Sea Fog

Haha, jag har redan fallit in i traditionen av att ha en låttitel som rubrik. Men just nu känns allt som om det vore dränkt i tjock dimma. Den enda ljusningen är att min förkylning verkar börja ge med sig. I morgon är det den 15:e alltså sista dagen att söka till utbildningar på universitet. Och jag lider olidliga kval om vad jag ska söka. Ingenting verkar självklart och många av kurserna verkar ouppnåeliga och jag skulle verkligen behöva en syo. Men en är väl lite sent ute då kan en väl tycka. Jag är ju inte den som kryper till korset och tigger någon om att hjälpa mig. Förutom min arma mor då. Hon var här i kväll och rörde runt lite mer i min gryta. Känns bättre på ett sätt, men fortfarande förvirrat och beslutsförlamat. Varför är jag sån här? Varför kan jag inte bara göra som alla andra och välja EN utbildning och hålla mig till den? Nej sådan är tydligen inte jag, jag är inte som de andra 28-åriga barnen.

20131014-233257.jpg

Och för att nämna något om katterna vann Sumo över Siri i kvällens svansjagar match. Dvs att han höll sig lugn tills hon gav upp, jag har aldrig sett det tidigare. Siri ger ALDRIG upp. Hon är den mest envisa katt jag träffat. Och inte bara envisar utan även med total avsaknad av rädsla. Helan och halvan.

 

God natt

Purr och möss

Om jag skulle skriva så skulle jag skriva om mina favoritsaker

Jag har funderat lite på att ta upp bloggandet igen, och då menar jag lite, pyttelite.  Om jag skulle börja blogga igen så skulle jag skriva om katter så klart, de är ju så fantastiska. Jag skulle även skriva om feminism. Jag vet att det finns en massa feministiska bloggar redan men uppenbarligen så är andelen människor på jorden som inte fattat vad feminism innebär skrämmande stort. Jag älskar kvinnor! Ibland frågar jag mig själv om jag blivit lesbisk, men svaret är fortfarande nej även fast jag tycker att många kvinnor är långt mer attraktiva än någon man. Men jag blir liksom inte kär i kvinnor, trots att de är så fantastiska. Så jag för nöja mig med att veta var jag står åsiktsmässigt. Och nej jag tycker inte att världen borde styras av enbart kvinnor, jag tycker att världen borde vara jämställd och att kvinnosaker inte automatiskt är töntiga om en man gör dem. Många män är så rädda för att göra kvinnosaker för att då blir de automatiskt avmanligiserade (komma på egna ord är kul). Jag tänker just nu på en artikel om könsneutrala leksakskataloger och att de möttes av en del kommentarer som fick håret å mina armar att resa sig. Kan männen inte själva se sig själva utifrån och förstå att det de säger är så dumt att Al Bundy i Våra värsta år verkar som en geni i jämförelse? Uppenbarligen kan de inte det. Men efter en snabb sökning hittar jag ändå en artikel om trenden med könsneutrala kataloger spritt sig även till Storbritannien. Och en får ju inte glömma att de är efter påtryckningar som BR och Toys r’ us gör det här. Och det betyder ju att det finns vettiga människor där ute, vettiga föräldrar.  Sådant gör faktiskt så att jag ryser till av glädje.

Och för att säga något om katter så ska min lilla fining kanske ställas ut i januari! Jag tror hon skulle gilla det, hon är så orädd och extremt nyfiken och social. Om man jämför med Sumo som gillar lugna hemmakvällar och att sola i rabatten utanför huset och helst gömmer sig när han träffar katter/människor han inte känner. Jag älskar mina katter.

20131012-185501.jpg  20131012-185539.jpg

 

Och det här var ju kul, kanske kommer hända att jag gör det igen.

Möss och slick

Inte helt död än

Nej men hej! Hej men nej!

20130728-184053.jpgBloggen du är inte död än. Jag fick ett infall att skriva här för att jag är så glad. Mitt liv är verkligen bra nu.

Nästa vecka ska vi få en ny liten katt som ska heta Siri. Bara en sån sak. Sen är det ju en helt underbar sommar, varmt och härligt. Men framförallt så finns det så många underbara människor i mitt liv som gör mig så glad. Det är nästan helt otroligt. Som om jag levde i en dröm. Fast sen finns det förstås lite som är svårt, men det är inte så viktigt just nu. Jag älskar mitt liv. Det är inte så ofta en vill säga det så det är helt klart värt ett eget blogginlägg.

