Westaroze

20121105-172646.jpg

I helgen var vi till Västerås och hälsade på bror. 20121105-172657.jpgEftersom det ju liksom var Halloween igen så försökte jag få till en något scary-look men misslyckades nog ganska mycket. Hade åtminstone oragea strumpbyxor på mig och en orange Ljung i kruka som present. Vi åt en mysig middag på rådjurssadel och rödbetor med gott vin av tre sorter, det pratades massa läkarsnack och jag kände mig uttråkad. Sen gick vi ner på stan till hotellet där jag och Erik skulle sova, den så kallade skrapan, och tog en drink på Skybar. Det var helt galet, massor av svinfulla människor i medelåldern som raglade omkring eller stod och lyssnade på trubaduren som körde klassiker efter klassiker. Det var en aning chockartat och jag kom aldrig i någon bra stämning. Tänkte att så här vill jag aldrig ha det, aldrig bli som dem. Men det var fin utsikt i alla fall och hotellrummet hade utsikt över gallerian som också ligger i huset och det fanns telefon i badrummet, kuddarna i sängen var dock i samma storlek som soffkuddar.

På söndagen tog vi en promenad efter frukostbuffén och tittade på hamnen bland annat. Tydligen så kan man hyra ”hotellrum” i en trädkoja i stadsparken och på en flotte lång ut i Mälaren, hotell Måsen respektive hotell Uttern. Sen begav vi oss hemåt till katt och plugg, i dimman.

20121105-172747.jpg

20121105-172808.jpg

20121105-172827.jpg

20121105-172836.jpg

Den eviga oturen

Bahhh.. Jag trodde ju att mitt liv skulle vara annorlunda nu, bättre liksom, att jag inte skulle hamna i fler cp-vidrigt, dryga, problemföljetonger. Så var det icke. Min semester, som på något vis ändå kändes helt fantastiskt, är nästan som ett skämt, och det har bara blivit roligare och roligare sen jag kom hem.

Det började redan på planet med en rad hysteriska nysningar, bara var nåt tillfälligt tänkte jag. Dagen efter spenderades sängliggande med feber och min UVI från midsommar, som tydligen tyckte att den första antibotik-kuren var en cakewalk, men att det var en ok deal att ta det lite chill under Peace & Love för att blossa upp och orsaka blod i urinen lagom till semestern. Dessutom hade min ena visdomstand orsakat en liten inflammation, som orsakade desto mer värk i mun och hals. På ett sätt var det kanske lika bra att ligga hemma i sängen, för mitt bagage hade tagit en avstickare till  München och kom inte fram förrän till kvällsmaten dagen efter. Som tur var fanns ca 7 läkare med i sällskapet varav en infektionsspecialist, ännu mer tur var att hon hade antibiotika med sig som jag kunde få. Jag blev långsamt bättre och kunde njuta en hel del av dagarna där innan vi drog vidare till den fantastiska staden Rocamadour, där inget dåligt hände och det mesta var positiva överraskningar. Vi upptäckte dock på vägen att vi hade råkat få med oss rumsnyckeln då vi åkte från hotellet i Banyule sur mer, så den fick vi lämna på vägen till spanska solkusten, en liten omväg på ca 2 timmar. Lloret de mar bjöd inte på så mycket hemskheter heller, förutom en million ungdomar på semester, vilket ju kan upplevas ganska skrämmande för någon som närmar sin 30, därefter kom vi till Barcelona. Där möttes vi av beskedet att vårt hotell gått sönder och att vi hade fått ett rum på ett annat hotell. Under en kort stund lyste lyckan över oss över att det var ett 4-stjärning lyxhotell, men efter mindre än ett dygn vände det och medan vi åt vår frukost på starbucks så kom två små pojkar och stal min mobil.

Nu när jag är hemma igen säger försäkringsbolaget att jag inte får något för bagage, försäkringen genom mastercard ersätter bara utlägg jag haft och som jag har kvitto på. Angående mobilen har jag inte fått nåt svar än, så ett visst hopp finns kvar. Och annars sitter jag på jobbet med karateförkylning och i söndags blev jag matförgiftad för första gången nånsin, tror jag. Har i alla fall aldrig mått så dåligt med magkramper, feber och diarre och det är först idag, onsdag, som jag mår helt bra.

Sen att den svenska sommaren visar sin sämsta sida gör en ju inte lyckligare. Men nu har jag gnällt av mig så nu ska jag vara glad och se framåt ska ju faktiskt flytta om 3½ vecka och det tror jag kommer bli sjukt bra.

