The Pain of Aging

Det slog mig här om dagen att det nog faktiskt är oundvikligt att undvika kroppens åldersförändringar. Även om en tränar som aldrig förr. Det känns lite bittert för jag är en perfektionist och i och med att min kropp förändras så kommer jag kanske aldrig känna mig sådär snygg som jag gjorde förut. För jag har testat att gå ner i vikt bara, och det gjorde mig inte nöjd och nu tränar jag ju mer än någonsin, men sanning att säga så blir jag nog inte snygg av det heller. Vissa saker blir givetvis bättre, rumpan har blivit lite fastare, hållningen kanske lite bättre och jag håller vikten trots att jag äter ganska mycket av allt. Men den där wow-känslan verkar inte vilja infinna sig längre. Det känns lite tråkigt samtidigt som jag allt tydligare påminns om de egentliga fördelarna med träningen, vilka är att hålla kroppen frisk och stark. Efter ett två veckors uppehåll brukar jag ha stickande och skärande smärtor i ryggen och nu senast så överansträngde jag en axel och fick ont ända ut i fingrarna. Dessutom blir det ju svårare att sova och man blir förstoppad. Och jag är inte ens 30. Dessutom har jag nu fått diagnosen rosacea och mina ögonbryn har på något mystiskt sätt nästan försvunnit och måste nu mer målas dit.

Ibland är det svårt att inte känna avund till dem som begåvats med perfekta kroppar, hud och hår. Eller till dem som bara helt enkelt utgör en snygg helhet. Alltså dem som inte är pinnsmala utan snygga med kurvor, de som ser snygga ut i sin stil. Jag är varken smal eller tjock varken kurvig eller helt utan form. Mina största komplex är mina lår, som innehåller en massa muskler, men utan att se vältrande ut, och min framsida. Förhållandet mellan bröstens storlek i relation till midja, höfter och mage är för mig inte tillfredsställande. Jag vet inte hur jag skulle kunna göra det bättre utan operation heller för bantar man så blir ju brösten mindre och den där lilla kudden på magen försvinner ju aldrig oavsett hur bra magmuskler man har. Dessutom tror jag inte att det går att göra midjan proportionerligt smalare än resten av kroppen.

20131125-134410.jpgMen jag misströstar ej i oändlighet. Nej, som feminist måste en vara stolt över sin kropp oavsett. Jag har ju inte valt den här kroppen och det verkar ganska dumt att lägga ner oändligt mycket tid och pengar på att försöka förändra den när jag inte hade tänkt livnära mig som skönhetsdrottning eller fotomodell. Jag vill inte ens stå på en scen. Enda anledningen skulle vara att tillfredsställa mig själv när jag ser mig i spegeln och då är det nog enklare att jobba med insidan av huvudet så att en kan acceptera situationen som den är. Det finns ju uppenbarligen andra som tycker att jag duger, varför skulle deras uppfattning vara sämre än min? Jag kanske inte älskar min kropp, jag överlåter det till dem och är istället glad över att vara älskad.

Över och ut

We had joy we had fun.

Mirror, mirror on the wall..

Fantastiskt är det, vädret. Har suttit i solen massa och bara sugit åt mig. Tur att man ändå har nån färggnutta kvar sen Thailand så att man slipper blända folk. För övrigt är jag trött, helt astronomiskt trött, men om man jag har tur får jag mörkläggningsgardiner i födelsedagspresent på söndag, vi ska fira mig och brorsan hos mor då. Måste köpa något åt honom med. Det är mycket man ska köpa, tänkte klippa mig dessutom och ett par nya sandaler vore inte fel, nu när jag inte har en utstickande knöl på foten.

Lägeskoll, i övrigt: Humöret stabiliserat på en ganska lågt positiv nivå. Självkänslan är helt okej förutom att jag börjat ogilla min kropp, eller börjat och börjat. Men det finns en känsla av att glansdagarna är förbi, att jag blir gammal nu, ungdomligheten försvinner utan att man kan göra något åt det. Jag inbillar mig att jag har helt fel kroppsuppfattning, att jag är mycket fulare än jag tror. Det känns som det var bättre förr, det kanske det var också på sätt och vis.

