IRL vs. IIL

Jag har hängt så ohälsosamt mycket på facebook och instagram den senaste tiden. Jag har ju varit en del gräsänka eftersom Erik haft praktik i Västerås. Och jag har liksom hamnat ett ett fusionsliknande tillstånd mellan bilder och kommentarer och chattar In Internet Life. När man väl är inne i det är det svårt att sluta. Men jag vet att det går över, allt går i perioder. Just nu är en väldigt bra period på många sätt. Jag känner mig verkligen bra och nöjd med mig själv och därför blir jag också snällare mot andra, vilket gör att de är snällare mot mig vilket gör mig glad osv osv osv.. Det är inte ofta man får känna sig så nöjd, jag tror jag var 22 sist det hände att jag verkligen tyckte om mig själv, på alla sätt. Det känns liksom som om jag brutit isen runt mig, känslan av att folk vågar sig närmare.

Men imorgon har vi tenta och det känns riktigt bra faktiskt. Upptäckte att jag hade missat anmälan till en omtenta, vilket ag måste försöka fixa. I annat fall kanske jag får ett riktigt lugt jullov. Men det vore otroligt dåligt för jag måste ta alla omtentatillfällen som ges så att jag kommer ikapp och blir klar nån gång.

Mamma tipsade mig om SmartPen idag, apropå omtentor. Den verkar huuuuuur bra so helst, helt magisk. Måste nog skaffa en sån. Den tar liksom det du skriver och ljuden så att du kan lägga in det på datorn och synka med handout från föreläsningen. Du kan lyssna på det som sades samtidigt som du gjorde en anteckning. Jag vill bara dö, det är för bra. Varför har ingen sagt det här tidigare?

mine mine mine mine mine mine mine mine mine mine mine mine mine mine mine mine

I rymden kan ingen höra dig tänka

20121206-231259.jpg

Jag är en dålig bloggerska, men det bryr jag mig inte om. Jag har liksom varit lite som ett rymdskepp på senaste, halvt bortkopplad från moderskeppet. Vet inte vart jag är på väg riktigt men snart kommer det nog blir bättre.

Jag ska kanske åka till Japan i februari och på lördag ska jag till dalarna och förra helgen var jag i sthlm, det var helt sjukt kul. Jag lever ett liv i lyx. Med bästa vännerna, bästa pojkvännen, skönaste katten, pengar på banken, extrajobb och så vidare. Jag insåg nyligen att jag inte ens är rädd för människor längre, det har jag alltid varit men så plötsligt så har det gått över, helt fantastiskt. Mitt liv är kanske bättre än någonsin, bättre än SSRI, bättre än sommarlov, bättre än en lottovinst. Så därför spelar det ingen roll om jag är dålig på att blogga eller är som ett rymdskepp, för det jämnar liksom ut sig.

Och nu är det väl kanske dags att sluta innan det här spårar ur alldeles.

Jag och mamma hade en stavgångspromenad idag i öven en timme så känner mig faktiskt lite trött.

Godnatt.

 

My life consists of cat, computer, papers, food and exercise

 

20121101-203321.jpgÄr det så här det ska vara? Ja uppenbarligen. Har gift mig med plugget och tror du inte att jag klarade tentan idag? Jo det kändes typ så bra det kan. Men det ger inte så mycket att blogga om. Tar 1000 bilder om dan på min katt samtidigt som vi kelar, tränar helst 2 gånger i veckan, med min mamma, bakade bröd i tisdags, jobbar imorn, jobbade i helgen, ska äta middag mer Eriks familj imorn, min på lördag. Och nästan all annan tid sitter jag med näsan i min pärm med kursmaterial, eller i en pdf med litteratur från den andra kursen. Jag skulle inte kalla mig vänlig, social eller flexibel, jag är mer som en sur slemklump som blir superirriterad när någon förstör min koncentration.

Men idag när tentan kändes bra så kändes det lätt värt det. En helt ny känsla, att kunna lägga en tenta bakom sig redan på första försöket. Wow liksom. Det kanske finns hopp för mig ändå.

