Som en blogg fast kanske mest som en dagbok

Hehe. Jag har dålig humor, det är en tillgång. Vet inte varför jag bestämde mig för att skriva igen. Men jag konstaterade nyss att jag inte hade motivation till att göra någonting annat så det var kanske en kompromiss.

Det har hänt mycket ses sist. Jag har blivit singel och flyttat till skogen (3 km från centrum). Har åter en alldeles egen lägenhet som jag hyr ut ett rum i och jag trivs väldigt bra med det mesta. Man ska inte ha för höga förväntningar, då blir man oftare glatt överraskad.

Katterna har blivit utekatter båda två. Sumo har blivit lite gammal och Siri är lite mer vuxen, till Sumos stora glädje. När de är ute brukar de hänga med en fluffig, gul grannkatt med extremt lång svans, som ständigt försöker attackera. Den har dock respekt för Sumo och Siri tycker att allt är på skoj. Båda katterna är otroligt bundna till mig och följer efter mig när jag går till tvättstugan i grannhuset och de vill inte gå in med någon annan i alla fall inte Siri.

Det står en massa träd runt om husen här. Det ger på något sätt lugn. Jag har känt mig lugnare sen jag flyttade hit för två månader sen. Försöker anstränga mig för att gilla läget också. Inte stressa. Det är najs. Försöker jobba på min självkänsla också. Jag är ju snart 30 och då måste man ha skinn på näsan och våga ta för sig lite. Erfarenheter av livet har jag ju åtminstone så det räcker tror jag, i alla fall dåliga erfarenheter. Jag tror hela tiden att det där ska vända, att saker ska börja gå lite lättare, men nä det kommer alltid bakslag. Fast å andra sidan så har jag det jävligt bra ändå. Jag lever ett liv i lyx jämfört med de flesta andra på den här jorden. Därför måste en ha bra självkänsla, så att en inte drabbas av självömkan. Självömkan har inte hjälpt någon någonsin. Men alla kan inte heller vara tuffa som Thatcher. Men man måste alltid kämpa för sig själv, för ingen annan kommer att göra det och då är det bäst att ha starka muskler (se bild).

muscle

Lurvpöss!

Bara en snabbis

Jag borde plugga. Men jag ville bara skriva ner typ två saker, det kanske blir fler.

För det första så blev jag väldigt glad av filmen Hotell som jag såg i onsdags, den var annorlunda och lite knäpp. Och det som jag blev ännu mer glad över var när jag fick veta igår att Bio Rio börjat med A-märkning (A som i approved) av sina filmer och att Lisa Langseth som gjort Hotell också fick en stämpel (oklart hur det gick till med jag tänker mig nåt i stil med dockan (som förvisso klippts bort nu) i tomtens verkstad på Kalleankas jul). För alla som inte hört talas om Bechdel-testet så finns en beskrivning HÄR.

Den andra saken jag blir glad för är att folk har börjat ställa krav på de politiska partierna. Tidigare har jag haft en uppfattning om att folk bara väljer en sida och sedan smutskastar den andra. Vilket jag finner högst irriterande. Men uppenbarligen så börjar folk bli sura och demonstrera för att inget parti ger dem (oss) vad de vill ha. Inte ens sossarna kommer undan. Och jag blir glad för jag vet inte alls vad jag ska rösta på i nästa val men om det sker en förändring så kanske det finns hopp. Jag läste detta blogginlägg som Birger Schlaug skrivit och kände bara ”Upp till kamp!” eller kanske snarare ”Den här länken ska jag like:a på fb så att fler kan läsa den och bli inspirerade”. Och för övrigt hade jag fullkomligt glömt bort att Schlaug var miljöpartiets första talman.

Trans-katt

Och det var väl allt för nu.

