Blod, var och hallucinationer..

Jag har bihåleinflammation. Det gör att det rinner var ur min högra näsborre och allt snytande har gjort så att det ofta kommer blod ur den andra näsborren. Det går åt mycket papper, minst 3 urskogar om dan. Men annars känner jag mig ganska frisk, sen jag började med nässpray, jag har dock lyckats smitta älsk så han fick feber i natt. Och nu fick jag just ett sms där han skrev att han trodde att han hallucinerade. Hurray! Bad ass förkylning det här, måste ha smugit sig med från Spanien.

Killen på ica frågade hur jag mådde, lite som om vi var polare, visst att jag är stammis, men ändå, som svensk undrar man ju om personen verkligen är normalbegåvad. Jag blir så paff att mitt autosvar aktiveras och jag svarar helt utan att tänka, detta var andra gången det hände. Dagens i-lands problem I guess..

Grönt i all ära

Men blått kan ju också vara snyggt. Köpte en apsnygg blå topp idag, ett riktigt fynd skulle jag vilja säga, köpte även en kort svart kavaj som jag saknat länge. Och innan det så skrev jag omtenta vilket nog gick sådär, och efter det fikade jag med Sofia. Allt som allt en riktigt bra dag. Hurra för våren liksom.

Och så här ser jag ut i skrivande stund, med nya toppen och allt. Kände att det var dags för en uppdatering.

Phuss

A tribute to spring.

Jag vet jag borde inte sitta här, men jag måste bara posta min favorit-vår-låt! Som jag postat förut och som inte finns på sporify.

Och nu hittade jag orginalvideon och upptäckte att den var fullkomligt fullproppad med gravida, så den tänker jag inte posta. Usch och fy. Tänk på våren. TÄNK PÅ VÅREN! Nu är det vår!

Pauie goes partymode.

Fan, jag har inget att skriva. Mitt liv känns lite för skönt och bekymmersfritt för att skrivas om. Jag skulle dock behöva sova lite mer, men det är ju så mycket skoj man vill hinna med så sovtiden krymps ihop så mycket som möjligt. Det är faktiskt jättedåligt. Alla problem börjar i sömnen, typ.

Det börjar kännas lite som förra våren. Då var det också en massa skoj och alldeles för lite sömn. Fast den här våren är ändå liite bättre. Lite mer stabil liksom. Den bygger på genuina glädjeämnen istället för förvirrad vilsenhet och känslan av att försöka fly. Jag ser inte längre på mig själv utifrån, jag bara är. Och jag tycker så mycket om det. Och när jag tycker om och är nöjd så tycker jag om allt och alla hela tiden. Lycka.