Adios!

Att sälja sin själ, växa upp eller bara ha ett liv

Juli kommer bli en kul månad. Inleds i bakisångorna från peace & love och går rakt upp i luften och ner i Barcelona där en hyrbil väntar som ska ta oss till Banyul sur mer, för 5 dagars släktumgänge, därefter åker vi vidare till Rocamadour för ett par dagars friluftsliv/lugn/whatever man kan göra där och sen åker vi mot Barcelona, med ett stopp på vägen på ett ställe som jag inte minns namnet på och sen kommer vi slutligen till Barcelona, där vi också ska spendera ett par dagar. Sen blir det hem och jobb resten av månaden. Sådan är jag nu för tiden, en sån som inte bloggar för att jag har annat för mig typ. Så fukking vuxen och viktig, lol. Vi konstaterade det förra helgen, att vi börjar bli vuxna, flyttar ihop, skaffar lägenhet, tar examen. Sådär som vi aldrig trodde vi skulle göra. Inte på 1000 år. Men nu när vi gör det så känns det ändå ganska bra, för vi har fortfarande kvar varandra, trots att våra liv förändras så kan vi fortfarande ha kul när vi ses, vi är väl kanske sådana där vänner för livet. Och det är kanske det bästa av allt.

Och påsken vara än till valborg?

Man lär sig nya saker hela tiden. Bland annat hur man gör te, på rätt sätt. Här har jag gått hela livet och trott att det bara är att ta tet och hälla på vatten, men så är det tydligen inte alltid. Olika teer vill ha olika temperatur på vattnet och dessutom ligga i olika länge. Som tur är vet jag inget om ifall man behöver dricka det som fint vin med hela den proceduren (titta, lukta, lyssna, gurgla). En sak jag verkligen skulle vilja lära mig (snabbt och lätt helst) är att ta bra bilder. Jag har väl blivit lite bättre men det är så långt kvar! Sen skulle det såklart vara kul om man kunde ha något vettigt redigeringsprogram på datorn också, men då behöver jag en ny dator. I helgen fotade vi en del i alla fall och Tällberg bjöd på sin fantastiska vy och väder utan att knussla.

Once Upon a Time

Bloggtorka, omotivation, kyla, snö och trötthet, det har varit mycket sådant på sistone. Dessutom har Sumo fått urinsten och halva klassen inklusive jag fick underkänt på sista tentan. Men annars så har det varit najs med semester, alla-♥-dag, festligheter och umgänge. Erik introducerade mig även till serien Once Upon a Time, som jag plöjt i helgen. Känner mig lite piggare nu än på länge, men jag skulle ändå behöva några kilo energi och motivation till, det finns liksom inte så mycket att ta av, och det är därför jag skriver så lite i bloggen. Man får liksom använda det lilla som finns till det som är viktigt och resten av tiden sitter man bara och stirrar tomt ut i luften. Men helgen var helt klart en boost, trots stress och en del jobb med matlagning och dessutom en sjuk katt, men gud så kul jag hade. Och det var faktiskt förberedelserna som var roligast, inte festen.

Pyss

Nu flyger vi!!

Mitt första blogginlägg skrivet i ett flygplan, i luften. Teknikens under lixåm. Jag minns 28 k modemen, men då var ”bloggandet” förpassat till Lunarstorm och det hette ju inte blogg heller. Synd att kommunityn inte finns mer, annars hade jag kunnat ge ett smakprov. På tisdag är det alla hjärtans dag och då är det exakt typ 10 år sedan vi fick bredband hemma. Värsta bästa alla hjärtans dag det var. Fast knappast bättre än i år ändå. Erik slår bredband alla gånger. Och nu finns det ju wifi.

Pözz

London baby!

Nu är det snart dags. 18.20 lyfter vårt plan mot äventyret, alternativt nanosemestern. Har packat, har diskat, har vaxat benen, lämnat bort katten, fixat nytt pass och nu sitter jag med tensen på ryggen och har endast ett fåtal punkter kvar på min 2-do-list. Av någon anledning har min rygg fått för sig att den är trasig och värktabletter har ingen effekt, mamma sa att det kanske kunde vara ett litet diskbråck. Kul. Ska även lämna blodprov nästa vecka för att utesluta att det är hypotyreos som gjort mig så trött på sista tiden, mamma fick det när hon var 27. Kul. 2012 skulle ju vara ett bra år? Eller nej. 2012 skulle vara det bästa året. Psykiskt sett; ja, fysiskt sett så verkar det ju lite mörkt just nu. Men men, en helg med shopping, musikal, mat, öl och vin ihop med älsk och därefter roligt projektarbete med bästa gruppen kanske väger upp det andra.