Kurr kurr

Om jag skulle skriva så skulle jag skriva om mina favoritsaker

Jag har funderat lite på att ta upp bloggandet igen, och då menar jag lite, pyttelite.  Om jag skulle börja blogga igen så skulle jag skriva om katter så klart, de är ju så fantastiska. Jag skulle även skriva om feminism. Jag vet att det finns en massa feministiska bloggar redan men uppenbarligen så är andelen människor på jorden som inte fattat vad feminism innebär skrämmande stort. Jag älskar kvinnor! Ibland frågar jag mig själv om jag blivit lesbisk, men svaret är fortfarande nej även fast jag tycker att många kvinnor är långt mer attraktiva än någon man. Men jag blir liksom inte kär i kvinnor, trots att de är så fantastiska. Så jag för nöja mig med att veta var jag står åsiktsmässigt. Och nej jag tycker inte att världen borde styras av enbart kvinnor, jag tycker att världen borde vara jämställd och att kvinnosaker inte automatiskt är töntiga om en man gör dem. Många män är så rädda för att göra kvinnosaker för att då blir de automatiskt avmanligiserade (komma på egna ord är kul). Jag tänker just nu på en artikel om könsneutrala leksakskataloger och att de möttes av en del kommentarer som fick håret å mina armar att resa sig. Kan männen inte själva se sig själva utifrån och förstå att det de säger är så dumt att Al Bundy i Våra värsta år verkar som en geni i jämförelse? Uppenbarligen kan de inte det. Men efter en snabb sökning hittar jag ändå en artikel om trenden med könsneutrala kataloger spritt sig även till Storbritannien. Och en får ju inte glömma att de är efter påtryckningar som BR och Toys r’ us gör det här. Och det betyder ju att det finns vettiga människor där ute, vettiga föräldrar.  Sådant gör faktiskt så att jag ryser till av glädje.

Och för att säga något om katter så ska min lilla fining kanske ställas ut i januari! Jag tror hon skulle gilla det, hon är så orädd och extremt nyfiken och social. Om man jämför med Sumo som gillar lugna hemmakvällar och att sola i rabatten utanför huset och helst gömmer sig när han träffar katter/människor han inte känner. Jag älskar mina katter.

20131012-185501.jpg  20131012-185539.jpg

 

Och det här var ju kul, kanske kommer hända att jag gör det igen.

Möss och slick

2012 – Mitt år i köttrymden

Jag har hört att man ska göra tocken där årskrönika. Och nu sitter jag på jobbet och det är rysligt lugnt så vad passar bättre än en liten tripp längs årets tidsaxel.

Jag minns inte riktigt vad som hände under våren, men man kanske kan göra en liten lista.

De fem bästa 2012:

  • Blev sambo, det var ju najs. Större lägehet, bättre mat, mer sällskap, bättre ekonomi.
  • Jag tror att allt som hänt gjort att jag känner mig mer vuxen och det känns bra, jag är liksom inte rädd för människor längre.
  • Vi var på två asbra semestrar, först London och sen Frankrike och Spanien, det var verkligen härligt.
  • Jag har haft mycket kul med mina vänner, även om tillfällena kanske är färre så är kvalitén desto bättre, har verkligen världens bästa vänner.
  • Träningen har verkligen gett resultat i år även om jag måste jobba en del på längskidåkningen, men jag har mycket motivation så det ska nog gå.

De fem sämsta 2012:

  • När vi var på semester så blev jag bestulen på min mobil och min väska kom försent. Det förstör verkligen sjukt mycket att folk ska hålla på och sno ens grejer.
  • Utbildning utbildning utbildning, den kommer ta livet av mig, som min mamma sa. Det blir liksom aldrig bättre.
  • Smärta jag börjar nästan tro att mormors fibro-gener går igen för jag har haft ont på en massa ställen, armen, ryggen, fingrarna, knäna, huvet och fan och hans moster.
  • Allergi, prickar i hansiktet, klåda på benen, irritation i ögonen. Ja nästa år har jag tom bestämt att jag ska göra ett allergitest. Jag som inte är allergisk mot nåt.
  • Bloggen, ja bloggandet börjar bli ute tror jag. Iaf så börjar nog jag tröttna. Förut var det som en ventil, men nu har jag riktiga människor i köttrymden att tala med. Men jag postar massor av bilder på Instagram och facebook och Sumo gör verkligen succé så följ mig där, @pauies, om du inte har nåt bättre för dig.

