Tamarind.

Tamarind är en väldigt skum frukt. Den ser ut som bajs och innehåller 25% socker tydligen. Jag har också hört att den ska ha laxerande effekt. Jag åt tamarindsås på en indisk restaurang i Thailand, det smakade typ sött.

Idag är en seg dag. Det var segt att komma upp och plugget går segt som kola men det går i alla fall framåt. Leve det. 1½ dag avklarad 2½ to go.

Eller ”Byggare Bob i Söderhavet”

Dag 7, 21 december.

På måndagen chillade vi på beachen, jag låg och läste mest och gömde mig från solen i motsats till Säterkräftorna som ålade omkring på stranden och blev allt mer mörkröda. Vi haffade munk-madamen och köpte de godaste munkarna jag ätit tror jag. Kokos på utsidan och en härlig sylt gjord på ananas. Jag hörde förresten en teori om varför det heter just ananas på svenska. När ananasen först kom till Sverige, så hade den inga egna lådor utan kom i banan-lådor. För att enkelt skilja ananasen och bananerna åt så strök man helt enkel över ban, i bananas, och så blev det ananas. Jag vet inte om det är sant men det är ju ett lite knasigt namn, ananas.

Dag 8, 22 december.

Jag trodde att vi åkte till Thailand för att slippa fira jul, för att avbryta de uttjatade svenska traditionerna. Jag hade fel. Gamlingarna bestämde sig tidigt för att de måste läggas in sill och gurka och mamma hade släpat med sig pepparkaksdeg ända hemifrån. Deras största problem vid inläggningen blev att hitta kryddpeppar, som tydligen inte används i Thailand. Det slutade med att de fick fråga en bekant svensk som driver en svensk/thai-restaurang som heter Blue Mango, och hon hade några till övers, direktimporterade från Sverige. Så det blev inlagd sill och senapssill och en jansson.

Vi åkte även till Fossil stranden, där gamlingarna skojade om att det säkert skulle bli kvar. Det blev dom inte men det var väldigt trevligt att vara där och köpa äkta pärlarmband för en tia och halsband för 40-50 kronor. Jag ångrar nästan att jag inte köpte fler. Blev bara två halsband och tre armband, varav ett som jag gav mamma i julklapp. Bara för att man är utomlands betyder inte det att man inte behöver ge julklappar.

Dag 9, 23 december.

Dagen före julafton passade vi på att ta en tur till Nosey Park och rida lite på elefanter. Det var spännande och något jag aldrig tidigare provat. Blev först överförtjust, och någon speciell lycko-gen aktiverades, när jag upptäckte att elefanter luktar som hästar. Jag och mamma fick en söt liten dam på 42 år, som jag inte minns namnet på, och grabbarna fick en lite större karl på 49 vårar. Man fick verkligen hålla i sig i korgen när vi vandrade ut i skogen. Upp och ner och hit och dit gick det. Vi stannade för att ta kort och mata dem lite med ananas, muta dem att uppför, för de var en aning bångstyriga. När vi kom tillbaka fick vi se en jättestor gul spindel som satt övanför disken och mumsade i sig getingar. Och så fick vi ge elefanterna mer ananas, sen fick de gå och bada och vi köpte en tjusigt utskriven, turistig bild av oss taget under ritten. Jag vet inte varför vi köpte dem, för vi hade säkert bättre bilder själva, men det är svårt att inte slänga pengar omkring sig när man kan.

Lite senare började vi projektet Peperkakshus-bygge. Det visade sig vara svårare än väntat eftersom kvalitén på byggmaterialet inte var så bra som det stod på förpackningen, eller så var det vi som var kassa. När vi upptäckte att husdelarna inte villa hårdna fick vi slå våra klocka huvuden ihop för att hitta på något. Vi testade att lägga dem i rum med AC och vänta, men till sist fick vi limma fast dem på pappskivor, vilket visade sig inte heller var helt bra för sockerfogen smälte och taket började dela sig på mitten och glida av, som tur var kunde vi anställa en prydnadstomte till att hålla ställningarna. Vi hade även glömt att köpa smarties och kristyren var lite för seg. Men lika glada var vi för det men gladast var nog reven.

Eller ”I’m on a boat. Yeah!”

