2012 – Mitt år i köttrymden

Jag har hört att man ska göra tocken där årskrönika. Och nu sitter jag på jobbet och det är rysligt lugnt så vad passar bättre än en liten tripp längs årets tidsaxel.

Jag minns inte riktigt vad som hände under våren, men man kanske kan göra en liten lista.

De fem bästa 2012:

  • Blev sambo, det var ju najs. Större lägehet, bättre mat, mer sällskap, bättre ekonomi.
  • Jag tror att allt som hänt gjort att jag känner mig mer vuxen och det känns bra, jag är liksom inte rädd för människor längre.
  • Vi var på två asbra semestrar, först London och sen Frankrike och Spanien, det var verkligen härligt.
  • Jag har haft mycket kul med mina vänner, även om tillfällena kanske är färre så är kvalitén desto bättre, har verkligen världens bästa vänner.
  • Träningen har verkligen gett resultat i år även om jag måste jobba en del på längskidåkningen, men jag har mycket motivation så det ska nog gå.

De fem sämsta 2012:

  • När vi var på semester så blev jag bestulen på min mobil och min väska kom försent. Det förstör verkligen sjukt mycket att folk ska hålla på och sno ens grejer.
  • Utbildning utbildning utbildning, den kommer ta livet av mig, som min mamma sa. Det blir liksom aldrig bättre.
  • Smärta jag börjar nästan tro att mormors fibro-gener går igen för jag har haft ont på en massa ställen, armen, ryggen, fingrarna, knäna, huvet och fan och hans moster.
  • Allergi, prickar i hansiktet, klåda på benen, irritation i ögonen. Ja nästa år har jag tom bestämt att jag ska göra ett allergitest. Jag som inte är allergisk mot nåt.
  • Bloggen, ja bloggandet börjar bli ute tror jag. Iaf så börjar nog jag tröttna. Förut var det som en ventil, men nu har jag riktiga människor i köttrymden att tala med. Men jag postar massor av bilder på Instagram och facebook och Sumo gör verkligen succé så följ mig där, @pauies, om du inte har nåt bättre för dig.

20121121-125906.jpg

20121005-143035.jpg

sep-9

sep-6

sep-10

Barcelona-7

Rockamadour-14

Rockamadour-32

Banyule sur mer (43 av 88)

Jag på min drygt-22-årsdag

dinner8

dinner7

IMG_20120630_221732

20121227-155317.jpg

20121227-155346.jpg

20121227-155407.jpg

20121227-155756.jpg

20121227-155839.jpg

20121227-155850.jpg

20121227-155908.jpg

20121227-160034.jpg

Klättrar inte i nån jävla ek

För ett år sedan klättrade jag i korkeken med en bag in box i högsta hugg, och var orolig för bakfylla. I år går jag på superbra spex och dricker vin för fjärde dagen i rad, nästan utan bakfylla. Om några minuter börjar världens bästa pojkväns 22:a födelsedag (om man räknar med den då han föddes), då börjar även dagen efter spexbubblan (hurra!) och påsklovet. För ungefär ett år sedan släppte Glasvegas ny platta, i torsdags såg jag dem live på v-dala, för ett år sen var jag tydligen galet kär, men inte i han som jag nu kallar älskling. För ett år sedan hade jag brutal ångest väldigt ofta, och var jag så mycket yngre. För ett år sedan älskade jag Flo, nästan lika mycket som jag gör nu. För ett år sen var jag osäker och förvirrad och fattig, men det är jag inte nu. 2012 är ett bra år.

Püss

2010 – The year of the Pau eller Pauies år.

I skrivande stund är jag glad, ja näst intill lycklig. Det har varit ett väldigt händelserikt år och lärorikt. Jag sa ju redan i januari att det här skulle bli mitt år och det har det varit, jag kan säga det nu, men jag tvekade ett tag.

Musik från mitt 2010.

