Kick Ass!

20121128-152529.jpg

Har varit sjuk en vecka och inte kunnat träna alls. Humöret har dalat fortare än en liten pil, jag ville nästan ge upp och lägga mig ner och dö. Men så var jag på Friskis igår och plötsligt så blev världen så mycket bättre. Det är helt sjukt vad jag känner mig glad och harmonisk. Jag ska aldrig nånsin sluta träna. Dessutom kändes det som om vilan stärkt musklerna och jag kunde ta i mer än nånsin!

Läste för övrigt att det kanske är dags för en vargavinter igen, en sån som dör 2 och 3 år sen. Det bådar ju gott inför skidsäsongen och Vasaloppet. Ska bara skaffa mig ett par skidor först.

 

Omen

Jag har insett att erfarenhet gör en smartare, när det gäller saker som att veta att om man slarvar med sömn och dylikt så kommer man få ta igen det sen. Det gäller inte bara en själv utan även andra. Man känner liksom på sig när planer kommer gå i stöpet och ibland blir man till och med sur innan återbudet ens har kommit. Surhet med framförhållning. En annan sak är relationer, fast där är det totalt katastroftänk alltid så oftast blir det faktiskt inte så illa som jag tror, att de hemskaste hemska sakerna händer. Jag är inte svartsjuk, mer än kanske en aning, men tvivlar ständigt på förhållandets hållfasthet. När något ändras så blir jag genast kallsvettig och tar kevlarvästen på själen. Är inte direkt utagerande utan tiger tills allt blir bra eller ännu sämre. Ensam är stark, vilket är en lögn men på sätt och vis också sant. Erfarenhet gör en bitter, om man inte bara haft goda erfarenheter förstås, men det är det väl kanske ingen som har. Jag tror att det finns en gräns för var bitterheten tar över, den är nog i och för sig olika hos olika människor, men när den väl passerats så är det svårt att gå tillbaka, svårt att sluta tänka att allt ändå kommer gå åt helvete.

 

Once Upon a Time

Bloggtorka, omotivation, kyla, snö och trötthet, det har varit mycket sådant på sistone. Dessutom har Sumo fått urinsten och halva klassen inklusive jag fick underkänt på sista tentan. Men annars så har det varit najs med semester, alla-♥-dag, festligheter och umgänge. Erik introducerade mig även till serien Once Upon a Time, som jag plöjt i helgen. Känner mig lite piggare nu än på länge, men jag skulle ändå behöva några kilo energi och motivation till, det finns liksom inte så mycket att ta av, och det är därför jag skriver så lite i bloggen. Man får liksom använda det lilla som finns till det som är viktigt och resten av tiden sitter man bara och stirrar tomt ut i luften. Men helgen var helt klart en boost, trots stress och en del jobb med matlagning och dessutom en sjuk katt, men gud så kul jag hade. Och det var faktiskt förberedelserna som var roligast, inte festen.

Pyss

The traditions of a house called Phyllebo

Man kan tro att det är ett påhitt att ett hus fullt av studenter heter Phyllebo, men det är det inte. Gårdagen blev relativt lugn, vi gick i alla fall hem tidigt, så jag fortsätter festen idag, som om det vore 2009. För första gången sedan typ augusti känner jag mig riktigt ledig, det är alldeles underbart! Att umgås utan att känna att man försummar sina studier, att vara okynnes-social bara för att man vill. Fantastiskt!

Pöss på er från en gladare Pau.

Meanwhile in North Korea (Best Korea)

Tur man jobbar lite ibland så att man har tid att läsa lite tidningar. Toppnyheten idag måste ju i alla fall vara att Kim Jong-Il är död. Mitt bästa minne av Kimpa var en sida som hette Dagens Kim och som ja upp nya påhittade citat som man mycket väl hade kunnat tänka sig komma direkt från Nordkorea. Tyvärr så försvann sidan, ganska snart efter att jag upptäckt den, helt spårlöst. Jag kände förstår genast på mig att det måste vara en konspiration från Kims håll och jag är helt säker på att de var hans män som låg bakom sidans försvinnande. Så sedan dess har vi fått nöja oss med Kim Jong-Il looking at things. Nu är det ju dags för Kimpas tredje son, Kim Jong-Un, att ta över och till allas lycka så verkar det som att han redan kan det här med att titta på saker: Kim Jong-Un looking at things

Det som slår mig är hur en man född 83, nästan 30 alltså, kan vara så lik en fet, bortskämd tolvåring. Dessutom har han ingen diktatormusche, så det är ju som gjort för att gå åt skogen. Vilket ju vore fantastiskt för världen, fast dåligt för tumblersidan.

