Att sälja sin själ, växa upp eller bara ha ett liv

Juli kommer bli en kul månad. Inleds i bakisångorna från peace & love och går rakt upp i luften och ner i Barcelona där en hyrbil väntar som ska ta oss till Banyul sur mer, för 5 dagars släktumgänge, därefter åker vi vidare till Rocamadour för ett par dagars friluftsliv/lugn/whatever man kan göra där och sen åker vi mot Barcelona, med ett stopp på vägen på ett ställe som jag inte minns namnet på och sen kommer vi slutligen till Barcelona, där vi också ska spendera ett par dagar. Sen blir det hem och jobb resten av månaden. Sådan är jag nu för tiden, en sån som inte bloggar för att jag har annat för mig typ. Så fukking vuxen och viktig, lol. Vi konstaterade det förra helgen, att vi börjar bli vuxna, flyttar ihop, skaffar lägenhet, tar examen. Sådär som vi aldrig trodde vi skulle göra. Inte på 1000 år. Men nu när vi gör det så känns det ändå ganska bra, för vi har fortfarande kvar varandra, trots att våra liv förändras så kan vi fortfarande ha kul när vi ses, vi är väl kanske sådana där vänner för livet. Och det är kanske det bästa av allt.

Rapport från öltältet.

Haha. Sitter just nu och pratar öltält med en annan festivalbesökare. Det blir mycket öltält och kanske lite lite spelningar. Missade bob hund och det är nog det jag är mest ledsen över. Men annars bryr jag mig inte så mycket. Skulle kanske bara behöva ett öltälts-pass, istället för ett helt festivalpass. Men det är ju lite pinsamt att säga så. Och det är ju inte den svindyra ölen som gör att man vill vara där utan folket som man hänger med. Men jag har det så bra, vädret har varit kanon och alla vännerna är fantastiska och jag har inte ens varit bakfull en enda gång. Så jag är helnöjd.

Här är lite bilder:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Steg 2.

Jag har varit på systemet, min väska ser inte ut som på bilden längre. Maria ringde och meddelade att hon kommer med ett tidigare tåg, så om inte så länge ska jag släpa mig ner till stationen och bege mig. Börjar känna mig pepp trots att jag nästan smälter bort. Min nya klänning kommer väl till pass för den sitter alldeles löst och skönt. Ska väl försöka hinna duscha av mig nu bara innan jag sticker.

Fred och kärlek till er!
Püss

Steg 1.

Då var armbandet hämtat, conversen framplockade och lite kompletterande sommarreakläder köpta. Getting redy for fest-i-valen! Fast det finns en risk att jag kommer smälta innan. Idag har det varit sjukt varmt. Sådär så att man känner hur det rinner på ryggen trots att man bara sitter helt still. Väldigt fräscht.

Steg 2 blir att ta sitt pick och pack till Borlänge, bli hämtad av Mariahs mamma och börja festen. Just ja systemet också, hann inte med det idag så det får också vara en del av steg 2.

Men nu ska jag klippa gräs och sen ska jag träna.

KTHNXBAI

Gammal ost vs. Action-Pau

Idag har jag verkligen försökt ta igen för drygt två veckor av total tränings absens. Först sprang jag i ca 30-40 minuter och blev nästan översprungen av en travare med sulky, fick världens häst-cravings. Efter lunch cyklade jag och mamma till min kusin på fika och sen cyklade vi tillbaka, nästan 4,5 mil blev det och på hemvägen, när cykeldatorn funkade, låg medelhastigheten på 24 km/h. Värsta bra dag alltså, jag känner mig nöjd med mig själv. Kanske kommer hullet jag lagt på mig de senaste två veckorna försvinna snart. Hade tänkt cykla lite imorn med och kanske springa igen på tisdag, sen blir det ju dock lite andra bullar.

Ungefär dessa bullar:

Lykke Li
Kings of Leon
Veronica Maggio
Oscar Linnros
M.I.A.
Deadmau5
Bob Hund
The Sounds
Teddybears
Looptroop Rockers
The Strokes
Säkert!
Bob Dylan
Miss Li

Plus eller minus några stycken.

Den där festivalen.

Jag skulle kunna säga att den var alldeles alldeles underbar. Men jag känner att det vore en stark överdrift, det var inget som kändes så där euforiskt underbart, det var inget som fick en att fyllas av lyckokänslor och vilt dansa runt i glädjeyra.

Det började med att det tog mycket längre tid än väntat att komma dit, vi hann precis checka in på vandrarhemmet innan incheckningen stängde vid sju. Sen var man ju lite seg och rapporterna vittnade om megaköer och överfyllda uteställen, som vi hade vela gå på. Så det blev inget, vi kom till sist till ett ganska sunkigt hak i närheten där det fanns biljardbord och fulla hillbillys, ölen kostade dock bara 39.