Kiss kiss bye bye!

Mer Jul!

Då var första julbordet avklarat för året. Hysing-släkten var på plats och bara ett fåtal saknades på Romme (inte ”Råmme”) Alpin. Eftermiddagen inleddes med en tur i bandvagn upp till toppstugan. Skumpigt, ljudligt, trångt och jäkligt, men absolut en upplevelse. På själva julbordet var det inget att klaga på, allt fanns och lite till, tyvärr så kände jag mig mätt redan efter första rundan och efterrättsmagen var aningen skrumpen men pressade i mig lite av varje ändå och sköljde ner med julmust.

Släkten var det heller inget fel på, tyckte nästan det var trevligare än vanligt rent utav, men det kanske är jag som blivit bättre på att vara social. Erik verkade inte heller ha något problem, trots att det var första gången han träffade alla de 22 representerade, 14 saknades. Plus min familj då. Barnlöshet är inget vanligt förekommande i min släkt. Och förutom en massa barn så var det även snö! Massor av snö och kallt, så det blev nästan riktig julstämning.

Men nu är jag åter i Uppsala med Sumo och snöbristen, fast det har faktiskt kommit ett tunt tunt lager och det är kallt nog för att det ska ligga kvar. På torsdag är det dags för nästa bord, med familjen Osterman/Hallqvist på UKK.

London!!!

Nu är det bokat! Så skönt när saker går undan så att man inte hinner börja oroa sig eller tveka. Fredagen 10 februari klockan 18.20 åker vi till London, jag och älsk, stannar till 12:e. Vi ska bo på Hotell vid Hyde Park, gå på Les Miserables och shoppa. Ska bli hur awesome som helst och spännande, har ju aldrig rest med någon pojkvän förut, i alla fall inte längre än till Göteborg.

Se så söta vi är tillsammans?

Den yttre vs. den inre resan

Åh vilken fantastisk dag det är idag! Det började med en viss svårighet att hitta rätt busstation, var lite rädd att jag skulle missa bussen, men jag hittade rätt i tid, trodde jag. Det var bara det att bussen inte var i tid, eller det kom ingen alls. Jag och de andra två som skulle till flygplatsen stod och försökte komma fram till flygbussarnas extremt sega kundtjänst. Till slut fick vi beskedet att det skulle komma en taxi alldeles strax. Det var då en timme kvar tills mitt plan skulle gå och vi hade väntat i ca en halvtimme. Vi väntade, ringde igen, samma besked, jag ringde Pom som kom direkt, men precis samtidigt kom också taxin, som jag trodde skulle gå direkt, det gjorde den inte. Satt i taxin och försökte hålla mig samman, sprang in på Sturup, slet ur hårspray och hudcreme ur väskan, sprang vidare, kom fram, bara för att se hur landgången drogs in. Två minuter tidigare och jag hade hunnit. Pang! Jag skrek rakt ut i frustration, kastade min väska i golvet, sprakade, kastade vad jag kunde få tag i som inte var min mobil, skrek och svor lite mer. Men det fanns inget att göra, förutom att ta reda på hur jag nu skulle ta mig hem. I skrivande stund har jag bokat en biljett med Malmö Aviation klockan 14.55 för 1144 kronor. Anledningen till att jag känner mig skapligt lugn och glad är för att när jag kollade bokningsbekräftelsen på mailen så hade jag även fått ett mail från min kemilärare med tentaresultat och jag hade klarat mig! Tror aldrig jag blivit så glad för ett tentaresultat i hela mitt liv.

Jag hoppas ju givetvis att flygbussarna kommer ersätta min flygbiljett eftersom de fukkade upp allt, jävlar vad jag ska stå på mig! Men 1144 känns inte som en lika stor katastrof nu när jag vet att jag kommer få csn. Annars hade det varit väldigt tråkigt. Och så självkänslan av att faktiskt ha klarat 7,5 poäng högskolekemi. Det är nästan så att man tror att man faktiskt kan nåt, att man inte är helt useless.

Så idag har jag inte bara åkt taxi och snart flyg utan också humör-berg-och-dal-bana, inte konstigt att man har lite ont i magen.

Här kan man va..

Hänger hos Pom, som är på jobbet. Tänkte vila lite och sen ta en vända på stan. Om jag får kontakt med Pillan, dvs om hon varar på mitt sms, så kanske vi tar en fika. Malmö är fuktigt, allt är inbäddat i vit dimma så vi kunde inte ens se Öresundsbron från stranden vid turning torso. Det är lite mysigt, fast med risken att man blir sjukt seg och lite tråkig, avslappnad som en amöba.