20121121-125906.jpg

20121005-143035.jpg

sep-9

sep-6

sep-10

Barcelona-7

Rockamadour-14

Rockamadour-32

Banyule sur mer (43 av 88)

Jag på min drygt-22-årsdag

dinner8

dinner7

IMG_20120630_221732

20121227-155317.jpg

20121227-155346.jpg

20121227-155407.jpg

20121227-155756.jpg

20121227-155839.jpg

20121227-155850.jpg

20121227-155908.jpg

20121227-160034.jpg

All this and heaven too

20121207-203713.jpgSkaffade mig spotify igen. Det är som ljuv musik i mina öron.. Just det. Ibland måste man vara utan ett tag för att det ska kännas riktigt bra igen. Musik har inte varit så här bra på länge. Dessutom är jag trött som ett as och kall om fossingarna. Tanken är att jag ska ta ett par öl med Max på Uplands om ca 1 timme.. Så jag måste pigga på mig lite.

Imorgon bär det av mot sherwoodskogen aka dalarna. Redan 9 ska vi åka, klockan 13 börjar julbordet. I Djura, som inte ligger långt från Djurås, som ligger nära Djurmo som bara ligger 2-3 mil från Djurbo, det finns till och med nåt som heter bara Djur där också. Dalarna kryllar av djur. Inte konstigt att man är som man är.

pöss

I rymden kan ingen höra dig tänka

20121206-231259.jpg

Jag är en dålig bloggerska, men det bryr jag mig inte om. Jag har liksom varit lite som ett rymdskepp på senaste, halvt bortkopplad från moderskeppet. Vet inte vart jag är på väg riktigt men snart kommer det nog blir bättre.

Jag ska kanske åka till Japan i februari och på lördag ska jag till dalarna och förra helgen var jag i sthlm, det var helt sjukt kul. Jag lever ett liv i lyx. Med bästa vännerna, bästa pojkvännen, skönaste katten, pengar på banken, extrajobb och så vidare. Jag insåg nyligen att jag inte ens är rädd för människor längre, det har jag alltid varit men så plötsligt så har det gått över, helt fantastiskt. Mitt liv är kanske bättre än någonsin, bättre än SSRI, bättre än sommarlov, bättre än en lottovinst. Så därför spelar det ingen roll om jag är dålig på att blogga eller är som ett rymdskepp, för det jämnar liksom ut sig.

Och nu är det väl kanske dags att sluta innan det här spårar ur alldeles.

Jag och mamma hade en stavgångspromenad idag i öven en timme så känner mig faktiskt lite trött.

Godnatt.

 

Pump it baby!

20121115-222915.jpg

Jag har roat mig med att träna en hel del på senaste. Köpte nya awesome skor i fredags och nu är det hårdkörning som gäller. Min kropp är ganska tacksam, resultaten kommer ganska snabbt. Upptäckte att om man tar kort ur rätt vinkel så ser min högra biceps ondskefull ut. Haha. Låren är inte att leka med heller. Jag som alltid drömt pm smala ben, det kommer ju aldrig hända så jag får väl vara glad att de ser bättre ut än fettolår i alla fall. Bättre nu är för några månader sedan. alla byxor sitter liksom bättre. Har haft ganska mycket ont i knäna men jag tror det funkade att byta skor, kändes bättre idag när jag cyklade.

20121115-222904.jpg

Färgade håret också, med hårinpackningsfärg som såg ut som ketchup, skillnad blev det i alla fall får se om det blir mörkare om jag kör en till inpackning. På lördag är det ju jubileumsbal så då vill man ju vara schnygg som tysan.

 

Me nu är det sovdags för imorn är det tenta, hoppas på att sista polletten trillar ner innan dess för känner mig inte 100. Men men, på tisdag har jag möte med min handledare för kandidat arbetet. Leve det!

Puss!

