Ibland är det svårt att se helheten för det kryllar av detaljer och ibland är det svårt att se detaljerna för att helheten tagit över. Jag brukade vara bra på sånt här, att zooma in och ut. Det är i alla fall vad jag tror. I teorin är jag bra på mycket t ex relationer, att prata, känslor, svenska språket, men i verkligheten så fallerar det mesta. Det är åtminstone så det känns. Men oavsett hur det är så består åtminstone perioderna, upp och ner och upp igen. Insikten om årstidernas påverkan på detta har blivit mig tydligt varse på senare tid. Nu är det vinter, eller sen höst, alltså känns allting sämre. Innan kändes allting väldigt bra, eller mycket kändes bra.
Vissa saker blir svårare med åren, men andra saker blir lättare, som långtidsperspektivet, det blir ju givetvis bättre eftersom man får se mer saker ju längre man lever. Men jag upplever en viss avtrubbning som gör en tråkigare. Man gör sitt jobb och sen är det bra, slösar inte sin tid. Lever inte livet?
Jag trodde aldrig att mitt liv skulle bli så tillrättalagt. Men så har jag ju blivit en mästare på att undvika obehag. Inte fysisk obehag, det har jag snarare omfamnat, utan psykiskt. När man väl lärt sig undvika är det förbannat svårt att sluta. Det är ju ungefär som att lära sig att man bränner sig om man lägger handen på en varm platta men man gör det ändå. Jag önskar att jag hade mer driv, mer glöd, som kunde driva mig förbi undvikandet och göra mig friare.
Det kanske har att göra med självbestraffning. För ett psykologiskt obehag, som t ex en konflikt, är sällan lika obehaglig i sig som tankarna man ger sig själv efteråt. Konflikter är något som är extremt svårt. Det är inte bara svårt för att jag inte vet hur man gör utan för att ofta så vet inte den andre det heller, speciellt inte de olika pojkvännerna jag haft och har. Jag hade en pojkvän som inte var rädd för konflikt och han gjorde mig livrädd. Men så här i efterhand så var det kanske den mest riktiga relationen jag haft, alla tre gångerna vi var ihop. Han är den enda av mina ex som jag känner mig nyfiken på att träffa idag.
Det är svårt att bli bättre på något som så många andra också är dåliga på och när det beteendet också är så accepterat i samhället. Det är som patriarkatet på tal om #metoo. Beteendet att män tafsar på kvinnor och förminskar dem är så accepterat att väldigt få män ser att de själva håller på med det. Därför är det bra att det lyfts och stöts och blöts för det är nog det enda sättet att bli medveten.
Jag kanske får starta en egen hashtag #fightclub eller #fightorfright eller #dontavoidthefuss. Får nog fundera lite på det. Men nu har jag tagit upp det i alla fall.
Adios