Nu blir det kemi-plugg, för resultatet på duggan talar sitt tydliga språk och bekräftar alla farhågor om att jag inte har någon koll.

Bai.

Pappa betalar.

Idag är en sådan där dag när jag bara inte kan låta bli att älska mina vänner lite extra. Dom är verkligen helt fantastiska.

För övrigt är väl läget inte riktigt lika fantastiskt. Sitter och försöker vila bort bakfyllan och få fatt på lite energi. Tror det kommer sluta med koffein och ibumetin, men magen känns bättre nu i alla fall. Om en timme börjar balen. Jag har åtminstone duschat och beslutat mig för att försöka sätta upp håret på något sätt, så att jag slipper tvätta det. Funderar på att byta ut det chockrosa nagellacket, men jag orkar inte riktigt, tänker att det kanske passar ändå. Såg på facebook att en av mina förlovade barndomsvänner har gift sig, och bytt efternamn från Grönvold till Andersson. Smakfullt. Men jag önskar henne all lycka ändå, alla kan ju inte ha spejsiga efternamn som jag. Hon har i och för sig inte ändrat sitt facebook namn så hon kanske bara kallar sig fru Andersson på skoj. Jag måste förresten säga att jag är jävligt nöjd med gårdagens outfit, tycker att jag var riktigt snygg och dessutom matchade jag temat bra. Hoppas jag får till något lika bra nu.

Bai.

Den lilla svarta.

Den lilla svarta á la 2007.

Jag fick nyss veta att temat på klubbverksfesten på fredag är brat. Inte helt lätt tema om man skoja till det och fortfarande behålla sin värdighet. Fast vem bryr sig om värdighet? Jag vill ju bara vara snygg. Jag satte igång och testade lite kläder och det slog mig att min lilla svarta kanske vore nåt, man kan ju göra ganska mycket med en sån. Problemet var dock att de gånger jag provade den i höstas så satt den inte helt okej, jag har faktiskt tänkt någon gång att jag borde försöka gå ner i vikt så att den passade igen, du skulle jag vara nöjd. Och tro det eller ej men den satt perfekt. Så jag tänkte att jag testar den andra lilla klänningen jag har, som jag bara använt en gång, just för att den är så liten. Och den passade också! Så det får bli den, den är även lite mer ironisk. Jag förstår inte hur jag kunnat bli så smal. Visst har jag ätit mindre men jag har ju inte gjort så mycket heller. Har ju knappast blivit all den träningen jag hade tänkt mig. Men det är väl bara att le och vara glad när det går som man vill. Nu tänkte jag faktiskt gå och simma. Bai.

Resfeber.

Ja det är dags att komma igång nu. Simmade 40 längder idag och tiden var 10 minuter kortare än sist, det tycker jag är bra. Tyckte inte att det var så sjukt tråkigt heller. Imorn blir det gymmet och mage, rygg och armar. Känner mig sjukt motiverad, åtminstone om man jämför med resten av det senaste dryga året. Tur att jag har en hel vecka på mig att komma i form. Passande nog har jag även tappat matlusten så det ger ju ett plus i kanten.

I morgon blir det även landskap och det mycket intressanta 2Q-valet. Vet inte ens själv vem jag ska rösta på. Pest eller kolera? Grått eller brunt?

Men nu är det klubbverksmöte. Bai.

Itchy and Scratchy

Vaxar benen för första gången på waaay too long, håren är minst en meter långa. Hade uppsatstenta idag och det var mycket svårare än jag hade trott och tog massor av tid. Satt i 4½ timme och ändå kändes det bara halvdant. Är så dålig på att diskutera och argumentera, skulle verkligen behöva träna på det.

Sen tog jag och Tove en sväng på stan och jag köpte en röd klänning till söndag. Kände mig jättetjock, uppblåst och med världens fulaste rumpa, inte så kul med andra ord. Dessutom känns det som jag tappat all känsla för stil och det är som varm chokladpudding med senap. Jag känner mig helt oformlig, både till kropp och själ. Fast lite självförakt skadar i och för sig inte då och då, snarare tvärtom. Det är när man är missnöjd som man får någonting gjort.