20121115-223120.jpg

Cut your hair, get a job and make decisions

Idag tog jag ett beslut, skickade två mail och blev växte 7 cm. Minus 7 cm. Men vafan liksom idag blev allt bättre. Det var introduktion på en ny kurs ”Lantbrukets ekonomi och politik” som verkade riktigt intressant, framförallt så verkade mannen som höll i kursen ha ungefär samma åsikter, angående kapitalism och miljöförstöring, som jag. Men jag bestämde mig ändå för att inte läsa den, det var liksom alldeles för mycket, mitt främsta mål är ju vara att klara alla relevanta kurser och denna känns inte så relevant om man man vill jobba med biologi. Stärkt av detta så skickade jag även iväg ett mail angående en omtenta som jag ville dela upp och även ett angående kandidatarbete, som jag har gruvat mig inför som en besatt. Kollade just mailen och såg att angående tentan så kunde jag göra den med nuvarande kurs där de nu faktiskt delat upp tentan i två och dessutom och bäst av allt är att det fanns ett arbete ledigt som jag kunde få bara sådär. Hurra liksom. Två problem blev plötsligt 0 problem. Eller ja, tentan är ju inte skriven än så det är väl den och själva jobbet kvar men första steget är taget! Dessutom kollade jag platsbanken efter jobb och såg att det fanns några jag skulle kunna tänka mig, när jag blir klar då alltså.

Jag har haft sådan ångest inför framtiden ett tag nu så det känns så skönt att det finns hopp ändå, även om jag inte blir agronom utan nån sorts mikrobiolog eller vad det nu blir. Jag behövde verkligen detta.

Allt äro ljust. Åtminstone på Bauhaus.

And the winner is…

20121107-132111.jpg

Jag har nog aldrig blivit glad över ett presidentval i USA, jag har väl aldrig ens brytt mig särskilt mycket ens. Men idag, varje gång jag läser om Obamas vinst så pirrar en liten glädje bubbla till i mig. Jag gillar Obama, på nåt sätt känns han svensk, jag tänker på honom som svensk när jag ser honom, jag kan liksom relatera. Men kanske viktigast av allt är ändå att Mitt Romny inte vann. Vilket jävla stolpskott. Alla hemska uttalanden om kvinnor och abort och gud och fan och hans moster. Så skönt att han fick veta att han inte förtjänar att vinna. Enligt statistiken i dn så röstade 93% av de afroamerikanska medborgarna på Obama, 60 % av dem mellan 18-29 och 56 % av kvinnorna. Det är intressant med statistik, det måste jag intala mig så att jag kan sitta ännu en dag med mitt tentaplugg.

Mitt hår ser fördjävligt ut för att det är det, vet inte vad som kan rädda det och mina ögon har börjat reagera på mascara så jag får välja mina fina dagar. Men glasögon är kanoners.

20121107-132120.jpg

I morse upptäckte jag dessutom att jag hade punka på cykeln, annars hade jag varit i skolan på föreläsning om genetisk varians och covarians nu. Men istället får jag stanna hemma och försöka göra nåt vettigt. Har omplacerat mina stackars orkidéer som är på utdöende och så har jag förstås lämnat in cykeln och läst igenom ena föreläsningen. Mitt liv är verkligen inte mer intressant än så, att jag tagit upp bloggandet igen är ett talande exempel på att jag har alldeles för mycket tid för mig själv.

Men nu tjatar Sumo om att han vill gå ut.

”God” bless America!

20121107-132137.jpg

Sluta jiddra börja trolla

Igår var en mörk dag. Plugget gick inte alls bra, nästan inte alls och jag var på randen till.. ja vad som nu kommer sen. Men jag kom över det och idag har det gått bättre, om än bara lite. Som lite vatten på min kvarn så fick jag i alla fall godkänt på förra veckans tenta, hela 92%. Men alla hade klarat den så det var ju inte så fantastiskt kanske. Jag lyckades också lämna in hemtentan med god tidsmarginal och den kändes genomarbetad och borde således bli godkänd. Hoppas hoppas.. Men det verkar ju ge resultat att sluta med det andra livet och ägna all tid år att sitta med föreläsningar, böcker och dylikt. Precis som jag hade trott, humöret är ungefär så också, som jag hade trott alltså. Sur, grinig, deppig, bråkig, tråkig, ångestig, precis som man vill vara. Dessutom märker jag en stigande shopping trend, både på nätet och på stan, men än så länge har jag pengar kvar i alla fall.