Obs! Vädret på bilden är inte från verkligheten.

I morse åt vi frukost på ett jättemysigt café som påminde om Hugos i Muppsala, fast bättre. Sen åt vi Italiensk glass som var i klass med Ben & Jerry’s, som jag förövrigt åt igår hos mamma innan jag åkte, Strawberry cheesecake. Tur det inte är semester jämt, då hade jag blivit fet. Sen ska vi i alla fall röra lite på oss.

Och ungefär här fick jag slut på saker att skriva.

Charlotte Gainsbourg – Master’s Hands

Puss & hej!

Malmoe!

Ikväll smäller det! Jag kommer för första gången göra en inrikesflygning, till Sturup! Ska bli spännande, har inte packat än, men jag har i alla fall tvättat. Pom kommer och hämtar mig och sen ska jag tydligen få vin, men jag ska dricka med förnuft! Det är min nya paroll, vara lite mer vuxen och kontrollerad. Men jag ska inte bli tråkig för det, bara minnas lite mer dagen efter. Vi ska kolla på AnimalPlanet och imorn ska vi göra något annat, typ festa och kanske fika med Pillan och hennes avkomma Ebba.

Mamma ska skjutsa mig till Arlanda så jag sitter och väntar på henne just nu, önskar att tiden gick lite snabbare. Sumo ska få bo hos henne också när jag är borta, försökte avhåra honom i förebyggande syfte så mamma slipper blir fullkomligt inhårad, blev en rekordstor hög, borde kanske tagit kort, men han hårar massor fortfarande

Smell you later duuudes! Bai!

Stockholm på gott och ont

Igår åkte vi ju till sthlm igen. Ganska segt till att börja med, min kropp ville nog hellre inta horisontalläge och äta glass. Men vad ska man göra liksom, det är ju uppenbarligen helgen man lever för och då får man ju bjuda till. Hittade en riktig Pau-topp på hm, av alla ställen, det är en bra med sthlm att det finns så många fler hm så att utbudet faktiskt blir bättre, hm i Uppsala suger faktiskt rätt hårt, värdelöst att det bara finns ett inne i centrum också.

Mot kvällen var det fortfarande skitsegt, vi borde väl kanske tänkt på att dricka lite mer kaffe kanske, men min mage har varit så krånglig senaste veckan så det kändes kanske inte som den bästa idén. Så vi kom iväg lite sent till förfesten, som bestod i ett gäng tjejer från Borlänge, förutom mig Dave och Chris. Stämningen där blev inte heller så fantastisk när folk började gråta och sörja över tjejen som dog på Peace & Love, inte helt rätt timing kanske. När vi väl kom iväg ut så skulle vi på ett ställe där man behövde vara ”vip” för att komma in och de andra råkade gå in i förväg och då var det helt kört för oss sen. Så vi hamnade på KGB sista timmen och sen drog vi till Debaser där det var queer-kväll och i princip bara flator, dessutom var nästan alla väldigt butch enligt Chris och Dave. Jag var mest trött och lite uttråkad.

Så det var väl en inte helt lyckad kväll, men kul att träffa Chris i alla fall och jag fick ju tag i det fina linnet och sådär. Det kan ju inte bli top-notch varje gång. Och den här gången hade vi faktiskt koll på proppen till luftmadressen så det blev en natt utan närkontakt med golvet och jag fick ha hela dubbelmadrassen för mig själv för Dave envisades med att sova i den lilla 2-sits soffan, det hindrade honom dock inte från att snarka lika mycket som vanligt.

Tre Gringos.

Vi tog tåget till Stockholm. Det var varmt, det var fint väder, det var jag, David och Joel. Vi åkte ut till Solna, till förorten. Mötte upp Chris och Sture och dumpade luftmadrass, pick och pack. Tillbaka till stan. Svettas i affärer. Sen Solna och Thai-mat som var mycket starkare än det stod att den skulle vara. Rosé och TP till förfest innan vi åkte till Debaser Slussen där, det till min stora förvåning, var gratis entré och ölen kostade bara femtio. Inte för att jag hade behövt någon öl men det förstod jag ju inte då. När vi kom hem hade vi ju inte blåst upp luftmadrasserna och vi lyckades dessutom slarva bort proppen till den ena madrassen så det blev en natt på en platt madrass ackompanjerat av Daves ljudliga snarkningar. Men jag sov ganska gott ändå konstigt nog och vaknade till en oväntat allvarlig bakfylla. Som tur var har allt varit otroligt roligt idag, har skrattat åt allt och ätit en glass, sjungit på Just D – Tre gringos.

