2012 – Mitt år i köttrymden

Jag har hört att man ska göra tocken där årskrönika. Och nu sitter jag på jobbet och det är rysligt lugnt så vad passar bättre än en liten tripp längs årets tidsaxel.

Jag minns inte riktigt vad som hände under våren, men man kanske kan göra en liten lista.

De fem bästa 2012:

  • Blev sambo, det var ju najs. Större lägehet, bättre mat, mer sällskap, bättre ekonomi.
  • Jag tror att allt som hänt gjort att jag känner mig mer vuxen och det känns bra, jag är liksom inte rädd för människor längre.
  • Vi var på två asbra semestrar, först London och sen Frankrike och Spanien, det var verkligen härligt.
  • Jag har haft mycket kul med mina vänner, även om tillfällena kanske är färre så är kvalitén desto bättre, har verkligen världens bästa vänner.
  • Träningen har verkligen gett resultat i år även om jag måste jobba en del på längskidåkningen, men jag har mycket motivation så det ska nog gå.

De fem sämsta 2012:

  • När vi var på semester så blev jag bestulen på min mobil och min väska kom försent. Det förstör verkligen sjukt mycket att folk ska hålla på och sno ens grejer.
  • Utbildning utbildning utbildning, den kommer ta livet av mig, som min mamma sa. Det blir liksom aldrig bättre.
  • Smärta jag börjar nästan tro att mormors fibro-gener går igen för jag har haft ont på en massa ställen, armen, ryggen, fingrarna, knäna, huvet och fan och hans moster.
  • Allergi, prickar i hansiktet, klåda på benen, irritation i ögonen. Ja nästa år har jag tom bestämt att jag ska göra ett allergitest. Jag som inte är allergisk mot nåt.
  • Bloggen, ja bloggandet börjar bli ute tror jag. Iaf så börjar nog jag tröttna. Förut var det som en ventil, men nu har jag riktiga människor i köttrymden att tala med. Men jag postar massor av bilder på Instagram och facebook och Sumo gör verkligen succé så följ mig där, @pauies, om du inte har nåt bättre för dig.

20121121-125906.jpg

20121005-143035.jpg

sep-9

sep-6

sep-10

Barcelona-7

Rockamadour-14

Rockamadour-32

Banyule sur mer (43 av 88)

Jag på min drygt-22-årsdag

dinner8

dinner7

IMG_20120630_221732

20121227-155317.jpg

20121227-155346.jpg

20121227-155407.jpg

20121227-155756.jpg

20121227-155839.jpg

20121227-155850.jpg

20121227-155908.jpg

20121227-160034.jpg

Annonser

IRL vs. IIL

Jag har hängt så ohälsosamt mycket på facebook och instagram den senaste tiden. Jag har ju varit en del gräsänka eftersom Erik haft praktik i Västerås. Och jag har liksom hamnat ett ett fusionsliknande tillstånd mellan bilder och kommentarer och chattar In Internet Life. När man väl är inne i det är det svårt att sluta. Men jag vet att det går över, allt går i perioder. Just nu är en väldigt bra period på många sätt. Jag känner mig verkligen bra och nöjd med mig själv och därför blir jag också snällare mot andra, vilket gör att de är snällare mot mig vilket gör mig glad osv osv osv.. Det är inte ofta man får känna sig så nöjd, jag tror jag var 22 sist det hände att jag verkligen tyckte om mig själv, på alla sätt. Det känns liksom som om jag brutit isen runt mig, känslan av att folk vågar sig närmare.

Men imorgon har vi tenta och det känns riktigt bra faktiskt. Upptäckte att jag hade missat anmälan till en omtenta, vilket ag måste försöka fixa. I annat fall kanske jag får ett riktigt lugt jullov. Men det vore otroligt dåligt för jag måste ta alla omtentatillfällen som ges så att jag kommer ikapp och blir klar nån gång.

Mamma tipsade mig om SmartPen idag, apropå omtentor. Den verkar huuuuuur bra so helst, helt magisk. Måste nog skaffa en sån. Den tar liksom det du skriver och ljuden så att du kan lägga in det på datorn och synka med handout från föreläsningen. Du kan lyssna på det som sades samtidigt som du gjorde en anteckning. Jag vill bara dö, det är för bra. Varför har ingen sagt det här tidigare?

mine mine mine mine mine mine mine mine mine mine mine mine mine mine mine mine

Starstruck!