Peace out!

20130728-184206.jpg

And the winner is…

20121107-132111.jpg

Jag har nog aldrig blivit glad över ett presidentval i USA, jag har väl aldrig ens brytt mig särskilt mycket ens. Men idag, varje gång jag läser om Obamas vinst så pirrar en liten glädje bubbla till i mig. Jag gillar Obama, på nåt sätt känns han svensk, jag tänker på honom som svensk när jag ser honom, jag kan liksom relatera. Men kanske viktigast av allt är ändå att Mitt Romny inte vann. Vilket jävla stolpskott. Alla hemska uttalanden om kvinnor och abort och gud och fan och hans moster. Så skönt att han fick veta att han inte förtjänar att vinna. Enligt statistiken i dn så röstade 93% av de afroamerikanska medborgarna på Obama, 60 % av dem mellan 18-29 och 56 % av kvinnorna. Det är intressant med statistik, det måste jag intala mig så att jag kan sitta ännu en dag med mitt tentaplugg.

Mitt hår ser fördjävligt ut för att det är det, vet inte vad som kan rädda det och mina ögon har börjat reagera på mascara så jag får välja mina fina dagar. Men glasögon är kanoners.

20121107-132120.jpg

I morse upptäckte jag dessutom att jag hade punka på cykeln, annars hade jag varit i skolan på föreläsning om genetisk varians och covarians nu. Men istället får jag stanna hemma och försöka göra nåt vettigt. Har omplacerat mina stackars orkidéer som är på utdöende och så har jag förstås lämnat in cykeln och läst igenom ena föreläsningen. Mitt liv är verkligen inte mer intressant än så, att jag tagit upp bloggandet igen är ett talande exempel på att jag har alldeles för mycket tid för mig själv.

Men nu tjatar Sumo om att han vill gå ut.

”God” bless America!

20121107-132137.jpg

Sluta jiddra börja trolla

Igår var en mörk dag. Plugget gick inte alls bra, nästan inte alls och jag var på randen till.. ja vad som nu kommer sen. Men jag kom över det och idag har det gått bättre, om än bara lite. Som lite vatten på min kvarn så fick jag i alla fall godkänt på förra veckans tenta, hela 92%. Men alla hade klarat den så det var ju inte så fantastiskt kanske. Jag lyckades också lämna in hemtentan med god tidsmarginal och den kändes genomarbetad och borde således bli godkänd. Hoppas hoppas.. Men det verkar ju ge resultat att sluta med det andra livet och ägna all tid år att sitta med föreläsningar, böcker och dylikt. Precis som jag hade trott, humöret är ungefär så också, som jag hade trott alltså. Sur, grinig, deppig, bråkig, tråkig, ångestig, precis som man vill vara. Dessutom märker jag en stigande shopping trend, både på nätet och på stan, men än så länge har jag pengar kvar i alla fall.

Beställde örontvätt och Frontline till Sumo på apotea.se igår kväll och paketet kom redan idag, typ nytt rekord, dessutom fick man 20% rabatt om man angav rabattkod FA2AP. Ska se om jag kan få hans öron att bli lite fräschare och mindre kliiga, misstänker öronskabb.

Nu: Träning!

My life consists of cat, computer, papers, food and exercise

 

20121101-203321.jpgÄr det så här det ska vara? Ja uppenbarligen. Har gift mig med plugget och tror du inte att jag klarade tentan idag? Jo det kändes typ så bra det kan. Men det ger inte så mycket att blogga om. Tar 1000 bilder om dan på min katt samtidigt som vi kelar, tränar helst 2 gånger i veckan, med min mamma, bakade bröd i tisdags, jobbar imorn, jobbade i helgen, ska äta middag mer Eriks familj imorn, min på lördag. Och nästan all annan tid sitter jag med näsan i min pärm med kursmaterial, eller i en pdf med litteratur från den andra kursen. Jag skulle inte kalla mig vänlig, social eller flexibel, jag är mer som en sur slemklump som blir superirriterad när någon förstör min koncentration.

Men idag när tentan kändes bra så kändes det lätt värt det. En helt ny känsla, att kunna lägga en tenta bakom sig redan på första försöket. Wow liksom. Det kanske finns hopp för mig ändå.

