Kitty!

Nu har vi haft en traditionell Disney-kväll. Kollade på Barn Yard och Monsters inc. Den senare var sjukt mycket bättre. Och en sak jag verkligen börjat störa mig på med filmer över lag är alla män. Män män män! I alla filmer hela tiden! Jag blir så trött. Till och med barnfilmerna handlar nästan alltid om män, eller hanar, eller pojkar. Och oftas har de så klart fruktansvärt stereotypiska roller. När man väl börjar tänka på det så går det inte att sluta för det är  ett så klart och tydligt mönster. Filmer görs av män om män. Oftast. Förut var jag en av dem som inte ville bråka, som var nöjd med min lilla bubbla, jag nöjde mig. Men jag är inte det längre, helt automatiskt blir jag arg när folk behandlas olika på grund av kön och när folk säger att den inte finns några skillnader. Det finns fanskillnader ända ner på individnivå och jag vill inte vakna upp om 20 år och tänka att fan vad jag har offrat för den mannen och fan vad jag inte har fått ut ett skit av det. Jag är hellre ensam med min katt än i ett ojämlikt förhållande. Män kan också göra det mesta av sådant som är kvinnligt, det kan de och de ska inte behöva göra någon grej av det heller. ”Ohh vad duktig han är som kan tvätta, laga mat OCH städa! Dessutom jobbar han heltid också!” Å vi ba: Oh my godd! Men det krävs mer än så för att imponera på mig. Framförallt så ska man inte vara alltför självgod och egocentrisk, för det är bland det värsta jag vet. Kanske för att jag själv har haft så mycket dåligt samvete och känt oro just för att vara för ego och så vet jag att många av mina tjejkompisar också tänker. Medan killarna ofta inte bryr sig om det alls utan bara fläskar på och kommer undan med det. Det enklaste vore väl kanske att sluta bry sig, och bara tänka på vad som är bäst för en själv och vad man själv vill, men jag kan inte med det heller. Jag vill hellre veta att jag är en bra person för att andra bra personer tycker om mig, än att veta att jag är bra bara för att jag själv intalat mig det.  Jämförelsevis så är det mycket lättare att intala sig att man är bra, men mer hållbart att faktiskt vara bra.

Men nu är det natt.
Puss

Annonser

Sagan om ankan och gåsen.

Jag skrev just ett jättelångt inlägg som jag inte vet om jag ska publicera. Det är kanske inte jättebra skrivet och det handlar väl om saker som borde hållas i det fördolda. Men det kändes ganska bra att få skriva av sig, räkna upp allt som hänt mellan oss. Jag tror att jag ska försöka vara mer öppen mot honom, vi har ju verkligen inte pratat mycket alls innan och jag har inte försökt för jag vet att det är dödsdömt, men nu tänker jag att det kanske ändå är bättre om man kan prata, då kanske man kan förstå lite bättre och kanske avdramatisera allt och tillslut kanske vi blir vänner istället för det vi är nu, vad nu det är. Jag tror ju liksom inte att vi passar ihop, mer än kanske fysiskt då, men så finns den där spänningen och den gör allt så jäkla komplicerat, eller om inte den fanns så hade inget funnits. Då hade vi bara hånglat en gång kanske. Ingen hade behövt vara otrogen och ingen hade mått dåligt. Åh andra sidan så har det ju funnits några rätt så bra stunder, men det kanske inte är värt det. Jag har upptäckt, eller kanske skapat, en ny sida av mig, en sida som inte kan säga  nej och som hela tiden söker efter spänning och bekräftelse och som inte direkt har några gränser, ingen självrespekt. Pauie a la 2010.

Know You Now

bal

Åh vilken dag det har varit. Var galet bakis först, men fick mat lagad till mig och sen film, med Johnny Depp, på det, det hjälpte i och för sig inte, men det var mysigt. Sen pillade jag på gamla datorn tills jag blev knäpp och raderade allt istället för att ominstallera. Sen kom Tove och Elin och sen kom Sofia och köpte datorn. Buu… Hon åker imornbitti. Kommer bli tomt och ensamt utan henne, men man får väl bita ihop. Jag har ganska mycket tentor och fester framöver så det kommer väl gå vägen. Sen har jag ju alla andra, Dave och Chris och Elin och Tove och Frida och många fler. Jag har det bra helt enkelt.

Har dock upptäckt att jag blivit jobbigt egoistisk. Det beror antagligen på ovanstående, jag har det lite för bra. Dumt att det ska göra en till en sämre människa. Måste försöka vårda min själ så att den håller sig på mattan. Kanske skulle bli sådär kär och inleda ett förhållande, det skulle nog få ner mig på jorden igen. Det gäller bara att hitta en seriös människa som är rolig. Okej det där lät kanske lite motsägelsefullt, men jag menar bara en människa som inte enbart vill ligga runt och som har humor.

Fick nyss ett underligt telefonsamtal. Det var mitt ex från 2003 som ringde, inte träffat honom på 5 år och inte pratat med honom heller, mer än lite på msn. Lite knäppt att ta upp kontakten sådär, men han gör sånt uppenbarligen. Och han är ganska rolig så det är väl okej, nu för tiden. Han hade lagt sig till med värmländska, det var roligt. 🙂