Puss

20121101-203354.jpg

20121101-203423.jpg

20121101-203410.jpg

20121101-203309.jpg

20121101-203459.jpg

20121101-203336.jpg

Där vill jag bo!

image

Nu är stylingen på g på riktigt. Och självklart hittar man på massa nya saker och sätt som är så mycket bättre än man någonsin fick till det innan. I och för sig har jag alltid varit förtjust i mammas tavlor, och nu får jag ha dem ett litet tag i alla fall. Saker börjar ta form och trots det lyckades jag plugga lite tidigare idag.

Sumo undrar förstås vad vi håller på med, men nu han tagit en paus för lite sömn.

Grönstrumpa

image

Mamma gav mig ett par helt fantastiska knästumpor igår, de är det sötaste jag sett. Min mamma är bäst.

För övrigt så upprörs jag lite av allt snack om armhålehår på internet. Citerar mitt eget inlägg i debatten på facebook:

Jag höll på att skriva något om att vissa av kommentarerna ang. armhålebuskage hör hemma på stenåldern, men så kom jag på att på den tiden var det helt naturligt att även kvinnor hade hår under armarna. Vissa verkar tro att det har skett någon form av evolution där. För de tveksamma så kan jag säga att det har det inte. Och jämställdheten, verkar ju ha gått bakåt eftersom kvinnor inte ens verkar ha rätt till sitt eget hår, det är inte längre en naturlig del av den kvinnliga kroppen.
Ibland blir jag bara så trött

Jag fick se ett utdrag av några av kommentarerna och jag blev alldeles rädd. Finns det så trångsynta människor? Allvarligt hår under armarna? Hur kan det avgöra en persons värde? Ursäkta en kvinnas värde. Har fått 12 likes på 40 minuter i alla fall och det värmer, plus att många jag känner lagt upp bilder på deras armhålor. Mina egna är så klart rakade, men jag har aldrig varit så sugen på att spara ut som nu. Make a state.

Puss på er, jag hoppas att ni mina kära läsare vet att killar också kan ha hår under armarna och att de kan raka det. Det tycker jag är najs men jag tvingar ingen till det, jag tycker att man kan får göra som man vill. God natt

Crêpe!

Pratade med mor igår, hon var mycket språksam för tredje gången på raken. Jag är inte helt van, kan ha varit för att hon var förkyld. Hon anklagade mig för att vara bekväm, feg och för att ha blivit gammal och försiktig, vilket är fullkomligt sant. Jag kallar det visdom. Blev mest förvånad över att hon inte listat ut det fören nu.

Jag mår så bra! Har varit såå duktig den här veckan och varit i skolan heela dagarna, jobbat, tränat och lagat mat. Idag gjorde jag kräpps. Blev sjukt nöjd och förvånad för att det var så gott. Gjorde en röra, som var tänkt som stuvning först med urartade i brist på ingredienser, som innehöll champinjoner, broccoli, philadelphiaost, riven ost, mjölk, vitlökssmör, oregano och pricken över i:t blev en buljongtärning. Åt ruccola/babyspenatsallad, tomat och bröd till. Blev så mätt att jag höll på att spricka. Känns som jag fått tillbaka mina matlagningsskillz igen, de har varit borta i 4 år, minst!

Jag känner mig barnsligt bra!

Puss

The Pink of Caturday.

Idag är det Sumos caturday, han fyller 7. Det är även Annies födelsedag, hon fyller 16, igen. Allt måste vara rosa. Sumo har fått en laserpekare som han verkar mest konfunderad över, kanske för att han är mer på gos- än lekhumör. Annie ska får något som jag tror kommer passa henne superbra. Igår fyllde mamma år så vi gick ut och åt libanesiskt och sen gick vi hem och åt semlor och hon fick en mixerstav av mig och brorsan. I förrgår fyllde pappa år, han fick ett telefonsamtal eftersom han inte är så mycket för presenter, han var dock superhes.

Nu ska jag göra mig i ordning. Pöss pöss!

 

London baby!

Nu är det snart dags. 18.20 lyfter vårt plan mot äventyret, alternativt nanosemestern. Har packat, har diskat, har vaxat benen, lämnat bort katten, fixat nytt pass och nu sitter jag med tensen på ryggen och har endast ett fåtal punkter kvar på min 2-do-list. Av någon anledning har min rygg fått för sig att den är trasig och värktabletter har ingen effekt, mamma sa att det kanske kunde vara ett litet diskbråck. Kul. Ska även lämna blodprov nästa vecka för att utesluta att det är hypotyreos som gjort mig så trött på sista tiden, mamma fick det när hon var 27. Kul. 2012 skulle ju vara ett bra år? Eller nej. 2012 skulle vara det bästa året. Psykiskt sett; ja, fysiskt sett så verkar det ju lite mörkt just nu. Men men, en helg med shopping, musikal, mat, öl och vin ihop med älsk och därefter roligt projektarbete med bästa gruppen kanske väger upp det andra.

Kiss kiss bye bye!

Det överexponerade gömstället

Det verkar vara en Bob Hund-dag idag.

Bob Hund – Det överexponerade gömstället

Det har gått helt otroligt bra att koncentrera sig nu, efter pizza, julmust och drygt 1 timmes sömn. Sumo sover fortfarande och jag ska snart gå och säga hejdå till mamma, som åker till Miami i två veckor, samt köpa godis.

Puss

Oh wow look at you now

Tre missade samtal från blomsteraffär. Hur kan mobilen dö så fantastiskt olägligt? Min gissning är i alla fall att det är mamma som skickat blommor för att gratulera till att jag klarade samtliga av förra veckans tre tentor. Känner mig lite som on top of the world, smartast, bäst och vackrast. Och nu ska jag plugga är tanken. Känner mig faktiskt ganska sugen, men tyvärr så har jag inte så mycket tid på mig för klockan 5 ska vi vara hos Eriks päron på middag igen. Ingen rast eller ro.

Bild på mig och min svartsjuka katt——–>

Hamnade förresten på Tolvskillingsoperan igår för Sofia blev sjuk. Det var jättekul och en bra musikal, bra skådisar. Fast det var typ näst sista föreställningen eller något. Ser fram emot Les Miserables i London om tre veckor. Sen drack vi vin och sen gick vi hem och kvällen var alldeles perfekt.

Slutet gott allting gott!

Tvånollettett.

Fan nu kan jag inte hålla mig ändå. Nu vill jag tänka efter, minnas och skriva om året i alla fall. Det har ju hänt massa bra i år. The flow från 2010 hänger kvar och har om möjligt blivit ännu starkare.

Under första halvan av 2011 hände inte så jättemycket, kom hem från Vemdalen, mamma gifte sig och sen var det en djävulsk kurs i skolan som tog en massa tid och energi och sen var det en bal med den hemliga damföreningen då jag blev fruktansvärt full och träffade någon bra, eller jag trodde att han var bra i alla fall. Kanske hade det kunnat bli något om han inte varit så blyg och jag inte fått sådan ångest. Eller så var det ödet. För lite senare, också under en kastrullfylla, hände det bästa under 2011, nämligen Erik. Jag vågar säga att jag aldrig varit med om något liknande, men det var inte så självklart från början. Jag var väldigt skeptisk men trots att jag letat fel och undanflykter så har vägen varit ganska rak och det känns så otroligt bra allting och blir bara bättre och bättre. Jag tror ju inte på sånt, men det är som om vi vore gjorda för varandra, ochdet känns inte flummigt och övernaturligt utan alldeles verkligt.

Förutom kärlek och trams så har mina vänner varit fantastiska. Jag är stolt över att få omge mig med så bra människor. Allt blir bättre med vänner. Ja förutom det här med att göra tråkiga saker, det kan vara svårt att förmå sig till isolation och fokus när det finns så mycket roligare saker man kan göra. Måste bli bättre på det till nästa år, och om jag inte minns fel så var det mitt mål förra året också, att ha mer tråkigt.

Då kanske jag kan börja lyckas med tentor och sånt också, för det har verkligen inte varit min grej de senaste åren.

Pöss

Cuz I’m just a spoiled brat

Min mamma är så sjukt dålig på att hålla presenter hemliga, det går liksom inte. Det är ju i och för sig bra för det betyder ju att man oftast får sånt man vill ha, eftersom hon börjar prata om vad hon ska köpa innan hon köper det. Nu har hon frågat om jag inte vill ha en iphåne i julklapp två gånger, jag är inte den som säger nej precis, men försöker påpeka att den är snordyr. Ska väl inte ha för höga förväntningar men min mor är väldigt generös och jag är ju hennes favoritdotter. Och hon är min favoritmamma såklart, bästa mamman i heeela världen. Ibland frågar jag mig vad jag skulle göra utan henne, känns högst oklart. Förhoppningsvis blir hon 31 år äldre än jag så jag slipper få veta.

Huhu vad känslomässig jag känner mig, som gamla jag fast ny. Jag känner mig mer som jag liksom. Och det känns bra. Känner mig typ lycklig (och det är inte pga ovan nämnda iphone).

Nu är det natt. Puss

Åka på lan(d), som bara båtar kan

Idag stod det en båt på vägen när jag cyklade till skolan. Fruktansvärt spännande alltså.

Och för alla er som som undrar, nej jag är inte döende. Jag har bara haft ett minor break down på grund av den vanliga skiten som jag alltid sätter mig i eftersom jag fått någon sorts förbannelse mot att klara tentor på första försöket. Det blev för mycket för min stackars självkänsla ett tag, men allt känns bättre nu. Tack vare mina underbara vänner, mamma och pojkvän. Har man sådana fantastiska människor omkring sig så kan man bara inte vara helt värdelös själv.

 

Kanske världens snyggaste

image

Tredje gången gillt får man väl säga. Jag fick nämligen en termosmugg i födelsedagspresent. Men den var verkligen kass, så jag fick en annan, som möjligtvis var ännu sämre. Men nu, nästan ett halvår senare har min ömsinta moder äntligen hittat den perfekta termosmuggen. På pub i Stockholm fanns den och den är inte bara tät, den håller värmen och är helt sjukt snygg också, i alla fall om ni frågar mig.

Befarar dock att jag kommer bränna munnen av mig ganska snart. Men det kan det ju vara värt.

Please don’t take i picture

Laddade upp den här fantastiska hissbilden och exakt då sjunger Michael Stipe ”it’s been a bad day, please don’t take a picture”. (Visste inte att R.E.M. splittrats) Passande som få! Dels för att bilden är så ful och dels för att jag är på rätt kasst humör.

Egentligen har det inte varit en särskilt dålig dag, har fått både god middag och Ben & Jerry’s och pluggat skapligt effektivt hos mamma, ackompanjerad av Sumos kurr. Det dåliga är att jag känner mig hänging och befarar en njurbäckeninflammation on the rise. Så jag ska försöka ta mig upp tidigt imorgon och gå till vårdcentralen för att lämna urinprov, vilket nog kommer faila eftersom min dygnsrymt är ur led. Sen har jag även planerat jul, bokat tåg och känt mig missförstådd. Dessutom bor ju Sumo hos mamma så jag är alldeles ensam också.

Nu borde jag sovit för en timme sen.

Phis.

I en annan del av stan, i en annan hiss!