I helgen som var firade Uplands Nation 370-årsjubileum med mycket pompa och ståt. Jag och älsk bevistade den stjärnspäckade balen med kändisar i plural! Det var en fantastisk kväll och sittningen varade ända till midnatt. Vi satt max två meter från Veronica Maggio och jag kunde inte låta bli att smygfota. Bredvid henne fick jag sedan veta, satt Niklas Zennström, han som skapade skype och vid nästa bord satt Ronnie, från Hela Sverige bakar.Självklart var även rektor magnifica Eva Åkesson där samt Uppsalas landshövding Peter Egardt. Så det var ovanligt flådigt. Och maten var god och vinet och ölen, som var en jubileumsutgåva från Skebo bryggeri.

20121121-125859.jpg

20121121-125852.jpgVeronica tar emot Thunmanstipendiet.

20121121-125846.jpgNiklas mottar bandet och diplomet för utmärkelsen som hedersledamot.

20121121-125838.jpg

Efterrätten var en getostkaka med rönnbärskompott, vinbär, äppelskum och punchflamberade mandlar, som åtminstone jag tyckte var superspännande.

Pump it baby!

20121115-222915.jpg

Jag har roat mig med att träna en hel del på senaste. Köpte nya awesome skor i fredags och nu är det hårdkörning som gäller. Min kropp är ganska tacksam, resultaten kommer ganska snabbt. Upptäckte att om man tar kort ur rätt vinkel så ser min högra biceps ondskefull ut. Haha. Låren är inte att leka med heller. Jag som alltid drömt pm smala ben, det kommer ju aldrig hända så jag får väl vara glad att de ser bättre ut än fettolår i alla fall. Bättre nu är för några månader sedan. alla byxor sitter liksom bättre. Har haft ganska mycket ont i knäna men jag tror det funkade att byta skor, kändes bättre idag när jag cyklade.

20121115-222904.jpg

Färgade håret också, med hårinpackningsfärg som såg ut som ketchup, skillnad blev det i alla fall får se om det blir mörkare om jag kör en till inpackning. På lördag är det ju jubileumsbal så då vill man ju vara schnygg som tysan.

 

Me nu är det sovdags för imorn är det tenta, hoppas på att sista polletten trillar ner innan dess för känner mig inte 100. Men men, på tisdag har jag möte med min handledare för kandidat arbetet. Leve det!

Puss!

20121115-223120.jpg

Cut your hair, get a job and make decisions

Idag tog jag ett beslut, skickade två mail och blev växte 7 cm. Minus 7 cm. Men vafan liksom idag blev allt bättre. Det var introduktion på en ny kurs ”Lantbrukets ekonomi och politik” som verkade riktigt intressant, framförallt så verkade mannen som höll i kursen ha ungefär samma åsikter, angående kapitalism och miljöförstöring, som jag. Men jag bestämde mig ändå för att inte läsa den, det var liksom alldeles för mycket, mitt främsta mål är ju vara att klara alla relevanta kurser och denna känns inte så relevant om man man vill jobba med biologi. Stärkt av detta så skickade jag även iväg ett mail angående en omtenta som jag ville dela upp och även ett angående kandidatarbete, som jag har gruvat mig inför som en besatt. Kollade just mailen och såg att angående tentan så kunde jag göra den med nuvarande kurs där de nu faktiskt delat upp tentan i två och dessutom och bäst av allt är att det fanns ett arbete ledigt som jag kunde få bara sådär. Hurra liksom. Två problem blev plötsligt 0 problem. Eller ja, tentan är ju inte skriven än så det är väl den och själva jobbet kvar men första steget är taget! Dessutom kollade jag platsbanken efter jobb och såg att det fanns några jag skulle kunna tänka mig, när jag blir klar då alltså.

Jag har haft sådan ångest inför framtiden ett tag nu så det känns så skönt att det finns hopp ändå, även om jag inte blir agronom utan nån sorts mikrobiolog eller vad det nu blir. Jag behövde verkligen detta.

Allt äro ljust. Åtminstone på Bauhaus.