Beställde örontvätt och Frontline till Sumo på apotea.se igår kväll och paketet kom redan idag, typ nytt rekord, dessutom fick man 20% rabatt om man angav rabattkod FA2AP. Ska se om jag kan få hans öron att bli lite fräschare och mindre kliiga, misstänker öronskabb.

Nu: Träning!

Halloween 2013

20121028-133905.jpg

Årets Halloween var ovanligt påkostad och så vidare. För ovanligheten skull bivistades en Halloween gasque, på den främsta av nationer. Vi körde nåt slags musikaltema så Erik var Fantomen på operan och jag var Elphada, the wicked witch of the west. Jag brukar inte vara så mycket för groteska avancerade utklädnader, jag gillar det enkelt, oftast brukar det bli bäst. Och jag ändrade inte uppfatting efter gårdagen fruktlösa försök att få en jämn grön nyans i ansiktet. Kläderna blev dock riktigt lyckade tycker jag, lager på lager ftw. Erik blev också stilig med vita frackdelar och cape.

Under kvällen installerades jag som senior, det var därför jag gick, för att hinna installeras innan jubileumsbalen om 3 veckor. Även Linnéa blev avtackad för sitt 1q-år och fick en sportbil i plast och en helt enorm pina colada. Jag fick ett finfint diplom med sigill och ett seniors band.

20121028-134039.jpgIdag skulle jag jobba klockan 8, det var lite tufft, men som tur var gick åtminstone färgen förvånansvärt lätt att tvätta bort. Jobbade som uppläsare av rollspel på ett prov på tolk-utbildningen.

Nu ska jag återvända till mina skolböcker ett tag igen, vi har verkligen blivit ett team, umgås nästan inte med någon annan. Som ”tur” är har jag många böcker och artiklar.

Fridens liljor.

 

20121028-133957.jpg

20121028-134047.jpg20121028-133920.jpg20121028-133931.jpg

Bild

Kaboom!

Plötsligt hände det, trodde jag. Var nästan övertygad om att jag var på väg in i en depression när jag plötsligt blev jättearg på mig själv och då kunde jag plötsligt börja fokusera på skolan, koncentrera mig, läsa, förstå, räkna ut, sätta mig in, som jag inte kunnat på flera år. Både igår och i förrgår satt jag upp till sent och tokpluggade och det gick framåt som fan. Jag tänkte äntligen! Men idag är allt lite sämre, känner mig liksom trött och oskärpt, en typisk känsla för omotivation.

Men jag har inte gett upp än jag ska hitta det igen hur mycket kaffe, powernaps eller meditation som än krävs. Jag har ju redan slutat vara social och göra annat än träna och plugga på vardagarna, jag borde ha all tid i världen. Förutom att jag har tenta varannan vecka i en kurs, hemtenta i en annan och omtenta om två veckor i en tredje. Must. Stay. Focused.

20121025-123657.jpg

Som tur är har jag professionell hjälp, eller i alla fall sällskap.

Avskalat, grått och luddigt

Jag insåg just att mitt liv är förbaskat innehållslöst. Det finns en enorm brist på sociala interaktioner. Det kanske är för att det måste vara så eller så har det blivit så på grund av omständigheterna. Min bästa Sofia har ju åkt till Japan och man har ju så fullt upp med att laga mat och äta bakverk och sen träna bort kalorierna att man inte tar sig tid att ta initiativ och umgås men nån annan, utom på helgerna då. Då måste man ju dricka den traditionsenliga ölen och vinet i glada vänners lag. Alternativt äta middag med en eller annan förälder. Det är fullt upp det säger jag dig och så har jag inte ens nämnt allt plugg. Nu fick jag ju det att låta som om jag umgås en massa ändå. Men det kanske inte är på just det rätta sättet.

Idag har jag en dålig måndag som går ut på att jag sovit fruktansvärt dåligt och vaknat svettig och med huvudvärk och följaktligen stannat hemma med ångest över min patetiskhet. Har sorterat bilder och skrivit ut stenciler och snart är det dags att tvätta.