Nu har det hänt grejer! Jag har köpt nya diskhandskar! Fyra par! Och två kartonger. Och förutom det så har jag träffat pojkvännens familj inte en utan två (TVÅ!) gånger. Från 0 till 200% på två dagar. Båda gångerna lite halvt på slump dessutom. Men om jag var nervös innan så kändes det desto bättre efter. Känns som jag aldrig känt mig så avslappnad med någons (läs pojkvän) familj så snabbt, och det är ju kanoners, bra att det inte bara är pojkvännen som är awesome liksom, kanske mitt bästa val ever. Dessutom blev jag inbjuden att följa med på kusinträff i Frankrike i sommar och barn nämndes också i flera sammanhang, så det var ju kanske tur att vi inte introducerades innan jag visste att jag var säker på det här, kan ju lätt kännas lite jobbigt annars.

Julen har också blivit stulen. Eller omplacerad. Kommer tillbringa julafton med mor nu istället för far och det känns hur bra som helst, mamma är ju trots allt bäst och förtjänar att firas jul med. Pappa har jag inte pratat med sedan maj liksom, hur bra är det på en skala? Typ 0. Visserligen hade jag inte kunnat bry mig mindre, möjligtvis lite men inte mycket.

Man blir så glad av höstlov, men nu ska jag försöka ge min dygnsrytm en chans. Puss o natt.

Ännu en i samlingen

image

Mamma gav mig en present igår, bara för hon är så snäll. Ett perfekt grönt litet pennfodral och en grön kalender för 2012. Dessvärre går pluggandet helt sjukt segt idag och jag kan inte förstå varför. Har druckit kaffe, ätit chokladboll, macka och försökt hitta in i texterna som igår. Men inget funkar. Kanske måste jag använda min regnbågspenna mer, den är förmodligen magisk.

Lite mer hum i or-den

Okej det blev en riktigt dålig ordvits men fan vad skönt det är med humor. Här har jag gått hela dagen och varit rätt deppig över att jag ser ut som ett freak och är ett klantigt as. Men så plötsligt insåg jag att det är bättre att skratta åt det, bjuda på det liksom. Sluta vara så orolig för vad folk ska tycka och tänka och att de ska titta. Jag kanske är kass på att cykla men jag är desto bättre på att dricka öl, sjunga kan jag också. Mer självsäkerhet, mindre ångest.

Här är en bild på min mamma som är sjujäklans bra.

Mangel-skillz och tandlossning.

Idag har jag och mamma haft tvätt och statistikkväll. Jag manglade handdukar och örngott, mamma manglade lakan och dukar. Känner inte riktigt att jag bemästrar stenmangeln än, men när jag gör det, då jävlar. Ska jag gå i pension. Som av en ren händelse har jag även fått ond tandvärk, alltså inte sådan som smakar godis. Så i morgon är det jag som ska ringa till tandläkaren. Det har jag aldrig gjort förut, har alltid blivit kallad, fast det var ju länge sen nu. Men för ett och ett halvt år sedan sa tandläkaren i Thailand att allt såg bra ut och jag valde att tro på det. Men nu är det inte bra längre. Hoppas jag slipper en tandläkare med blinkticks den här gången. Ska passa på att fråga om min spruckna porslinstand också, tycker den sett värre ut på sista tiden, i alla fall då ljuset är skarpt och spegeln nära.

Såna här manglar ger fett med pansjis-poäng och juste:a dukar. 

Nu ska jag sova. Puss på er.

Breakfast at Pauie’s

Mamma och man kom hit och bjussade på frukost, jag stod för kaffe och porslin. Det finns inget som är så lyxigt som mammas frukostar, de är verkligen något extra. En gång för länge sen sov en bekant till mig över hos oss efter en konsert, och hon liknade frukosten vid en film-frukost och pratade om den långt efteråt. Tyvärr har jag nog tagit den lite för mycket för given förut, men nu när man är fattig student som knappt har flingor hemma så uppskattas den desto mer. Idag bestod den av fil/yoghurt, hallon, müsli, lagrad ost, rökt skinka, paprika, fruktbröd, kaffe/te och päronkaka. En blomma fick jag också och två nya kökshanddukar, rutiga i limegrönt och vitt.

Sa jag att jag har världens bästa mamma?