3 decennium

Jadu bloggen. Du får inte mycket nu för tiden. Men det är ingen som gråter över det, vad jag vet.

I övermorgon är en stor dag. Jag fyller 30 år. Imorgon, typ (klockan är över 12), ska jag ha mitt livs största fest. Jag ska bjuda 20 pers på mat som jag lagat helt själv. Sen ska jag bjuda 20 andra på bål, snittar och snacks. Har lagat 9 pajer, en enorm mängd smördegssnittar, köpt alkohol för 800 och fått två flaskor rysk vodka. Vet inte riktigt hur mycket jag handlat för men det känns så sjukt värt det. Det ska bli galet kul att få bjuda alla ens bästa på något som man verkligen ansträngt sig för.

Ser vissa ärftlighetsmönster för mamma är ju den som bjuder på största festerna typ. Men det har verkligen varit jättekul att planera och förbereda och nu verkar ju allt bli bra i slutänden också. Utan att någon dött eller fått magsår. Det är ljuvligt. Jag är inte säker på att jag någonsin mått så här bra på dessa 30 år. I och för sig så är jag fruktansvärt hög på endorfiner just nu så det gör väl sitt till också. Cykling är verkligen grejen.

Och dubsmash är senaste socialamediergrejen! Sjukt beroendeframkallande! Detta var den första och antagligen sämsta jag har gjort. Men jag bjuder på det. 🙂

Och Florence + the machine släpper mästerverk efter mästerverk från nya plattan. Bara en vecka kvar nu! Nu senast var det Delilah.

Förlåt för ett trist inlägg, men kände liksom att jag ville skriva något om min stora dag. Haha. Peppen svämmar över. 😉 Men det här kommer aldrig bli en trendig cool intressant blogg. Den här bloggen kommer aldrig bli mer än jag, men det är ju rätt bra det med.

Över och ut.

Annonser

Klättrar inte i nån jävla ek

För ett år sedan klättrade jag i korkeken med en bag in box i högsta hugg, och var orolig för bakfylla. I år går jag på superbra spex och dricker vin för fjärde dagen i rad, nästan utan bakfylla. Om några minuter börjar världens bästa pojkväns 22:a födelsedag (om man räknar med den då han föddes), då börjar även dagen efter spexbubblan (hurra!) och påsklovet. För ungefär ett år sedan släppte Glasvegas ny platta, i torsdags såg jag dem live på v-dala, för ett år sen var jag tydligen galet kär, men inte i han som jag nu kallar älskling. För ett år sedan hade jag brutal ångest väldigt ofta, och var jag så mycket yngre. För ett år sedan älskade jag Flo, nästan lika mycket som jag gör nu. För ett år sen var jag osäker och förvirrad och fattig, men det är jag inte nu. 2012 är ett bra år.

Püss

Topp 5 2011. Del 3.

Jaha, så har vi kommit till den sista och bästa delen av 2011 års topplistor. Topp 5 bästa sakerna som hänt 2011.

  1. Det börjar bli lite tjatigt nu men jag är inte bättre än någon annan och tycker att det här med longterm relationships är fett värt. Speciellt när man är ihop med någon som man tycker är lite bättre än anna andra killar man träffat.
  2. Så här lite på slump kommer ja att tänka på peace & love, som var sjukt kul. Och det var inte på grund av musiken, utan det var människorna som gjorde allt så sjukt najs.
  3. Vad gäller mina egna prestationer så är jag rättså stolt över att jag lyckades springa milen på 59,12 på blodomloppet i juni. I år satsar jag på att bli ännu snabbare.
  4. Ett tag under hösten klappade jag ihop totalt på grund av att skolan var så elak mot mig/jag var kass. Men inget ont som inte för något gott med sig, familj och vänner visade sina bästa sidor och stöttade och ställde upp och sen dess har min självförtroende graf stigit exponentiellt med tiden.
  5. Min ekonomi såg helt katastrofal ut innan hösten, men tack vare en hel del jobb så ser det faktiskt ljusare ut nu, till och med så bra att vi bokat London-weekend i februari. Det är helt sjukt så skönt det är att slippa oroa sig över försörjning och kunna unna sig något ibland. Kanoners!

Som en bonus tänkte jag även ge er årets bästa:

  • Låt: Florence + The Machine – Shake It Out, vad kan man säga. Florence är genial och när hon släpper hela album såhär så kan man inte annat än bli lycklig.
  • Upptäckt: Sia, fantastisk röst och fantastiskt personlighet, om man får lita på hennes twitter.
  • Film: Panique au Village. Den kanske kom ut 2009, men jag såg den 2011 och jag skrattade så jag dog. Galet bra film. En annan bra film som faktiskt kom ut 2011 men inte kommit till Sverige är Another Earth, rekommenderas varmt. Och nu höll jag nästan på att glömma att jag faktiskt såg en bra svensk film 2011: Kronjuvelerna.
  • Bok: Blev mest kurslitteratur läst för mig 2011. Men en bok jag gärna skulle vilja läsa är Matens pris, som också fick Stora Journalistpriset för årets avslöjande.
Bästa bilden på mig 2011?

