Avskalat, grått och luddigt

Jag insåg just att mitt liv är förbaskat innehållslöst. Det finns en enorm brist på sociala interaktioner. Det kanske är för att det måste vara så eller så har det blivit så på grund av omständigheterna. Min bästa Sofia har ju åkt till Japan och man har ju så fullt upp med att laga mat och äta bakverk och sen träna bort kalorierna att man inte tar sig tid att ta initiativ och umgås men nån annan, utom på helgerna då. Då måste man ju dricka den traditionsenliga ölen och vinet i glada vänners lag. Alternativt äta middag med en eller annan förälder. Det är fullt upp det säger jag dig och så har jag inte ens nämnt allt plugg. Nu fick jag ju det att låta som om jag umgås en massa ändå. Men det kanske inte är på just det rätta sättet.

Idag har jag en dålig måndag som går ut på att jag sovit fruktansvärt dåligt och vaknat svettig och med huvudvärk och följaktligen stannat hemma med ångest över min patetiskhet. Har sorterat bilder och skrivit ut stenciler och snart är det dags att tvätta.

Sumo har varit ute för tredje gången och det funkar alldeles perfekt. När han vill in så sätter han sig i nån rabatt och väntar tills jag lockar på honom. Idag lyckades jag tom få upp honom till rätt dörr utan att bära. Annars har han nöjt sig med att sätta sig vid grannen en våning ner. Success! Han verkar väldigt nöjd med att få gå ut och när han kommer in sover han alltid som en stock.

20121008-140421.jpg

Annonser

Självförsvar ftw!

Det här veckan har varit riktigt tuff. Efter tentan i måndags känns det som jag varit igång konstant. Jobbade på uplands i köket både måndag och tisdag och på onsdagen var det jobb på växeln på uu, torsdag upplärning på Forsmark och idag uu igen. Jag blir så stressad av att gå upp aptidigt att jag vaknade varje timme natten till igår och trodde att klockan var 5 varje gång, jag var till och med på väg upp 3 gånger. Det är en av mina svagheter, att jag ibland är helt oförmögen att se vad klockan är, det kan hända på dagen också, speciellt med analoga ur. Blandar ihop 3, 6 och 9 åt höger och vänster, otroligt opraktiskt.

Men igår när jag kom hem så började jag äntligen bli riktigt trött, har på något konstigt sätt lykats hålla mig pigg utan varken mat eller kaffe, idag var första dagen jag hann äta frukost. Vi kollade på Amalie från Montmartre, jag vet inte varför jag inte sett den tidigare för den är väldigt mycket en sån sorts film som jag gillar, och den var ju supermysig. Jag ska försöka se mer fransk film. Sen fick jag plötsligt superont och hemska urinvägsbesvär, är det någon smärsta som är olidlig så är det just urinvägsinfektion, och ännu värre när man ska sova och är supertrött. Jag började nästan gråta, som tur var hade jag älsk som tröstade mig. Trodde jag skulle få genomlida ännu en natt med irriterande sömnstörningar, men plötsligt så kändes det bättre och sen gick det över och jag somnade som en stock. Ibland blir man bara så lycklig över att ha ett så bra immunförsvar.

En annan sak att bli glad för är att jag klarade båda omtentorna jag haft senaste veckorna, fick just besked. Så nu kan jag äntligen slappna av lite, har känt mig som på nålar, nu är det bara en tenta kvar från vårterminen, den värsta av dem alla i och för sig men jag har ju flow nu. Fint väder är det också. Lycka!!

Det överexponerade gömstället

Det verkar vara en Bob Hund-dag idag.

Bob Hund – Det överexponerade gömstället

Det har gått helt otroligt bra att koncentrera sig nu, efter pizza, julmust och drygt 1 timmes sömn. Sumo sover fortfarande och jag ska snart gå och säga hejdå till mamma, som åker till Miami i två veckor, samt köpa godis.