Sumo har varit ute för tredje gången och det funkar alldeles perfekt. När han vill in så sätter han sig i nån rabatt och väntar tills jag lockar på honom. Idag lyckades jag tom få upp honom till rätt dörr utan att bära. Annars har han nöjt sig med att sätta sig vid grannen en våning ner. Success! Han verkar väldigt nöjd med att få gå ut och när han kommer in sover han alltid som en stock.

20121008-140421.jpg

iTid

Ja, då har nästan en vecka passerat, en vecka i ifånens värld. Sammanfattning? Helnöjd, inte kär men har inget att klaga på. Förutom att mitt liv numer går ut på att fota typ allt och lägga upp det på instagram/facebook. Det här med att vara social det har liksom försvunnit från tapeten, finns ingen kvar, så länge det inte är en söt katt som man kan fota och posta. Här kommer ett axplock:

20121004-191950.jpg

20121004-192027.jpg

20121004-192056.jpg

20121004-192113.jpg

20121004-192124.jpg

20121004-192139.jpg

20121004-192150.jpg

20121004-192206.jpg

20121004-192222.jpg

20121004-192245.jpg

Forever ago..

Att flytta har alltid varit påfestande för mig, inte så mycket på grund av jobbet med själva flytten som den psykiska acklimatiseringen. Ibland är det svårare och ibland är det lättare. Jag minns när jag flyttade in i min första studentkorridor, som en illegal inneboende i min brors rum på 9 m². I början fick jag liksom tvinga mig själv för att våga gå ut ur rummet och vistas i de allmänna utrymmena, som tur var gick det bra och jag hade en suverän tid där till slut, mycket bättre än i nån annan korridor.

Mina senaste två boenden är som två kontraster till varandra, jag skulle överdriva om jag sa att jag tänkte tillbaka på min förra lägenhet mer än 3 gånger i veckan, det är nästan som att jag aldrig skulle ha bott där. Här känner jag mig tillskillnad från där hemma efter bara en månad, det är som om jag alltid skulle ha bott här (förutom att jag alltid går till fel port när jag kommer från konsum). Trots att den förra lägenheten var min och jag kunde göra vad jag ville med den och den låg i rätt kvarter bredvid rätt ica och så vidare.

Man kan anta att jag är en social människa som inte trivs så bra med att bo själv. Fast jag verkligen trodde att jag gjorde det, jag trodde att jag hade det perfekta livet, ensam med min katt. Nu känner jag bara att sambo livet är fantastiskt skönt och ekonomiskt. För pengar spelar faktiskt en del roll, har man inga pengar så kan man ju inte göra någonting med sin lägenhet i alla fall.

Fantastiska korridorliv!

Beredd på allt

Hann aldrig uppdatera igår. Men då firade vi faktiskt 11 månader, eller ja firade och firade. Nu är det 11 månader och en dag sedan den där kvällen i den där trappan, efter intagandet av den där läsken med glass och min födelsedag. För första gången börjar det kännas på riktigt. För första gången vågar jag sluta tänka på slutet, vågar jag släppa tanken på att det kanske tar slut snart, när som helst. Kan tyckas som en lång tid, men jag är ingen som gör saker för halvdant, och bitterheten byggdes upp under många år. Sen är det möjligt att det hade kunnat vara annorlunda om andra saker sagt eller gjorts, men den som väntar på nåt gott…

Imorgon kommer en mäklare hit för värdering. Ska bli spännande.

Och ingen har väl missat dagens skivsläpp?

Kent – Jag är inte rädd för mörkret

Puss och hej.

Image tricks!

Jä. Jag tog tjuren vid hornen och laddade hem lite bildredigeringsprogram. Och jag bara fortsätter bli besviken. Det verkar inte finnas några vettiga gratisprogram för mac. Först laddade jag hem ett program som bara kunde göra en enda sak. Varför skulle man vilja ha det? Ska man ha ett program för varje liten grej man vill göra eller? Nä usch. Sen laddade jag hem ett program som faktiskt hade en del roliga funktioner, men jag vet inte om någon var vettig och ramarna som fanns var ju helt sinnes. Jaja. Dagens i-landsproblem får man väl kalla det.

Så här blev bilden på Sumo till slut, nästan lika bra som ms paint: