Starstruck!

I helgen som var firade Uplands Nation 370-årsjubileum med mycket pompa och ståt. Jag och älsk bevistade den stjärnspäckade balen med kändisar i plural! Det var en fantastisk kväll och sittningen varade ända till midnatt. Vi satt max två meter från Veronica Maggio och jag kunde inte låta bli att smygfota. Bredvid henne fick jag sedan veta, satt Niklas Zennström, han som skapade skype och vid nästa bord satt Ronnie, från Hela Sverige bakar.Självklart var även rektor magnifica Eva Åkesson där samt Uppsalas landshövding Peter Egardt. Så det var ovanligt flådigt. Och maten var god och vinet och ölen, som var en jubileumsutgåva från Skebo bryggeri.

20121121-125859.jpg

20121121-125852.jpgVeronica tar emot Thunmanstipendiet.

20121121-125846.jpgNiklas mottar bandet och diplomet för utmärkelsen som hedersledamot.

20121121-125838.jpg

Efterrätten var en getostkaka med rönnbärskompott, vinbär, äppelskum och punchflamberade mandlar, som åtminstone jag tyckte var superspännande.

Annonser

Halloween 2013

20121028-133905.jpg

Årets Halloween var ovanligt påkostad och så vidare. För ovanligheten skull bivistades en Halloween gasque, på den främsta av nationer. Vi körde nåt slags musikaltema så Erik var Fantomen på operan och jag var Elphada, the wicked witch of the west. Jag brukar inte vara så mycket för groteska avancerade utklädnader, jag gillar det enkelt, oftast brukar det bli bäst. Och jag ändrade inte uppfatting efter gårdagen fruktlösa försök att få en jämn grön nyans i ansiktet. Kläderna blev dock riktigt lyckade tycker jag, lager på lager ftw. Erik blev också stilig med vita frackdelar och cape.

Under kvällen installerades jag som senior, det var därför jag gick, för att hinna installeras innan jubileumsbalen om 3 veckor. Även Linnéa blev avtackad för sitt 1q-år och fick en sportbil i plast och en helt enorm pina colada. Jag fick ett finfint diplom med sigill och ett seniors band.

20121028-134039.jpgIdag skulle jag jobba klockan 8, det var lite tufft, men som tur var gick åtminstone färgen förvånansvärt lätt att tvätta bort. Jobbade som uppläsare av rollspel på ett prov på tolk-utbildningen.

Nu ska jag återvända till mina skolböcker ett tag igen, vi har verkligen blivit ett team, umgås nästan inte med någon annan. Som ”tur” är har jag många böcker och artiklar.

Fridens liljor.

 

20121028-133957.jpg

20121028-134047.jpg20121028-133920.jpg20121028-133931.jpg

Forever ago..

Att flytta har alltid varit påfestande för mig, inte så mycket på grund av jobbet med själva flytten som den psykiska acklimatiseringen. Ibland är det svårare och ibland är det lättare. Jag minns när jag flyttade in i min första studentkorridor, som en illegal inneboende i min brors rum på 9 m². I början fick jag liksom tvinga mig själv för att våga gå ut ur rummet och vistas i de allmänna utrymmena, som tur var gick det bra och jag hade en suverän tid där till slut, mycket bättre än i nån annan korridor.

Mina senaste två boenden är som två kontraster till varandra, jag skulle överdriva om jag sa att jag tänkte tillbaka på min förra lägenhet mer än 3 gånger i veckan, det är nästan som att jag aldrig skulle ha bott där. Här känner jag mig tillskillnad från där hemma efter bara en månad, det är som om jag alltid skulle ha bott här (förutom att jag alltid går till fel port när jag kommer från konsum). Trots att den förra lägenheten var min och jag kunde göra vad jag ville med den och den låg i rätt kvarter bredvid rätt ica och så vidare.

Man kan anta att jag är en social människa som inte trivs så bra med att bo själv. Fast jag verkligen trodde att jag gjorde det, jag trodde att jag hade det perfekta livet, ensam med min katt. Nu känner jag bara att sambo livet är fantastiskt skönt och ekonomiskt. För pengar spelar faktiskt en del roll, har man inga pengar så kan man ju inte göra någonting med sin lägenhet i alla fall.

Fantastiska korridorliv!

