Som en blogg fast kanske mest som en dagbok

Hehe. Jag har dålig humor, det är en tillgång. Vet inte varför jag bestämde mig för att skriva igen. Men jag konstaterade nyss att jag inte hade motivation till att göra någonting annat så det var kanske en kompromiss.

Det har hänt mycket ses sist. Jag har blivit singel och flyttat till skogen (3 km från centrum). Har åter en alldeles egen lägenhet som jag hyr ut ett rum i och jag trivs väldigt bra med det mesta. Man ska inte ha för höga förväntningar, då blir man oftare glatt överraskad.

Katterna har blivit utekatter båda två. Sumo har blivit lite gammal och Siri är lite mer vuxen, till Sumos stora glädje. När de är ute brukar de hänga med en fluffig, gul grannkatt med extremt lång svans, som ständigt försöker attackera. Den har dock respekt för Sumo och Siri tycker att allt är på skoj. Båda katterna är otroligt bundna till mig och följer efter mig när jag går till tvättstugan i grannhuset och de vill inte gå in med någon annan i alla fall inte Siri.

Det står en massa träd runt om husen här. Det ger på något sätt lugn. Jag har känt mig lugnare sen jag flyttade hit för två månader sen. Försöker anstränga mig för att gilla läget också. Inte stressa. Det är najs. Försöker jobba på min självkänsla också. Jag är ju snart 30 och då måste man ha skinn på näsan och våga ta för sig lite. Erfarenheter av livet har jag ju åtminstone så det räcker tror jag, i alla fall dåliga erfarenheter. Jag tror hela tiden att det där ska vända, att saker ska börja gå lite lättare, men nä det kommer alltid bakslag. Fast å andra sidan så har jag det jävligt bra ändå. Jag lever ett liv i lyx jämfört med de flesta andra på den här jorden. Därför måste en ha bra självkänsla, så att en inte drabbas av självömkan. Självömkan har inte hjälpt någon någonsin. Men alla kan inte heller vara tuffa som Thatcher. Men man måste alltid kämpa för sig själv, för ingen annan kommer att göra det och då är det bäst att ha starka muskler (se bild).

muscle

Lurvpöss!

The Pain of Aging

Det slog mig här om dagen att det nog faktiskt är oundvikligt att undvika kroppens åldersförändringar. Även om en tränar som aldrig förr. Det känns lite bittert för jag är en perfektionist och i och med att min kropp förändras så kommer jag kanske aldrig känna mig sådär snygg som jag gjorde förut. För jag har testat att gå ner i vikt bara, och det gjorde mig inte nöjd och nu tränar jag ju mer än någonsin, men sanning att säga så blir jag nog inte snygg av det heller. Vissa saker blir givetvis bättre, rumpan har blivit lite fastare, hållningen kanske lite bättre och jag håller vikten trots att jag äter ganska mycket av allt. Men den där wow-känslan verkar inte vilja infinna sig längre. Det känns lite tråkigt samtidigt som jag allt tydligare påminns om de egentliga fördelarna med träningen, vilka är att hålla kroppen frisk och stark. Efter ett två veckors uppehåll brukar jag ha stickande och skärande smärtor i ryggen och nu senast så överansträngde jag en axel och fick ont ända ut i fingrarna. Dessutom blir det ju svårare att sova och man blir förstoppad. Och jag är inte ens 30. Dessutom har jag nu fått diagnosen rosacea och mina ögonbryn har på något mystiskt sätt nästan försvunnit och måste nu mer målas dit.