Puss

Ma’ boys

I morse 20 i sju väcktes jag av att någon kom i genom dörren. Aningen nyvaken trodde jag först att det var en av mina stressdrömmar som jag har ibland där någon kommer in i mitt rum/lägenhet och att jag är typ naken eller nåt annat pinsamt. Men detta var ingen dröm, det var min pojkvän som hade svårt att sova och tyckte att det var en bra idé att väcka mig också. Blev aningen svårare att komma upp i tid, och när jag väl gick upp skyndade sig Sumo att ta min plats. Supergulliga såg de ut och de söta lakanen med rosor på gjorde det ju inte sämre. ♥

Filtrerade drömmar

I natt hade jag värsta drömmen igen, kommer typ ihåg hela klart som en film. Jag var på något ställe som påminde väldigt mycket om ett badhus och samtidigt lite som en gammeldags mentalinstitution. Jag vet inte exakt vad det var, med de utnyttjade oss för någonting, vi som bodde där. När man gick in på toaletten så hände någonting och de sög ut något. Vid någon punkt började de döda alla som gick in till toaletterna, två vakter, en kvinna och en man, stod med sprutor som de injicerade i alla som gick förbi. De flesta var zombie-aktiga och reagerade inte utan fortsatte in och dog väl där. Men jag ville inte dö så jag sprang fram och tog en spruta och injicerade hälften var i vakterna, det räckte för att de skulle dö. Sen fick vi på något sätt tag i en buss som vi åkte iväg med, vi som var kvar. Nånstans stannade vi och några hoppade av, sen åkte vi igen, en tjej hade ställt av sina grejer men busschauffören vägrade stanna så att hon kunde hämta dem. Sen var vi några stycken, 4-5 kvinnor, som var tillbaka på stället igen och letade igenom och tog allt som vi ville ha och då var ”toaletterna” plötsligt en gigantiskt buss, som vi möblerade med möbler som vi hittade. Sen åkte vi iväg och som tur var var det en som hade C-körkort så hon kunde köra.

Så inga djur i natt, men ganska oskön dröm ändå. Tycker det är konstigt att jag drömmer fast jag har extra yllefilt, verkar som den fått motsatt effekt, istället för att motverka så medför den drömmar.

Dagens dusch

Jag kom på att ”Dagens dusch” skulle passa bättre till ett inlägg på en regnig dag, men vem vet när det blir liksom (antagligen imorn). I natt sov jag inte så mycket, i vilket fall mycket minre än natten till igår och ändå var jag mycket piggare idag. Mycket fräschare liksom. Visst att jag behövde två koppar kaffe för att hålla igång, men igår kunde jag ju inte ens dricka en på grund av hjärtklappning och allmänt darr. Jag tycker det är underligt att det kan vara sådan skillnad från dag till dag, jag förstår det inte. Men det tyder väl på att jag börjar bli gammal, pansjisar sover ju typ inget alls, i alla fall inte djupsömn.

I alla fall så var det länge sedan jag tog någon hissbild, så jag tog en duschbild i förra veckan istället. Med tandkräm runt munnen och allt (jag brukar inte borsta tänderna i duschen nej, jag bara kände för att stå där lite). Jag var väldigt glad den kvällen, kände mig skitsnygg och blev tårögd till Sia. Haha. För övrigt så finns Florence nya låt på spotify nu, den är heelt galet bra. Sedan dess så har jag nog bara haft fuldagar faktiskt, verkligen tvivlat på mig själv och blivit arg för att jantelagen verkar byggt ett redigt bo i mitt huvud och genljuder som ett enormt eko varje gång en självförminskande tanke dyker upp och att jag inte kan slå ihjäl honom. Varför skulle jag vara så dålig liksom? Jag har ju världens bästa och coolaste kompisar och en pojkvän som är bra på typ allt, det är faktiskt mer eller mindre sant, och jag skulle inte nöja mig med mindre. Och det sägs ju att man blir som man umgås och att lika barn leka bäst, så helt kass kan jag ju inte vara. Så skärpning nu!

Om några dagar är det ju löning också och om jag har tur dimper även studielånet ner på kontot inom en snar framtid och då ska jag köpa mig självkänsla. Prio ett är Friskiskort, längtar verkligen efter att få träna igen istället för att gå och oroa mig för pösmage och hängröv. Prio två är en jacka som jag kan cykla till slu i de dagar som det inte regnar, utan att frysa eller svettas som en grön gris. Sen finns det väl ca 1000 andra saker jag skulle kunna tänka mig att köpa om jag får. Börjar man tänka efter så brukar et inte finnas något slut.

Det är sådant som händer i Pauies liv just nu. Puss och hej.

Måndag måndag måndag!

Satt och skrev labbrapport hela kvällen igår och drömde sedan mardrömmar om den. När jag kollade mailen på morgonen hade jag redan fått tillbaka den med anmärkningar, typ nya anmärkningar och en gammal som jag hade kontrollerat med en godkänd rapport som inte fått anmärkningar fast de använt samma formel. Men som tur var var det inte så mycket så det gick snabbt att fixa och lämna kommentarer på det som verkade konstigt. Vem vet, CSN kanske kommer någon dag snart.