My life consists of cat, computer, papers, food and exercise

 

20121101-203321.jpgÄr det så här det ska vara? Ja uppenbarligen. Har gift mig med plugget och tror du inte att jag klarade tentan idag? Jo det kändes typ så bra det kan. Men det ger inte så mycket att blogga om. Tar 1000 bilder om dan på min katt samtidigt som vi kelar, tränar helst 2 gånger i veckan, med min mamma, bakade bröd i tisdags, jobbar imorn, jobbade i helgen, ska äta middag mer Eriks familj imorn, min på lördag. Och nästan all annan tid sitter jag med näsan i min pärm med kursmaterial, eller i en pdf med litteratur från den andra kursen. Jag skulle inte kalla mig vänlig, social eller flexibel, jag är mer som en sur slemklump som blir superirriterad när någon förstör min koncentration.

Men idag när tentan kändes bra så kändes det lätt värt det. En helt ny känsla, att kunna lägga en tenta bakom sig redan på första försöket. Wow liksom. Det kanske finns hopp för mig ändå.

Puss

20121101-203354.jpg

20121101-203423.jpg

20121101-203410.jpg

20121101-203309.jpg

20121101-203459.jpg

20121101-203336.jpg

Halloween 2013

20121028-133905.jpg

Årets Halloween var ovanligt påkostad och så vidare. För ovanligheten skull bivistades en Halloween gasque, på den främsta av nationer. Vi körde nåt slags musikaltema så Erik var Fantomen på operan och jag var Elphada, the wicked witch of the west. Jag brukar inte vara så mycket för groteska avancerade utklädnader, jag gillar det enkelt, oftast brukar det bli bäst. Och jag ändrade inte uppfatting efter gårdagen fruktlösa försök att få en jämn grön nyans i ansiktet. Kläderna blev dock riktigt lyckade tycker jag, lager på lager ftw. Erik blev också stilig med vita frackdelar och cape.

Under kvällen installerades jag som senior, det var därför jag gick, för att hinna installeras innan jubileumsbalen om 3 veckor. Även Linnéa blev avtackad för sitt 1q-år och fick en sportbil i plast och en helt enorm pina colada. Jag fick ett finfint diplom med sigill och ett seniors band.

20121028-134039.jpgIdag skulle jag jobba klockan 8, det var lite tufft, men som tur var gick åtminstone färgen förvånansvärt lätt att tvätta bort. Jobbade som uppläsare av rollspel på ett prov på tolk-utbildningen.

Nu ska jag återvända till mina skolböcker ett tag igen, vi har verkligen blivit ett team, umgås nästan inte med någon annan. Som ”tur” är har jag många böcker och artiklar.

Fridens liljor.

 

20121028-133957.jpg

20121028-134047.jpg20121028-133920.jpg20121028-133931.jpg

Bild

Kaboom!

Plötsligt hände det, trodde jag. Var nästan övertygad om att jag var på väg in i en depression när jag plötsligt blev jättearg på mig själv och då kunde jag plötsligt börja fokusera på skolan, koncentrera mig, läsa, förstå, räkna ut, sätta mig in, som jag inte kunnat på flera år. Både igår och i förrgår satt jag upp till sent och tokpluggade och det gick framåt som fan. Jag tänkte äntligen! Men idag är allt lite sämre, känner mig liksom trött och oskärpt, en typisk känsla för omotivation.

Men jag har inte gett upp än jag ska hitta det igen hur mycket kaffe, powernaps eller meditation som än krävs. Jag har ju redan slutat vara social och göra annat än träna och plugga på vardagarna, jag borde ha all tid i världen. Förutom att jag har tenta varannan vecka i en kurs, hemtenta i en annan och omtenta om två veckor i en tredje. Must. Stay. Focused.

20121025-123657.jpg

Som tur är har jag professionell hjälp, eller i alla fall sällskap.

Ibland slår det mig

att jag har en blogg. Oftast bryr jag mig inte om det, men idag ska jag skriva nåt för igår hade jag häpnadsväckande drygt 40 besökare. Jag hänger annars oförskämt mycket på instagram och postar bilder på Sumo för glatta livet. Följ mig där om du är intresserad, Pauies är mitt nick.