Den bästa dagen sedan du först kom i mitt öra!

Nu är den äntligen här!!!!!

Florence + The Machine – Ceremonials

Lyssnar på den nu, man har ju ganska höga förväntningar efter första singeln Shake It Out, men än är jag inte besviken. Remain Nameless är i alla fall grymt pampig!

Viva la Florence!!! Här med utnämner jag dig till världens bästa sångerska. Lycka.

♥♥♥

Och en video på det!

Jag får lite en känsla av Eyes Wide Shut. Fina konstymer, vacker miljö, underbar musik.

And I’ve been a fool and I’ve been blind
I can never leave the past behind
I can see no way, I can see no way
I’m always dragging that horse around

All of these questions, such a mournful sound
Tonight I’m gonna bury that horse in the ground
Cause I like to keep my issues strong
But it’s always darkest before the dawn

Shake it out, shake it out, shake it out, shake it out, ooh woaaah
Shake it out, shake it out, shake it out, shake it out, ooh woaaah

And it’s hard to dance with a devil on your back
So shake him off, oh woah

 

Shake It Out

Per var snäll och skickade mig denna länk till ännu en låt från Florence nya platta som bär namnet Ceremonials. Shake It Out är faktiskt ännu bättre än första singeln tycker jag, lite mer fart och kraft liksom. Och dessutom känns den ny, inte riktigt som något hon gjort förut, även om det utan tvekan är Florence. Fast om jag inte hade vetat det redan innan så hade jag nog tvekat en sekund innan jag hört vem det var.

Åh vad jag älskar Florence!

I’m seeing ghosts in everything


Jag har en ny kärlek, som ni kanske har märkt, ni som följer min blogg. Sia heter hon och har likt Florence en helt fantastisk röst. Musiken är både svängig och lugn och jag tror bestämt att jag länkade till samarbetet med David Guetta i ett tidigare inlägg, många av låtarna har riktigt bra texter. Fann henne som related artist till Imogen Heap. Annars har jag aldrig hört talas om henne förutom att jag hörde en remix på snerikes en gång. Men jag lyssnar ju nästan aldrig på radio och sånt, kanske spelas hon där.

Sia – Buttons
Sia – Pictures
Sia – Clap Your Hands 

What The Water Gave Me

Äntligen! Min älsklings Florence har släppt en ny singel!

Florence + The Machine – What The Water Gave Me

Jag lyssnar in mig på den just nu, dvs den går på repeat på extra hög volym. Typiskt florence-ig, påminner en aning om Heavy In Your Arms, lite långsam sådär. Inte riktigt lika bra som Heavy in your arms men ingen kan ju påstå att någon som Florence kan göra något dåligt, hon har ju allt, fantastiskt röst, vackra instrument, bra melodier och bra texter. Till råga på allt är hon snygg och britt.

Upptäckte när jag googlade att låten heter som en Frida Kahlo-målning, det gör ju inte saken sämre.

Bird Song

Igår skaffade jag twitter, min tanke är att ha det för att följa och inte för att kvittra så mycket själv, om jag inte har något riktigt bra att säga. Idag när jag kollade mailen så var det inte mindre än tre som hade lagt till mig. Varför? Varför lägger man till någon man inte känner som inte har gjort en enda tweet? En av dem som lagt till mig hade dessutom denna beskrivningen av sig själv: Love my work, but love sex more! Is that wrong? Ill start thinking about my last great fuck and get so turned on that I have to get myself off. Det är något som svagt skriker sex addict över den presentationen, alternativt enlarge-your-penisemail-spam. Skumt. Och dessutom känner jag mig nu tvungen att börja skriva saker där i alla fall. Men jag ska försöka låta bli.

Florence + The Machine – Bird Song

My boy builds coffins for better or worse

Idag har varit en glassig dag. Jag har ätit glass två gånger. Och sushi. Och västerbottenostpaj. Och tortellini. Och kladdkaka med blå- och björnbär. Allt var fruktansvärt gott. Min matlust har verkligen lyst med sin närvaro, vilket också har fått konsekvenser. Nästa vecka ska det bli hårdträning, planerar att cykla och springa varannan dag. Man får ju inte tappa formen liksom. Jag blir alltid så rädd när jag får mer matlust, det är kanske fånigt, men att vara smal är frihet för mig, jäg känner mig så mycket bättre.