Bai.

Good Morning Sunshine

Jag måste börja en diet, eller skaffa mig ångest, eller börja träna som en galning. För jag känner mig oattraktiv och det funkar inte för mig att var sån. Jag har hållit länge nu, utan träning på ett år, men nu är det kört. Jag måste typ må dåligt för att hålla vikten när jag inte tränar och nu mår jag uppenbarligen riktigt bra. Jag mår till och med så bra att jag tycker om att ha någon nära, hudnära liksom. Innan kändes det liksom jag hade ett osynligt revir runt mig, fick överträdas och som inte gick att ändra på, men jag insåg ganska nyss att det inte är så längre. Det är snarare tvärtom.

Men nu ska jag försöka sova.

Bai

Can’t Stop Now

The motion keeps my heart running

Åh vilken bra kväll det har varit! Jag känner mig lite kär i livet.

Det var lite segt först, men när alla var på plats så blev det mysigt och när vi kom ut så var det bara att följa musiken och röra sig som om man alltid varit menad att göra just det. Mitt potentiella hångel försvann dock i förtid, men jag fick sjukt fina komplimanger av andra, trots att jag känner mig en aning fet och sladdrig, så det gjorde inte så mycket. Träffade på Elin också, det var kul, hon är alltid lika glad och snäll, gör en glad liksom. Egentligen kanske jag är en aningen för glad, men det gör inget, glädje har väl aldrig skadat någon.

Nu ska jag sova och drömma ljuvliga drömmar, eller inte alls. 🙂

Sweet dreams.

More Matey

Jag känner mig så tjock! 😦 Jag har verkligen stoppat i mig onyttigheter på sistone och det har satt spår direkt! Måste skaffa en outfit till lördag och då vill man ju känna sig snygg inte fet. Buäää! Vet inte riktigt vad jag ska göra, för jag har sjukt dålig impulskontroll. Som igår till exempel, när jag var hungrig öppnade jag påsen med snacks istället för att ta en macka, för det kändes mer rätt(?). Sen åt vi ju pizza och då bara vräkte jag i mig min och hade gärna snyltat på nån annans också. Sen fortsatte vi till ica och då bara sprang jag till lösgodishyllan och köpte massa choklad och syrliga godisar, oturligt nog så har dom extra billigt lösgodis den här veckan för bara 4,90/hg, jag försökte dela med mig av det men åt ändå en massa själv. Sen blev det mer snacks hemma hos mig och Arash poppade massa popcorn och dessutom hade han chips och dip. Inte alls bra det där. Får verkligen ta tag i träningen nästa vecka, annars vet man aldrig var det slutar och jag ska ju till Thailand snart. Suck. Ibland tror jag nästan att det är för att jag mår så bra just nu, att jag mått bra så pass länge och är så nöjd med allt, nöjd med mig. Så att det bara måste bli knas någonstans? Nej jag vet inte. Kanske var det den vita veckans fel. Jag tror dock att det är bättre nu, åt bara normalmycket på ärtorna i dag och inget hetsande, bara en våffla här och en ärta där. Mmm.. jag hoppas på bättre tider imorgon.

Bai.

Beauty Sleep

Shit vad ful jag kommer vara imorn! Jag har nästan inte fått någon skönhetsömn alls den här och förra veckan. Och i natt blir ju inget undantag, senast 7 måste jag vara uppe och klockan har passerat 3 nu. Det börjar kännas i kroppen. Mina gamla rap-problem har kommit tillbaka precis som ryggontet, som var helt borta ett tag trots att jag satt massa i soffan. Nästa vecka måste jag sova så väldigt mycket, så jag åtminstone blir snygg till Inspektorskiftesbalen.

Gud Nait!

