Äta gräs

Sumo och jag tog just en promenad. Han åt gräs, jag tog kort och postade på instagram. Vi är så hippa. Sprang en mil idag för första gången på ett år. Kändes bra, men blev ganska trött. Har förföljts av en återkommande brist på matlust, vilket ju är skitkonstigt eftersom jag tränar som en gnu. Men det börjar synas lite tycker jag, känner mig nästan lite yngre. Lyckan i det liksom.

Men nu är jag satans trött, borde plugga men orkar inte riktigt. Så sjukt att vi typ har hur mycket instuderingstid som helst till tentan, känner mig på tok för avstressad. Som tur är så är det intressant och relativt förståeligt till skillnad från förra årets biokemitenta. Den vill jag helst glömma, men har ju tyvärr en omtenta släpandes. Och om en vecka åker vi till Kolmården, det blir sjukt skoj! Bakom kulisserna liksom. Tänk om man kunde få klappa en livs levande Kapybara, det vore helt fantastiskt!

Mmm.. nu ska jag redigera lite bilder innan jag somnar. Puss

Annonser

6 7 8 9..

Haha! Jag förstod plötsligt en första raden ur Röyksopp/Karin Dreijer-låten Tricky Tricky, hört den många gånger men aldrig förstått betydelsen, men så plötsligt.

Six afraid of sever cause seven ate nine. 

Förstod aldrig att eight var ate. Och apropå mat så gjorde jag just en riktigt god veg-rätt med kikärtor, pesto, paprika, champinjoner, soltorkade tomater, lök, vitlök, salt peppar och oregano, blandade med bulgur kokt i grönsaksbuljong och det blev supernajs. Och jag tror den kommer bli ännu bättre när den fått stå till sig lite. Känns som jag ätit konstant igår och idag, förutom när jag tränat. Min kropp befinner sig nog i chock, kompenserar med att vara konstant hungrig. Om träningsvärken är värre imorn så kommer jag överväga sängläge, eller jag kommer nog inte ha något val.

Natt och pöss!

Piff & pepp

Imorgon smäller det, då är det bal och jubileum och hela faderullan! Cocktail klockan 12 sen piff och bal 18dk. Har putsat skor, ordnat medaljer på band och provat och hängt fram kläder. Känner mig mer pepp på cocktailklänningen än balutstyrseln faktiskt. Älskar verkligen min blommiga klänning och lackskärpet, som klippt och skuret för mig och den nya kavajen gör sig rätt bra den med. På balklänningsfronten känns det lite som om något nytt skulle behövas, typ en mörkgrön, en fantastisk mörkgrön, det är vad jag vill ha. Vem vet kanske till vårbalen..

Och annars så har jag verkligen taggat till vad gäller träning. Såg härom dagen att mina armar börjat bli rätt skapliga och idag när jag var på ett medel-pass så upptäckte jag att magen blivit starkare än någonsin, har aldrig förr gjort så bra att göra sit-ups! Nästa vecka blir det kanske första löpturen för året och så har jag lovat Erica att följa med till gymmet. Och jag är pepp pepp pepp!

Jag kanske inte är lycklig, men gladare än på mycket länge!

Phüss!

Pump it tills du blir alldeles slak

Då var vi igång! Jag och Sofia har skaffat en veckas gratis träningskort på Campus 1477 och tränat vårt första pass, Pump it. Jag var typ skakis efter uppvärmningen, men på nåt sätt klarade jag mig genom passet ändå, det gick till och med snabbt, men sen var jag som en slak banan. Var många kul övningar med skivstång och hantlar på passet. Ska kanske fortsätta med det på friskis sen när jag fixar nytt kort där. När nu det blir, vet fortfarande inte riktigt när jag får csn, men idag har jag mailat en massa i alla fall, hoppas det löser sig.

Det var lite segt att sätta på sig kläderna igen för jag ser inte precis ut som jag skulle önska längre. Jävla glass! Men förhoppningsvis kan jag komma dit igen om jag bara orkar ligga i med träningen och inte faller för glassen allt för ofta. Hatar att det ska kännas så sjukt bra att vara smal och att det ska vara så svårt att hålla sig där. Life is a bitch som jag brukar säga. Sen är det ju en hel del som bara sitter i huvudet också, men man kan ju inte gärna hugga av det heller.