Florence + The Machine – My Boy Builds Coffins

Och annars då? Jaaa.. Jag höll på att bli definierad idag. Men jag ville inte det, jag ville inte redan. Men jag förstår så väl, för jag var sådan förut, sån som ville ettikettera för att veta vad något var. Men jag har väl insett att det inte är i det det sitter, man måste vara säker på vad något är innan man ger det att namn. Och jag har många punkter på min imaginära checklista som jag vill bocka av, jag vill inte göra något förhastat, jag vill vara säker. Bara för att det står lingonsylt på burken så behöver det ju inte vara lingonsylt i, det kan ju vara jordgubbssylt eller till och med torkade kantareller. Det känns helt ovant att kunna välja, jag brukar ju aldrig få välja. Jag brukar gnälla över det trots att jag hatar val, men ibland är det bra, ibland vill jag kunna välja. Man kan tycka att det är att krångla till saker, att inte bara stoppa ner burken med ettiketten lingonsynt i påsen och gå och så får man hantera problemet med att det inte är så gott med kantareller till havregrynsgröt senare. Men jag vill inte göra det, jag är kanske för gammal, men jag har insett att det är innehållet och inte ettiketten som är det viktiga. Och människor är ju långt mer komplicerade än sylt så det är ju inte heller bara att lyfta på locket och smaka en sked för att vara säker.

Allt känns plötsligt så logiskt.

Puss

Verkligheten ringde och frågade när jag skulle komma tillbaka.

Resorb verkar faktiskt funka. Jag drack i och för sig bara fyra öl igår men jag brukar alltid må så jäkla illa, idag har jag endast huvudvärk. Yaaay!

Imorgon händer det grejer fast jag har nog inte riktigt fattat det, för jag är alldeles lugn. Men jag hinner nog hetsa upp mig i sinom tid. Och egentligen så vet jag ju inte exakt vad som kommer hända, det är inte bestämt än. Men orden träffas utan alkohol är givande för det hela och utan att avslöja allt så hintar jag detta inlägg. Hihi.

Det känns inte verkligt, sånt här händer inte i verkligheten. Och var har euforin tagit vägen? Antar att den är tillfälligt slut, man kan ju inte vara euforisk i månader i sträck. Och är så är det väl nervös jag borde vara. I verkligheten.

Florence + The Machine – I’m Not Calling You A Liar

Best Of The Best!

Jag har länkat den förr, men då fanns den bara på youtube, nu finns den även på spotify! Jag har redan lyssnat på den typ 10 gånger idag. Jag pratar förstås om Florence + The Machine – Heavy In Your Arms! Jag skulle vilja säga att det är världens bästa låt. Alla som känner mig borde veta hur mycket jag älskar Florence, det finns liksom inget slut, och jag älskar alla hennes låtar, allt hon sjunger blir till guld. Men den här låten är liksom extra speciell och jag kan inte förklara varför, men om du inte hört den än så borde du lyssna på den åtminstone tre gånger. Det enda som man kan gnälla på med låten är att den kommer från soundtracket till Twilight och jag dissar Twilight rakt av utan att ha sett det, men sån är jag. Tihi. ♥ Florence ♥

WIB

Det var fest idag, at uplands nation. Faktiskt riktigt trevligt, om än en aning segt, men man är ju så till åren kommen att man kan uppskatta även sådana tillställningar. Temat var tjuv och polis och jag tänkte ut medan jag cyklade hem att jag skulle vara Man In Black, woman style. Det var lätt och jag fick ha mina nya pumps och dessutom fick jag en kommentar om min biceps. Jag kände mig snygg! En alltmer ovanlig företeelse och konstigt nog så bryr jag mig inte särskilt mycket, inget har väl någonsin blivit bättre för att man känt sig snygg, förutom självförtroendet då kanske.

Men klockan är sen och jag måste upp tidigt imorn, tyvärr.

Natti natt!

Förlåt, men jag postar den igen, för att den säger så mycket.

Florence + The Machine – Hardest Of Hearts

So Heavy In Your Arms

OMG! Nytt från Florence! Heavy In Your Arms Tyvärr finns den inte på spotify än, så håll tillgodo med dutuben. Det känns lite som en låt att vara deppig till, vilket ju både passar och inte passar till den här hösten som är på intågande i full fart. Man borde ju försöka hålla humöret uppe liksom.

Efter att ha genomgått krisplanen, insåg jag att jag borde förstått direkt, jag borde förstått för länge sen. Men jag antar att man gärna blundar ibland. Men saker upprepar sig vare sig man vill det eller ej och ångest och förlorad matlust, vad tänkte jag egentligen? Det finns bara en sak som orsakar det. Men jag hoppades väl att det hade gått över, att jag hade läkt, men jag kanske måste inse att det inte är något som läker, antingen är det något jag bara får lära mig leva med eller så får jag ta till andra metoder än att vänta och undvika, att konfrontera verkar ju inte heller vara någon hit.