Dag 6, 20 december.

På söndagen hyrde vi min kusins segelbåt, inklusive hennes man, eftersom vi inte kan segla. Det vågade ganska mycket på vägen ut i den lilla gummibåten eller ”dinkyn” och jag sa på skoj ”Man skulle ju kunna bli sjösjuk redan på vägen ut”. Morbror var nämligen lite tveksam eftersom han har lätt för att bli sjösjuk och sjösjuketabletterna fanns ute på segelbåten. Men istället för att han skulle bli sjösjuk så tog det ca 2 minuter så satt jag där och mådde som en grön slemklump. Det höll i sig länge, vi tog oss ändå till Kho Phoda och vågorna blev än värre och äntligen fick mitt lidande ett slut i en plastpåse. Hela frukosten. Men sen chillade vi på standen, käkade lunch och snorklade, det var riktigt härligt och vackert i den lilla viken vi lagt till i. Några tyskar rökte på i buskarna och bouldrade på en klippa. Rätt vad det var så trampade jag på något, tog upp foten och två av tårna såg alldeles håriga ut. Jag hade trampat på en sjöborre! Taggarna var som tur var väldigt små och jag fick ut de flesta, men några blev kvar, fast de kändes knappt. Sen åkte vi igen, till Chicken island. Var där 99 också och jag måste säga att jag minns det som mycket häftigare då. Nu såg vi bara grå botten och några småfiskar, när vi snorklade. När vi åkte hem låg jag på rygg på däck, för det kändes bäst, som att ligga i en vagga typ.

När vi åkte höll vi nästan på att få med oss Pepsi som är helt galen i båtar och försökte simma med dinkyn. Hon blev dock för trött efter typ en halv kilometer så hon vände. Sen satt hon bara och tittade, utmattad. Kanske

lärde hon sig till nästa gång.

Eller ”Nu är det jul igen”.

Dag 5, 19 december.

Tuva, Sara och Jan-Olof

Tuva, Sara och Jan-Olof

Dagarna kröp iväg mot jul, men det var inget vi märkte av. Istället tog vi longtalibåten till vårt gamla bekanta Railey. Det var dit vi åkte första gången och andra gången, tror jag, där min kusin har sin klättrningsshop och min kusindotter växte upp. Det var förstås fler affärer nu och mycket dyrare. Jag funderade inte ens på att klättra, för lat, fet och otränad, hade ju inte med mina grejer heller. Istället hyrde vi kayak och paddlade över till Phra Nang Beach. Allt var sig ganska likt, lika fint. Badade och blev biten av sandloppor. Kikade in i Princess Cave på alla penis avbildningar. Vi funderade på att gå upp till lagunen som ligger bredvid, men vi var för lata för det med. Istället paddlade vi tillbaka och köpte fantastisk pannkaka men cocos-mjölk och banan. Sen var det skräddarens tur. Bredvid min kusins shop finns en skräddare som dom är lite bekanta med, han har en butik inne i Ao Nang också så vi beställde kläderna där och provade dem i Ao Nang. Efter många om och men så blev det en lång grön balklänning, en svart och en grön cocktail-klänning. Mamma beställde en knälång svart som såg ut som en kappa. Sen åkte vi hem.

Railey

Railey

Eller ”Masaaage?”

Dag 4, 18 december.

Fredagen blev en slapp dag på stranden. Vi blev introducerade för familjen på ”8:an”, som var ett av ca 15 hak utmed stranden där man kunde få massage, manikyr, pedikyr eller annan skönhetsbehandling. 8:an var lätt bäst, dom gav oss bananer, annanas och kaffe på stranden nedanför deras ställe, i gengäld gick vi alltid dit. Jag fixade alla naglar och sa att jag villa ha små blommor på, tyvärr var hon som gjorde mina naglar bättre på massage så dom fick göra om allt så det tog väldigt lång tid, men resultatet var mycket tillfredsställande.