Puss

20121101-203354.jpg

20121101-203423.jpg

20121101-203410.jpg

20121101-203309.jpg

20121101-203459.jpg

20121101-203336.jpg

Bild

Kaboom!

Plötsligt hände det, trodde jag. Var nästan övertygad om att jag var på väg in i en depression när jag plötsligt blev jättearg på mig själv och då kunde jag plötsligt börja fokusera på skolan, koncentrera mig, läsa, förstå, räkna ut, sätta mig in, som jag inte kunnat på flera år. Både igår och i förrgår satt jag upp till sent och tokpluggade och det gick framåt som fan. Jag tänkte äntligen! Men idag är allt lite sämre, känner mig liksom trött och oskärpt, en typisk känsla för omotivation.

Men jag har inte gett upp än jag ska hitta det igen hur mycket kaffe, powernaps eller meditation som än krävs. Jag har ju redan slutat vara social och göra annat än träna och plugga på vardagarna, jag borde ha all tid i världen. Förutom att jag har tenta varannan vecka i en kurs, hemtenta i en annan och omtenta om två veckor i en tredje. Must. Stay. Focused.

20121025-123657.jpg

Som tur är har jag professionell hjälp, eller i alla fall sällskap.

Ibland slår det mig

att jag har en blogg. Oftast bryr jag mig inte om det, men idag ska jag skriva nåt för igår hade jag häpnadsväckande drygt 40 besökare. Jag hänger annars oförskämt mycket på instagram och postar bilder på Sumo för glatta livet. Följ mig där om du är intresserad, Pauies är mitt nick.

Den här kursen är najs, den jag läser på måndagar och halva tisdagar. Ofta är läget som idag, dvs inga föreläsningar alls. Jag tycker nästan skrämmande mycket om det. Vad ska det bli av mig liksom, hemmafru utan barn? Nej jag hoppas att det bara är det årstidsrelaterade vemodet som gör att jag bara vill sova hela dagarna. Idag gick jag dessutom upp 9 och jag har redan satt på mig ”riktiga” kläder, ätit frukost, kammat håret och släppt ut Sumo.

I lördags fick jag två medaljer, det tyckte jag var juste. Hade helt glömt att jag slet några kvällar i februari och mars så det kom som en pleasant surpris.

Nu tänker ni: ”Vem gör såna där spejsiga medaljer?!” Och det skulle jag kunna tala om, men det är hemligt.

Dags att börja med hemtentan. Fridens liljor!

Avskalat, grått och luddigt

Jag insåg just att mitt liv är förbaskat innehållslöst. Det finns en enorm brist på sociala interaktioner. Det kanske är för att det måste vara så eller så har det blivit så på grund av omständigheterna. Min bästa Sofia har ju åkt till Japan och man har ju så fullt upp med att laga mat och äta bakverk och sen träna bort kalorierna att man inte tar sig tid att ta initiativ och umgås men nån annan, utom på helgerna då. Då måste man ju dricka den traditionsenliga ölen och vinet i glada vänners lag. Alternativt äta middag med en eller annan förälder. Det är fullt upp det säger jag dig och så har jag inte ens nämnt allt plugg. Nu fick jag ju det att låta som om jag umgås en massa ändå. Men det kanske inte är på just det rätta sättet.

Idag har jag en dålig måndag som går ut på att jag sovit fruktansvärt dåligt och vaknat svettig och med huvudvärk och följaktligen stannat hemma med ångest över min patetiskhet. Har sorterat bilder och skrivit ut stenciler och snart är det dags att tvätta.

Sumo har varit ute för tredje gången och det funkar alldeles perfekt. När han vill in så sätter han sig i nån rabatt och väntar tills jag lockar på honom. Idag lyckades jag tom få upp honom till rätt dörr utan att bära. Annars har han nöjt sig med att sätta sig vid grannen en våning ner. Success! Han verkar väldigt nöjd med att få gå ut och när han kommer in sover han alltid som en stock.

20121008-140421.jpg

iTid

Ja, då har nästan en vecka passerat, en vecka i ifånens värld. Sammanfattning? Helnöjd, inte kär men har inget att klaga på. Förutom att mitt liv numer går ut på att fota typ allt och lägga upp det på instagram/facebook. Det här med att vara social det har liksom försvunnit från tapeten, finns ingen kvar, så länge det inte är en söt katt som man kan fota och posta. Här kommer ett axplock:

20121004-191950.jpg

20121004-192027.jpg

20121004-192056.jpg

20121004-192113.jpg

20121004-192124.jpg

20121004-192139.jpg

20121004-192150.jpg

20121004-192206.jpg

20121004-192222.jpg

20121004-192245.jpg

Pepp talk..

