit fram till nyss

Att jag är sämst på att vara bäst, att det är bäst att vara snäll, att jag aldrig blir nöjd, att psykologi är sjukt intressant (inte första gången precis), att man måste komma ihåg att anmäla till elbolaget när man flyttar in någonstans, att man kan dricka en flaska vin utan att bli bakis, att jag är glad att det är husdjursagronom jag pluggar till och ingenting annat, att handling betyder mer än ord, att man inte ska ha för höga förväntningar på sin omgivning och att ditt beteende kan vara mycket mer svårtolkat än du tror.

Och det här är lite av det jag hållit på med nyligen:

Glöm allt du lärt dig

Bob Hund-dag som sagt.

Bob Hund – Glöm Allt Du Lärt Dig, från skivan Stenåldern kan börja.

Jag blir så arg på människor som säljer och vidarebefodrar reklam för alternativmedicinska preparat, på facebook. Man trodde ju att de visste bättre, jag vill inte vara vän med dem som tror på sånt. Och så är jag det ändå. Alltså alla får ha sina åsikter, alla är fria att tycka vad de vill. Men när de försöker sälja på en saker som de påstår är livets elixir i princip trots att det är just alternativa preparat. Det finns en anledning till att det heter just alternativ medicin, det är för att det inte finns något bevis för att den funkar. Den finns för att de som har problem, som inte sjukvården kan hjälpa dem med, för att det inte finns hjälp mot allt eller för att det kanske kräver att personen måste göra större livsstilsförändringar som hen inte vill/kan göra, ska kunna slösa en massa pengar på saker som någon slagit i dem att det funkar. Sen är det ju inte omöjligt att det kan ha effekt för just dem, placebo är en mäktig komponent, men det som jag hatar är just att de som säljer det försöker få vetenskapen att se ut som ett skämt. Och för att det kan lura vissa till att inte söka adekvat hjälp för sina problem utan slösa pengar på skit utan att bli bättre. Det är som religion fast värre.

Jag ska fan bli forskare.
Tack och gonatt.

”Ceiling Cat is watching you masturbate”

Oh wow look at you now

Tre missade samtal från blomsteraffär. Hur kan mobilen dö så fantastiskt olägligt? Min gissning är i alla fall att det är mamma som skickat blommor för att gratulera till att jag klarade samtliga av förra veckans tre tentor. Känner mig lite som on top of the world, smartast, bäst och vackrast. Och nu ska jag plugga är tanken. Känner mig faktiskt ganska sugen, men tyvärr så har jag inte så mycket tid på mig för klockan 5 ska vi vara hos Eriks päron på middag igen. Ingen rast eller ro.

Bild på mig och min svartsjuka katt——–>

Hamnade förresten på Tolvskillingsoperan igår för Sofia blev sjuk. Det var jättekul och en bra musikal, bra skådisar. Fast det var typ näst sista föreställningen eller något. Ser fram emot Les Miserables i London om tre veckor. Sen drack vi vin och sen gick vi hem och kvällen var alldeles perfekt.

Slutet gott allting gott!

Like a baws!

Idag är en sån där konstig dag igen. 84 sidvisningar, mot de vanliga ca 30. Massa sökningar på min kusin som bor i Thailand och några på min morbror, hennes paps, har lett hit. Skojt.

Jag har bara pluggat tenta och jag är faktiskt inte helt förtappad, det minns chanser kvar att jag klarar det. Och det ju faktiskt 1½ vecka kvar. Inte tappa fokus. Fast snart kommer älsk, då brukar det bli typiskt ofokus. Ibland kanske det är bra att han är rätt upptagen på annat håll. Imorgon är det fredag och då ska jag jobba och sen tänkte jag träna och sen då blir det vin med Sofia och Justin. That’s pretty much all for now.

Püss

 

The traditions of a house called Phyllebo

Man kan tro att det är ett påhitt att ett hus fullt av studenter heter Phyllebo, men det är det inte. Gårdagen blev relativt lugn, vi gick i alla fall hem tidigt, så jag fortsätter festen idag, som om det vore 2009. För första gången sedan typ augusti känner jag mig riktigt ledig, det är alldeles underbart! Att umgås utan att känna att man försummar sina studier, att vara okynnes-social bara för att man vill. Fantastiskt!

Pöss på er från en gladare Pau.

Topp 5 2011. Del 3.

Jaha, så har vi kommit till den sista och bästa delen av 2011 års topplistor. Topp 5 bästa sakerna som hänt 2011.

  1. Det börjar bli lite tjatigt nu men jag är inte bättre än någon annan och tycker att det här med longterm relationships är fett värt. Speciellt när man är ihop med någon som man tycker är lite bättre än anna andra killar man träffat.
  2. Så här lite på slump kommer ja att tänka på peace & love, som var sjukt kul. Och det var inte på grund av musiken, utan det var människorna som gjorde allt så sjukt najs.
  3. Vad gäller mina egna prestationer så är jag rättså stolt över att jag lyckades springa milen på 59,12 på blodomloppet i juni. I år satsar jag på att bli ännu snabbare.
  4. Ett tag under hösten klappade jag ihop totalt på grund av att skolan var så elak mot mig/jag var kass. Men inget ont som inte för något gott med sig, familj och vänner visade sina bästa sidor och stöttade och ställde upp och sen dess har min självförtroende graf stigit exponentiellt med tiden.
  5. Min ekonomi såg helt katastrofal ut innan hösten, men tack vare en hel del jobb så ser det faktiskt ljusare ut nu, till och med så bra att vi bokat London-weekend i februari. Det är helt sjukt så skönt det är att slippa oroa sig över försörjning och kunna unna sig något ibland. Kanoners!

Som en bonus tänkte jag även ge er årets bästa:

  • Låt: Florence + The Machine – Shake It Out, vad kan man säga. Florence är genial och när hon släpper hela album såhär så kan man inte annat än bli lycklig.
  • Upptäckt: Sia, fantastisk röst och fantastiskt personlighet, om man får lita på hennes twitter.
  • Film: Panique au Village. Den kanske kom ut 2009, men jag såg den 2011 och jag skrattade så jag dog. Galet bra film. En annan bra film som faktiskt kom ut 2011 men inte kommit till Sverige är Another Earth, rekommenderas varmt. Och nu höll jag nästan på att glömma att jag faktiskt såg en bra svensk film 2011: Kronjuvelerna.
  • Bok: Blev mest kurslitteratur läst för mig 2011. Men en bok jag gärna skulle vilja läsa är Matens pris, som också fick Stora Journalistpriset för årets avslöjande.
Bästa bilden på mig 2011?