Ibland är det svårt att inte känna avund till dem som begåvats med perfekta kroppar, hud och hår. Eller till dem som bara helt enkelt utgör en snygg helhet. Alltså dem som inte är pinnsmala utan snygga med kurvor, de som ser snygga ut i sin stil. Jag är varken smal eller tjock varken kurvig eller helt utan form. Mina största komplex är mina lår, som innehåller en massa muskler, men utan att se vältrande ut, och min framsida. Förhållandet mellan bröstens storlek i relation till midja, höfter och mage är för mig inte tillfredsställande. Jag vet inte hur jag skulle kunna göra det bättre utan operation heller för bantar man så blir ju brösten mindre och den där lilla kudden på magen försvinner ju aldrig oavsett hur bra magmuskler man har. Dessutom tror jag inte att det går att göra midjan proportionerligt smalare än resten av kroppen.

20131125-134410.jpgMen jag misströstar ej i oändlighet. Nej, som feminist måste en vara stolt över sin kropp oavsett. Jag har ju inte valt den här kroppen och det verkar ganska dumt att lägga ner oändligt mycket tid och pengar på att försöka förändra den när jag inte hade tänkt livnära mig som skönhetsdrottning eller fotomodell. Jag vill inte ens stå på en scen. Enda anledningen skulle vara att tillfredsställa mig själv när jag ser mig i spegeln och då är det nog enklare att jobba med insidan av huvudet så att en kan acceptera situationen som den är. Det finns ju uppenbarligen andra som tycker att jag duger, varför skulle deras uppfattning vara sämre än min? Jag kanske inte älskar min kropp, jag överlåter det till dem och är istället glad över att vara älskad.

Över och ut

IRL vs. IIL

Jag har hängt så ohälsosamt mycket på facebook och instagram den senaste tiden. Jag har ju varit en del gräsänka eftersom Erik haft praktik i Västerås. Och jag har liksom hamnat ett ett fusionsliknande tillstånd mellan bilder och kommentarer och chattar In Internet Life. När man väl är inne i det är det svårt att sluta. Men jag vet att det går över, allt går i perioder. Just nu är en väldigt bra period på många sätt. Jag känner mig verkligen bra och nöjd med mig själv och därför blir jag också snällare mot andra, vilket gör att de är snällare mot mig vilket gör mig glad osv osv osv.. Det är inte ofta man får känna sig så nöjd, jag tror jag var 22 sist det hände att jag verkligen tyckte om mig själv, på alla sätt. Det känns liksom som om jag brutit isen runt mig, känslan av att folk vågar sig närmare.

Men imorgon har vi tenta och det känns riktigt bra faktiskt. Upptäckte att jag hade missat anmälan till en omtenta, vilket ag måste försöka fixa. I annat fall kanske jag får ett riktigt lugt jullov. Men det vore otroligt dåligt för jag måste ta alla omtentatillfällen som ges så att jag kommer ikapp och blir klar nån gång.

Mamma tipsade mig om SmartPen idag, apropå omtentor. Den verkar huuuuuur bra so helst, helt magisk. Måste nog skaffa en sån. Den tar liksom det du skriver och ljuden så att du kan lägga in det på datorn och synka med handout från föreläsningen. Du kan lyssna på det som sades samtidigt som du gjorde en anteckning. Jag vill bara dö, det är för bra. Varför har ingen sagt det här tidigare?

mine mine mine mine mine mine mine mine mine mine mine mine mine mine mine mine

Kick Ass!

20121128-152529.jpg

Har varit sjuk en vecka och inte kunnat träna alls. Humöret har dalat fortare än en liten pil, jag ville nästan ge upp och lägga mig ner och dö. Men så var jag på Friskis igår och plötsligt så blev världen så mycket bättre. Det är helt sjukt vad jag känner mig glad och harmonisk. Jag ska aldrig nånsin sluta träna. Dessutom kändes det som om vilan stärkt musklerna och jag kunde ta i mer än nånsin!

Läste för övrigt att det kanske är dags för en vargavinter igen, en sån som dör 2 och 3 år sen. Det bådar ju gott inför skidsäsongen och Vasaloppet. Ska bara skaffa mig ett par skidor först.

 

Pump it baby!