Douch.

Murkenheten slår till!

Idag är min kropp alldeles murken, uppsvälld, trött och illa omtyckt av mig, känner mig som en flodhäst. Fick till och med någon sorts allergisk reaktion igen, blev helt oförklarligt alldeles röd på bröstet och ända ut på överarmarna och så stramade det liksom lite och så blev jag typ rekordröd i ansiktet. Och så hade jag ont i magen typ hela dagen. Känns som jag ska spricka. Detta medför mindre trevlig och inte så social Pau. På något mystiskt sätt lyckades jag ändå plugga lite och dessutom förstå vad jag läste, det var verkligen helt underbart. Nu ska jag duscha och sen sova typ. Det är ju redan nu bara 8,5 timmar kvar tills jag ska gå upp. Det här blir en hård vecka.

I’m such a small.

Jaha, efter en shoppingrunda i två delar, först på h&m med Erica och sedan mq med mamma och indiska på egen hand så kan jag konstatera att jag numer inte enbart kan kalla mig rödvinsdrickare utan även en storlek small, om man kan säga så. Jag har alltid sett mig själv som en medium, men allt jag provade idag var i storlek small, utom en klänning som var xs. Men vad hjälpte det egentligen? Jag hittade fan inget ändå. Köpte en klänning bara för att, men den lämnade jag tillbaka. Fast när jag hade mor med så hittade jag faktiskt en rätt snygg kjol som jag fick och när jag kom in på indiska så hittade jag verkligen drömklänningen, typ, men då hade jag inte tillräckligt men pengar på kortet så jag fick hänga undan den tills imorn. Men jäklar vad fin den var och grön och small, helt underbart.

Nu ska jag plugga. Puss

Den som har en webcam är aldrig ensam.

Igår var en glasögon-dag. Hade förfest i webcamen med Tobbe och Micke, som befann sig max 200 meter bort. Det var riktigt lyckat, alla blev nöjda och sen mötte vi upp Dave och gick till ulandet. Det tre grabbarna och Lady.

Det blir mycket uland nu. Jobbade ju fiket idag också och nu verkar det som om vi kanske hamnar där i kväll igen. Inget norrlands och svänga det ludna alltså. Men det är nog lika bra, jag har så ont i mitt vänstra ben, av någon outgrundlig anledning. Det börjar liksom i höften och så gör det ont i knät och underbenet, vet inte vad det kan vara, men det har säkert med träningen att göra. Typiskt.

Fast jag tror jag typ kommit dit jag vill, med mitt kroppsformande, tror min rumpa krympt ytterligare lite så nu känner jag mig riktigt snygg, inte bara nöjd alltså. Det tråkiga är att alla gamla byxor är för stora och nu har även alla bh:ar utom en blivit det. Mina bröst har krympt minst en storlek. Jag undrar varför man alltid blir så glad av att vara smal? Det är inte bara utseendet liksom, det är som om man är en bättre människa om man lyckas vara smal. Då bevisar man liksom att man har karaktär och är bra på alla sätt. Men viktigast är ju ändå uppmärksamheten.

I kväll blir det de fyra grabbarna, Lady och Chris och Anna. Och för övrigt så ringde Tobbe till 118100 igår och försökte få numret till Södermalm. Det är tur att någon vågar bjuda på sig.

Puss

Helgen vecka 4.

Ja nu är det söndag igen, tiden springer iväg, och tröttheten har infunnit sig. Blir ju lätt så när man är ute till tre och sen inte somnar fören kanske 5-6. Jag tror att jag var lite sur igår, lättretad. Nu är jag bara trött och ganska nöjd för jag har blivit av med den gigantiska kartongen i hallen och istället står nu en duschkabin i mitt badrum! Vi har även satt ihop badrumsskåpet och som om inte det var nog så fick jag en jättefin tandborstmugg av mamma!


Inte helt  rätt nyans, men det kanske inte gör något? Jag tyckte ju att den var superfin.