Eftersom jag sov så oroligt var jag jättetrött idag, rekord för terminen faktiskt och så hade vi bara statistik. Såg H på lunchen, log inte och kände faktiskt ingenting, på sin höjd lättnad. En liten triumf från min sida. Jag, Hanna och Annie pratade om alla undanflykter man kan hitta på för att inte plugga, en är att prata, men just nu tror jag att jag skyller på att jag är så trött. Tror dock inte man blir piggare av att blogga så jag ska sluta.

Bai!

Under molnen

Jag fick plötsligt en sådan skum känsla, den bara dök upp helt apropå utan förklaring. Kanske är jag bara trött eller så är det mensen eller så är det de nya hormonerna eller så är det något annat men det känns plötsligt som om jag är ensammast i världen. Bara sådär. Och jag vill bara sluta mig och vara ensam, återgå till status quo där allt är tryggt och jag har kontroll för det är bara jag där och sådant som jag vet hur man hanterar.

Jag anar att det är hormonerna, när jag satte i p-staven grät jag ju 100 gånger minst till Christian the lion. Fast jag kan inte minnas att jag känt något av mini-pe förut. Fast det var ju sjukt länge sedan jag började med dem, sisådär 11 år sedan. Och så är det ju mycket nu, skolan och alla nygamla människor och allt man borde göra och allt man måste göra och jaget man ska försöka bibehålla. Jag har redan börjat ana att jag ogillar människor över lag, länge sedan jag kände så också, men det kan verkligen vara mens-relaterat. Gahhh.. Det bästa är nog att gå och lägga sig och försöka sova sig glad. Små vågor av rädsla för att jag lurar mig själv har börjat svepa in också. Allt var ju så bra nyss?

Tack och god natt!

Friiiiiiidag!!

Sista dagen @ kärnkraftverket! Åtminstone för nu. Lyckades försova mig för första gången, vaknade 05.25. Men jag slängde på mig lite kläder och hann till och med dra upp persiennerna innan jag gick till bussen som jag tajmade perfekt! Sen körde chauffören skitfort så jag kunde inte sova men kom till jobbet extra tidigt bara för att upptäcka att det inte gick att logga in på datorn. Tydligen var det ett systemfel så ingen kunde logga in på 1,5 timme. Som tur var hade inte Annika loggat ut så halva växeln var igång i alla fall.

Av någon anledning är jag på sjukt bra humör. Vet inte om det var de extra 20 minutrarna i sängen eller äventyret på jobbet eller kanske vädret, men har inte känt mig så här glad och pigg på länge. Just ja, jag bokade biljett till Malmö igår också, åker på onsdag kväll och hem lördag. Ska bli skoj som fan! Najs att flyga också istället för att åka tåg, tåg är så b när man ska åka långt.

I kväll ska jag bara ta det lugnt, kolla på film, sova tidigt, försöka gå upp tidigt, PLUGGA. Måste verkligen put my mind to it i helgen så att omtentan går vägen på måndag.

KTHNXBAI

Bitch, please.

Jag är dålig på att uppdatera bloggen. Men igår skrev jag faktiskt ett jäääätte långt inlägg som bara *poff borta* när jag postade det. Som tur var hade jag kopierat texten och kunde paste:a den och spara igen, som utkast. Men jag kände att jag ville kolla igenom den en gång till innan jag publicerar för jag vill att den ska vara bra, jättebra. Jag önskar att jag vore sådär sjukt bra med text som vissa är, som bara dansar med orden och skriver hur fint som helst. När jag gick i högstadiet var jag ganska bra, fick mvg på en uppsats, den var i och för sig på engelska men ändå. De flesta bloggar jag läser som är sådär sjukt bra är ju dock av tjejer som jobbar med text, som skribenter eller journalister. Jag tröstar mig med att jag är naturvetare, jag behöver inte vara awesome med ord, fast jag vill ju.

Skapligt trött idag annars, sovit ca 5 timmar de senaste två nätterna, så egentligen är jag sjukt pigg eftersom jag ändå fortfarande fungerar som människa. Förstår inte riktigt hur det går till, jag brukade ju behöva massa sömn. Nu är det i alla fall bara en morgon kvar och sen måste jag försöka plugga massor i helgen, omtenta på måndag ju. Den hemska oförstående kursansvariga läraren önskade mig faktiskt lycka till när jag mailade och förtydligade vilken tenta jag ville skriva, så nu måste det väl gå bra? Har dock inte blivit så mycket plugg som det borde. Men om jag tar sovmorgon till 6 på lördag så får jag ju massa tid. Bleh.