20121115-222915.jpg

Jag har roat mig med att träna en hel del på senaste. Köpte nya awesome skor i fredags och nu är det hårdkörning som gäller. Min kropp är ganska tacksam, resultaten kommer ganska snabbt. Upptäckte att om man tar kort ur rätt vinkel så ser min högra biceps ondskefull ut. Haha. Låren är inte att leka med heller. Jag som alltid drömt pm smala ben, det kommer ju aldrig hända så jag får väl vara glad att de ser bättre ut än fettolår i alla fall. Bättre nu är för några månader sedan. alla byxor sitter liksom bättre. Har haft ganska mycket ont i knäna men jag tror det funkade att byta skor, kändes bättre idag när jag cyklade.

20121115-222904.jpg

Färgade håret också, med hårinpackningsfärg som såg ut som ketchup, skillnad blev det i alla fall får se om det blir mörkare om jag kör en till inpackning. På lördag är det ju jubileumsbal så då vill man ju vara schnygg som tysan.

 

Me nu är det sovdags för imorn är det tenta, hoppas på att sista polletten trillar ner innan dess för känner mig inte 100. Men men, på tisdag har jag möte med min handledare för kandidat arbetet. Leve det!

Puss!

20121115-223120.jpg

And the winner is…

20121107-132111.jpg

Jag har nog aldrig blivit glad över ett presidentval i USA, jag har väl aldrig ens brytt mig särskilt mycket ens. Men idag, varje gång jag läser om Obamas vinst så pirrar en liten glädje bubbla till i mig. Jag gillar Obama, på nåt sätt känns han svensk, jag tänker på honom som svensk när jag ser honom, jag kan liksom relatera. Men kanske viktigast av allt är ändå att Mitt Romny inte vann. Vilket jävla stolpskott. Alla hemska uttalanden om kvinnor och abort och gud och fan och hans moster. Så skönt att han fick veta att han inte förtjänar att vinna. Enligt statistiken i dn så röstade 93% av de afroamerikanska medborgarna på Obama, 60 % av dem mellan 18-29 och 56 % av kvinnorna. Det är intressant med statistik, det måste jag intala mig så att jag kan sitta ännu en dag med mitt tentaplugg.

Mitt hår ser fördjävligt ut för att det är det, vet inte vad som kan rädda det och mina ögon har börjat reagera på mascara så jag får välja mina fina dagar. Men glasögon är kanoners.

20121107-132120.jpg

I morse upptäckte jag dessutom att jag hade punka på cykeln, annars hade jag varit i skolan på föreläsning om genetisk varians och covarians nu. Men istället får jag stanna hemma och försöka göra nåt vettigt. Har omplacerat mina stackars orkidéer som är på utdöende och så har jag förstås lämnat in cykeln och läst igenom ena föreläsningen. Mitt liv är verkligen inte mer intressant än så, att jag tagit upp bloggandet igen är ett talande exempel på att jag har alldeles för mycket tid för mig själv.

Men nu tjatar Sumo om att han vill gå ut.

”God” bless America!

20121107-132137.jpg

Halloween 2013

20121028-133905.jpg

Årets Halloween var ovanligt påkostad och så vidare. För ovanligheten skull bivistades en Halloween gasque, på den främsta av nationer. Vi körde nåt slags musikaltema så Erik var Fantomen på operan och jag var Elphada, the wicked witch of the west. Jag brukar inte vara så mycket för groteska avancerade utklädnader, jag gillar det enkelt, oftast brukar det bli bäst. Och jag ändrade inte uppfatting efter gårdagen fruktlösa försök att få en jämn grön nyans i ansiktet. Kläderna blev dock riktigt lyckade tycker jag, lager på lager ftw. Erik blev också stilig med vita frackdelar och cape.

Under kvällen installerades jag som senior, det var därför jag gick, för att hinna installeras innan jubileumsbalen om 3 veckor. Även Linnéa blev avtackad för sitt 1q-år och fick en sportbil i plast och en helt enorm pina colada. Jag fick ett finfint diplom med sigill och ett seniors band.