Igår såg jag ut så här och jag tror nästan att jag är smalare än jag nånsin varit och det gör mig lite ledsen. För att jag vet att jag kommer gå upp igen och alla kläder blir ju förstora och det känns ovärt att köpa nya om jag bara kan ha dem ett kort tag, dessutom har jag typ inte tid eller råd. Och dels så blir jag ledsen för att jag vill ju se ut så här, jag känner mig bekväm med att se ut så här, jag känner mig snygg. Buhu, jag vill inte.

Och det var dagens i-landsproblem. Nu ska jag plugga kemi tills jag spricker, eller något.

Fading away..

Jag tror att det var drygt 2 år sedan jag vägde mig senast. Och då gjorde jag undantag från mitt beslut om att sluta väga mig. Anledningen till att jag vägde mig då var att jag hade gått ner en massa i vikt på bara några månader och därför visste jag att viktångesten inte skulle vara nåt problem. Jag var jäkligt smal då, inte underviktig men smal för att vara jag. Jag tror att jag börjar bli så smal igen, jag har dålig koll på hur min kropp ser ut numer,  orkar inte riktigt granska mig sådär kritiskt som jag gjorde förr, men alla kläder börjar sitta löst, till och med mina svarta stretchjeans är lite stora. Det konstiga är att jag inte uppskattar det så mycket som jag gjorde förut, för två är sen var jag helt lyrisk och kände mig snyggast i världen. Men nu känner jag mig mest bara bekväm, jag känner att jag kan ha på mig vad jag vill utan att känna mig ful eller fet. Jag har väl aldrig varit fet, men den där känslan av att man är större än bilden man har av sig själv i huvudet, den är så tung att bära på. Så det är ganska skönt att vara smal, speciellt om det kommer gratis, som nu, eller typ gratis. Att ångesten har en viktig del ska man väl inte hymla om, men det är inte så att jag gör några avkall på sådant jag vill för att bli smal. Jag har bara ingen lust att äta mer, är inte mer hungrig och aldrig sugen.

En annan sak jag tänk på är det här med ideal. Jag har alltid haft en idealbild av hur jag vill se ut, jag antar att alla har det, en kakform, en mall som man vill passa in i. Och som jag har plågat mig för att komma dit, fast kakformen sett ut som en blomma medan jag sett ut som en pepparkaksgumma. Jag har insett nu att jag inte har nån kakform kvar längre, jag har tappat den nånstans på vägen. Jaha, vad skönt då kan du ju vara nöjd med dig själv hur pepparkaksgummig du än ser ut, kan man tänka. Men nej, jag är inte nöjd ändå. Som sagt så känner jag mig bekväm i hur jag ser ut, avslappnad liksom, med kläder på. Men utan kläder så vet jag inte vad jag ska tycka, eller i träningskläder. Det finns inget i mina former som jag kan tycka om, jag känner mest ingenting och kanske att mina bröst ser jävligt trista ut. Jag vet inte heller hur jag skulle vilja se ut, är liksom helt lost. Jag undrar varför det är så, jag undrar om det har med åldern att göra, att jag blivit så gammal att jag slutat bry mig, eller om det är för att jag tränar mindre och därför sätter mindre fokus på kroppen, eller om det är för att jag gått upp och ner ganska mycket de senaste åren. Jag minns det som att jag tappade intresset när jag gick ner 7 kg på ca 3 månader och kände mig sådär snygg att jag inte behövde bry mig, annars har jag alltid känt mig lite fel på något sätt, så att man inte riktigt kan slappna av. Man har liksom lite dåligt samvete för att man inte lyckats bättre. Fast man inte kan få sin kropp att se ut hur som helst utan att ta till kirurgi. Det är knäppt att jag inte brytt mig så mycket om min kropp, men ändå känt mig ful och liksom förlikats med att vara ful istället för att träna eller något. Egentligen borde man väl ha jobbat på egot, om man har bra självförtroende så känner man sig snygg och avslappnad oavsett hur man ser ut. Fast jag har ju bättre självförtroende nu, så nu borde jag väl känna mig snygg? Kanske är det på väg. Jag hoppas det. Det är lite jobbigt och inte så jätteupphetsande att vara naken med någon när man känner att ens kropp är lika spännande som en karikatyr i wellpapp.

Jag är inte död.. än.