Den här kursen är najs, den jag läser på måndagar och halva tisdagar. Ofta är läget som idag, dvs inga föreläsningar alls. Jag tycker nästan skrämmande mycket om det. Vad ska det bli av mig liksom, hemmafru utan barn? Nej jag hoppas att det bara är det årstidsrelaterade vemodet som gör att jag bara vill sova hela dagarna. Idag gick jag dessutom upp 9 och jag har redan satt på mig ”riktiga” kläder, ätit frukost, kammat håret och släppt ut Sumo.

I lördags fick jag två medaljer, det tyckte jag var juste. Hade helt glömt att jag slet några kvällar i februari och mars så det kom som en pleasant surpris.

Nu tänker ni: ”Vem gör såna där spejsiga medaljer?!” Och det skulle jag kunna tala om, men det är hemligt.

Dags att börja med hemtentan. Fridens liljor!

Forever ago..

Att flytta har alltid varit påfestande för mig, inte så mycket på grund av jobbet med själva flytten som den psykiska acklimatiseringen. Ibland är det svårare och ibland är det lättare. Jag minns när jag flyttade in i min första studentkorridor, som en illegal inneboende i min brors rum på 9 m². I början fick jag liksom tvinga mig själv för att våga gå ut ur rummet och vistas i de allmänna utrymmena, som tur var gick det bra och jag hade en suverän tid där till slut, mycket bättre än i nån annan korridor.

Mina senaste två boenden är som två kontraster till varandra, jag skulle överdriva om jag sa att jag tänkte tillbaka på min förra lägenhet mer än 3 gånger i veckan, det är nästan som att jag aldrig skulle ha bott där. Här känner jag mig tillskillnad från där hemma efter bara en månad, det är som om jag alltid skulle ha bott här (förutom att jag alltid går till fel port när jag kommer från konsum). Trots att den förra lägenheten var min och jag kunde göra vad jag ville med den och den låg i rätt kvarter bredvid rätt ica och så vidare.

Man kan anta att jag är en social människa som inte trivs så bra med att bo själv. Fast jag verkligen trodde att jag gjorde det, jag trodde att jag hade det perfekta livet, ensam med min katt. Nu känner jag bara att sambo livet är fantastiskt skönt och ekonomiskt. För pengar spelar faktiskt en del roll, har man inga pengar så kan man ju inte göra någonting med sin lägenhet i alla fall.

Fantastiska korridorliv!

Leader

Första dagen i skolan efter sommaren idag. Har bestämt mig för att läsa Perspektiv på landsbyggdsutveckling och inte hursdjursproduktion – får, get, ren. Tyckte kursledaren verkade riktigt bra, fast det lät som hon sa Lidl när hon sa Leader. Vi ska ha en hel dags studiebesök på ”landet” om två veckor och så är det 450 sidor att läsa. Humflum så det dräller om det. Inget är konkret allt är barara tolkningar ur olika perspektiv. Med det ska nog bli bra, bara man lyckas printa ut alla 14 artiklar.

Imorgon börjar statistikkursen Variansanalys och försöksplanering och den kommer förhoppningsvis vara mer faktabaserad, även om det sällan gör det enklare att förstå i just det ämnet.

Självförsvar ftw!

Det här veckan har varit riktigt tuff. Efter tentan i måndags känns det som jag varit igång konstant. Jobbade på uplands i köket både måndag och tisdag och på onsdagen var det jobb på växeln på uu, torsdag upplärning på Forsmark och idag uu igen. Jag blir så stressad av att gå upp aptidigt att jag vaknade varje timme natten till igår och trodde att klockan var 5 varje gång, jag var till och med på väg upp 3 gånger. Det är en av mina svagheter, att jag ibland är helt oförmögen att se vad klockan är, det kan hända på dagen också, speciellt med analoga ur. Blandar ihop 3, 6 och 9 åt höger och vänster, otroligt opraktiskt.