Men det har känts bättre idag, men som en liten twist så hade Sumo ätit upp alla köttbullarna i min matlåda! Jag upptäckte det inte fören på lunchen i skolan, det var liksom bara tomatsås på min pasta. Så han måste ha hoppa upp på diskbänken när lådan stod på avsvalning och ätit upp dem. Och jag som trodde att jag hade en någorlunda hyfsad katt. Och jag som behövde mat. Suck.

Så ironiskt att just detta stod i min blogg för två år sen:

Problem med näringslösning.

Eftersom jag inte längre kan äta normalt så har jag fått tänka utanför lådan, eller tvärtom. Den tillfälliga lösningen är bantningspreparat. För det är trots allt inte lika svårt att få i sig 330ml chokladmjölk eller en kaka som en portion mat och jag måste ju få i mig något. Fryser något alldeles förfärligt och i natt hade jag till och med svårt att sova. Drömde helknasiga halvvakendrömmar och sjöng sånger ur Koldormar och kalsipper, utan att riktigt kunna somna. Skolan gick otroligt nog ovanligt bra idag.

15 september 2008 — pauie

Då var det dock så oändligt mycket värre, kanske den värsta krisen jag någonsin haft, åtminstone psykiskt.

You’ve Got The Dirtee Love

Vilken skräll, eller vad man ska säga. Dizzee Rascal och Florence, vad roligt.

Florence + The Machine – You’ve Got The Dirtee Love – Live At The Brit Awards 2010

Jag är på ganska dåligt humör för jag har tappat aptiten. Typiskt dåligt, typiskt ångestigt. Jag vet inte om det är svält som framkallar ångesten eller tvärtom eller både och. Jag vet att svält livnär ångest, så därför är det ju bra att äta. Men ibland är det svårt när man mår illa av att bara tänka på mat. Typiskt dåligt och otroligt destruktivt, jag hade helt glömt hur det var, förträngt kanske. Funderar på att lägga mig tidigt och hoppas på bättre tider.

Bai.

Your song remind me of swimming

Alltså jag blev verkligen förvånad när Florence la till tre helt nya låtar till Lungs, men jag har ännu svårare att förstå hur de kan vara så bra. Jag är i princip beredd att sälja min själ till Florence + the Machine, så fantastisk är hon. Om jag skulle bli lesbisk så vore det för hennes skull. Jag älskar ju Keane, men jag älskar Florence också, minst lika mycket, och jag har svårt att tro att hon någonsin kommer göra mig besviken.

Kände nu också att det var dags för en parbild, på mig och min kastrat. Se så lyckliga vi är tillsammans!

Nu ska vi sova sked. Natti natt!

Lista lista lista!

Jag hittade en rolig lista i solroslands blogg.
Jag kom även på att jag skulle länka till spotify och sen kom jag på att jag skulle göra en playlist. Här är den.

1. Välj en artist – KEANE & Florence + the Machine
2. Svara med dessas låttitlar
—->

Är du man eller kvinna: Better Than This
Beskriv dig själv: I’m Not Calling You A Liar
Hur känner du dig: Bedshaped
Beskriv stället där du bor: Between Two Lungs
Platsen du skulle resa till om du kunde åka var du ville: Somewhere Only We Know
Hur du helst transporterar dig: Falling
Din bästa vän är: The Frog Prince
Du och dina bästa vänner är: Blinding
Hur är vädret? Sunshine
Favorittid på dagen: Dog Days Are Over
Om ditt liv var en TV-serie, vad skulle den heta: The Lovers are Losing
Hur är livet enligt dig: Kiss With A Fist
Beskriv ditt nuvarande förhållande: Love Is the End
Din rädsla: Rabbit Heart
Ditt bästa råd: Pretend That You’re Alone
Hur du skulle vilja dö: Hospital Beds
Din själs nuvarande tillstånd: Stop For A Minute
Ditt motto: Hurricane Drunk

Blinding

Florence + The Machine – Blinding

Seems that I have been held, in some dreaming state
A tourist in the waking world, never quite awake
No kiss, no gentle word could wake me from this slumber
Until I realise that it was you who held me under

Felt it in my fists, in my feet, in the hollows of my eyelids
Shaking through my skull, through my spine and down through my ribs

No more dreaming of the dead as if death itself was undone
No more calling like a crow for a boy, for a body in the garden
No more dreaming like a girl so in love, so in love
No more dreaming like a girl so in love, so in love
No more dreaming like a girl so in love with the wrong world

And I could hear the thunder and see the lightning crack
All around the world was waking, I never could go back
Cos all the walls of dreaming, they were torn wide open
And finally it seemed that the spell was broken