If You Got The Money

bal1

Det vore kul att ha en till balklänning. Jag menar jag har ju typ fyra baler plus doktorsinstallation på slottet den här terminen och bara tre klänningar, varav en svart och tråkig. Dagens I-landsproblem. Men det vore awsome om jag hittade en snygg grön klänning idag, för en rimlig peng. Jag känner att det vore lite slöseri att köpa en klänning i en annan färg för jag vill ändå bara ha dem i grönt och det finns ju så många nyanser att det aldrig kommer bli tråkigt. 🙂

Jag har kommit fram till att jag borde gå ner två kilo, då skulle jag känna igen mig själv igen, tror jag. Jag har inte känt igen mig själv på ett år. När jag sett i spegeln så har morjag bara sett något som uppenbarligen är jag men som inte känns som jag. Det är väldigt svårt att känna sig snygg om man inte vet vad för snyggt man ska leta efter, eller hur man ska klä sig, vilka kläder som passar en. Det låter kanske konstigt och det är det. Men om jag fortsätter träna och äta lite mindre så kommer det kanske bli bra. Önskar att jag kunde gå på gympa bara, det finns inget som är så bra som det. Men om ett tag när de fixat foten, då!

Encircle me,
I need to be taken down.

The Con – Tegan and Sara

Sex and Candy

Marcy Playground har kanske bara en bra låt och den finns inte på Spotify. Dåligt. Den bra låten heter Comin’ up from behind, men Sex and Candy är också ett bra låtnamn.

Men jag hittade en så sjukt intressant artikel just, om att kvinnor blir vackrare och vackrare och att vackra kvinnor föder fler döttrar! Helt galet ju, men det verkar vara en seriös artikel.

Grillade plättar och kattunge.

Överdosering av kött kan resultera i oanade äventyr och grillning av nya spännande ting såsom plättar. Jag ger rätten 3 marsvin av 5 möjliga. Och jag insåg just att marsvins-skalan blir helt fel i mat-sammanhang.

Jag råkade bli galet solbränd idag, trots att jag inte aktivt försökte bli brun alls, förutom om benen då. Men när jag skulle duscha så upptäckte jag mastiga, likbleka märken efter linnet. Men det måste ju betyda att mina grönblå-aktiga, håriga ben, ser lite bättre ut, eftersom jag faktiskt försökte sola dem. Men jag har fått någon sorts hudtorkningsattack så mitt skin bara faller av, så i övermorgon blir det peelingvantar på i duschen så sen får vi väl se hur det går med färgen. Vaxning i morgon också, man vill ju helst undvika sneda blickar och förvånade kommentarer. Men nu kanske man borde sova?

Vikten av utseende.

Har just fixat naglarna, svart fick det bli. Länge sen jag hade svart, det brukar hänga lite på humöret. Idag var vi i sthlm på nån sorts eu-kampanj som jag kanske borde satt mig lite bättre in i innan, kände mig en aningen malplacerad som enda bihang, medan de andra var aktiva i olika ungdomsförbund. Dessutom hade mådde jag lite illa och snökaoset i Uppsala hade plattat till mitt hår ganska så bra, eller underhåret blir lockigt as hell och överhåret blir platt och sprayen klibbar ihop sig, sminket hade jag torkat bort i två omgångar i form av svarta små prickar runt ögonen. Dumt nog hade jag tagit väldigt vardagsaktiga kläder och vinterkängor på grund av snön. Vinterkängorna är jättebra och sköna och passar bra att ha till uplands typ. Jag har försökt att minska min egocentriska fåfänga genom att se mig mindre i spegeln och istället tänka att allt är okej, men dagar som idag gör det mig bara mer osäker och senare kan jag upptäcka små saker som jag lätt hade kunnat fixa för att känna mig snyggare. Om jag kännt mig snyggare hade jag blivit säkrare, gladare och mer utåtriktad och haft roligare.

Jag ser mig inte som en extremt utseendefixerad person men en hel del av självförtroendet sitter där ändå. Antagligen en för stor del. Ibland kan jag släppa det, men oftast inte. Det finns också olika delar av det. Om jag känner mig tjock, till exempel, så lägger jag mer vikt på sminket för att dra uppmärksamheten till ansiktet, men känner jag mig smal så kan jag gå helt utan smink. Jag föredrar att känna mig smal för då kan jag liksom slappna av mer, vara mig själv. Det är lite knäppt tycker jag och jag upptäckte det ganska nyligen, men jag vet inte riktigt vad man ska göra åt det. På ett sätt är det väl bra att veta om det åtminstone.