I sista stund, trodde att jag skulle ge upp, tog jag mig upp ur stolen och facebook och bytte om och halkade iväg mot friskis. Kom kanske 2 minuter sent men bättre sent än aldrig och jag stod ut hela passet, även om det kanske inte var min bästa prestation. Men med tanke på sladdrigheten i mina ben och armar i skrivande stund så tog jag ändå ut mig skapligt. Första steget är taget, nu gäller bara att hålla i och fortsätta och det ska jag ta mig fan göra! Jag har sett hur det blir om man låter sin kropp åldras utan att lyfta ett finger och det är inte så jag vill ha det. Jag vill vara nöjd med min kropp och känna att jag gör det bästa av den. Jag vill tycka om min kropp igen, känna att den är min.

Nu efterlyser jag bara ett par bröst, mina verkar ha försvunnit, ser mer ut som om jag stoppat två bitar wellpapp i sport-bh:n. Om jag har tur så kan man fylla ut med nån sorts muskler, men det är lite oklart om det funkar så.

Just Do it.

Step by step.

Hösten 2008 var jag jävligt bekväm och smal.

Min kropp har börjat kännas bekväm igen. Det har den inte gjort på flera månader. Det är knäppt att man måste ha en speciell vikt för att känna sig bekväm, eller vara under en viss vikt kanske man ska säga. Jag har aldrig någonsin känt mig obekväm för att jag haft för lite fett och muskler under huden. Nu börjar jag känna mig bekväm för att jag gått ner igen, så pass mycket att jag faktiskt börjar bli nöjd naken också. Det är så knäppt. Mest för att jag bara vill gå och gömma undan min kropp annars, trots att det inte rör sig om några enorma skillnader, bara några kilo, som säker syns mer inuti mitt huvud än i andras ögon. Sen lägger man på åldersnojjan på det också så blir det som att vara ung på nytt när man gått ner lite i vikt och motsatsen när man går upp.

Men matte var det ju.

Never stop.

För första gången på evigheter, känns det som, är jag inte trött. Jag känner mig alldeles rastlös. Jag vet inte hur det har gått till. Jag brukar vara dötrött redan vid lunch ju. Det kanske var cornflakeskakorna som gjorde det.

Sitter och surfar på kroppsbild.wordpress.com och inser att jag har lite snett omdöme, eller vad jag ska säga. Den manskropp jag tycker ser helt perfekt ut, har ett bmi på 18, alltså underviktig, och en annan på bmi 16 ser alldeles bedårande ut tycker jag. Jag kan inte hjälpa det, men jag finner magra manskroppar helt fantastiskt vackra, det har alltid varit så. Men jag tänker att nån måste ju tycka om dem med, alla kan ju inte gilla idealet. Själv är jag väl en riktig medelmåtta med bmi på ca 22. Men som sagt så har jag slutat bry mig. Förut blev jag alltid alldeles lyrisk så fort jag gick ner i vikt, jag var aldrig så glad som då, typ. Men nu har jag ju gått ner en hel del och det är ju kul, men jag känner ingen eufori direkt. Kanske är det för att man varit med om det förr, flera gånger. Och det är ju inte bara fördelar, mycket av ens kläder, framför allt byxor, blir ju för stora och det är ju trist. Fast det är najs att vara smal så länge man kan, till slut kommer man väl liksom bli tjock vare sig man vill eller inte, det är bara att se på sin mamma.

Perfect fit.

Idag fick jag för mig att jag skulle prova mina försmåbyxor, jag har ett par svarta stretchjeans som jag köpte för typ 2 år sen när jag var skitsmal och som varit för små sedan ungefär ett halvår efter det. Men nu, nu passade de! Bara sådär. Till saken hör att när jag köpte dem hade jag gått ner ca 7 kg på tre månader och nu tycker jag inte att jag gått ner nåt knappt och jag har ju inte tränat, inte bantat. Jag antar att det bara är att tacka och ta emot, kanske är det cyklingen till och från slu som redan gett resultat. Kul är det i alla fall när saker kommer mer eller mindre gratis och det betyder dessutom att 2010 faktiskt är året jag fick tillbaka min kropp. Leve det!

