A little box of love

Jag tycker om att komma hem och mötas av en Sumo som är så sugen på whiskas att han håller mig sällskap när jag går på toa och sen när han väl fått sin mat så börjar han ändå inte äta utan hoppar upp i mitt knä och gosar tills jag börjar krama honom för hårt, eller när jag bara behöver titta på honom för att han ska börja spinna. Det är kärlek.

Men annars så är det tentatentatenta! Är så jäkla trött på det här. När allt är klart och tentan är skriven så ska jag fan göra något galet. Jag måste, annars kommer jag bli knäpp. Känner mig redan tämligen otrevlig emellanåt. Det värsta med att ha det för bra är att man blir uttråkad. Måste lära mig att använda min energi till något kreativt. Som tur är åker vi ju till London snart, det blir kul. Funderar annars på att flytta ner till mammas tomma lägenhet medan hon är i Miami, med det blir ju lite meckigt med alla kläder, kattlådor och sånt.

Another Likely Story

Åh jag blev sugen på att börja göra alla mina rubriker till låtnamn, som förr i tiden. Då är det bra mig kuliga låtnamn.

Au Revoir Simone – Another Likely Story

För övrigt är jag grymt missnöjd med det mesta. Eller egentligen är det nog bara lusten som saknas. Har liksom inte lust med någonting, känner mig totalt omotiverad till typ allt som jag inte måste göra, och det jag måste känns också gruvligt tråkigt. Och på samma gång lider jag för att jag inte har något att göra. Kan komma och ruska liv i mig tack? Som tur är så finns det ändå dem som minns mig och som hör av sig. Så imorgon ska jag och träna och någon gång under helgen ska jag träffa Annie och hitta på nåt. Och annars ska jag bara sitta med min statistikbok och nöta uppgifter, på biblan. Längtar nästan dit, blev ju nästan bekant med folk inför förra tentan. Jag tror allt är bibliotekets fel för övrigt, vem blir inte tråkig av att sitta i en tyst sal utan att prata med någon 6-8 timmar om dagen, liksom? Just det.

Mer champagne, minimuffins och baconlindade dadlar i discoljus vill jag ha!

Modest Blasé

Det händer inte mycket här, om det inte vore för strålingsrisken så skulle jag nästan tycka att lönen var skälig. Men jag räknade ut att min lön för juli kommer bli rekord hög, rekord för de senaste åren och nästa månad kommer jag tjäna ännu mer! Känns sjukt bra. Även om, det sägs att, pengar inte kan köpa lycka så kan man bli rätt glad av att slippa oroa sig för hyror och elräkningar. För att inte tala om känslan då man shoppat sig något riktigt fint som nästan gör en till en bättre person. Det är nästan pinsamt hur bra jag mår av bra shopping och hur frustrerande dålig shopping kan vara, för att inte tala om hur jobbigt det är att inte ha något som man gillar att sätta på sig. Att känna sig ful är inte kul.

Jag har lovat mig själv att inte lägga mer patiens nu, jag tror det förstör ens humor, man blir alldeles stel och tråkig. Men det är svårt att låta bli för det finns verkligen ingenting att göra och det ringer max en gång i kvarten, kanske ännu mindre. Det är lätt att bli blasé med sådan brist på stimulans åtminstone modest blasé, som jag för övrigt kommit fram till ska bli mitt nya superhjälte-namn.

Som smör i solsken, på en macka, under en ost.

Skjutandet med värmepistolen utomhus verkar ha varit ett bra drag. Tycker allt jag ser lite brunare ut i hyn och att håret blivit lite blekare. Bryr mig inte så mycket om håret egentligen, men man blir ju alltid lite snyggare när man är brun. Och imorn har jag faktiskt varit här i en vecka. Det är galet. Var tog tiden vägen? Vad har jag gjort egentligen under de här dagarna?

sovit (i massor)
ätit (för mycket)
ätit macka med smör (minst x4, det är lite som en ny upplevelse)
cyklat (x2 typ)
sprungit (x1)
ätit sillunch(-sill)
varit full (x1)
dansat kring midsommarstång (x1)
målat vägg (x5)
skrapat färg av bordskiva(x2)
varit i ”stan” (x3)
bakat paj (x1)
pluggat (x1)
lagat mat (x2)
sminkat mig (x4)
kollat på film (x1)
skickat mms (x45)

Jag har fan inte gjort så mycket mer. Och nu har jag kommit till gränsen då det här börjar bli trist och jag längtar till något lite mer civiliserat. Jag tror till och med att jag börjat prata dalmål igen, fett deppig över det. Det har varit najs att vara ensam och inte ensam, men det är ju inte kul i oändlighet. Flyttade ju härifrån av en anledning. Som tur var har Pom inte gett upp mms:andet och underhåller mig med bilder från sitt liv i söder. Det är faktiskt inte så stor skillnad från sms:andet jag höll på med för ett par veckor sen, förutom innehållet i meddelandena. Men imorn ska det handlas på system och göras en tripp till storstan. Det är ju inte illa. Får dessutom träffa några kära vänner från Uppsala.  Hurray! Och så ska jag ju träna och klippa gräset. Så satsar på att inte sova till 11 imorn alltså.