In this very couch, i hörnet närmast fönstret, lyckades jag somna efter inte ens sida statistik. Det är alldeles för skönt att sova i soffan och Sumo kommer av nån anledning alltid och tar sig en plats i knät så fort jag tar upp en bok. Men det är ju mys.

Nu har jag vaknat och hunnit laga mitt livs första pasta gratäng, med lite väl mycket cayenne men med extra ost som kompensation. Den ser god ut i alla fall och är vegetarisk.

Försöker hitta nån sorts motivation till att plugga. Klockan 00.30 en fredagskväll är kanske inte bästa tiden, men det var fullkomligt omöjligt vid 12.30 också. Det är så mycket annat som man måste tänka på hela tiden. Jag skulle behöva bo i en tub, där man mara kan se rakt framåt och inget varken bakåt eller åt sidorna. Jag måste prata med en syo. Men den senaste veckan har varit en ågrensvecka, inte kommit mig för med någonting för utom den enkla, skolan (att gå till och vara i skolan alltså), jobbet, träningen och en del matlagning. Det är uppenbarligen för mycket, har sovit dåligt och ligger ganska mycket efter i plugget, vilket jag i och för sig delvis kan skylla på adlibris som tagit 9 dagar på sig att leverera min bok. Svårt med statistik utan bok och anteckningarna är inte så lätta att följa när man inte hinner tänka utan bara skriver som en robot på föreläsningarna.

Mitt liv är bra, men det är en del som faktiskt inte funkar trots upprepade försök. Jag börjar allvarligt fundera på att lägga det här med studier på hyllan. Innan det gör mig galen. Bara ett år till så jag får min kandidat.

Red rum red rum..

Idag har vi valt, och köpt, fondtapet till vårt blivande sovrum. Den blev röd. Kan ni tänka er?! Nu föreställer jag mig att jag inte behöver kompromissa med någonting mer för inredning i lägenheten. Det värsta är kanske att jag ganska enkelt gick med på det: Vi hade sett en snygg röd tapet i Spanien, vi hittade en annan röd som var fin. End of story. Jag styrde dock valet av väggfärg till Rusta istället för Uppsala färg för att spara lite pengar, 59kr/l istället för 131. Vi har typ bestämt allt i sovrummet nu utom gardiner, det är najs. Vi är väldigt överens om det mesta, det tycker jag är imponerande, trodde att det skulle vara värre men det flyter på väldigt bra.

Nu ska jag ägna resten av kvällen åt läsning och kelande med världens bästa katt. Pöss

Äta gräs

Sumo och jag tog just en promenad. Han åt gräs, jag tog kort och postade på instagram. Vi är så hippa. Sprang en mil idag för första gången på ett år. Kändes bra, men blev ganska trött. Har förföljts av en återkommande brist på matlust, vilket ju är skitkonstigt eftersom jag tränar som en gnu. Men det börjar synas lite tycker jag, känner mig nästan lite yngre. Lyckan i det liksom.

Men nu är jag satans trött, borde plugga men orkar inte riktigt. Så sjukt att vi typ har hur mycket instuderingstid som helst till tentan, känner mig på tok för avstressad. Som tur är så är det intressant och relativt förståeligt till skillnad från förra årets biokemitenta. Den vill jag helst glömma, men har ju tyvärr en omtenta släpandes. Och om en vecka åker vi till Kolmården, det blir sjukt skoj! Bakom kulisserna liksom. Tänk om man kunde få klappa en livs levande Kapybara, det vore helt fantastiskt!

Mmm.. nu ska jag redigera lite bilder innan jag somnar. Puss

Mitt i allt..

Förutom att jag håller på att sälja min lägenhet och har en omtenta imorgon, så har vi också lagt ett bud på en annan lägenhet. Och än så länge så har inget högre bud inkommit. Det är som små nålar! Dels ångesten över att lämna detta, min fina lägenhet med det perfekta läget och dessutom livet med bara Sumo och jag där jag kan bestämma allt, och dels att veta om det är rätt, den här nya lägenheten och att bli sambo. Allt handlar ju om känsla, eller mycket i alla fall. Men när jag ser på bilderna så känner jag mig liksom lugn, den är nästan perfekt. Och när jag är med Erik så märker jag ju hur bra allt flyter på, hur lika vi är, hur vi kompletterar varandra och hur det inte vara är den ena som anpassar sig.