Det var bara Sture som ville vara  med på kort.

Och jag förstås.

Du och jag bloggen, du och jag.. eller?

Jag är sjuuuuuukt ineffektiv idag. Eller nä förresten inte helt. Har skickat 63 sms sedan jag kom hem för 18 timmar sedan och då har jag ändå sovit ca  8 timmar också. 1 sms ungefär var 10:e minut. Och då har jag faktiskt hunnit med en hel del annat också. Har duschat, blivit bjuden på lunch, hämtat cykeln vid stationen, handlat m.m. Så nu börjar jag nästan tycka att jag varit sjukt effektiv, men jag har ju inte bloggat så mycket. Det mesta sms:andet har rört morgondagen då jag för första gången ever ska jag hem till Chris i Solna. Ska bli kul att se hur och var han bor nu, se om Stockholm är bättre än Rundels. Dave och Joel ska med också och Anna är redan där, synd nog skulle Rinda jobba annars hade blivit riktigt episkt. Men det kan nog bli rätt bra ändå.

Några bilder från resan:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det blev mycket bilder på mat, för jag gick verkligen in för att äta engelskt, vilket innebar ganska lite vegetariskt, bara på Jamie Olivers krog blev det helvegetariskt. Inte så många bilder på shopping för det är ju kanske inte så kul att titta på, till skillnad från mat. Mycket kaffe blev det och gott och billigt var det men varmast var det på Ritazza där man fick vänta en halvtimme innan det gick att dricka och jag brände mig såklart ändå. I Bath bodde vi på ett helmysigt och väldigt engelskt hotell med heltäckningsmattor, lutande golv, knarrande trappor och en hiss som man åkte i på egen risk. Bara en bild från London, på Animals In War, som var ett ganska fint monument över alla djur som dött i Storbritanniens krig och texten ” They had no choice”. Borde kanske tagit en bild på Primark, den billigaste klädaffär jag någonsin besökt, men den skulle ändå inte kunna visa hysterin som försiggick där inne.

Pöss

Explicit death by integration. Pauie vs. Restuppgift : 4-1(?)

Den som uppfann differentialekvationer borde aldrig ha funnits. Eller så kan den personen få komma och förklara för mig nu hur man gör för jag fattar verkligen inte. Eller jag fattar lite, men bara en liiten liiten bit. Förhoppningsvis tillräckligt mycket för att få godkänt, tror jag har rätt på övriga fyra uppgifter i alla fall. Vad jag inte förstår är väl egentligen det här med explicit och inplicit och hur det ska skrivas och vad man ska göra, integrera kan jag i alla fall.

Annars så har jag checkat in här ute på landet i Lilltorpet, som inte är så särskilt litet längre. Har hälsats välkommen av Sune, med jordgubbar och middag ute i solen, och av Sumo med tonvis av kel, tror han blivit rätt fet av grönbetet. Nu ligger han bredvid mig och sover, han ville absolut vara nära, helst i knät, men det blev så jobbigt eftersom han är så stor och jag behövde båda händerna till att skriva. Ett tag låg han vid mina fötter men till slut insåg han att stolen jag hade ställt upp var det perfekta stället. Han spinner bara man tittar på honom nästan. Världens bästa katt.

Nu ska jag cykla in till stan och posta svaren, hoppas de hinner fram i tid.

Natti natt eller god morgon eller något sånt.

Tåg + blogg = Tågg?

Sitter äntligen på tåget. Den sista matteuppgiften tar verkligen livet av mig och den är fortfarande inte klar än. Blir tokig. Men jag har ett sista trumfkort som jag nog får ta till i kväll när jag kommer fram, eller ja det är bara 25 minuter kvar. Har hur mycket packning som helst ungefär och ändå glömde jag min bankdosa. Typiskt dåligt. Kan ju vara bra att kunna betala räkningar och sånt där.

Nu åkte vi nyss från Avesta. Det kom in en dans familj i vagnen och barnen började springa omkring så det gick kalla kårar på min rygg. Sen var det självklart ett barn som ramlade och slog sig och började grina som fan. Plågsamt. Som tur var tog det inte så lång tid innan det tystnade. Barn är verkligen onajs.

Nu ska jag sluta innan jag kräks, vet inte varför jag mår så illa, brukar ju inte bli åksjuk av att åka tåg.

Pöss