KTHNXBAI

Dream a little dream of you.

Jag har tappat farten igen. Vet inte riktigt hur det är men allt känns alldeles tråkigt och jag orkar inte. Kanske beror det på allt gnäll som gnälls omkring mig, kanske beror det på vårtrötthet, kanske är det någon sorts frustration över allt som inte är klart. Jag vet inte vad jag ska göra riktigt, känns som jag inte passar in. Allt var ju nyss så bra och allt är fortfarande väldigt bra, om inte bättre. Men jag känner mig uttråkad och stressad på samma gång och hungrig och godissugen. Och jag tänker på honom ungefär varannan minut, inte på ett förälskat sätt utan mer planerande och kanske lite analyserande. Och jag vill bara träffa honom nu! Jag hatar att vänta, men jag ska göra det ändå, finns ju annat man kan göra så länge, plugga till exempel. Och internet-shoppa. Beställde nyss en jacka och en tröja. Behöver verkligen jackan, man kan ju inte gå runt som en inuit till midsommar liksom. Den var på rea dessutom, ännu bättre! Förstår inte var alla pengar tar vägen. När jag gjorde en excel-analys av min ekonomi för inte så länge sen så verkade det som jag hade jättemycket pengar. I verkligheten är det inte alls så. Och snart går mitt gymkort ut också och jag har inte råd med något nytt, inte just nu. Så jag får väl träna satan på f&s under påsklovet och sen börja barmarksträningen. Löpning och cykling. Och hoppas att mina magmuskler inte förtvinar.

Jag har en struts från Afrikat i fönstret.

Coverbanden tar över.

Bluezz Bastardzz 4 life!

Om ni inte har märkt det så har jag en anti-coverbandsvecka. Jag tycker det känns bra att ha ett tema, framförallt ett så seriöst tema som coverband.

För övrigt så kom jag fram till att jag börjar bli uttråkad. Och därmed har jag avklarat målet med det här året, att ha mer tråkigt! Jag tror att det kan vara bra med ett visst mått tråkighet, det känns som att man blir mer kreativ då. Det kan i och för sig vara för att om man har tid att ha tråkigt så har man tid att tänka ut saker man vill göra, vilket man ju inte hinner när man är fullbokad 24/7. Men det känns så ovant. Man är inte stressad och hemmet är välstädat och det mesta som ska fixas är fixat och man sitter inte och bloggar som någon sorts överslagshandling för att man inte kan bestämma sig för vilken av alla saker man ska börja med. Och man hinner känna efter en hel massa, antagligen på tok för mycket. Jag kände mig smått irriterad när jag gick till träningen, men nu känns allt bra. Överskottsenergi liksom, vilken lyx! Jag ska försöka använda den vist.

Men nu är det läggdags. Puss

Den lilla vita.

Ja ni kanske undrar, ni som inte är vän med mig på facebook, hur jag kan sitta här och blogga fast min dator är trasig? Så här är det nämligen, att jag gjorde en smart switch med min goda mor. Hon har nämligen en liten, vit dvärgdator, med mobiltbredband och samtliga nätverkskort intakta. Och min dator har ju ett trasigt nätverkskort, nämligen det som hör till den fasta uppkopplingen och jag har ju ingen router. Så därför har hon fått min dator till sitt mobila bredband och jag har fått hennes. Det är faktiskt inte så dumt, trots att datorn inte är mer än 12 tum, den är faktiskt mycket snabbare än min Uno och så otroligt tyst. Uno låter ju som han har mycket allvarlig astma, eller 3 kg damm i sin fläkt, vilket han troligtvis har, varför skulle han annars elda upp sitt eget nätverkskort liksom? Det är ju som att gnaga  av sig näsan, typ. Om man kan jämföra datorer med människor på det sättet.

Och för övrigt så har jag drabbats av en känsla av tristess! Helt galet, kan inte minnas när det hände senast, men jag har ganska dåligt minne för sådana saker så det säger inte så mycket. Men om jag inte minns fel så skrev jag att jag inte kunde minnas att jag haft tråkigt en enda gång under 2010 och att jag skulle försöka ha det under 2011. Nu har jag alltså lyckats och jag vet inte riktigt hur det gått till, jag tror att det är för att jag inte är trött, trots att jag gick upp tidigt och inte har druckit en termos kaffe, knappt en halv. Sen så är det ju ganska lugnt nu, jämfört med förra och förrförra veckan. Så vad ska vi göra åt det? Det är enkelt: Mer plugg, mer träning och mer av något annat som jag kanske vill göra. Det värsta med den min tristess är att den medför en olust till typ allt, så inte så konstigt att man har tråkigt, dessutom borde jag inte göra något annat än att plugga just nu. Så jag får väl göra det då.

Bai!