Men igår när jag kom hem så började jag äntligen bli riktigt trött, har på något konstigt sätt lykats hålla mig pigg utan varken mat eller kaffe, idag var första dagen jag hann äta frukost. Vi kollade på Amalie från Montmartre, jag vet inte varför jag inte sett den tidigare för den är väldigt mycket en sån sorts film som jag gillar, och den var ju supermysig. Jag ska försöka se mer fransk film. Sen fick jag plötsligt superont och hemska urinvägsbesvär, är det någon smärsta som är olidlig så är det just urinvägsinfektion, och ännu värre när man ska sova och är supertrött. Jag började nästan gråta, som tur var hade jag älsk som tröstade mig. Trodde jag skulle få genomlida ännu en natt med irriterande sömnstörningar, men plötsligt så kändes det bättre och sen gick det över och jag somnade som en stock. Ibland blir man bara så lycklig över att ha ett så bra immunförsvar.

En annan sak att bli glad för är att jag klarade båda omtentorna jag haft senaste veckorna, fick just besked. Så nu kan jag äntligen slappna av lite, har känt mig som på nålar, nu är det bara en tenta kvar från vårterminen, den värsta av dem alla i och för sig men jag har ju flow nu. Fint väder är det också. Lycka!!

Nytt år nya tår!

Jag på min drygt-22-årsdagJa så var ännu ett år lagt på de övriga i samlingen som ska framstå som mitt liv. Sofia hade glömt vad jag egentligen fyllde så hon skrev drygt 25 på kortet, fast det skulle stå drygt 22. Det säger kanske något, men enligt säkra källor (jo jag lovar) ser jag yngre ut. I morgon är det kalas med familjerna vilket betyder fler presenter till mig. Har redan fått en massa fint och min födelsedag kändes verkligen som årets bästa dag. När den tog slut blev jag liksom lite tom inuti. Som tur var följdes födelsedagen upp med 1-årsdagen för mig och Erik som inte heller var fy skam. Mat på finrestaurang och fantastiskt väder.

Nu är det dock hög tid för tentaplugg, så det har jag ägnat lördagskvällen åt men nu börjar det bli dags för tårta igen, krävs viss hängivenhet för att få i sig en hel 8-bitarstårta på två personer. Som tur är så är ju sjukt hurtiga och springer typ varannan dag. Men idag sa min rygg ifrån så efter 6 km gick jag mest. Hoppas på nya skor i födelsedagspresent för att råda bot på det till blodomloppet på onsdag.

Äta gräs

Sumo och jag tog just en promenad. Han åt gräs, jag tog kort och postade på instagram. Vi är så hippa. Sprang en mil idag för första gången på ett år. Kändes bra, men blev ganska trött. Har förföljts av en återkommande brist på matlust, vilket ju är skitkonstigt eftersom jag tränar som en gnu. Men det börjar synas lite tycker jag, känner mig nästan lite yngre. Lyckan i det liksom.

Men nu är jag satans trött, borde plugga men orkar inte riktigt. Så sjukt att vi typ har hur mycket instuderingstid som helst till tentan, känner mig på tok för avstressad. Som tur är så är det intressant och relativt förståeligt till skillnad från förra årets biokemitenta. Den vill jag helst glömma, men har ju tyvärr en omtenta släpandes. Och om en vecka åker vi till Kolmården, det blir sjukt skoj! Bakom kulisserna liksom. Tänk om man kunde få klappa en livs levande Kapybara, det vore helt fantastiskt!

Mmm.. nu ska jag redigera lite bilder innan jag somnar. Puss

Mitt i allt..

Förutom att jag håller på att sälja min lägenhet och har en omtenta imorgon, så har vi också lagt ett bud på en annan lägenhet. Och än så länge så har inget högre bud inkommit. Det är som små nålar! Dels ångesten över att lämna detta, min fina lägenhet med det perfekta läget och dessutom livet med bara Sumo och jag där jag kan bestämma allt, och dels att veta om det är rätt, den här nya lägenheten och att bli sambo. Allt handlar ju om känsla, eller mycket i alla fall. Men när jag ser på bilderna så känner jag mig liksom lugn, den är nästan perfekt. Och när jag är med Erik så märker jag ju hur bra allt flyter på, hur lika vi är, hur vi kompletterar varandra och hur det inte vara är den ena som anpassar sig.

Och så var det ju det där med tentan också, men nu verkar jag kunna det hyfsat, i alla fall bättre än innan.

God natt.