Januari:

Året började med jet-lag och solbränna från Thailand. Tätt följt av bastermin på SLU, där jag träffade på Annie och det kändes som vi skrattade i veckor. Sjukt kul var det och jag tog nog inte studierna på så stort allvar för jag hade ju faktiskt läst allting förut, vissa saker hade jag till och med betyg i. Fredag och lördag var alltid givna till fest, gångerna jag inte festade då kan jag nog räkna på en hand och då menar jag under hela våren.

Anför O, gamla klang på Nyår.

Februari:

I februari opererade jag foten och fick gå med kryckor för första gången i mitt liv, det var så mycket jobbigare än jag hade trott. Och operationen var väl ingen dröm heller. Man ligger där i en säng bakom ett skynke och man har tvättat sig 3 gånger med extremt uttorkande tvål och man har inte fått äta på 12, då man kommer dit dessa 12 timmar utökas snabbt till en jävla massa timmar. Dessutom har man varit vaken sedan 5 så man är både trött och hungrig och en aning nervös och man har bara nån liten sketen filt på sig så fryser gör man med. Man får lite tabletter. Sen ska de lägga lokalbedövning, i foten. I foten finns typ bara senor och ben och det där de sprutar in det har liksom ingenstans att ta vägen. På vissa ställen är huden så tjock att man hör hur det knäpper till då nålen går igenom. Som sagt ingen dans på rosor direkt. Och så känner man sig plötsligt lite avlägsen, sen vaknar man och det är massor av folk överallt och man får en panikflashback tillbaka till någon trafikolycka man varit med om då man blivit lagd på en bår och skjutsad runt i sjukhuskorridorerna under de starka lamporna och med jämna mellanrum är det någon som frågar vad man heter eller vad som är det sista man minns. Men jag hade bara tuppat av lite och fått kramp. Kanske allergi, svårt att veta. Så jag fick vänta lite till medan de dividerade om hur de skulle göra. Lösningen blev stesolid. Åh vad jag gillar stesolid! Sen när allt var klart och så så skulle man ju få åka hem, men först ska man till bilen. Bah. Då har det ju gått kanske 18 timmar sen man åt nåt riktigt och visst har man fått en liten limpmacka och saft, men man är inte så väldigt stabil och så har man ju den där foten som är som en stor klump. Men det gick ju till slut. Och jag är så galet nöjd med foten nu, inga knölar och inget ont mer.

Förutom det så fyllde farsgubben 65, utan att gå mer i pension än vanligt.

Mars:

Vi var på två konserter i Estockholmo, jag och Chris. Först var det Florence + the Machine, kanske det mest fantastiska ever, trots kryckorna. Jag älskar Florence, hon är en gåva från ovan. Sen var det La Roux och det var också en fin konsert, elektronisk i falsett. La Roux var jävligt cool och jag älskade hennes stil.

På kärleksfronten så gjorde jag väl inte mycket som var rätt, men det var hela tanken med det. Grisen som jag brukade träffa i fyllan och villan, gjorde slut med sin tjej, försvann och sen blev de ihop igen. Turligt nog för mig. Grisar ska man akta sig för, i alla fall när de går i människokläder.

Farsgubbens fru fyllde 60 och bjöd på fest med tema från alla tal.

April:

Jag börjar från slutet. Valborg var fantastiskt! Jag har aldrig haft så kul nånsin typ. Bästaste vännerna och bästaste stämningen och till råga på allt bästaste vädret. Tyvärr inget hångel, men det var inte så svårt att leva med en sådan dag.

I början av månaden tog jag en tripp till Värmland för att besöka allra käraste syster och mannen som nu mer går under namnet Aset. En gång i tiden var han mitt livs kärlek, tyvärr, men nu vet jag med största säkerhet att han inte är något annat än ett as och as luktar illa, dem vill man inte ha i sin närhet.

Maj:

Jag fyllde 25. Och ångesten i det. Fy fan, jag skulle inte ens önska min värsta fiende att fylla 25. Men jag fick fina presenter. Bland annat 10 000 spänn av min mor, som skulle gå till resor. Jag och Staffan hade en megafest, som var mest lång och slutade på kalmars av alla ställen, det var fett kul. Eller nej det slutade med efterfest hos mig, med tre helt okända män och Henke, minnesvärt.