20121028-134039.jpgIdag skulle jag jobba klockan 8, det var lite tufft, men som tur var gick åtminstone färgen förvånansvärt lätt att tvätta bort. Jobbade som uppläsare av rollspel på ett prov på tolk-utbildningen.

Nu ska jag återvända till mina skolböcker ett tag igen, vi har verkligen blivit ett team, umgås nästan inte med någon annan. Som ”tur” är har jag många böcker och artiklar.

Fridens liljor.

 

20121028-133957.jpg

20121028-134047.jpg20121028-133920.jpg20121028-133931.jpg

Pepp talk..

In this very couch, i hörnet närmast fönstret, lyckades jag somna efter inte ens sida statistik. Det är alldeles för skönt att sova i soffan och Sumo kommer av nån anledning alltid och tar sig en plats i knät så fort jag tar upp en bok. Men det är ju mys.

Nu har jag vaknat och hunnit laga mitt livs första pasta gratäng, med lite väl mycket cayenne men med extra ost som kompensation. Den ser god ut i alla fall och är vegetarisk.

Försöker hitta nån sorts motivation till att plugga. Klockan 00.30 en fredagskväll är kanske inte bästa tiden, men det var fullkomligt omöjligt vid 12.30 också. Det är så mycket annat som man måste tänka på hela tiden. Jag skulle behöva bo i en tub, där man mara kan se rakt framåt och inget varken bakåt eller åt sidorna. Jag måste prata med en syo. Men den senaste veckan har varit en ågrensvecka, inte kommit mig för med någonting för utom den enkla, skolan (att gå till och vara i skolan alltså), jobbet, träningen och en del matlagning. Det är uppenbarligen för mycket, har sovit dåligt och ligger ganska mycket efter i plugget, vilket jag i och för sig delvis kan skylla på adlibris som tagit 9 dagar på sig att leverera min bok. Svårt med statistik utan bok och anteckningarna är inte så lätta att följa när man inte hinner tänka utan bara skriver som en robot på föreläsningarna.

Mitt liv är bra, men det är en del som faktiskt inte funkar trots upprepade försök. Jag börjar allvarligt fundera på att lägga det här med studier på hyllan. Innan det gör mig galen. Bara ett år till så jag får min kandidat.

Självförsvar ftw!

Det här veckan har varit riktigt tuff. Efter tentan i måndags känns det som jag varit igång konstant. Jobbade på uplands i köket både måndag och tisdag och på onsdagen var det jobb på växeln på uu, torsdag upplärning på Forsmark och idag uu igen. Jag blir så stressad av att gå upp aptidigt att jag vaknade varje timme natten till igår och trodde att klockan var 5 varje gång, jag var till och med på väg upp 3 gånger. Det är en av mina svagheter, att jag ibland är helt oförmögen att se vad klockan är, det kan hända på dagen också, speciellt med analoga ur. Blandar ihop 3, 6 och 9 åt höger och vänster, otroligt opraktiskt.

Men igår när jag kom hem så började jag äntligen bli riktigt trött, har på något konstigt sätt lykats hålla mig pigg utan varken mat eller kaffe, idag var första dagen jag hann äta frukost. Vi kollade på Amalie från Montmartre, jag vet inte varför jag inte sett den tidigare för den är väldigt mycket en sån sorts film som jag gillar, och den var ju supermysig. Jag ska försöka se mer fransk film. Sen fick jag plötsligt superont och hemska urinvägsbesvär, är det någon smärsta som är olidlig så är det just urinvägsinfektion, och ännu värre när man ska sova och är supertrött. Jag började nästan gråta, som tur var hade jag älsk som tröstade mig. Trodde jag skulle få genomlida ännu en natt med irriterande sömnstörningar, men plötsligt så kändes det bättre och sen gick det över och jag somnade som en stock. Ibland blir man bara så lycklig över att ha ett så bra immunförsvar.