The affectiveness

Guuud så ineffektiv jag varit idag! Jag tror det är Sumos slöhet som smittar av sig. Jag vill också bara ligga på rygg och bli kliad på magen. Men nu ska jag snart sätta igång. Klarade för övrigt foder-quizzen idag, trots att jag för en stund glömde av att vi över huvud taget skulle ha den. Sen var jag och älsk och kollade på en lägenhet, men det klickade inte rikigt och så var den ganska dyr, ska på en annan visning på måndag. Det är lite overkligt nästan, det är många situationer man aldrig hade tänkt sig att man skulle hamna i, eller att de låg hundra tals år bort i tiden. Men så plötsligt så är man där ändå och man har lite svårt att veta hur man ska bete sig. Det är där det kan vara bra att ta in expert-tips från välbevandrade människor exempelvis föräldrar. Vad mamma säger om lägenheter får man dock tona ned lite, hon är ju mer eller mindre houseoholic.

Nu ska jag försöka plugga lite. På bilden ser vi agrodrank, en torkad, pelleterad form av resterna från etanoltillverkning och ett av fodren som var med på quizzen. Omnomnom…

Från mörker till ljus!

Nu ska jag sluta gnälla. Installerade Lightroom 4 igår, så nu har jag ett redigeringsprogram i högklass. Dessutom kom jag på den briljanta idén att tömma papperskorgen och vips fick jag ytterligare 26 gb ledigt hd utrymme. Men jag ska ändå lägga upp ett par bilder på dem som väckt mig varje morgon den här veckan utom idag. Och sen måste jag börja piffa inför kvällens högtidsmiddag, med balklänning på.

Älskar verkligen hur kajans öga är sådär äckligt vitt, stirrande och samtidigt oseende.

Hämdtenta

Som payback för att vi får vara lediga i över en vecka från skolan så gav lärarna oss en hemtenta. Kanske bra att de håller efter oss och ser till att vi läser. För övrigt så går jag in på andra veckan med ohemul smärta i axeln och den tycks inte bli bättre av vila, så imorn får jag väl försöka ta mig till gymmet och träna den lite. Annars får jag sitta ständigt uppkopplad till tensen.

Klättrar inte i nån jävla ek

För ett år sedan klättrade jag i korkeken med en bag in box i högsta hugg, och var orolig för bakfylla. I år går jag på superbra spex och dricker vin för fjärde dagen i rad, nästan utan bakfylla. Om några minuter börjar världens bästa pojkväns 22:a födelsedag (om man räknar med den då han föddes), då börjar även dagen efter spexbubblan (hurra!) och påsklovet. För ungefär ett år sedan släppte Glasvegas ny platta, i torsdags såg jag dem live på v-dala, för ett år sen var jag tydligen galet kär, men inte i han som jag nu kallar älskling. För ett år sedan hade jag brutal ångest väldigt ofta, och var jag så mycket yngre. För ett år sedan älskade jag Flo, nästan lika mycket som jag gör nu. För ett år sen var jag osäker och förvirrad och fattig, men det är jag inte nu. 2012 är ett bra år.

Püss

Kattvandrare

Sumo är fortsatt knäpp. Vi gick en kort kvällspromenad bara för att han skulle sluta jama, men istället blev det värre. Knäppkatt. Lätt nyss som han försökte kraffsa på dörren också. Men idag när jag kom hem från jobbet upptäckte jag att dörren stod på glänt, att jag inte tryckt igen den ordetligt, men det hade han tydligen inte märkt för han låg som vanligt och sov.

Idag var min första dag med glasögon. Vet inte om det var glasögonen eller slumpen, men folk pratade med mig som aldrig förr! På jobbet där jag vanligt vis inte brukar prata med nån, typ, var det minst 4 som frågade vad jag pluggade och lite sånt. Aldrig hänt förut! Postkillen som kom med paket och post var också supertrevlig och när jag åkte förbi systemet på hemvägen och stod mellan hyllorna och tittade på vin så var det en man som började prata där med!! Helt galet! Glasögon verkar vara värsta icebreakern. När jag hade hipsterbrillorna på en utekväll i somras konstaterade jag typ samma sak, tre pers kom och pratade, mot noll i vanliga fall. Det här kan vara början på nåt stort. Kommer jag äntligen sluta känna mig så osynlig som jag känt mig hela livet? Kommer min hemliga superkraft, att verka utan att synas, gå förlorad? Dessutom ser jag bättre på flera sätt.