Förhastade slutsatser.

När det gäller relationer kan man göra en mägnd olika val. Man kan välja att vara kräsen, eller inte. Man kan välja att gå helt utan förnuft och bara på känsla. Man kan välja att bråka om småsaker eller vara tyst. Man kan välja att vara sin partner till lags eller sig själv. Man kan välja att lite blint på den andre eller att lita på sig själv. Som sagt en mägnd val. Jag har gjort många misstag i mina dar, det misstaget jag oftast gjort var att inte lita på mig själv. Det har lett till att jag gång på gång blivit sårad och nästan krossad. Men i våras kom jag till insikten att det enda som spelar någon roll är jag själv allt annat är skit samma. Sedan jag tillgodogjorde mig den självkänslan så har det blivit lättare att komma närmare andra. Nästan allt har blivit bättre och inget har blivit sämre. När det kommer till kärleksrelationer så är det lika dant, för första gången slår jag inte bort mina negativa känslor utan låter dem synas och jag är inte rädd. Jag har insett att jag kan ha en relation utan att till 100% lita på personen, tilliten får liksom växa fram, jag tänker inte tvinga mig till den. Och hittills går det riktigt bra.

Slut.

Ja nu är jag verkligen helt slut, sådär så jag skakar om jag försöker lyfta en hand typ. Jag tycker det är lite omotiverat för det var verkligen lugnt på jobbet och jag snaskade massor av Emanuels supergoda kakor och vingummin på rasten. I och för sig så fick jag gå dit, eftersom jag missade bussen och sen gick jag hem bara för att jag skulle få vänta minst en halvt timme på bussen och det tar inte mer än 40 att gå. Så jag fattar inte riktigt, men det är väl värmen kanske.

Nu ringde min bror, som är åter på svensk mark efter en månad i Istanbul, det blir tydligen mat hos mamma i kväll, så då får jag väl gå dit med. Men det är ju meningen att dekadensen ska vara slut nu så det är väl bara att bita ihop.

Sommarnatt.

Det är cirka 20 grader i luften och stan nästan myllrar av liv. Men man blir aningen trött av en dag på stranden så jag är redan hemma, tvättad, kissad och borstad. Jobbar på plantagen imorn, kanon  med söndagsjobb med ob och inte überlånga pass. Och älsklingen kommer inte hem heller, tråkigt nog. Lite sur över det eftersom man gått här och väntat och knappt träffats på ett par veckor. För sen blir det ju Grisslehamn på onsdag morgon igen och jag tänker verkligen inte ta hänsyn till huruvida han tar sig hit eller ej så vi kan ses ordentligt när han varit borta 5 veckor och jag äntligen fått lite jobb. Kanske lite dåligt tajmat dock.

Känner mig mycket nöjd med min lättförvärvade solbränna. Efter bara två gånger på maximalt 6 timmar sammanlagt har jag fått riktigt fin färg. Trodde nästan jag tappad förmågan, men så var det inte. Blond har jag med blivit. Sommaren 2008 har varit den bästa på länge.

Carpe Diem

Samtidigt på en plats nära mig.

Tripp, trapp, smack.

En sista bit har fallit på plats efter en lång tid av begränsning. Det gör inte ont någonstans, inget illamående eller yrsel, ingen rädsla eller trötthet, ingen ångest. Det finns en lust till att göra saker, jobbiga saker, som att jobba, tjäna pengar, pressa sig själv. Samtidigt en stark längtan efter att få vara så hemskt nära som det bara går, psyisk smärta när det inte går. Ett visst avund bränner ibland, men avund är djävulen och skall ignoreras tills den inte längre existerar.

Nu väntar uppstramning efter sommarlovsdekadens. Bättre mat, mer träning, fler promenader, städning, jobb, jobb. Jag kan inte säga att det ska bli mindre festande för det har fan varit minimalt med det på senare tid, men det är inget jag sörjer. Sömn har inte heller varit något problem direkt. Men chokladen och pommes fritesen har kommit i drivor.

Sluta jiddra börja trolla. God natt.

Rich bitch!

Oh yess! Äntligen har jag fått en ordentlig lön. Första gången på ett år typ.

En tusen lapp här och där gör liksom ingen större skillnad men 10 000 i ett stycke känns som en förmögenhet. Och nu när jag fått ett till jobb kanske min ekonomiska situation blir riktigt trivsam i höst. Har öppnat konsumptions-sinnet igen och kanske är det så att jag tycker det är tillräckligt kul att jobba för att det ska vara värt det, plantagen-tiden är kanske förbi. På ett sätt är det bra att bryggan bara är öppen nån månad till för då hinner jag inte tröttna. Men till nästa sommar kanske man skulle lägga manken till och försöka skaffa sig ett riktigt roligt jobb?

Back in buisness.

Plötsligt finner jag mig själv någonstans där jag en gång lovade mig själv att aldrig mer sätta min fot – resturangbranchen. Men ångbåtsbryggan och max, får man väl säga, har ytterst lite gemensamt. Fast det fins ju vissa saker man känner igen. Arbetstiden, alltid är det något obekvämt med den och till på köpet får man dåligt ob. Svårigheten att hålla koll på alla beställningar. Stressen. Men lönen är bra mycket bättre på bryggan och cheferna är inte helt oresonliga och dumma i huvet, dessutom är maten jäkligt fräsch. Jag längtar nästan redan tillbaka.

Fast när jag var där så längtade något så sjukt efter L-J, det var knas och så fort jag kom ut på vägen till bussen så blev det bättre. Men jag är ändå alldeles desperat och vill att det ska bli imorgon kväll snart, eller söndag. Både och på samma gång kanske?

På onsdag är det Grisslehamn igen som gäller, ända till lördag morgon.

Leopard-skin pill-box hat

Jag brukar säga att jag inte gillar Dylan och det är sant. Men om det inte vore för melodierna och hans röst så skulle jag nog vara ett stort fan, för texterna är ju helt enkelt lysande. Min favorit är Leopard-skin pill-box hat, föll för den direkt.

Sen vet jag inte om jag har så mycket mer vettigt att säga, ska upp jättetidigt imorn och åka buss och jobba. Sen kommer jag hem och sen bär det av bortåt Nyköping på fredag, ser verkligen fram emot att få se L-J i hans riktiga roll. Känner att jag börjar förstå skådespelarsidan av honom allt mer, över huvud taget förstår jag honom mer känns det som.

Karriär.

Grisslehamn.

Förlåt för blogg-torkan men det är bara för att hämnas på att alla mina bloggbevakningar som är så döa. Nejdå. Jag har varit fullt sysselsatt med att resa fram och tillbaka från nyköping, gå till ikea, jobba på plantagen, äta, åka buss, träffa mamma och framförallt slicka på min bejb och spela tv-spel/kolla på tv. Mitt rum ser ut som ett härberge för bråkiga kläder, täcken mm. Men jag har inte köpt någon kamera. Jag har dock fått ett jobb till! Tack vare mina härliga och mindre härliga vänner så ska jag få jobba på Ångbåtsbryggan – krog och kafé i grisslehamn onsdag och torsdag. Tydligen hade de, halva uplands jobbar redan där, lagt in ett gott ord för mig så att jag skulle få bra lön. Och så har jag köpt nya ramar som jag tänkte sätta upp lite bilder i.

Skepp å’ hoj!

Dagens I-landsproblem.

Jag gick med raska steg i snålblåsten och duggregnet mot knivstagatan 16 och polisens hittegodsavdelning för cyklar och dylikt. Min cykel fanns dock inte där så jag fortsatte mot elgiganten för att, med största sannolikhet, införskaffa en nya digitalkamera. Men väl där efter ca 10 minuter i riktigt regn och ännumer blåst, så var det inte som jag hade trott, priset jag sett på nätet gällde bara nätet och inte i butik. Och när jag väl kommit hem igen så är jag tillbaka där jag började. Ska jag verkligen köpa en ny kamera, eller ska jag köpa en nokia 6220 med 5 mpixel kamera? Och slå två flugor på smällen. Jag skulle vilja jämföra kamerorna så att jag visste om det var värt. Men det är svårt. Frågan är ju om det är värt att ha en så pass billig kamera, kanske en dyrare passar mig bättre? Jag blir helt förvirrad och det jag egentlign behöver är en kamera, men då vill jag kanske ändå byta abonnemang på min mobil och då känns det som man vill byta mobil samtidigt. Men jag vet inte, därför har jag väntat och nu hade jag bestämt mig, men så ändrar jag mig. Suck. Egentligen skulle jag behöva en ny ipod också men den jag har funkar ju fortfarande okej så den får duga ett tag till.

Kiss me baby.

En av mina favorit låtar som ung var en låt av Ace of Base.

Kiss me baby I am snow white sleeping in a coffin
Waiting for you – Waiting for magic
Baby I am snow white sleeping in a coffin
Waiting for you – Waiting for Magic

Underbar härligt djup text. Fast kiss me baby kan jag hålla med om, känns långt till fredag. När Maria var här i måndags så pratade vi om hångel och kom fram till att vi hade ganska skilda uppfattningar där. Jag har inte funnit särskillt stort intresse i att hångla runt sedan jag lämnade tonåren, medan hon fortfarande tycker det är skoj som en hoj. Fast kyssar är ändå viktiga, om man är ihop med någon, men annars kan det kvitta.

Time for bed.

Klippetiklipp.