En annan sak att bli glad för är att jag klarade båda omtentorna jag haft senaste veckorna, fick just besked. Så nu kan jag äntligen slappna av lite, har känt mig som på nålar, nu är det bara en tenta kvar från vårterminen, den värsta av dem alla i och för sig men jag har ju flow nu. Fint väder är det också. Lycka!!

Äta gräs

Sumo och jag tog just en promenad. Han åt gräs, jag tog kort och postade på instagram. Vi är så hippa. Sprang en mil idag för första gången på ett år. Kändes bra, men blev ganska trött. Har förföljts av en återkommande brist på matlust, vilket ju är skitkonstigt eftersom jag tränar som en gnu. Men det börjar synas lite tycker jag, känner mig nästan lite yngre. Lyckan i det liksom.

Men nu är jag satans trött, borde plugga men orkar inte riktigt. Så sjukt att vi typ har hur mycket instuderingstid som helst till tentan, känner mig på tok för avstressad. Som tur är så är det intressant och relativt förståeligt till skillnad från förra årets biokemitenta. Den vill jag helst glömma, men har ju tyvärr en omtenta släpandes. Och om en vecka åker vi till Kolmården, det blir sjukt skoj! Bakom kulisserna liksom. Tänk om man kunde få klappa en livs levande Kapybara, det vore helt fantastiskt!

Mmm.. nu ska jag redigera lite bilder innan jag somnar. Puss

Hämdtenta

Som payback för att vi får vara lediga i över en vecka från skolan så gav lärarna oss en hemtenta. Kanske bra att de håller efter oss och ser till att vi läser. För övrigt så går jag in på andra veckan med ohemul smärta i axeln och den tycks inte bli bättre av vila, så imorn får jag väl försöka ta mig till gymmet och träna den lite. Annars får jag sitta ständigt uppkopplad till tensen.

Insanity workout

Smärtan! Mina ben känns nästan som stelopererade alternativt sönderslagna. Jag kommer dö träningsvärksdöden innan det här är över. Erica är verkligen inte att leka med. Hon är lite som en PT som drar med en på träning och har värsta jobbiga passet/rundan som man nästan dör av fast man knappt orkar hälften, dessutom gör ju hon allting själv också, fast snabbare/tyngre/mer. Det är skitbra, inte haft så här ont på många år. Banyuls sur Mere 2012 here I come!

Bild från 1 mars i fjol, då var jag mer smal, nu är jag nog mer muskler. For once så bryr jag mig inte om vilket, gör det mest för kul för att det känns bra att känna sig stark.

Piff & pepp

Imorgon smäller det, då är det bal och jubileum och hela faderullan! Cocktail klockan 12 sen piff och bal 18dk. Har putsat skor, ordnat medaljer på band och provat och hängt fram kläder. Känner mig mer pepp på cocktailklänningen än balutstyrseln faktiskt. Älskar verkligen min blommiga klänning och lackskärpet, som klippt och skuret för mig och den nya kavajen gör sig rätt bra den med. På balklänningsfronten känns det lite som om något nytt skulle behövas, typ en mörkgrön, en fantastisk mörkgrön, det är vad jag vill ha. Vem vet kanske till vårbalen..

Och annars så har jag verkligen taggat till vad gäller träning. Såg härom dagen att mina armar börjat bli rätt skapliga och idag när jag var på ett medel-pass så upptäckte jag att magen blivit starkare än någonsin, har aldrig förr gjort så bra att göra sit-ups! Nästa vecka blir det kanske första löpturen för året och så har jag lovat Erica att följa med till gymmet. Och jag är pepp pepp pepp!

Jag kanske inte är lycklig, men gladare än på mycket länge!

Phüss!

London baby!

Nu är det snart dags. 18.20 lyfter vårt plan mot äventyret, alternativt nanosemestern. Har packat, har diskat, har vaxat benen, lämnat bort katten, fixat nytt pass och nu sitter jag med tensen på ryggen och har endast ett fåtal punkter kvar på min 2-do-list. Av någon anledning har min rygg fått för sig att den är trasig och värktabletter har ingen effekt, mamma sa att det kanske kunde vara ett litet diskbråck. Kul. Ska även lämna blodprov nästa vecka för att utesluta att det är hypotyreos som gjort mig så trött på sista tiden, mamma fick det när hon var 27. Kul. 2012 skulle ju vara ett bra år? Eller nej. 2012 skulle vara det bästa året. Psykiskt sett; ja, fysiskt sett så verkar det ju lite mörkt just nu. Men men, en helg med shopping, musikal, mat, öl och vin ihop med älsk och därefter roligt projektarbete med bästa gruppen kanske väger upp det andra.

Kiss kiss bye bye!

No salvation for me now

Jag skulle skriva ett blogginlägg, jag skulle bara äta först, och laga matlådor först och sen skulle jag bara lyssna lite på florence och så var det ju den nya appen på spotify: TuneWiki. Som kareoke, fast bättre. Text till låten du lyssnar på genom ett enkelt litet knapptryck direkt i spotify. Jag och Florence är som nyförälskade igen, tyvärr är min röst inte riktigt med men man blir ju inte bättre om man inte övar.

Och förutom det så har vi sett massa film i helgen och jag vill höja ett varningens finger. Vad ni än gör, se inte Horrible Bosses, jag kröp nästan ur skinnet och kräktes på mattan på grund av den dåliga humorn och det sjuuuukt dumma karaktärerna. Minus 17 toasters till den. Och efter den såg vi Crazy Stupid Love, som väl var snäppet bättre, enbart på tack vara Emma Stone och Ryan Gosling. Efter lite research upptäckte jag även att anorexiafallet Analeigh Tipton faktiskt varit med i top model, kom trea 2008, men på bilderna därifrån ser hon riktigt söt ut och inte så äckligt smal som i filmen. Men innan vi såg dessa familjevänliga, realitetsbefriade filmer så såg vi The Producers och Shame, som var riktigt rolig respektive bra på många sätt. Om jag ska rekommendera någon så är det Shame, en smutsig, rå, skildring av sexmissbruk, som inte gör en det minsta upphetsad. Den är utgiven av Brittiskt bolag vilket betyder mer naket än man är van vid och tjejer som inte är solikonpumpade supermodeller, utan helt vanliga, typ. I like. Ett extra plus i kanten är också Michael Fassbenders deffade kropp, som nog kan ge en och annan man komplex. Kul att mannen är snyggare för en gångs skull.

Topp 5 2011. Del 3.

Jaha, så har vi kommit till den sista och bästa delen av 2011 års topplistor. Topp 5 bästa sakerna som hänt 2011.

  1. Det börjar bli lite tjatigt nu men jag är inte bättre än någon annan och tycker att det här med longterm relationships är fett värt. Speciellt när man är ihop med någon som man tycker är lite bättre än anna andra killar man träffat.
  2. Så här lite på slump kommer ja att tänka på peace & love, som var sjukt kul. Och det var inte på grund av musiken, utan det var människorna som gjorde allt så sjukt najs.
  3. Vad gäller mina egna prestationer så är jag rättså stolt över att jag lyckades springa milen på 59,12 på blodomloppet i juni. I år satsar jag på att bli ännu snabbare.
  4. Ett tag under hösten klappade jag ihop totalt på grund av att skolan var så elak mot mig/jag var kass. Men inget ont som inte för något gott med sig, familj och vänner visade sina bästa sidor och stöttade och ställde upp och sen dess har min självförtroende graf stigit exponentiellt med tiden.
  5. Min ekonomi såg helt katastrofal ut innan hösten, men tack vare en hel del jobb så ser det faktiskt ljusare ut nu, till och med så bra att vi bokat London-weekend i februari. Det är helt sjukt så skönt det är att slippa oroa sig över försörjning och kunna unna sig något ibland. Kanoners!

