Je suis malade.

Jag känner att min franska dammat igen totalt. Vilket kan ses som föga förvånande då jag i princip aldrig pratar franska. Men eftersom jag inte kan prata franska så är det så svårt att damma av den.

SJ hade inte sett till min plånbok. Och jag blev tagen mitt i en tugga fil och müsli då jag plötsligt flyttades från plats 5 till 0 i ”turordningen” i telefonkön och en kvinna svarade. Jag hörde knappt vad hon sa. Det är det absolut värsta med telefoner, när man knappt hör vad folk säger, speciellt om det är viktigt. Jag tror min telefon är dålig på att vidarebefodra rätt ord från andra änden, jag tror att det kan vara så att ljudet är dåligt. Men den är ju grön så det är okej ändå.

Den enorma tröttheten börjar gå över och jag blir mer och mer uttråkad. Fast snoret sliskar fortfarande som bäst i min näsa och huvudet känns tungt, ibland nyser jag. Det känns något handikappande att inte ha tillgång till pengar.

Som tur var är det inte så fint väder i dag.

Snorunge.

Jag känner mig just nu som en gigantisk snorunge. Täppt, snorig, ballongmage, svidande ögon och en liten känsla av urinvägsinfektion, men jag tror den håller på att försvinna tack och lov. Får ju inte äta penicillin så det vore extremt okul. Jag fick sjukskriva mig från jobbet i dag, inte ofta det händer men nu hade jag inget val.

Och som om inte detta vore nog så tappade jag min plånbok igår. Väldigt roligt.