Nu ska jag sova lite på insidan eller nåt.

Ett par simfötter tack!

Idag är det helt otroligt dimmigt, hade nästan varit mer effektivt att använda simfötter istället för cykel när jag tog mig till bussen. Kom dessutom nästan försent. Var lite segt att komma igång idag, kanske inte så konstigt med tanke på att jag gick och la mig halv fem igår och upp klockan 5 idag, att försöka få in 16 timmars sömn däremellan är ju inte helt lätt. Men imorgon får jag sova ut, jag hoppas att det går.

Drömde konstiga drömmar om jobbet också, att jag var tvungen att logga in i något program som jag inte hittade och att man kunde komma in på sidor jag loggat in på tidigare, av misstag, bland annat min internetbank. Ingen mardröm kanske men lite smått stressande.

Som en efterbliven lemur

Idag går det inte snabbt, även om jag har fått upp farten ganska bra nu efter lunch. Har okynnes ätit frukt och en bulle och druckit chokladkaffe, bara för att jag är så trött. Men jag upptäckte nyss att det är sjusovardagen så jag antar att jag är ursäktad. Blev inbokad på kärnkraftverket på fredag också så det blir aptidiga morgnar resten av veckan. Men nu slutar jag strax så det är bäst jag slutar skriva.

Bai.

In my dreams began to creep..

.. that old familiar tweet tweet tweet

Jag drömde mardrömmar om twitter i natt. Drömde att jag blev feltaggad och taggad på inlägg jag inte ville bli taggad på och att jag inte förstod hur jag skulle få bort det. Sov ganska dåligt i natt med andra ord. Kanske är ett tecken på att jag inte borde ha twitter ändå, eller så var det ett tecken på något annat.

Jag har det alldeles för bra. I filmen Kronjuvelerna så säger huvudpersonens mamma vid ett tillfälle att hon är så lycklig att hon blir rädd för att hon känner på sig att allt snart kommer gå åt skogen och sen gör det det. Så illa är det inte för mig just nu, men lite bortskämd är jag nog. Fast jag räknar kallt med att saker går åt helvete förr eller senare, åtminstone sådant som inte bara bygger på att man själv gör det man ska, jag har någon sorts övertygelse att jag kommer lyckas bara jag väl bestämt mig. Eller jag förväntar mig i och för sig inte att mina vänner ska gå och förstöra våra relationer heller, jag blir ju inte vän med vem som helst. Men allt annat, alltså relationer som inte är vänskapsrelationer, och det är ju en ganska stor del av livet det med tydligen. Men om man utgår från att man alltid blir ensam till slut så blir det liksom lite lättare att bära, man blir inte lika nervös och man förstorar inte upp saker och man lyckas oftast behålla fötterna på jorden. Jag vet inte om det är bättre eller sämre, men den känslomässiga bergochdalbanan blir inte lika brant, å andra sidan så blir inte upplevelsen lika stor heller. När luftslotten inte bygger sig själva så krävs det desto mer av verkligheten för att man ska gå igång och oftast är ju inte verkligheten så felfri som man önskade. Det kanske är det som kallas att inte vara naiv.

Bailando amigos!

Idag är en improduktiv dag för bloggen. Jag har börjat skriva på ett inlägg om mina vänner men sen blev jag för trött, sov ganska få timmar i natt och jag känner mig en aning mosig i huvet. Försökte frälsa Erik med Ingen bor i skogen, något som inte riktigt lyckades tror jag. Jag är ju inte heller själv riktigt lika entusiastisk längre efter att ha sett serien någon gång för mycket, pirret i magen har liksom försvunnit, men den är ändå briljant det kan ingen neka till.

Ikväll blir det svettdans igen, enligt temperatur.nu så är det inte mindre än 29 grader varmt och ganska soligt och då kan inte ens Dave stanna hemma, Sofia och Joel kommer också med till bryggan. Förfest hos mig som vanligt och kvällens låt blir:

No More Michael Jackson

Jag måste nog ta en power-nap när jag kommer hem.

Adios

iFail

Det här med att dricka kaffe på kvällen fast man vet att det inte går att sova sen. Varför gör man det? Av samma anledning som gör det så himla najs med kaffe antar jag. Gemenskapen. Hur jävla sammansvetsade man nu känner sig av ett par koppar brunt, beskt vatten. Tydligen tillräckligt för att göra om misstaget. Men jag kan varmt rekommendera filmen, den var riktigt bra. Kronjuvelerna.