 

För övrigt

Förutom att jag gjort en massa saker så har jag haft ett sjujäkla humör. Jag har varit lättretad så det är helt fantastiskt och jag har nästan fått ett par riktiga utbrott. Ingenting har dock krossats och det värsta var nog att jag skrek ”jävla kärring” åt en tant som var dum, jag satt som tur var på en cykel och kunde snabbt avlägsna mig från platsen, jag hade dessutom bråttom till jobbet. Nu tycks det mig som om det var helt absurd pms för sen fick jag mens och  efter det tror jag att jag varit rätt glad. Verkar dock lite orimligt att jag skulle haft pms i typ två veckor så jag gissar istället på att jag varit glad för att jag haft en helt fantastiskt helg. Trots att jag skaffat mig brännblåsor på låren och inte hunnit med alls allt som jag borde gjort. Men kvällen på slottet var jättefin och julklappsshoppingen med Annie var mysig och älsk har varit superbra. Och imorgon kommer ju Maria! Åh vad jag känner mig glad och förväntansfull nu! Som om det är julafton hel veckan! Fast på torsdag ska jag ju till tandläkaren och sen åker jag iväg. Om tiden ändå kunde stanna på onsdag.

Pöss

Creep

Det är precis så jag känner mig idag. Energin är så obefintlig att jag inte orkar anstränga mig ett mikrogram mer än nödvändigt. Ändå har jag nog lyckats undvika att vara direkt otrevlig. Dessutom har jag lyckats plugga, fixa min cykel och diverse bankgrejer. Om jag inte varit så trött så hade jag varit nöjd. Nu finns bara likgiltighet och irritation på repertoaren.

God natt!

Please don’t take i picture

Laddade upp den här fantastiska hissbilden och exakt då sjunger Michael Stipe ”it’s been a bad day, please don’t take a picture”. (Visste inte att R.E.M. splittrats) Passande som få! Dels för att bilden är så ful och dels för att jag är på rätt kasst humör.

Egentligen har det inte varit en särskilt dålig dag, har fått både god middag och Ben & Jerry’s och pluggat skapligt effektivt hos mamma, ackompanjerad av Sumos kurr. Det dåliga är att jag känner mig hänging och befarar en njurbäckeninflammation on the rise. Så jag ska försöka ta mig upp tidigt imorgon och gå till vårdcentralen för att lämna urinprov, vilket nog kommer faila eftersom min dygnsrymt är ur led. Sen har jag även planerat jul, bokat tåg och känt mig missförstådd. Dessutom bor ju Sumo hos mamma så jag är alldeles ensam också.

Nu borde jag sovit för en timme sen.

Phis.

Och mat är bra har jag hört

Bara för att jag känner mig så självsäker nu så lagade jag såklart skitgod mat också efter att jag hade varit på träningen som också gick asbra. Hurra! Sen fick jag ett sms OCH ett telefonsamtal, bara för att jag är så poppis. Hurra!

Den ser dock inte så aptitlig ut, maten, men det är ju insidan som räknas! Det är därför jag intalat mig att det är kul att cykla 6 km till skolan även när det regnar och betalar 2000 om året för gymkort på friskis. För att inte tala om alla kläder jag köper! Men det var gott, jag lovar. Tyvärr började min skuldra göra ont igen efter träningen, fett störigt. Jag hatar smärta som inte kan tränas bort, då är man ju typ hjälplös. Och min förkärlek för att knapra piller i mänger har faktiskt gått över. Too bad. Säger jag och går och lägger mig, eller kanske går jag till ica.