My place, probably the best place in the world

Jag började skriva på ett inlägg om saker jag tänkt och tyckt på sistone, men det blev för luddigt så jag slänger upp lite bilder på nya lyan istället, som jag lyckades hinna med att ta i söndags. Trots storstädning dagen innan så ursäktar jag för visst stök, men det ska ju synas att nån bor där också.

Picturehouse

Här kommer resten av bilderna från prospektet:

Samboll!!

Vi har köpt lägenhet nu! Flyttar in 10 augusti! Helt galet faktiskt! Kan knappt vänta tills dagen är här. 🙂

 

Där vill jag bo!

image

Nu är stylingen på g på riktigt. Och självklart hittar man på massa nya saker och sätt som är så mycket bättre än man någonsin fick till det innan. I och för sig har jag alltid varit förtjust i mammas tavlor, och nu får jag ha dem ett litet tag i alla fall. Saker börjar ta form och trots det lyckades jag plugga lite tidigare idag.

Sumo undrar förstås vad vi håller på med, men nu han tagit en paus för lite sömn.

Ljust, fräscht och hur trevligt som helst

Förra veckan hade jag två bostadsmäklare här, två unga tjejer som jobbar med service. Valet kändes ganska viktigt, för en dålig mäklare kan ju vara förödande. Både för priset och för man måste ju känna sig bekväm, eftersom man har ganska mycket kontakt och så. Kemin måste finnas. Jag visste redan innan att jag förmodligen inte skulle vilja ha en äldre man, tankarna på att ta samma medelålders kvinna som jag köpte av fanns, mest för att hon var en så aktiv mäklare, det kan ju vara bra när man köper sin första lägenhet.

Men till dessa två tjejer som till slut kom hit. Den första blev jag tveksam till redan på förhand, eftersom hennes kollega sagt att hon skulle ringa mig en dag och jag fick vänta ända till kvällen innan hon ringde. Om man vill sälja något måste man vara på hugget, om någon så har Älsk lärt mig det. Ångest känner jag även till, den kan vara helt förödande för ens huggtid. Jag tyckte mig höra ångest, eller åtminstone osäkerhet, och jag kände igen mig. Det finns liksom en anledning till varför jag, förutom för en kort villfarelse, aldrig funderat på att bli försäljare. Ångest och osäkerhet, jag har svårt att stå på mig om någon säger emot, om jag inte tror på det jag gör. Av någon anledning tyckte Sumo supermycket om henne och adopterade hennes knä nästan direkt och låg där och spann förtjust. När hon såg mig i ögonen tänkte jag, det här känns inte bra, jag ville helst titta bort. Och när jag gjorde det, följde hennes blick med. Inte heller ett bra tecken. När hon gick tog hon si inte tid att stänga sin ena stövel. Ytterligare ett tecken på att hon inte alls ville vara här, att hon inte ens ville vara mäklare. Om det bara hade varit det så hade jag kanske gett henne en till chans, men sen var det hur hon lät på telefon, att hon var mer som en försäljare än en mäklare. Det är klart, mäklare är försäljare, men en bra försäljare ska helst få dig att glömma bort vad hen är.

Sen hade vi den här andra, också det en ung tjej, som jobbat två år sa hon. Hon var så totalt annorlunda, en halvtimme efter jag skickat mejlet till mäklarfirman ringde hon. På gränsen till för trevlig, men det kändes liksom äkta, stannade och kelade med katten, berättade att hon bodde i närheten, hade en liten hund och om en hemskt otrevlig katt på en lägenhetsplåtning. Visst var hon också lite osäker, men hon framstod som trygg och säker och kanske det mest avgörande var att hon faktiskt tittade på min lägenhet istället för att bara bry sig om att prata om de proffsiga homestyle-arna som alltid kom och gav råd och om var deras skyltfönster satt. Istället pratade hon om att hon vara den som var mest style-inriktiad på deras firma och att hon även hjälpte till med deklarationen om det behövdes. Jag tänkte knappt på hennes person på grund av allt hon sa, och frågade om. Och idag var det givetvis hon som ringde först.

Det är så fascinerande att människor kan vara så olika. Och på måndag är det min lägenhet som ska upp för plåtning, låt oss hoppas på sol och att Sumo är snäll.

April april..

