Keep your head up

Jag insåg plötsligt hur lite sugen jag är på att gå och sova och hur sjukt omotiverad jag känner mig till typ allt. Hur tradigt får det bli egentligen? Varför ska det vara så svårt att hålla sig motiverad till sådant man måste vara motiverad till? Sådant som inte behöver särskilt mycket engagemang är ju hur lätt som helst att hålla på med, som den här bloggen till exempel. Jag har alltid varit tämligen oengagerad, skulle min mamma säga i alla fall, fast hon är inte riktigt rättvis för jag var ju sjukt hästintresserad förrut. Lärde mig Hööks-katalogen utantill och tänkte på hästar varje sekund. Lekte häst och lärde mig hoppa över jättehöga hinder, byggde låtsasstall, önskade mig barbie hästar, köpte massor av hästsaker fast jag inte ens hade en häst. Jag var hästintresserad mycket längre tid innan jag fick häst än jag faktiskt hade häst. Kanske var det inte så fantastiskt som jag trodde att det skulle vara, eller så kom bara livet emellan. Det går ju inte riktigt att föreställa sig hur det ska vara att ha häst innan man har den och dessutom skiljer det sig ju massor åt beroende vilken häst man har och i vilken sorts stall den står i och vilka ambitioner man har. Älsbeth var väl ingen mönsterhäst precis, men det spelade inte så stor roll när jag fick henne för det var en sådan enormt stor dröm som hade besannats och hon var trots allt snäll och lugn även om hon också kunde vara envis som en röd gris. Jag minns att jag låg vaken på nätterna i början och var rädd för att hon bara skulle dö, så där som jag har hört att nyblivna föräldrar kan vara. Men sen gick åren, det känns som det var många, men det var faktiskt bara tre och intresset för hästar fick konkurrens av intresset för killar. Jag borde hållit kvar vid hästarna, kan jag säga idag, killar gör en sällan gott i den åldern. Men det är svårt att motivera att ha en häst som kostar 1450 kronor i månaden endast i uppstallnings- och foderavgifter om man inte tycker att det är skitkul och vill vara hos den 2-3 timmar per dag, minst. Dessutom trivdes hon inte i stallet, lerbruna hagar och uppstallning i spilta gjorde henne ganska tjurig, tror jag. Efter jag sålt henne så har jag inte haft något lika stort intresse igen, men jag har ju haft många mindre.

Musik till exempel, som ju inte heller är ett litet intresse precis. Just nu lyssnar jag på Ben Howard – Keep Your Head Up, riktigt mysig så här på natten när regnet slår mot rutan och man känner sig poetisk.

Jag kommer alltid ha en förkärlek för bruna hästar med konvex nos och stora öron, tack vara Älsa.

Puss & natt.

Annonser

Gammal ost vs. Action-Pau

Idag har jag verkligen försökt ta igen för drygt två veckor av total tränings absens. Först sprang jag i ca 30-40 minuter och blev nästan översprungen av en travare med sulky, fick världens häst-cravings. Efter lunch cyklade jag och mamma till min kusin på fika och sen cyklade vi tillbaka, nästan 4,5 mil blev det och på hemvägen, när cykeldatorn funkade, låg medelhastigheten på 24 km/h. Värsta bra dag alltså, jag känner mig nöjd med mig själv. Kanske kommer hullet jag lagt på mig de senaste två veckorna försvinna snart. Hade tänkt cykla lite imorn med och kanske springa igen på tisdag, sen blir det ju dock lite andra bullar.

Ungefär dessa bullar:

Lykke Li
Kings of Leon
Veronica Maggio
Oscar Linnros
M.I.A.
Deadmau5
Bob Hund
The Sounds
Teddybears
Looptroop Rockers
The Strokes
Säkert!
Bob Dylan
Miss Li

Plus eller minus några stycken.

Topp 5.

Den här snela hesten heter Mucho Macho Man.

När jag stod och diskade nyss så kom jag på en topp 5 egenskaper han med stort H borde ha. Det känns som jag postat det förut, men jag gör det igen bara för att jag vill och kanske för att listan ändrats lite.

  1. Intelligens, dumma människor i all ära, men intelligenta är liksom smartare.
  2. Humor, hur skulle han annars kunna förstå mig? Jag skulle få magsår av att vara tillsammans med en kille utan humor.
  3. Snällhet, det kanske låter en smula cheezy, men jag tycker om snälla människor, de gör mig glad, sen behöver han ju inte vara översnäll utan mer lagom.
  4. Ambition, han måste ju vilja ta sig någonstans i livet och om han nu är sådäringa intelligent så borde han väl utnyttja det.
  5. Jag tror att det är bra om han gillar att festa också, annars skulle vi ju knappt kunna ses på helgen.