Mild, som kokain blandat med mjöl..

Jag har bytt kaffe, till den milda varianten av näskaffe. Du kan kalla mig tönt, men jag gör som jag vill. Jag gillar det som fan! Jag vill ha starkt kaffe, utan att det blir för beskt, beskt = blä, och det här är perfekt. Men det tog sin tid innan jag vågade köpa det, fast när jag tänker efter så har jag nog köpt det förut, men det var på den tiden då kaffe inte intogs dagligen och i större kvantiteter, så det räknas typ inte. Jag har dock lyckats spilla det inte mindre än två gånger idag, en gång på stolen och nyss på mina lår.

Sov ca 14 timmar mellan igår och idag. Först en powernap på ca 2-3 timmar och sen en paus för världens knasigaste film, Panique au Village (rekommenderas), sen somna om och sova sisådär 11-12 timmar till. Blev lite överraskad då klockan redan var 12 när jag bara tänkte sova liiite till när jag vaknade till vid 9. Men jag antar att det var nödväntigt, för idag är välden lite mer som den ska igen. Har nämligen varit konstant hungrig hela veckan, och inte lite heller. Det har liksom inte gått att äta sig mätt, så fort jag ätit klart så har jag varit sugen på något nytt. Helgalet, har ju typ knappt varit hungrig på ett år. Undrar om det är skolstressen och ångesten som släppt och att det är därför? Eller om jag bara var alldeles utsjasad, förstår dock inte hur jag kunnat bli det, så jobbigt har jag inte haft det. Idag är ordningen återställd i alla fall och jag har bara ätit två mål mat och känner mig inte alls hungrig nu. Hurra!

Min nya bikini har ju kommit och den är faktiskt sjukt snygg, sådär så att man typ vill gå ut och visa sig i den. Tyvärr så är det ju bara 17 grader ute idag, men jag har överdelen under min top, som jag hittade när jag sorterade bland linnen och t-shirtar, värsta fyndet. Det vore ju bra då om jag inte fick för mig att gå och bli tjock nu när jag äntligen känner mig snygg i bikini för första gången på flera år. Självkänsla är bra knasigt.

Och för övrigt gjorde jag drogtest idag, ska ju jobba på kärnkraftverk snart och då får man inte knarka tydligen. Har aldrig gjort drogtest innan, men det var inte så svårt och sköterskan var sjukt trevlig. Får hoppas jag inte råkat knarka ner mig nu då, det är inget jag gjort medvetet i alla fall. Då blir det Sad-Pau, har hört att jag gör ett väldigt bra sad-face.

KTHNXBAI

Man vet att det är läggdags..

.. när man inser att man glömt gå till ica och köpa frukost material (mjölk och havregryn) och känner sig gråtfärdig över det,  blir irriterad på att katten är för gosig, det gör ont i ögat och är 8 timmar kvar tills man ska gå upp igen.

Imorgon får det väl bli morötter och tonfisksås till frukost och kanske lite lök. Alltså inte pannkakor, jordgubbar och champagne. Typisk.

Puss och godnatt.

Mmm, ditt öde går in i en brandvägg..

..men innan du loggar ut vill du ha en lampa, en kudde, någon som viskar att det är fint, att det är okej, att allting ska bli bra.

Jag har skrivit det förr men jag kan inte låta bli att älska Bob Hund och Det Överexponerade Gömstället.

Det är sent, men jag är ledig imorgon. Mitt öde har gått in i en brandvägg. Jag vill helst bara sova tills allting blir ljust. Men det är redan en aning ljusare. Det där svarta har bytts mot lite gråtoner. Man är aldrig så klok och tacksam som efter en tid av kompakt ångest. Man inser en del saker som man inte kunde inse innan, man kunde inte se för det var något i vägen. Kanske stolthet, eller rädsla, eller en kombination. Jag måste sluta tycka att jag är så otillräcklig, sluta tänka på allt jag är dålig på, eller i alla fall sådant som jag inte är så bra på. Jag tänker att det är en del av livet att inte vara riktigt nöjd, att man nästan aldrig är det. Men det kanske inte måste vara så? Jag måste rycka upp mig åtminstone, jag har redan börjat. Mamma till undsättning. Varför ska det vara så svårt att strukturera? Jag trodde jag var bra på det. Jag får tänka om.

Men först sova. Puss