The mask

Avmaskningen tycktes gå helt utan problem, som om han inte ens märkte att maten var uppblandad. Pauie vs. Sumo 1-0

Nu sitter jag på jobbet igen och det är dödligt lugnt, det har inte ringt en enda på en hel kvart, sen vi öppnade. Min mage kanns alldeles snurrig, antagligen tack vare de långpromenader jag gått de senaste dagarna. Sugigt att man ska va så kass på att träna, att kroppen liksom stretar emot på alla möjliga sätt.

Jaha nu ringde det två stycken, exakt samtidigt.

Ikväll är det fest. Inte festat sen i torsdags, och inte klubbat på två veckor! Det måste ändras på! The Party-Pau is on!

My ugly.

Jag hatar att ha komplex, det är som om jag förråder mig själv och alla av mitt kön för att jag inte kan vara nöjd med mig själv. Det är som om jag måste älska mig själv fast jag inte gör det. Eller, jag tycker om min personlighet men kroppen skulle jag gärna ta av mig. Det känns verkligen fel, som om det vore nåt fel på spegeln. För kläderna säger ingenting, inget har blivit för smått, eller för stort men ändå kan jag inte sluta vara missnöjd. Och jag vet att det är typiskt tjejigt, men jag brukar ändå kunna hitta en vinkel, en outfit, som jag verkligen gillar. Men det finns inte nu och det är plågsamt, och jag tänker att jag måste träna, men samtidigt så har det inte funnits någon ork, trots motivation, och knappt nån tid. Så nu sitter jag här och skäms.

Puss

Den lilla svarta.

Den lilla svarta á la 2007.

Jag fick nyss veta att temat på klubbverksfesten på fredag är brat. Inte helt lätt tema om man skoja till det och fortfarande behålla sin värdighet. Fast vem bryr sig om värdighet? Jag vill ju bara vara snygg. Jag satte igång och testade lite kläder och det slog mig att min lilla svarta kanske vore nåt, man kan ju göra ganska mycket med en sån. Problemet var dock att de gånger jag provade den i höstas så satt den inte helt okej, jag har faktiskt tänkt någon gång att jag borde försöka gå ner i vikt så att den passade igen, du skulle jag vara nöjd. Och tro det eller ej men den satt perfekt. Så jag tänkte att jag testar den andra lilla klänningen jag har, som jag bara använt en gång, just för att den är så liten. Och den passade också! Så det får bli den, den är även lite mer ironisk. Jag förstår inte hur jag kunnat bli så smal. Visst har jag ätit mindre men jag har ju inte gjort så mycket heller. Har ju knappast blivit all den träningen jag hade tänkt mig. Men det är väl bara att le och vara glad när det går som man vill. Nu tänkte jag faktiskt gå och simma. Bai.

Get well soon.

Jag förstår inte värför jag är så jävla sjuk. Förut var jag alldeles utomodentligt frisk men nu är jag sju stup i ett. Och även om jag vilar mest hela tiden så blir jag ändå inte frisk. Bläää. Jag vill protestera för det ska inte vara så här. Tog mig dock till skolan i dag, bara för att inse att jag nog var lite för sjuk och att atomfysik är svårt. Men jag träffade Staffan och vi bestämde att vi skulle äta lunch ihop. Och medan jag väntade på att han skulle sluta så han jag köpa två party-toppar! Måste ändå säga att jag är rätt nöjd med min kropp just nu. Det mesta sitter riktigt snyggt på den, utom allt det som blivit för stort. Jag är typ sådär smal som jag alltid drömt om att vara.

Framtiden.

Jag har just insett vad det är jag ska göra med mitt liv. Jag ska läsa husdjursvetenskap. Det är vad jag ska göra. Jag har aldrig känt mig så här säker på något. Eller jo, men inte när det gäller studier, studier som inte bara är drömmar utan ligger inom verklighetens ramar. Dessutom har jag blivit kär igen, det har ju varit lite kaotiskt med hat och känslostormar men nu är jag bara kär, i samma person dock. Synd att han inte är kär i mig bara, men den här känslan kan jag leva med, den är hanterbar. Jag var hos mamma i kväll och passade på att låna hennes våg och den stannade på lagoma 66 kg. Är riktigt nöjd med min kropp nu.