I maj fick jag även jobb på proffice. Det var riktigt bra, har ju fortfarande kvar det jobbet och det är bland de bättre jag haft.

Juni:

Det blev sommar, jag jobbade en del i växeln på Uppsala universitet, hängde lite i dalarna och så flyttade ju Sumo in i mitt studentrum. Jag blev mamma liksom, kattmamma. Men det där höll ju inte och ett tu tre så hade jag köpt lägenhet och tagit mig lån för evig framtid. 1 050 000, kostade den lilla ettan, men ack vad nöjd jag är! Den är bara min och jag trivs verkligen här med Sumo.

I månadsskiftet juni/juli åkte vi på festival också. Peace & Love var riktigt fint med underbart väder och bra band och svindyr öl.

Juli:

Ja saker rullade på, jag var på bröllop i Malmö när min bästa kompis från lågstadiet gifte sig, i slutet av månaden flyttade jag in i mitt nya bo. På kärleksfronten var det stiltje, med ett och annat inslag av förbjuden frukt. Fan vad bitter man kan bli av att inse hur jävla hänsynslösa, lögnaktiga och otrogna människor är. Jag ville då inte ha nåt förhållande om det skulle vara så.

Augusti:

På jobbet träffade jag Sayeh som var typ hur trevlig som helst och ett tu tre så åkte hon och hennes kompis med oss till Way Out West. Som var lite av en besvikelse. För mycket stress och spring hit och dit. Die Antwoord, M.I.A., The National och Chemical Brothers var dock oförglömliga.

Nånstans där träffade jag även på någon som var annorlunda, fantastisk rent ut sagt och antagligen den mest komplicerade personen jag någonsin träffat. Med honom tågade ångesten in i mitt liv igen och tog över ganska mycket. Det fanns mycket plats för ångesten för jag var oförklarligt och irriterande tom inombords, så den kunde bjuda in sin familj och ha kalas. Kanske sämsta tillfället att träffa någon på. Jag var nästan helt säker på att jag var kär igen, för första gången på 4 år. Men ångesten var liksom starkare ändå, så jag vet inte. Det blev en riktig grej för mig, som ett stort svart hål inuti som kunde öppna sig när som helst och dra ner mig och hålla kvar mig i dagar. Dåligt, i och för sig så har det aldrig gått bra nån av de andra gångerna jag varit sådär kär, det är liksom givet att det ska gå åt helvete.

September:

Första dagen på resten av mitt liv. Jag började plugga, på riktigt, på ett program, på rätt program. Om 4 år kan jag titulera mig Husdjursagronom, bara en sån sak. Stressen också, som smugit med utan att göra så mycket väsen av sig mer än att göra det nästan omöjligt att koncentrera sig på plugget.

Jag han med ett till bröllop också, för en annan barndomsvän.

Oktober:

Mer plugg såklart. Lite fest ibland och framför allt fantastiska vänner.

November:

Första tentan, som gick åt helsike. Dessutom hade vi ett ”snack” som resulterade i att jag sa tack och hej på ett tag för att försöka ta i tu med min ångest och min obefintliga självkänsla. Det gick förvånansvärt bra och allt bara rann på i en väldig fart. Jag tog upp en gammal kontakt igen och till min förvåning så började relationen utvecklas framåt.

December:

Fler tentor och grupparbeten och tillslut jul. Underbart! Jullovet är mitt nya favoritlov, inget lov är så uppfriskande och avstressande som det. På nyår åkte jag ju till Vemdalen med fyra stycken stört sköna grabbar. Det var en upplevelse, speciellt när bilen dog på vägen hem och vägrade leva mer. —

Och det var väl typ det. De sista månaderna blev kanske lite detaljlösa, men det hände inte så mycket, mest plugg och kompishäng och sånt.

Det slog mig att jag typ inte hade tråkigt en enda gång under 2010. Det är verkligen anmärkningsvärt. Jag tror jag ska försöka ha mer tråkigt i år. Haha.

Tack för 2010, allra bäst har varit mina underbara vänner! Tack för att ni finns!