Det har varit massa fest i helgen och det är ju kul. Mindre kul är att inte vara 23 längre utan närmare 30. Man blir så trött. Men jag hade sjukt kul igår så det var riktigt värt, så det gjorde inte så mycket att hemgången blev relativt tidig idag. Jag kan verkligen om jag vill, bli kär i världen och får den att bli kär i mig. Det är så det känns i alla fall. Men det går alltid över, fast det är kul så länge det varar.

Jag har kommit fram till att jag mår väldigt bra just nu, med mig själv liksom. I balans. Sover så bra om nätterna och känner mig ofta sådär glad. Jag har liksom hittat en ny plats i tillvaron där jag trivs, där jag får ta plats och vara jag utan att känna mig utanför eller sämre. Att förlora en vän kan ibland vara det bästa som kan hända.

Har börjat förälska mig i Lightroom också, det är nästan för bra för att vara sant och så enkelt. 🙂

Men nu är det sovdags. Pöss

Från mörker till ljus!

Nu ska jag sluta gnälla. Installerade Lightroom 4 igår, så nu har jag ett redigeringsprogram i högklass. Dessutom kom jag på den briljanta idén att tömma papperskorgen och vips fick jag ytterligare 26 gb ledigt hd utrymme. Men jag ska ändå lägga upp ett par bilder på dem som väckt mig varje morgon den här veckan utom idag. Och sen måste jag börja piffa inför kvällens högtidsmiddag, med balklänning på.

Älskar verkligen hur kajans öga är sådär äckligt vitt, stirrande och samtidigt oseende.

Piff & pepp

Imorgon smäller det, då är det bal och jubileum och hela faderullan! Cocktail klockan 12 sen piff och bal 18dk. Har putsat skor, ordnat medaljer på band och provat och hängt fram kläder. Känner mig mer pepp på cocktailklänningen än balutstyrseln faktiskt. Älskar verkligen min blommiga klänning och lackskärpet, som klippt och skuret för mig och den nya kavajen gör sig rätt bra den med. På balklänningsfronten känns det lite som om något nytt skulle behövas, typ en mörkgrön, en fantastisk mörkgrön, det är vad jag vill ha. Vem vet kanske till vårbalen..

Och annars så har jag verkligen taggat till vad gäller träning. Såg härom dagen att mina armar börjat bli rätt skapliga och idag när jag var på ett medel-pass så upptäckte jag att magen blivit starkare än någonsin, har aldrig förr gjort så bra att göra sit-ups! Nästa vecka blir det kanske första löpturen för året och så har jag lovat Erica att följa med till gymmet. Och jag är pepp pepp pepp!

Jag kanske inte är lycklig, men gladare än på mycket länge!

Phüss!

The Pink of Caturday.

Idag är det Sumos caturday, han fyller 7. Det är även Annies födelsedag, hon fyller 16, igen. Allt måste vara rosa. Sumo har fått en laserpekare som han verkar mest konfunderad över, kanske för att han är mer på gos- än lekhumör. Annie ska får något som jag tror kommer passa henne superbra. Igår fyllde mamma år så vi gick ut och åt libanesiskt och sen gick vi hem och åt semlor och hon fick en mixerstav av mig och brorsan. I förrgår fyllde pappa år, han fick ett telefonsamtal eftersom han inte är så mycket för presenter, han var dock superhes.

Nu ska jag göra mig i ordning. Pöss pöss!

 

Once Upon a Time

Bloggtorka, omotivation, kyla, snö och trötthet, det har varit mycket sådant på sistone. Dessutom har Sumo fått urinsten och halva klassen inklusive jag fick underkänt på sista tentan. Men annars så har det varit najs med semester, alla-♥-dag, festligheter och umgänge. Erik introducerade mig även till serien Once Upon a Time, som jag plöjt i helgen. Känner mig lite piggare nu än på länge, men jag skulle ändå behöva några kilo energi och motivation till, det finns liksom inte så mycket att ta av, och det är därför jag skriver så lite i bloggen. Man får liksom använda det lilla som finns till det som är viktigt och resten av tiden sitter man bara och stirrar tomt ut i luften. Men helgen var helt klart en boost, trots stress och en del jobb med matlagning och dessutom en sjuk katt, men gud så kul jag hade. Och det var faktiskt förberedelserna som var roligast, inte festen.