På fredagen vaknade jag tidigare än önskat och Daves snarkningar gjorde ju inte saken bättre. Jag konstaterade att batteriet i kameran var slut och att vi var tvungna att gå alltför tidigt till festivalen, ingen riktig feststämning hann infinna sig. Wu tang clan sög  fullkomligt. På The National var det rätt bra, men sångaren Matt Berninger var aspackad och skrek i bland i mikrofonen och hade dessutom en del konstiga tvångsmässiga rörelser för sig. Men musiken var bra i alla fall. Vi missade Miike Snow såklart. Sen såg vi LCD Soundsystem som faktiskt var riktigt bra, men vi stod lite för långt bak och sen var det M.I.A. som var helt fantastiskt, men jag var den enda i gänget som var riktigt pepp så det blev lite ensamt och dessutom så hetsade vi i väg i för tid för att hinna ner på stan och in på världskulturmuseet, som var nästan tomt. Missade The xx. Vi såg dock Ray Ray och hon var nog den största överraskningen i positiv bemärkelse, sådan jäkla energi och duktiga dansare. Sen dansade vi också och det var kul.

På lördagen sov vi ut och blev försenade och missade Mumford & sons. Vi såg Anna Ternheim och jag somnade nästan, inte för att hon är dålig, men det blir inte mer än bakgrundsmusik. Vi satt i en park och drack vin, men jag kunde bara ta nåt glas eftersom jag skulle köra dagen efter. Sen gick de andra på Håkan och jag på Marina & the diamonds, som var lite konstig men ok. Såg sista sången med en gråtande Lykke Li och sen var det The chemical brothers, som imponerade, men även här var vi tvugna att rusa till stan för att hinna in på Park Lane och vänta i två timmar på Die Antwoord. Men det var i alla fall en röjig spelning med fullt tryck och jag hade inte velat missa den, men jag hade gärna sett Chemical Brothers också.

Efter ett besök på burger king så var det hem och sova och försova sig men ändå hinna i tid till utcheckningen. Blev dock inte så mycket sömn så det fick bli florence-sång i bilen för att avvärja tröttheten. Vi stannade i Mariestad för avlämning av Elina, pizza och fika hemma hos pappa och Anke, vilket faktiskt var trevligt och uppskattat av alla. Vid sju rullade vi åter in i Uppsala och äventyret var över. Till nästa år tror jag dock att jag ska skaffa fler vänner med körkort, jäkligt tradigt att köra hela vägen både dit och hem, även om det är bra träning.

Nu har jag i det närmaste golvats av post-festival-trötthet så jag tror jag ska dö en stund. Bai.

Ahhhhh!

Jag har resfeber. Känner mig uppspelt från rymden! Och jag har inte ens packat, inte ens funderat över vad jag ska packa. Fail. Men kläder är ju bra och tandborste, handduk och smink. Sprit löper vi på vägen precis som mat. Conversen kan jag ha på mig. En regnjacka hade varit guld, men också lite mesigt. Åhhh jag vill bara spricka. Eller sova, kanske både och.

Men nu ska jag packa.

The price you pay.

Allt är Sumos fel, för att han har förvandlats till en tiggande buskatt. Då blir jag liksom Bus-Pau och vill busa och då blir man ju alldeles uppspelt och då kan man inte sova och då blir man dötrött. Men jag ska lägga mig om 2 minuter. Var duktig och tog bara en öl och gick hem strax efter elva trots att de andra var kvar och kokade pasta till matlåda och diskade och gjorde rent och städade diskbänken igen. Duktig.

Imorn är sista jobbdagen, sen kör vi! Då blir det inge mer duktig på ett tag. Party-Pau is rising! 🙂

Nighty night!

Starkt jobbat.

Nu är man rättså trött. Den här veckan har varit minst sagt spritrik. Men jag var som mest bakis i torsdags och då var det ändå inget att snacka om direkt. Jag måste ge mig själv vuxenhetspoäng för att inte balla ur. Mmm.. bra gjort Pau. Jag gjorde till och med ett bra val, jag satte ner foten, typ. För han hörde av sig, tre missade samtal och ett sms, med puss och allt. Kanske var det just för att min mobil var död och jag inte såg det förän dagen efter som jag lyckades få ur mig att jag kommer bli knäpp om vi börjar om igen och han ändå inte gör slut med sin tjej. Så nu kanske jag slipper bli knäpp, kanske blir allt fantastiskt och bra, men antagligen inte.

Men nu blir det Ingen bor i skogen.

Fred & kärlek

Ja nu är det över, fast jag är inte hemma än. Sitter hos Frida och väntar på att Chris ska komma tillbaka med mina solglasögon och sen ska jag ta bussen till Säter och hänga med mamma.

Det har varit en fantastiskt festival, typ bästa sen min allra första, hultsfred 2001. Vädret har varit det bästa på flera år tror jag och sällskapet har varit mycket bra. Ska lägga upp lite pix när jag kommer hem imorgon.

Nu ska jag ta mig nåt att äta tror jag. Bai.

Power-nappar.

En nap senare. Det var det värt, väldigt skönt. Jag har ju skapligt med tid ändå, 2 timmer och tio minuter, och nu känner jag mig faktiskt inte helt utsliten utan en smula peppar. Funderar på om man ska ta en sväng till systemet ändå, en liten. Jag skulle ändå behöva köpa nagellacksborttagningsmedel. Jaja, jag kanske ska försöka packa klart först, tillräckligt lite kläder är det som gäller och mitt lilla paraply. Två par skor. Dusch- och hårgrejer. Knark, omeprazol i mängder. Öronproppar. Undrar om jag glömt nåt? Kamera kanske vore bra.