Nu inser jag att det inte finns en enda punkt om sex. Varför gör det inte det? Har den punkten åkt ner ända till sjätte plats? Verkar ju extremt passande.

Natti natt! Puss

Sleep Alone

What’s with you fowks why aren’t you watching TV? Blä.. jag har tappat fokus. Kommit halvvägs på min uppsats och allt gick som på räls men nu sitter jag fast. Var tvungen att sova lite också, för jag blev sjukt trött bara. Helt olikt mig att vara sådär trött och på kvällen! Kanske håller på att bli sjuk? Nej jag blir inte sjuk. TV ska det handla om ja. Jag är kanske lite anti TV, har ju faktiskt ingen här i mitt hem och jag saknar det inte heller. Men jag har ju ändå haft mina perioder jag med, men jag antar att jag gillar att vara obunden, att följa en tv-serie är inte att vara obunden. LOL Nej men det blir liksom en grej till som tar tid och jag lägger all den tiden på att sitta här vid datorn istället, inte för att det är bättre men det är roligare tycker jag, aningen mindre passivt. Jag kan ju skriva en massa i bloggen liksom, om saker som händer, eller inte händer, fast mest hur jag känner, även om jag har slutat ta mina känslor riktigt på allvar. Jag tror känslorna har märkt det för dom är ganska passiva, förutom dom jag tycker om, som glädje. En dag kanske jag skriver en bok, memoarer, med en LOLcat på framsidan, eller ett marsvin.

Det ska bli skönt att åka till pappa i helgen, komma bort lite och göra något annat än att festa, inte för att det är tråkigt, men en helg off är alltid bra. Om man är hemma vet jag faktiskt inte vad man ska göra om man inte festar och inte jobbar på uplands, tragiskt men sant. Jag borde verkligen ta upp något gammalt intresse, typ ridning, men det är så jäkla dyrt. Har hört att det finns ett katthem i Uppsala, kanske ska söka upp det, för jag kan ju inte ha nåt djur här hemma. Eller börja spela brädspel som en riktig uplänning, synd bara att det är så tråkigt. Mejas nya album har kommit, nu vet ni det ni som har spotify premium. Fast nu kom jag ju på att jag ska ut med syrran på lördag, antingen i Mariestad eller Skövde, fast det lär ju bli en helt annan grej än här. I riktiga världen.. uhhhu.. läskigt.

Men nu är klockan två så nu måste jag försöka plugga lite. Vår bästa tid är nu…

In the Good Old Days

In the Good Old Days

Läget.

Jag kände att det var dags för en lägeskoll. 2009 har börjat bra. Jag är dock inte så produktiv som jag borde vara och lite väl snuvig och hostig. Saker jag borde gjort: Skrivit klart ett cv och mejlat/lämnat in på massor av ställen, slutstädat på uplands, vad som helst. Istället har jag tillbringat mer än halva de senaste dygnen i sängen, mestadels sovandes men vi såg The Curious Case of Benjamin Button också, den kan jag rekommendera, påminner lite om Big Fish. Och så har jag ju storstädat hemmet och mellandagsshoppat. Jag har kommit in i the never ending sleep igen, inte riktigt som sist men lite. Fast då var jag så trött för att jag åt dåligt men nu har jag kunnat dra ner maten till två mål på grund av att jag sover så mycket, är inte mer hungrig liksom. Om jag har tur lyckas jag få bort det där fettet som retsamt lagt sig runt magen under julen. Det känns lite som att jag pratat så mycket att jag inte har något att skriva här, men det egentliga anledningen är nog att det inte händer så mycket under mitt täcke, i alla fall inget som jag ska skriva här. Fast jag hade faktiskt en lite knasig dröm på förmiddagen idag, jag brukar ligga i sängen mellan 1-2 och cirka 14 och somnar väl efter 3. Jag drömde om ett jättestort stall men ridskolehästar, där jag tog lektioner. Det obehagliga var att det var lite dålig ordning och hästar stod huller om buller och det hände att de sparkade ihjäl varann och så fanns det en hög stora hundar som ibland attackerade och åt hästarna. De som hade stallet var inte riktiga hästmänniskor och dessutom hjärtlösa och brydde sig inte så mycket. Dessutom var det några hästar jag kände igen från Räffsnäs och Säters ridskola och de dog eller blev skadade. Usch. Undrar om jag drömmer sånt här för att jag just slutat rida? Blä.

Åh Briar!

Såg just på sändningarna från globen och det var ju fint att en svensk vann hoppningen. Men vad är väl ett guld i hoppning när man får se Briar i kür? Och vilken avslutning… suck.. det kom tom en liten tår. Och nu vill jag bara åka till gbg och se honom i påsk för sen är det ju försent. Hjälp vad jag är svag för den hästen.

Älsbeth.

I natt drömde jag om Älsbeth. Det var en ganska lång dröm och det kändes som om jag inte kom djupare än precis under vakentillståndet på hel natten. Jag drömde i varje fall att vi återförenades och hon var precis som förr, fast bättre. Och jag minns att jag tänkte att ”men då är hon inte död som jag antog, skönt att veta”, men nu vet jag inget ändå, eftersom det var en dröm. Om hon inte är död så är hon 21 år och antagligen ganska skruttig och tjurig. Jag minns att allt blev så bra i drömmen och att alla var glada och nöjda.

Mystery solved.

I dag pratade vi om vilka hästar som bytts ut på ridskolan. Det är några stycken: Prinsen, Kasparo och så Popeye förståss. Men jag fick veta att en av ridlärarna köpt honom och skulle tävla. Jag blev så glad, för det är verkligen det han borde få göra. Han är ju liksom världsbäst, ingen slö ridskolehäst. Skönt också att han inte är död.

RGB ftw!

Såg just finalen i laghoppningen i OS. Jag har blivit värsta OS-freaket (förlåt mamma) faktiskt. Och jag har fått med mig Lars-Johan, eller han älskar ju all sport men han har faktiskt kollat hoppning med mig i två dar nu och han säger att han tycker om det. Nu vill jag inte missa individuella finalen på torsdag. Rolf-Göran Begntsson känns ju rättså lovande och även Peter var ju bra i dag, fast RGB är ändå härligast att se. Och grattis till norge som kom trea. Jag hörde att en av hästarna som var med hade tävlat fyrspann tidigare, genast tänkte jag på Popeye förståss. Underbara Popeye.

För övrigt är jag inte alltför imponerad av min käre pojkvän. Känns som han gått tillbaka flera år i utvecklingen och det är ju hemskt synd, framförallt för känsliga lilla jag som mår fysiskt dåligt för minsta lilla fnurra, äkta som inbillad.

 

Popeye’s gone?

I går när jag kom till stallet gjorde jag den fasansfulla upptäckten att Popeye inte var där, hans box var tom och hans namnskyltar var borta. Jag vågade inte fråga var han var och på hemsidan står inget. Tänk om jag aldrig mer får se hästen som har mitt hjärta? Ofattbart.

Bye bye bay.

Åh vad jag är flitig på att skriva i bloggen. Men jag antar att jag inte har mycket att skriva om. Nu är jag hemma i dalarna och härjar. Eller motsatsen till härja kanske. Jag har solat, tagit sommarens första dopp och fållat en gardin. Jag har upptäckt att jag blivit gammal nog att uppskatta släktbesök. Jag har också tränat lite bilkörning och det känns riktigt fint. I dag åkte jag in till aubiose och köpte ett par snajsiga ridbyxor, tyvärr så var det dåligt med grönt vilket känns ytterst frustrerande.

Imorgon är det tre månader sen mittermins och det vill säga tre månader sen vi blev ihop. Tre härliga månader. Tre bra månader. Tre annorlunda, tre tveklösa, tre stabila, trygga. Tre månader. Det känns som en evighet, fast inte på ett dåligt sätt.

Jag har blivit så känslosam. Iband kan jag börja gråta av att bara tänka på något, höra en låt eller se nåt på tv. Jag antar det är hormoner och känner mig extremt kvinnlig. Om 1½ år är det kanske L-Js tur att sätta in p-stav. Fast det är ju jävligt drygt med regelbunden mens i och för sig.

Kontrollräkning sommar 2008

Antal syskon till föräldrar: 5
Antal kusiner: 14
Antal kusinbarn: ~24
Antal kusiner utan barn: 3

På måndag är jag åter i Uppsala med Mariahbesök. Nu ska jag sova i min princessäng. Puss

Popeye.

Surfade förbi akademistallets hemsida i trissdessen och upptäckte att min sötis fått nya bilder tagna på sig. Det behövdes.

 

popeye1

popeye2

Kapad.

Jag hade en konstig dröm i natt. Jag drömde om Popeye, min favorithäst, jag drömde att han blivit såld. Men precis när jag vaknade så tänkte jag att han kanske var död, det vore mycket tragiskt. Jag skulle nog gråta då, han är alldeles för bra för att dö. Jag fick också en känsla av att jag drömt om Gurka, det känns liksom som om jag nyligen träffat honom och hållit hans mjuka lurviga kropp i mina händer. Men det kan bero på att jag tittade på bilder av honom igår. Jag kan fortfarane inte sluta faschineras av hur ett litet djur kan påverka en så. Så att man fortfarande två år efter hans död kan frammana känslan av honom och nästan som om man pratade med honom, som om han talade tillbaka. Att man kan sana så att det nästan gör ont och att man fortfarande känner att han haft en väldigt stor betydelse, nästan som ett syskon, att man kommer minnas honom ända in i döden.