Pyss

Saker jag kommit fram till nyss

Att jag är sämst på att vara bäst, att det är bäst att vara snäll, att jag aldrig blir nöjd, att psykologi är sjukt intressant (inte första gången precis), att man måste komma ihåg att anmäla till elbolaget när man flyttar in någonstans, att man kan dricka en flaska vin utan att bli bakis, att jag är glad att det är husdjursagronom jag pluggar till och ingenting annat, att handling betyder mer än ord, att man inte ska ha för höga förväntningar på sin omgivning och att ditt beteende kan vara mycket mer svårtolkat än du tror.

Och det här är lite av det jag hållit på med nyligen:

The traditions of a house called Phyllebo

Man kan tro att det är ett påhitt att ett hus fullt av studenter heter Phyllebo, men det är det inte. Gårdagen blev relativt lugn, vi gick i alla fall hem tidigt, så jag fortsätter festen idag, som om det vore 2009. För första gången sedan typ augusti känner jag mig riktigt ledig, det är alldeles underbart! Att umgås utan att känna att man försummar sina studier, att vara okynnes-social bara för att man vill. Fantastiskt!

Pöss på er från en gladare Pau.

Tvånollettett.

Fan nu kan jag inte hålla mig ändå. Nu vill jag tänka efter, minnas och skriva om året i alla fall. Det har ju hänt massa bra i år. The flow från 2010 hänger kvar och har om möjligt blivit ännu starkare.

Under första halvan av 2011 hände inte så jättemycket, kom hem från Vemdalen, mamma gifte sig och sen var det en djävulsk kurs i skolan som tog en massa tid och energi och sen var det en bal med den hemliga damföreningen då jag blev fruktansvärt full och träffade någon bra, eller jag trodde att han var bra i alla fall. Kanske hade det kunnat bli något om han inte varit så blyg och jag inte fått sådan ångest. Eller så var det ödet. För lite senare, också under en kastrullfylla, hände det bästa under 2011, nämligen Erik. Jag vågar säga att jag aldrig varit med om något liknande, men det var inte så självklart från början. Jag var väldigt skeptisk men trots att jag letat fel och undanflykter så har vägen varit ganska rak och det känns så otroligt bra allting och blir bara bättre och bättre. Jag tror ju inte på sånt, men det är som om vi vore gjorda för varandra, ochdet känns inte flummigt och övernaturligt utan alldeles verkligt.

Förutom kärlek och trams så har mina vänner varit fantastiska. Jag är stolt över att få omge mig med så bra människor. Allt blir bättre med vänner. Ja förutom det här med att göra tråkiga saker, det kan vara svårt att förmå sig till isolation och fokus när det finns så mycket roligare saker man kan göra. Måste bli bättre på det till nästa år, och om jag inte minns fel så var det mitt mål förra året också, att ha mer tråkigt.

Då kanske jag kan börja lyckas med tentor och sånt också, för det har verkligen inte varit min grej de senaste åren.

Pöss

Emu eller EMU?

Vi har lagt sjukt mycket tid och energi på våra kostymer till imorn, jag och Erik. Klippt och klistrat i timmar! Men nu är våra EMU-t-shirts klara och snygga blev de! Hoppas det kommer bli galet kul imorn och är säker på att det kommer bli det om man bara är tillräckligt pepp, så det ska jag se till att vara. Allt kommer bli bra och på lördag bär det av till V-ås och special guest är Erik! Vilket par vi är! Gör saker ihop och sånt. Igår var det middag hos min mamma och på söndag blir det middag hos hans päron. Det är najs, inga bekymmer, lycka varje dag. Haha.

Men dagens upplevelse var insidan av en tjurpung som vi dissekerade i skolan. konsistensen var som en blandning av fogskum och skumgummi. Fantastiskt!

Godnatt. Puss

Sj sj gamle vän

Vi åkte tåg igår, jag och Dave, till Stockholm. Försenat förstås. Tanken var att jag skulle åka hem med sista pendeln via Upplands-Väsby men då var det jag som var sen så det blev luftmadrass hos Chris och Anna istället med en Dave som snarkade ovanligt lite. Och nu sitter jag på tåget igen, efter lunch ska jag ta tåget tillbaka en gång till. För det är så rysligt roligt!