Då var man med ny frilla igen då. Eller ny och ny, men lite skillnad blev det och jag måste hålla med Erika och Ylva om att Sofia var jäkligt bra på att klippa. Det var tom så bra att jag funderar på att bli stammis.

Fattiglapp.

Nu är jag lite sur. Här har man gått och lämnat blodprov hit och dit och extra blodprov och svimmat osv. Och så tänker man att nå borde det väl ändå vara klart så att jag får mina pengar. Men nä, inga pengar har jag fått och på kontot finns endast 69 kronor. Jag borde nog ringa och höra vad de håller på med där på quintails, var ju en vecka sen jag lämnade sista blodprovet.

Crispy Suklaa.

Efter veckor av dekadens med kulmen i gourmetmat och berg av glass så har jag nu nåt punkten där det bara finns ett alternativ. Sluta äta bajs och börja träna. Gick en promenad till willys och köpte på mig några olika viktminskningsbars och en drink. Klockan 17 är det friskis som gäller och det blir dagliga promenader åtminstone fram till fredag då jag ska till Nyköping igen.

Bye bye bay.

Åh vad jag är flitig på att skriva i bloggen. Men jag antar att jag inte har mycket att skriva om. Nu är jag hemma i dalarna och härjar. Eller motsatsen till härja kanske. Jag har solat, tagit sommarens första dopp och fållat en gardin. Jag har upptäckt att jag blivit gammal nog att uppskatta släktbesök. Jag har också tränat lite bilkörning och det känns riktigt fint. I dag åkte jag in till aubiose och köpte ett par snajsiga ridbyxor, tyvärr så var det dåligt med grönt vilket känns ytterst frustrerande.

Imorgon är det tre månader sen mittermins och det vill säga tre månader sen vi blev ihop. Tre härliga månader. Tre bra månader. Tre annorlunda, tre tveklösa, tre stabila, trygga. Tre månader. Det känns som en evighet, fast inte på ett dåligt sätt.

Jag har blivit så känslosam. Iband kan jag börja gråta av att bara tänka på något, höra en låt eller se nåt på tv. Jag antar det är hormoner och känner mig extremt kvinnlig. Om 1½ år är det kanske L-Js tur att sätta in p-stav. Fast det är ju jävligt drygt med regelbunden mens i och för sig.

Kontrollräkning sommar 2008

Antal syskon till föräldrar: 5
Antal kusiner: 14
Antal kusinbarn: ~24
Antal kusiner utan barn: 3

På måndag är jag åter i Uppsala med Mariahbesök. Nu ska jag sova i min princessäng. Puss

Rapport från himlen.

Challå! Nu sitter man här i Nyköping på älsklingens födelsedag. Har just gjort stan och shoppat inte mindre än tre nya linnen. Han är nere på slottet och spelar teater, sen blir det fest och grillning och grejer. Jag trivs väldigt bra och vill nog aldrig åka hem, fast man blir väl så illa tvungen. Vädret är också alldeles lysande, sol hela veckan utom idag men det är ändå varmt som om vi voro vid medelhavet.

Man blir som helt bortkopplad här och jag kommer nog få problem men att minnas hur man lever hemma. Men nästa helg ska jag ju tillbaka för då firar vi tre månader och tänkte passa på att gifta oss.

Nu ska jag nog duscha. Puss

Det här med att ha ett liv och samtidigt ett förhållande.

Det är fasiken inte lätt att fixa båda. Jag får nästan påminna mig varje dag om att tänka på vad jag ska göra, inte VI. Efter en veckas påtvingad träning så kan man ju tro att man lätt slinker in i gamla vanor. Men grejen är att de gamla vanorna är de jag verkligen inte vill ha. Jag skapade mitt fullplanerade sociala liv ungefär samtidigt som vi blev ihop. Det är i alla fall så det känns. Men det är ju bara 2½ månad sen. Men det var ju inte heller riktigt så att vi hade helt skilda liv innan. Bodde i samma trappuppgång, hängde på uplands, delade många vänner, var ämbetsverkare på uplands, han var förste kurator när jag gjorde min första termin som klubbverkare. Vi umgicks visserligen inte så mycket innan, men det gick ju rysligt lätt att ändra på. Så nu kan man ju tycka att jag kunde gå dit ändå, men juli är en svag månad, alla lämnar stan. Fast det var inte alls det jag tänkte skriva. Jag tänkte skriva att jag bara önskar att han kunde komma hem från den där jäkla middan och kela. Men han måste ju få ha ett eget liv han med och vi har ju hela veckan framför oss, men jag vill ändå vara med honom exakt nu också. Men jag har faktiskt varit lite duktig och hängt med Max och Christian istället för att bara vänta. Det är dumt att vänta, det har jag lärt mig förr.

Så god natt och vi ses kanske inte på ett tag.