Som en bonus tänkte jag även ge er årets bästa:

  • Låt: Florence + The Machine – Shake It Out, vad kan man säga. Florence är genial och när hon släpper hela album såhär så kan man inte annat än bli lycklig.
  • Upptäckt: Sia, fantastisk röst och fantastiskt personlighet, om man får lita på hennes twitter.
  • Film: Panique au Village. Den kanske kom ut 2009, men jag såg den 2011 och jag skrattade så jag dog. Galet bra film. En annan bra film som faktiskt kom ut 2011 men inte kommit till Sverige är Another Earth, rekommenderas varmt. Och nu höll jag nästan på att glömma att jag faktiskt såg en bra svensk film 2011: Kronjuvelerna.
  • Bok: Blev mest kurslitteratur läst för mig 2011. Men en bok jag gärna skulle vilja läsa är Matens pris, som också fick Stora Journalistpriset för årets avslöjande.
Bästa bilden på mig 2011?

Please don’t take i picture

Laddade upp den här fantastiska hissbilden och exakt då sjunger Michael Stipe ”it’s been a bad day, please don’t take a picture”. (Visste inte att R.E.M. splittrats) Passande som få! Dels för att bilden är så ful och dels för att jag är på rätt kasst humör.

Egentligen har det inte varit en särskilt dålig dag, har fått både god middag och Ben & Jerry’s och pluggat skapligt effektivt hos mamma, ackompanjerad av Sumos kurr. Det dåliga är att jag känner mig hänging och befarar en njurbäckeninflammation on the rise. Så jag ska försöka ta mig upp tidigt imorgon och gå till vårdcentralen för att lämna urinprov, vilket nog kommer faila eftersom min dygnsrymt är ur led. Sen har jag även planerat jul, bokat tåg och känt mig missförstådd. Dessutom bor ju Sumo hos mamma så jag är alldeles ensam också.

Nu borde jag sovit för en timme sen.

Phis.

Igårdagens skeenden

Igår var det fest! Den var nästan som på den gamla goda tiden. Man fick klä ut sig och kände sig stundvis nästan skitsnygg, gamla godingar var med, i gamla goda kostymer, jag var lagom full, det dansades en hel del och sen var det väl en del nytt också. Som t ex välbesökt släpp på uplands, nya ansikten, tröttheten som kom redan vid ett. Allt som allt en helnajs kväll, en blandning av gammalt och nytt, som avslutades på samma sätt, på rundels i armarna på den bästa.

Jag borde väl egentligen inte gått ut men vafan, Max hade ju faktiskt 30-årsfest, Chris var i stan och Osten skulle gå på släppet och så var det ju halloween. Man ska inte underskatta njutningen av en juste halloween-kostym. Om jag hade mints bättre hus det kändes förr så hade det kanske kunnat kannas ännu bättre, kanske hade jag kommit i ännu bättre stämning. Men det går ju inte att fixa på beställning. Jag är glad för att jag tog vare på tillfället. Förut såg man allt sånt här som självklart men jag vet nu att det inte är det, saker förändras, folk blir vuxna, flyttar, skaffar barn, växer upp och lämnar studentlivet. En dag kommer väl jag också göra det, men än är det ett tag kvar. Men jag gillar det som är nu också, livet är skönt och jag ser det inte längre som otrolig tur varje gång något inte går åt helvete, jag ser det som ett vanligt liv. Jag har tagit mig upp från en känslomässig bottennivå till ytan och det är inte för att jag haft tur utan för att jag har skärpt mig och börjat ta bättre beslut.

Och nu var det ännu mer statistik-plugg på schemat, har jag hört.