God natt

Om någon tyckte att jag blivit tråkig

Så har jag inte ens börjat med statistiken, fören idag. Mikrobiologi är ganska fantasifullt jämfört med statistik. Förutom statistiken på GraphJam förståss. Och det här helgen MÅSTE jag faktiskt plugga, kan inte bara säga att jag måste och sen vara bakfull/blogga/gå på bal/sova istället. Det är fördjävligt. Men nu ska jag träna i alla fall. Hurra! Fast jag har ju egentligen ingen lust.

Another Likely Story

Åh jag blev sugen på att börja göra alla mina rubriker till låtnamn, som förr i tiden. Då är det bra mig kuliga låtnamn.

Au Revoir Simone – Another Likely Story

För övrigt är jag grymt missnöjd med det mesta. Eller egentligen är det nog bara lusten som saknas. Har liksom inte lust med någonting, känner mig totalt omotiverad till typ allt som jag inte måste göra, och det jag måste känns också gruvligt tråkigt. Och på samma gång lider jag för att jag inte har något att göra. Kan komma och ruska liv i mig tack? Som tur är så finns det ändå dem som minns mig och som hör av sig. Så imorgon ska jag och träna och någon gång under helgen ska jag träffa Annie och hitta på nåt. Och annars ska jag bara sitta med min statistikbok och nöta uppgifter, på biblan. Längtar nästan dit, blev ju nästan bekant med folk inför förra tentan. Jag tror allt är bibliotekets fel för övrigt, vem blir inte tråkig av att sitta i en tyst sal utan att prata med någon 6-8 timmar om dagen, liksom? Just det.

Mer champagne, minimuffins och baconlindade dadlar i discoljus vill jag ha!

iSee!

Plötsligt så släppte det! Plötsligt kunde jag ta bort tejpen och fortfarande ha ögat öppet! Vilken fest! Jag kan dessutom nästan öppna munnen fullt ut och det gör inte ont nånstans! Jag ska fira med ett besök på maxi och handla, för imorn ska jag bjuda han den där på middag. Av någon anledning äter vi ju väldigt mycket oftare hos honom så matkostnaderna blir lite snedfördelade och det är ju inte rättvist. Ska bara vänta tills efter nio så att det inte är så mycket folk kvar som jag riskerar skrämma upp. Det här har varit en riktigt bra dag faktiskt, inte särskilt produktiv men jag har i alla fall förstått det jag pluggat, som omväxlig. Imorgon kanske vi kan växla upp hastigheten ett snäpp, skulle behövas.

Prinskorv.

Lite mer hum i or-den

Okej det blev en riktigt dålig ordvits men fan vad skönt det är med humor. Här har jag gått hela dagen och varit rätt deppig över att jag ser ut som ett freak och är ett klantigt as. Men så plötsligt insåg jag att det är bättre att skratta åt det, bjuda på det liksom. Sluta vara så orolig för vad folk ska tycka och tänka och att de ska titta. Jag kanske är kass på att cykla men jag är desto bättre på att dricka öl, sjunga kan jag också. Mer självsäkerhet, mindre ångest.

Här är en bild på min mamma som är sjujäklans bra.

Det är inte kul att va ful

Två låtar som känns helt rätt idag:

Just D – Inte kul att va ful

Bob Hund – Tralala Lilla Molntuss, Kom Hit Ska Du Få En Puss

”Åh nu har jag gjort det igen, jag har vart dum mot mig själv, jag är så bra på sånt, eller hur!”

Och namnet på Veronica Maggios Satan i gatan känns ju också lite lagom vitsigt sådär. Eller varför inte Vart tog den söta lilla flickan vägen? Om det inte hade varit så smärtsamt så hade jag skrattat. Ska nog börja använda sån här när jag cyklar i fortsättningen:

Jag ska bli president, jag ÄR miljonär, nästan.

