Let’s chop some wood!

Åh idag var en riktigt måndagig måndag. Sov dåligt, så följdaktligen var jag trött, det var kallt och fuktigt så håret blev en enda mess när jag cyklade till skolan och väl där upptäckte jag att jag hade glömt min blyertspenna hemma. Förutom det så har ångesten legat där som en grå hinna över skrattet och glädjen. Men när jag skulle åka hem upptäckte jag att jag fått en paket-avisering från hm och dessutom hade jag stämt sushi-träff med Emanuel. Det var den fina rutiga skjortan som hade kommit! Hann precis byta om och fläta håret innan jag var tvungen att gå. Det blev ippai ippai, som förra gången, och riktigt gott var det! Kul att träffa Emanuel igen också, sist vi sågs var det 5 dec men snö och jag hoppade på kryckor. Allt känns lite bättre nu.

Dagens tips mot ångest och dåligt humör är sushi och rutiga skjortor, flätor är också bra, för att få in den rätta skogshuggarkänslan.

Just det, när vi satt och åt så ringde Texas, min efterträdande ärtvärd, och bjöd in mig till klubbverksfest-gamla-nya på onsdag, lite retro sådär, men det ska bli kul. Känns som det var i ett annat liv jag festade på Uplands.

Som ett långsamt maraton.

Jag och Chris kollade på Revenge of the Sith idag, det blir lite som ett långsamt Star wars-marathon, eftersom vi kollade på Attack of the Clones förra söndagen. Jag upptäckte att jag faktiskt inte sett den, men jag gillade den. Jag har fått en sorts craving för star wars, jag vill se alla! En gång till. Det är väl den lilla nörden i mig som kommit till liv igen. Jag tycker om den lilla nörden, det var den som tog mig in på uplands, trots att jag väl kanske inte klassas som en riktig nörd. Fast man måste ju inte vara nörd för att vara med där, men man måste ändå tycka om nördiga saker lite. Men nördigt är ju ganska hippt just nu så det passar ju utmärkt.

Ännu mer utmärkt passar det att jag blivit förkyld. Väldigt bra, som en äcklig kaviar-klick på toppen av moset. Men inget kan stoppa mig nu och imorgon ska Annie och Sara komma hit med tårta. Happitime! Innan dess ska jag äta sushi med Emanuel och PLUGGA. Jag är alldeles för kass. Men jag känner att jag fått lite jävlaranamma tillbaka, om det nu är bra, det brukar vara bra ett tag, innan det går överstyr och jag drabbas av ortorexi eller depression och panikångest, den här gången kanske det går bra. Jag tror förresten inte jag hade ortorexi, men det var ett begrepp jag sprang på som kändes bekant på en många punkter, åtminstone 2007.

Jag borde verkligen lägga mig nu, men jag känner mig liksom otillfredsställd. Så typiskt, men jag tror det blir bättre. Det blir bättre. God natt. Bless the bubble!

If You Got The Money.

Så skulle man kunna äta sushi varje dag. Fast det är ju det jag gör, nästan, fast jag inte har pengarna. Det finns alldeles för mycket mat i världen, åtminstone i min värld. Men jag börjar faktiskt märka av allt promenerande och lite gymmande. Jag vet dock inte säkert vad jag tycker om Jamie T, den här låten är ju bra, men mja, jag borde kanske uppdatera mig lite.

I kväll ska jag laga mat hos mamma, det ska bli najs, men återigen all denna mat!

Mr.Brightside.

Jag och Chris tog världens längsta promenad idag. Vi knallade ända bort till Hågaby och tillbaka och sen till dragons dehli, för ippai var stängt, för att köpa sushi. Åh vad hungriga vi var! Chris drack tom upp sin miso på vägen till uplands. Jag måste säga att jag är tillbaka i sushiträsket igen, precis som förr. Och nu har jag även börjat tycka om miso-soppa, hade lite svårt för den innan. Kanske borde återuppta kontakten med mina sushi-vänner. Eller sushi och glass-vänner. Det är underligt att båda mina sushi-vänner även är väldigt förtjusta i ben & jerrys, och då är det inte så som nästan alla är förtjusta, utan lite mer nördigt nästan. Som synd är har jag ju lite lite pengar, men jag ska klubbmästra ett bröllop på 100 pers den 8:e, så lite extra cash blir det ju ändå och sen kommer ju klubbverkslönen om vi lyckas bli klara med städningen någon gång.

För övrigt händer det massa stuff på uplands, som jag bara missar! Jag måste vara en dålig vän eftersom folk aldrig berättar saker för mig. Men nu vet jag ju i alla fall. Och jag känner mig fett med sugen på att hitta på saker, vilket jag inte alls har gjort det senaste halvåret eller så, sen jag slutade med seroxat. Nu sitter jag här på min slappa lördagskväll och söker jobb. Duktigt Pau! Jag börjar verkligen sakna att ha pengar, verkligen. Nu när jag liksom har energi att göra av med dem.

Sushi och glass i sthlm bokat på onsdag i vilket fall, med, låt oss kalla honom, Ben. Yummi.

Kbai from Jerry

I Hufvudstaden.

Ja jag kom fram till sist i alla fall. Sökte upp bror och mor högst upp på Åhlens, sen drog vi ut till djurgården och Thielska galleriet. Vägen dit kantades av hästar och dränktes i sol och det var blommor överallt och hundar och fåglar. Galleriet var superfint och jag har sällan sett så många verk av så kända konstnärer på så liten yta. Det var Carl Larsson, Zorn, Munch och en massa fler och tavlorna var imponerande.

När vi kom tllbaka till Uppsala åt jag och mamma sushi. Jag har definitivt en sushi period nu, kan inte få nog, vill bara äta och äta. Synd att det är så dyrt. Men min kollega och tillika sushivän Emanuel plingade på msn och sa att Plantagen behövde min kompetens snarast, så jag ska ringa dit imorn och prata med deras nya chef, den tredje på ca ett år.