Smell ya later!

Pau is peppar.

Staffan informerade mig om att ordet pepp härstammar från peppar, för i tiden sa man att man var peppar om man var väldigt glad och laddad inför något.

Jag försöker peppa till lite nu, tyvärr så är jag lite väl trött. Funderar på att vara nykter idag till och med, det skulle nog inte skada. Kanske skulle man ta en nap för att komma lite mer i fas. Men det känns som om det skulle ta för lång tid, har ju inte ens börjar packa än. Funderar på om jag kanske har mensvärk också, passande nog, var väl 3-4 månader sen sist och så kommer det nu. Det kallas timing. Regnar gör det också. Men jag är trots allt gnäll på bra humör, det här kan ju bara inte bli dåligt.

Bjuder på ett par bilder från förra året, bara för att visa hur kul det var då.

Hang With Me

Jag försöker vara deprimerad men det går inte! Nä okej, skämt åsido, så mår jag fantastiskt bra nu. Allt känns underbart. Och man ser ut genom fönstret och möts av sol och klarblå himmel och man vet att om tre dagar så kommer man stå och njuta till tonerna från Julian Casablancas. Torsdagen och fredagen kommer bli vilda, har skrivit upp 8 respektive 9 spelningar jag vill se. Man kommer bli yr av allt kringspringande. Och enligt yr.no kommer vädret bli bastulikt och mestadels alldeles alldeles strålande.

Blää! Jag vill inte sitta på jobbet, jag vill ligga i en park! Nu!!

Die Fucking Antwoord!!

Oh my! Die Antwoord kommer till wow! Fatta vad awesome! Den här festivalsommaren kommer bli så jääääääääävla bra! Den enda artisten jag kan önska mig ytterligare är Florence + the Machine, men jag såg ju dem i mars så jag får väl va nöjd ändå. Men Die Antwoord är ju helt otroligt, trodde aldrig att de skulla komma till sverige över huvud taget. Åh vad jag längtar till augusti och juli förståss, p&l kommer ju bli helt okej det med. 🙂

Dagens anti-i-landsproblem.

Jag trodde ju att jag skulle ha problem att hitta en lämplig klänning tills imorn, men när jag provade den gamla gröna så passade den! Värsta bra. Så dagens i-landsproblem slopas, jag befarar dock att morgondagen medför ett problem med en alltför lång väg att gå i högklackat. Men men, jag överlever nog. Jag ska sätta på mig mitt sötaste leende och ett glatt och intresserat humör, sist var jag lite för ointresserad, antagligen för att jag anade att jag hade ett första klassens hångel väntande nån annanstans och så var jag kanske lite trött.

Ett annat problem är sommarjobbet, som jag inte har. Har sökt några till idag och dessutom uppdaterat cv och personligt brev så att de är smoking hot. Det vore jäkligt synd om man inte fick nåt nu när vi planerat in både Peace & Love och Way Out West. Men man ska väl försöka köpa biljett i tid i år i alla fall så man slipper betala överpris, men tyvärr så kommer ju inte Keane, inte vad jag vet i alla fall. Men M.I.A. och La Roux är klara för wow, det är ju faktiskt pretty damn awsome. Jag tänkte att jag kunde sälja min själ, men sen kom jag på att den ju faktiskt är helt slut vid det här laget. Allt som ni upplever som själsligt i den här bloggen är fejk, bara påhitt från min sida. Förutom det om katterna, allt som handlar om katter är helt sant, alltid.

Katt åt haj, hade inge´ val.

Skepp å hoj!

The long version with own thoughts.

  1. Om man har kläder på sig som luktar svett, så kommer man själv att lukta svett.
  2. Om magen säger sov, så är det bäst att sova.

Jag vet inte var jag ska börja. Men det var bra, kanske det bästa på flera månader. Jag måste styra upp mig nu, medan jag kan. Men ja det var för lite drama, jag hade velat ha drama, men jag kanske har blivit lite för gammal.

Det var en annan sak att åka på festival för musikens skull än just bara för festivalen. Jag tror att det var en lite mognare grej. Jag menar jag försökte inte ens ligga! Inte ens hångla! Jag bara kände inte för det, trots att  JägermeisterJocke, kom och joddlade lite. Det var inte som förr. Tack och lov ska man väl säga. Musiken var också bättre, nu när man liksom bryr sig, eller vad ,man gör. Min röst är sjukt igång nu, vet inte hur det gått till men den känns typ bättre än någonsin. Vilket påminner mig om att jag måste ta tag i det där körsjungadet som jag funderat på och blivit uppmanad till. Om man hittar något man är bra på så ska man väl ta vara på det.

En dum sak var att jag tog av mig min favvobrillor på franz ferdinand och självklart tappade dem! Men nya brillor är redan införskaffade, två par till och med, och de är inte alls tokiga får jag säga.

Okej det här blev kanske inte så långt, men jag har försvunnit lite i mig själv. Bai.