Är frustrerad idag, frustrerad för att jag är irriterad och inte vet hur jag ska få ut det. Jag är alldeles för snäll och tolerant ibland och sämst på att ställa krav och säga vad jag känner om jag inte är extremt arg, vilket händer typ tre gånger om året. Så vad gör man, jo man köper saker! Jag behövde ganska akut en ny ansiktskräm eftersom mitt ansikte varit mer eller mindre rödprickigt sen jag bytte sort, i morse var det INTE kul kan jag säga, vill inte se ut som en spacklad 14-åring, sen köpte jag en tvättolja när jag ändå hängde där på apoteket och sen unnade jag mig en ny stiftpenna, skriver ju obotligt fult men det hjälper lite med en bra penna. Och jag fyndade även en flerfärgspenna, som var grön. Sen när jag kom hem informerade csn mig om att jag ska få pengar, så snart är jag miljonär, nästan. Sen ska jag bara bli president, fast först ska jag lära mig att säga allt jag vill säga. Sluta vara så överdrivet rädd om andras eventuella känslor, folk är nog inte så känsliga som jag tror, och man måste väl få säga vad man känner?

Och jag lyckades även boka tid hos tandläkaren i morse, ska dit redan imorn,värsta flyt.

Så det kanske är en turdag ändå?

Uppochnerkanskeibland.

Nöjd, inte alltid men nu.

Jag har blivit en tråkig ”nöjd och glad människa”. Åt på en jättemysig restaurang med mamma i kväll, vi delade en meze-meny som var supergod. Sen gick vi förbi ica och köpte mig en cyklamen, mamma tyckte att mina blommor var lite för vissna. Sen pluggade vi statistik och det gick faktiskt ganska bra, förutom alla exempel på historiska milstolpar för medicinsk statistik. Visste ni till exempel att man genom att använda sig av tre testgrupper av patienter, en som blev behandlad med åderlåtning, en som fick kräkmedel och en som inte fick någon speciell behandlingarna, kunde konstatera att båda metoderna var direkt dåliga. I båda grupperna som fick behandling dog 20% medan bara 7% dog i kontrollgruppen. Känns som jag börjar komma in i det här nu, så inte ens det kan jag gnälla över.

Nej jag får helt enkelt gå och lägga mig. Tänka på glass och perkolatorer.


Puss

Skrik ut det!

Nu har jag postat reklamationen till flygbussarna. Borde gjort det tidigare, men jag förstår nu varför jag inte det kommit mig för. Så mycket känslor, så mycket ångest, för en sådan sak. Jag vill bara skrika och slå sönder saker när jag tänker på det. Måste verkligen ärvt min fars gener för ilska, inte för att han brukar slå sönder saker, men arg kan han bli.

Nu ska jag sova och i morgon kommer min kyl, annars jävlar.

Puss, god natt och en smäll på käften.

Jag är din flickvän nu

Det är så sjukt bekräftande att vara i ett förhållande. Det är som om allt blir lite bättre, som extra olja i maskineriet. Så länge allt funkar förstås, när det inte gör det så blir det ju lite tvärt om, för att inte tala om när det tar slut. Jag tror det är få saker som kan kännas så långsiktigt bra, jag har inte hittat något än. För tänk att det finns en person som vill umgås med dig, hålla dig i handen på stan, hångla med dig, ligga med dig, sova med dig, visa dig för sina föräldrar, typ alltid i all oändlighet (ja i bästa fall). Och som om inte det vore nog, så är det här en person som du själv tycker är helt fantastisk, genialisk och oslagbar. Bekräftelsen i det liksom.

Jag tror för övrigt jag måste köpa boken Jag är din flickvän nu, sådan humor är väl värd att investera i. Kanske borde man köpa Nina Hemmingssons nya bok Mina vackra ögon också, börja bygga på en bokhylla som speglar ens personlighet, boken Dick tricks har jag ju redan. Hehe.

(Det sista var ironi ifall ni inte förstod det. Boken var en födelsedagspresent från en inte så genialisk pojkvän jag hade en gång i tiden. Lite som ett skratt rakt i fejan eftersom han nästan aldrig fick upp den, men boken är i alla fall grön.)