Efter lunchen på The Last Café, längst bort på stranden, gick vi iväg på en lång bro, som över gick i trapp upp, bro och slutligen trapp ned, till en annan strand på andra sidan en klippa. Där låg ett hotell och allt var fantastiskt idylliskt. Vi badade lite och gick sen tillbaka för att se på aporna som höll till där bron/trappan började. De var verkligen inte blyga och det satt en tant och sålde bananer och nötter att mata dem med under ett paraply. När man inte gav dem något började dom morra, väldigt charmigt. En hoppade helt oväntat upp på min rygg och satt där en stund. Väldigt fascinerande. 

Eller ”Fisksåsen – A love story”

Dag 3, 17 december.

På onsdagen åkte vi en snabbis till shopping centret Lotus innan vi tog båten till Ao Nang. Där var planen att fynda märkesBH:ar, som jag gjorde när jag var 14, men jag fick tänka om. Blev bara en av något okänt märke. Alla de andra var antingen för tantiga eller så hade det helt galen push-up, alltså vi snackar kuddar stora som halva tennisbollar som inte gick att ta ur. Men jag hittade tre skitsnygga blusar för skojpriser, så jag var nöjd ändå.

14.30 avgick båten från en liten hamn utanför Phuket till Ao Nang. Det var väldigt mysigt med vind i håret och sol på kroppen och det fanns flera svenskar att prata men om man var lagd åt det hållet. Men sen kom ett riktigt regnväder så vi fick gå in, sen körde vi på grund eller något, lite oklart vad som hände, men vi kom loss i alla fall och kunde lägga till för avstigning. På stranden väntade morbror Jan-Olof, hans fru Barbro och min kusin Sara-Lisa, med bil som körde oss till deras hus i Ao Namao. Vi välkomnades av deras tre rondellhundar Britney, Pepsi och Cola, som hälsade på oss på sina egna personliga sätt. Den söta, fluffiga, blondinen Britney yrde omkring, skällde och lät ingen komma nära, tanten Pepsi sa inte mycket men viftade på bakdelen och lät den som ville klappa och fuxfärgade, ungtuppen Cola försökte hålla ställningarna som vakthund och skällde och bet folk i hasorna samtidigt som han viftade på svansen. Men de lugnade sig snabbt och blev keliga husdjur, alla utom Briteny som ville ha all uppmärksamhet men samtidigt var livrädd. Jag fick inkvartera mig i vardags/tv-rummet medan de andra hyrde in sig i en bungalow några meter bort. Jag måste säga att jag lätt fick bästa rummet, även om soffan jag sov i var en aning kort.

Lite senare åkte vi in till Krabi town och Lotus. Vi handlade en hel massa mat och lite öl och jag impulsshoppade en knallgrön levis’ klocka för 100 baht. Sen åkte vi hem och la oss vid 9.

Eller ”Jag åker till Thailand för att träffa lite göteborgare.”

Dag 2, 16 december.

En dag liksom bara försvann på grund av den långa resan och en tidsskillnad på 6 timmar. När vi vaknade i gryningen efter första natten så var jag tvungen att tänka efter lite för att räkna ut vilken dag det var. Det var onsdag. Efter att girigt ha vräkt i sig den så kalla de American Breakfast no. 1, bestående av ägg, två underliga, gulaktiga, små korvar, te, juice, yoghurt och två rostade, vita brödbitar med marmelad, så begav vi oss mot Patong Beach i en grön tuktuk. På vägen stannade vi till på ett ställe där vi chauffören försäkrade oss om att vi inte behövde köpa något, bara titta. Det slutade med att jag köpte en gråsvart sidensjal, mamma ett par svarta pärlörhängen och Sune en slips. Alla kände sig mycket nöjda och chauffören fick en stämpel på sitt kort.

Väl i Patong inhandlades raskt varsitt tacky turistbadlakan med olika motiv kopplade till Thailand, och sedan gick vi ner till playan. Jag hade till min stora förfäran upptäckt att jag glömt alla min solglasögon hemma så jag var tvungen att köpa ett par sådana också, ett par härligt överdimensionerade av märket Prada för 200 baht.

Efter några timmars solande i skuggan och en något hysterisk strandshopping från Christians håll, så begav vi oss åter mot hotellet, med samme chaufför och hans limegröna Tuktuk. Han undrade om vi inte ville stanna en gång till så att han fick sin sista stämpel och därmed kunde inkassera en bordsfläkt! Vi sa okej och blev tagna till något som kallades världens största juvelerarbutik, vilket jag tvivlar på var sant, men mycket smycken var det och det slutade med att jag inhandlade ett vitt pärlhalsband med guldspänne för 2200 baht. Sen åkte vi hem och klippte oss, vilket var lite spännande och resultatet var kanske inte helt tillfredsställande men ändå bättre än innan.

Min hud var något ovan vid solen och såklart missade jag ett par fläckar med solkrämen, med följande resultat.

Min hud var lite ovan och självklart missade jag ett par fläckar med solkrämen. Inte väldigt attraktivt.

Vi återvände till Patong och åt middag på en stimmig restaurant. Jag åt Pad Tai med kyckling i ostronsås, fantastiskt gott med lite lime och fisksås, som snabbt blev min nya förälskelse. Vi gick igenom staden och förfärades över alla vidriga västerlänningar som gick omkring med en thailändsk prostituerad i handen, oftast fula, feta gubbar med små söta flickor. Det blev för mycket så vi åkte hem och sov.

Thailandsresan a.k.a. Shopping deluxe

Dag 1. 14 december.

Blek och post-tenta.

Efter en helstressig hemtenta och slutpackning så satt vi slutligen, jag och mamma, på tågstationen i Uppsala. Det blåste isvindar utanför och det var 20 minuter kvar till avgång. Väl på arlanda sprang tiden iväg och trots att vi kom tidigt så hann jag knappt inhandla den obligatoriska mascaran och eyelinern. Ville köpa ett halsband, men mamma sa nej, vuxna ska alltid stressa så mycket, Sune är värst.

Planet tog oss till Frankfurt och europas största flygplats. Självklart fattades felaktiga beslut när jag sov så vi hamnade på fel gate och fick småspringa säker en kilometer för att hinna med vårt superplan till Singapore. Det var rysligt trångt och jag vet inte hur många passagerare, 10 stolar i varje rad och över 50 rader, fast sen var det ju en första klass också där passagerarna badade i utrymme. Både på Arlanda och i Frankfurt upplevde jag för första gång en anings nervositet vid starten, jag är annars helt flygorädd, vet inte vad det berodde på, kanske stressen från dagen som inte lagt sig. Vi landade i Singapore efter alldeles får lång tid och trasig sömn, det gick liksom inte att slappna av. Där fick vi nya biljetter och hoppade på nästa plan från bolaget Silk Air. Det var ett alldeles

Vyn från vår balkong i gryningen.

fantastiskt plan. Gott om plats, väldigt snygg personal, skaplig mat och lagom lång tid.

Efter lite prutning fick vi tag i en pickup som körde oss till hotellet som ingick i flygbiljetten i Phuket Town, Rome Place Hotel. Jag blev imponerad; sängen var relativt mjuk, inredningen var väldigt

snygg och det fanns varmvatten i duschen. Fantastiskt. Vi åt en middag för 10 spänn var på stället mitt emot, bestående av fried rice with chicken och sen tog vi en liten promenad. Men sen stupade jag i säng klockan nio och sov som en stock.

Packa

Jag undrar om det är för att jag tränade tre gånger förra veckan, för att jag festade fyra gånger eller för att jag sov dåligt eller någonting helt annat som gjort att jag är så här töntigt förkyld. Det är verkligen töntigt för att det kommer så opassande. Gasque igår, Thailand imorn och en massa som ska göras. Ligger efter med det mesta, men jag har åtminstone skrivit en packlista och packat det mesta. Men jag är i likhet med allt annat, väldigt omotiverad, har liksom inte fattat att vi ska åka om mindre än ett dygn.

Planer för nästa år:

  • Gå på trettondagsmiddag
  • Åka till Karlstad?
  • Marskalka på doktorspromotionen
  • Operera foten
  • Hänga på SLU och plugga
  • Träna

Ja som synes redan ett fullspäckat år. Och Karlstad, vad ska jag göra där? Jag vet inte ens om jag vill åka. Nej det visar sig. Nu funderar jag faktiskt på att lägga mig, de du! Jag gillar förresten min gamla blogg, jag skulle vilja ta tillbaka den, men blogg.se är verkligen dåligt. Go wordpress!

God natt

Five days to freedom.

Räknade just efter och insåg att det bara är 5 dagar kvar! Eller 5 dagar och en hemtenta om man ska vara noga. Jag har inte riktigt fattat det. Borde ha fixat svinspruta också men jag ringde till vårdcentralen och dom gjorde inte sånt tydligen, trots att internet sa att det. Då vart jag lite ställd och så kom jag av mig. Har fått pengar av pappa också så jag borde komma upp i ca 7000 i fickpeng, mamma har dock sagt att man ska ha 10000 eftersom vi ska shoppa som Carrie Bradshaw på crack. Jag hoppas att det blir bra det som vi syr upp. Blev ju inte jättelyckat förra gången. Men det blir säkert mycket bättre nu när vi har släkten där som kan saken.

Hemma bra men hemma bäst.

Ja då har man varit hemma då, hemma som i Säter. Det var trevligt och avslappnat, fast jag kände mig kanske lite asocial på julbordet. Det är otroligt mycket ungar i min släkt. På mammas sida har jag 7 kusiner och trots att 3 av dem inte var där så fanns ändå 9 barn på julbordet. En hade vett att sova nästan hela tiden, Sigge. Det är bara jag och min bror som inte har barn och på pappas sida, där vi också har 7 kusiner, har vi två kusiner till som inte har det. Känns skönt, jag är ju dessutom yngst av alla, så om jag råkar glömma att skaffa barn så märks det ändå inte. Kanske.

Har funderat på att börja planera nästa vecka. Har funderat på att träna varje dag, lite så där panikigt inför resan. Jag har bara två obligatoriska lektioner och endast en bok att läsa till nästa måndag, så jag borde ju ha tid med stuff. Det brukar dock inte funka med scheman längre, det är som att jag glömt hur dom funkar. Men jag ska nog försöka igen, nån gång måste jag ju komma på hur man gör.

Det är helt galet hur nära julen är. 18 dagar och om en vecka åker vi! Jag tror inte jag fattat det riktigt och när jag tänker på det så blir jag typ lite rädd och vill instinktivt stanna hemma, jag undrar var den känslan kommer ifrån? När jag var yngre var jag aldrig rädd för något, mer än människor då. Fast det ska bli skönt. Jag ville ju nyss inget hellre än att åka bort. Men det kanske inte är så längre? Jag kanske vill vara kvar för att livet kanske känns lite bättre? Hmmm.. Men det är nog lika bra att jag åker, det är i vilket fall för sent att ångra sig nu.

Bai.

Kitchen Nightmares

Idag, om 10 minuter, ska jag jobba i köket i svantes. Jag har aldrig gjort det förut så det ska bli spännande. Imran är huvudkök så jag är åtminstone garanterad en rolig kväll.

Jag lyckades för övrigt med att bara sova ca 8 timmar i natt, eller idag, la mig 6.30 och gick upp vid 15. Jag är så stolt över mig själv. Nu fattas det bara att vrida om dygnet. Men det är ju bara 1½ vecka kvar tills vi åker till Thailand där tiden är 6 timmar före, så det verkar ju lite slöseri med energi att börja ställa om nu. Dessutom brukar jag ju oftast misslyckas med mina försök.

Men nu måste jag rusa. Bai.

Use Sombody

Av någon anledning blev jag inte lika överförtjust i Kings of Leon som Chris och Dave. Men det är klart dom är bra.

Det är kanske inte så konstigt att jag bara vill sova tills vi åker till Thailand när man tycker att livet är så som jag skrev tidigare. Det finns liksom ingen mening med att vara vaken. Jag börjar verkligen förstå dem som knarkar. Om jag hade varit mer drogliberal så hade jag säkert testat och om jag hade mått dåligt på riktigt så hade jag skaffat mig antidepressiva, men jag mår inte dåligt, jag vill bara sova.

Kanske man skulle skaffa sig ett ligg? Hitta ett lämpligt offer, slå på charmen och släpa hem bytet. Fast det blir oftast så dåligt så det är inte värt det. Fast om man återanvänder ett gammalt ragg som man tyckte om, då är det ju inte grisen i säcken. Jag har väldigt svårt för att ta hem/gå hem med någon jag inte känner. I övrigt så är jag ganska kräsen men i övrigt öppen, har alltid varit.

Nu då, ska man lyckas ta sig till simhallen och simma några varv?

Fortsättning följer..

Segertåget

Jaha, det här gick ju bra. Var uppe, vaken och pigg vid 8.30. Sen bara nä men jag sover lite till och sen kom jag inte upp nåt mer. Epic fail.

I kväll ska jag jobba bar i svantes igen och så ska jag nog skriva upp mig på fredag, har ändå inga planer då och jag måste spara så mycket jag kan nu sista månaden. Det ser faktiskt rätt bra ut redan, lite beroende på hur mycket jag får av pappa, men jag tror inte det kan bli för mycket. Har väldigt stora planer för vad jag ska köpa. Mmm.. konsumtion..

Ambitions

Ibland när man inte har en radio kan det vara bra att ha en Sofia som tipsar en om bra musik, som Donkeyboy. Jag känner mig en smula frälst just nu för jag lyssnar på Ambitions.

Håller på att plöja mig igenom The Curious Incident of The Dog In The Night-time, har kommit lite mer än hälften. Kom att tänka på att läget börjar lika lite risky just nu. Spenderar mer tid ensam, blir irriterad på folk, känner mig mer obekväm än nyfiken med folk, söker mindre bekräftelse, bryr mig liksom mindre om allt. Att jag sover sjukt mycket är inte heller så bra och så är det ju höst. Måste styra om på något sätt, inte hamna i stupet. I och för sig blir jag ju räddad av en Thailandsresa den 14:e december, men det är ju mer än en månad kvar till dess. Sjukt tråkigt att Sofia åker till Spanien också, men det kanske får mig att söka andra kontakter? Jag tror jag ska börja med att sova lagom, fast det är sjukt svårt. Har inte lyckats hålla en bra dygnsrytm på över ett år. Sen måste jag komma iväg och träna, jag känner ju till och med ett visst sug, men inte fan kommer jag iväg för det.
Känns som jag blivit flera år äldre det senaste året, både själsligt och kroppsligt. Och det kroppsliga känns inte helt okej.

Så jag borde väl lägga mig nu antar jag för klockan är 1.05, men jag kan inte bestämma om jag ska äta något först, typ nudlar. Jag har bara ätit två gånger idag, men jag har ett otrevligt sår vid min ena visdomstand, så det känns som det är bättre ju mindre jag stoppar in där. Men samtidigt kanske jag borde äta för att bli pigg imorgon. Blä..

My Weakness

Jag känner mig en aning hopplös idag och jag hatar när folk inte svarar på sms. Hur svårt kan det va liksom? Även om man bara skriver bajs så kan man väl åtminstone svara? Blä. Jag är i alla fall inte bakis.

Fick resultat på förra tentan igår också, U. Jäkla bajs. Men det var 25% som hade fått u så jag är i alla fall inte ensam. Men jag har ingen lust att plugga till omtenta och nu när jag kollade upp datumet så är jag ju i Thailand då, så jag kan skjuta lite på det. Åh vad jag vill åka till Thailand nu. Bara försvinna. Fast egentligen är inte saker särskilt dåliga, det är bara jag som är dålig och leker för mycket. All play and no work. Nä det här var ju också deprimerande. Bai.

One way or the other..

Idag är det cruising på riktigt, de räknade med 1000-1500 bilar. Jag fick en uppmaning om att gå ner och dansa. ”Cause rock’n roll is here to stay” Men nej, jag är lite för tråkig, lite för nykter och lite för.. .. ja inte vet jag, feg kanske. Feg är nog det rätta ordet, det brukar ju vara det. Men jag har varit i skogen, vid en sjö, på en camping och hälsat på min morbror och hans fru som är hemma från Thailand för lite Sverige-semester i husvagnen. Vi fick tårta på tårta och däremellan åt vi smultron. Vi fick se bilder på deras hus i Thailand och min kusin och Tuva, hennes dotter. Men, jag glömde min kamera igen.

Jag känner mig alldeles rastlös, med det förflutna så här nära inpå. Och så mycket på en gång. Min mage är lite orolig också, det hjälper nog till. Kanske en kopp te vore bra?