Och så var det ju det där med tentan också, men nu verkar jag kunna det hyfsat, i alla fall bättre än innan.

God natt.

Ljust, fräscht och hur trevligt som helst

Förra veckan hade jag två bostadsmäklare här, två unga tjejer som jobbar med service. Valet kändes ganska viktigt, för en dålig mäklare kan ju vara förödande. Både för priset och för man måste ju känna sig bekväm, eftersom man har ganska mycket kontakt och så. Kemin måste finnas. Jag visste redan innan att jag förmodligen inte skulle vilja ha en äldre man, tankarna på att ta samma medelålders kvinna som jag köpte av fanns, mest för att hon var en så aktiv mäklare, det kan ju vara bra när man köper sin första lägenhet.

Men till dessa två tjejer som till slut kom hit. Den första blev jag tveksam till redan på förhand, eftersom hennes kollega sagt att hon skulle ringa mig en dag och jag fick vänta ända till kvällen innan hon ringde. Om man vill sälja något måste man vara på hugget, om någon så har Älsk lärt mig det. Ångest känner jag även till, den kan vara helt förödande för ens huggtid. Jag tyckte mig höra ångest, eller åtminstone osäkerhet, och jag kände igen mig. Det finns liksom en anledning till varför jag, förutom för en kort villfarelse, aldrig funderat på att bli försäljare. Ångest och osäkerhet, jag har svårt att stå på mig om någon säger emot, om jag inte tror på det jag gör. Av någon anledning tyckte Sumo supermycket om henne och adopterade hennes knä nästan direkt och låg där och spann förtjust. När hon såg mig i ögonen tänkte jag, det här känns inte bra, jag ville helst titta bort. Och när jag gjorde det, följde hennes blick med. Inte heller ett bra tecken. När hon gick tog hon si inte tid att stänga sin ena stövel. Ytterligare ett tecken på att hon inte alls ville vara här, att hon inte ens ville vara mäklare. Om det bara hade varit det så hade jag kanske gett henne en till chans, men sen var det hur hon lät på telefon, att hon var mer som en försäljare än en mäklare. Det är klart, mäklare är försäljare, men en bra försäljare ska helst få dig att glömma bort vad hen är.

Sen hade vi den här andra, också det en ung tjej, som jobbat två år sa hon. Hon var så totalt annorlunda, en halvtimme efter jag skickat mejlet till mäklarfirman ringde hon. På gränsen till för trevlig, men det kändes liksom äkta, stannade och kelade med katten, berättade att hon bodde i närheten, hade en liten hund och om en hemskt otrevlig katt på en lägenhetsplåtning. Visst var hon också lite osäker, men hon framstod som trygg och säker och kanske det mest avgörande var att hon faktiskt tittade på min lägenhet istället för att bara bry sig om att prata om de proffsiga homestyle-arna som alltid kom och gav råd och om var deras skyltfönster satt. Istället pratade hon om att hon vara den som var mest style-inriktiad på deras firma och att hon även hjälpte till med deklarationen om det behövdes. Jag tänkte knappt på hennes person på grund av allt hon sa, och frågade om. Och idag var det givetvis hon som ringde först.

Det är så fascinerande att människor kan vara så olika. Och på måndag är det min lägenhet som ska upp för plåtning, låt oss hoppas på sol och att Sumo är snäll.

Image tricks!

Jä. Jag tog tjuren vid hornen och laddade hem lite bildredigeringsprogram. Och jag bara fortsätter bli besviken. Det verkar inte finnas några vettiga gratisprogram för mac. Först laddade jag hem ett program som bara kunde göra en enda sak. Varför skulle man vilja ha det? Ska man ha ett program för varje liten grej man vill göra eller? Nä usch. Sen laddade jag hem ett program som faktiskt hade en del roliga funktioner, men jag vet inte om någon var vettig och ramarna som fanns var ju helt sinnes. Jaja. Dagens i-landsproblem får man väl kalla det.

Så här blev bilden på Sumo till slut, nästan lika bra som ms paint: