Självförsvar ftw!

Det här veckan har varit riktigt tuff. Efter tentan i måndags känns det som jag varit igång konstant. Jobbade på uplands i köket både måndag och tisdag och på onsdagen var det jobb på växeln på uu, torsdag upplärning på Forsmark och idag uu igen. Jag blir så stressad av att gå upp aptidigt att jag vaknade varje timme natten till igår och trodde att klockan var 5 varje gång, jag var till och med på väg upp 3 gånger. Det är en av mina svagheter, att jag ibland är helt oförmögen att se vad klockan är, det kan hända på dagen också, speciellt med analoga ur. Blandar ihop 3, 6 och 9 åt höger och vänster, otroligt opraktiskt.

Men igår när jag kom hem så började jag äntligen bli riktigt trött, har på något konstigt sätt lykats hålla mig pigg utan varken mat eller kaffe, idag var första dagen jag hann äta frukost. Vi kollade på Amalie från Montmartre, jag vet inte varför jag inte sett den tidigare för den är väldigt mycket en sån sorts film som jag gillar, och den var ju supermysig. Jag ska försöka se mer fransk film. Sen fick jag plötsligt superont och hemska urinvägsbesvär, är det någon smärsta som är olidlig så är det just urinvägsinfektion, och ännu värre när man ska sova och är supertrött. Jag började nästan gråta, som tur var hade jag älsk som tröstade mig. Trodde jag skulle få genomlida ännu en natt med irriterande sömnstörningar, men plötsligt så kändes det bättre och sen gick det över och jag somnade som en stock. Ibland blir man bara så lycklig över att ha ett så bra immunförsvar.

En annan sak att bli glad för är att jag klarade båda omtentorna jag haft senaste veckorna, fick just besked. Så nu kan jag äntligen slappna av lite, har känt mig som på nålar, nu är det bara en tenta kvar från vårterminen, den värsta av dem alla i och för sig men jag har ju flow nu. Fint väder är det också. Lycka!!

Vad jag håller på med?

Ja bloggen är ju ganska död nowwadays om man säger så. För jag har umgåtts med flickvänner, pojkvännen, handlat julklappar, suttit i bilköer, varit på bal på slottet, jobbat och faktiskt varit i skolan en liten stund i alla fall. Idag har jag lovat Sumo att vi ska hänga och att jag ska plugga, måste även aktivera mitt bankkort, lämna tillbaka en surfplatta, som var nästan magiskt dyr, och beställa en ny, åt mamma. Städa måste jag göra också för Maria kommer imorgon och så hade jag tänkt tvätta och så har jag lovat Erika att vi ska träna så här kan jag verkligen inte sitta!

Tjohej!

Julhälsning från google:
Let it snow!

Anders Hallberg, Rector magnificus, mottar Uplandsmedaljen av landshövding Peter Egardt, på slottet i fredags.

Under molnen

Jag fick plötsligt en sådan skum känsla, den bara dök upp helt apropå utan förklaring. Kanske är jag bara trött eller så är det mensen eller så är det de nya hormonerna eller så är det något annat men det känns plötsligt som om jag är ensammast i världen. Bara sådär. Och jag vill bara sluta mig och vara ensam, återgå till status quo där allt är tryggt och jag har kontroll för det är bara jag där och sådant som jag vet hur man hanterar.

Jag anar att det är hormonerna, när jag satte i p-staven grät jag ju 100 gånger minst till Christian the lion. Fast jag kan inte minnas att jag känt något av mini-pe förut. Fast det var ju sjukt länge sedan jag började med dem, sisådär 11 år sedan. Och så är det ju mycket nu, skolan och alla nygamla människor och allt man borde göra och allt man måste göra och jaget man ska försöka bibehålla. Jag har redan börjat ana att jag ogillar människor över lag, länge sedan jag kände så också, men det kan verkligen vara mens-relaterat. Gahhh.. Det bästa är nog att gå och lägga sig och försöka sova sig glad. Små vågor av rädsla för att jag lurar mig själv har börjat svepa in också. Allt var ju så bra nyss?

Tack och god natt!

Den yttre vs. den inre resan

Åh vilken fantastisk dag det är idag! Det började med en viss svårighet att hitta rätt busstation, var lite rädd att jag skulle missa bussen, men jag hittade rätt i tid, trodde jag. Det var bara det att bussen inte var i tid, eller det kom ingen alls. Jag och de andra två som skulle till flygplatsen stod och försökte komma fram till flygbussarnas extremt sega kundtjänst. Till slut fick vi beskedet att det skulle komma en taxi alldeles strax. Det var då en timme kvar tills mitt plan skulle gå och vi hade väntat i ca en halvtimme. Vi väntade, ringde igen, samma besked, jag ringde Pom som kom direkt, men precis samtidigt kom också taxin, som jag trodde skulle gå direkt, det gjorde den inte. Satt i taxin och försökte hålla mig samman, sprang in på Sturup, slet ur hårspray och hudcreme ur väskan, sprang vidare, kom fram, bara för att se hur landgången drogs in. Två minuter tidigare och jag hade hunnit. Pang! Jag skrek rakt ut i frustration, kastade min väska i golvet, sprakade, kastade vad jag kunde få tag i som inte var min mobil, skrek och svor lite mer. Men det fanns inget att göra, förutom att ta reda på hur jag nu skulle ta mig hem. I skrivande stund har jag bokat en biljett med Malmö Aviation klockan 14.55 för 1144 kronor. Anledningen till att jag känner mig skapligt lugn och glad är för att när jag kollade bokningsbekräftelsen på mailen så hade jag även fått ett mail från min kemilärare med tentaresultat och jag hade klarat mig! Tror aldrig jag blivit så glad för ett tentaresultat i hela mitt liv.

Jag hoppas ju givetvis att flygbussarna kommer ersätta min flygbiljett eftersom de fukkade upp allt, jävlar vad jag ska stå på mig! Men 1144 känns inte som en lika stor katastrof nu när jag vet att jag kommer få csn. Annars hade det varit väldigt tråkigt. Och så självkänslan av att faktiskt ha klarat 7,5 poäng högskolekemi. Det är nästan så att man tror att man faktiskt kan nåt, att man inte är helt useless.

Så idag har jag inte bara åkt taxi och snart flyg utan också humör-berg-och-dal-bana, inte konstigt att man har lite ont i magen.

Ett par simfötter tack!

Idag är det helt otroligt dimmigt, hade nästan varit mer effektivt att använda simfötter istället för cykel när jag tog mig till bussen. Kom dessutom nästan försent. Var lite segt att komma igång idag, kanske inte så konstigt med tanke på att jag gick och la mig halv fem igår och upp klockan 5 idag, att försöka få in 16 timmars sömn däremellan är ju inte helt lätt. Men imorgon får jag sova ut, jag hoppas att det går.

Drömde konstiga drömmar om jobbet också, att jag var tvungen att logga in i något program som jag inte hittade och att man kunde komma in på sidor jag loggat in på tidigare, av misstag, bland annat min internetbank. Ingen mardröm kanske men lite smått stressande.

Ett enda virrvarr, det är vad det är.

Jag är lugn nu. Ha! Jag har gjort allt jag skulle och lite till. Har mailat jobbet och fått veta att det inte finns så mycket sommarjobb än, har fått två veckor i växeln. TVÅ veckor! Paaaaanik! Men ett ställe där jag jobbat hade inte skickat in sina tider än och så hade de kanske två veckor på ett ställe där jag aldrig jobbat och kanske två veckor till i växeln. Panik. Började stressa upp mig över plugget också, känner mig dum. Men jag satte mig in i labbrapporten vi skrev idag och igår och fixade ett par saker åtminstone. Sen av bara farten tog jag en dusch, satte upp håret, målade naglarna och satte på mig en klänning. Fast det är typ två timmar kvar till folket kommer.

Jag skulle förstås kunna lägga mig nu och vila, men jag är liksom inte för uppe i varv och jag måste dammsuga. Äta känns det inte som om jag någonsin behöver göra igen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vad gör man när man glömt vinöppnaren liksom?

Puss

Den som uppfann allergi ska dö.

Alltså förlåt om jag är lite lam i mina uppdateringar, men det är för att hela jag är som en seg, nysande klump. Jag orkar ingenting allra minst tänka, känna är väl inte heller något jag gör i överflöd. Bra trist, skulle behöva stressa lite, komma igång, få upp farten, sluta gnälla. Hih. På onsdag blir det film, undrar om det är då något kommer hända? Jag hoppas det, jag vill.

Yaaaaaaay! Jag lyckades låna om boken via  nätet så jag behöver inte åka ända till Ultuna och tillbaka, fy fan vad skönt! Nu måste jag bara hitta på ett sätt att skriva ut alla papper. Ska nog ringa mamma.

Puss

Va ere som hender?

Plötsligt så sitter man och känner att man inte har någonting att göra, man känner sig helt ostressad. Och genast blir det obehagligt, något måst ju vara fel. Vad ska jag göra? Tänk om jag kommer fastna i den här ostressigheten och aldrig stressar upp mig igen. Åh vad tråkigt det är. Varför händer det inget? Det måste hända nåt snart! Håller jag på att bli deprimerad? Hjälp!?

Det är uppenbarligen ohälsosamt med för mycket ledig tid. Det blir liksom för mycket, man vet inte vad man ska göra av den och så gör man ingenting istället. Typiskt obra, det är ju inte egentligen så att man har tid att göra inget. Alltid finns det nåt, borstning av katt eller vikning av trosor, betalning av räkningar eller molbråksberäkningar. Man kunde ju åtminstone ställa in ketchupen i kylen.

Coldplay – High Speed

When we were young.

Tuuuur. Statistiken ordnade till sig, så det var nog bara ett missförstånd.

Idag är det fredag. Var tog resten av veckan vägen? Jag vill inte att det ska vara helg för jag har inte hunnit längta efter den och då känns den inte lika skön, inte lika åtråvärd, lika speciell. Nu kanske det blir tvärtom att veckorna är det man vill ha och helgen blir en enda lång transportsträcka? Jag är förvånad över hur kul jag tycker att det är med kemi, det är ju inte för kemins skull jag läser det här jäkla programmet. Men jag tror att det kan vara för att stressen har släppt och att allt inte bara känns som tvång och press och förvirring. Och så matlusten, helt plötsligt känns det liksom kul att äta. Knasigt.

Träningen gick asbra idag, fast jag blev en kvart sen för att jag inte hittade nån parkeringsplats. Jag blir så jävla arg varje gång, att det ska vara så jävla svårt. Nä friskis i Ekeby är bra mycket bättre på nästan alla sätt och definitivt vad gäller parkering, men på fredagar har de inget intensiv-pass.

Första bilden som dyker upp när man googlar p-ring. Lol.

Och jag har insett att alla preventivmedel är helt jävla värdelösa. Hade nån idé om att p-ring kanske kunde vara ett alternativ, om man har nån sån där halvseriös relation, men det är ju lika illa som p-piller. Förbannade hormoner, jag vill inte ha hormoner, eller inga extra i alla fall. Inte efter att jag fått en helt annan, bättre, sexlust sen jag tog ut p-staven. Jag känner för att spy lite galla, inte för att jag är sur eller bitter utan bara trött tror jag. Det enda som verkar vettigt, om man inte vill ha hormoner och inte tycker att det funkar sådär lysande med kondom i längden, är spiral. Och då dyker det genast upp andra problem som riktigare mens och faktumet att man helst ska ha en stabil partner för att massa snuskiga bakterier gärna spankulerar upp på den där och in i livmodern och har fest, om man har otur. Det bästa vore kanske att sterilisera sig ändå. Jag uppfyller ju alla regler enligt steriliseringslagen ”Vem får sterilisera sig? Om man fyllt 25 år och är svensk medborgare eller bosatt i Sverige har man rätt att bli steriliserad om man vill det. Innan det görs ska man fylla i ett papper som visar att man har fått information om vad steriliseringen innebär.” Bra att man måste fylla i ett papper, det känns vuxet. Om man jämför proceduren man måste genomgå för att få byta kön. Fast sen var det ju det där med att vilja, jag är nog alldeles för feg för att göra något så definitivt. Men 25 är jag i alla fall.

God natt.

Disco 3000!

Ja, det är väl inte fest direkt, men stressen är på en härligt hög nivå. Jag känner mig mer motiverad än jag gjort på flera år. Det var nog 2008 jag kände mig sån här senast. Det känns bra, jag har väntat på det. Nu finns alla möjligheter till allt typ. 2008 lyckades jag ju få vg i både matte c och fysik a på komvux och så var jag jäkligt vältränad, inte varit det sen dess, jag åkte till Paris och så hade jag pojkvän ett tag. Sen bröt jag ihop och festade och sov hela hösten. Sen skaffade jag faktiskt en till pojkvän under samma år. Så nu är allt möjligt. Om man vill så kan man dra en parallell till min p-stav, som jag satte in i april och det var ungefär då det började gå utför och så har jag känt mig mer eller mindre vilsen fram tills nu, men det vill man inte, det kan ju vara en slump.

Stressa av eller dö.

Jag skulle behöva bli bättre på att stressa av. Just nu till exempel så hade det varit förnämligt ifall jag bara hade kunnat ta av mig kläderna krypa ner under täcket och somna. Men jag lovar att det inte kommer bli så för jag kommer ligga och vrida mig till halv två och sen kommer jag sova fem och en halv timme innan jag måste bända mig upp och dra till skolan. Men det kommer gå, allt kommer gå. Det ska ta mig fan gå! Jag har bestämt mig för att lyckas den här gången. Jag har gett upp många andra gånger men inte denna!

God natt och lycka till från en beslutsam Pau.

Om och om och om igen.

Blä för omtenta. Dagens visdom är att man ska klara tentan på första försöket. Inte för att jag misslyckades medvetet, men det kanske hade gått att lägga ner lite mer tid och att fråga lite mer. Fråga lite mer. Jag skulle vilja ha en privatlärare som kunde allt så jag slapp fråga någon annan.

Det är jävligt mycket gnäll just nu. Det beror på 1½ omtenta, en skidresa och en hemlig fest mitt i allt. Jag skulle också vilja klippa mig och färga håret innan den festen och träffa mina kompisar och så är det ju presentationerna av projekten som ska förberedas innan 11. Blä. Jag känner mig stressad hela tiden och jag gör alldeles för lite åt det för att jag är helt blockerad. Men nu är klipptid beställd i alla fall, fyra månader sedan sist så jag tycker jag har förtjänat en lite bättre klippning än den man får på hair & face sthlm, som är helt ok till det priset, men inte den bästa.

Nu ska jag göra något viktigt. Typ kolla youtube.

Dagens fångst.

Nåt som är värre än matångesten som gör att man inte kan äta är den andra ångesten som handlar om vad man ska äta. När man väl har fått tillbaks sin aptit och känner att man nog borde äta lite så vet man inte vad! Och hur man än trugar så finns det ingenting som känns tänkbart. Man tänker på allt som man komma på som är gott och frågar sig själv; vill jag ha det här? Men svaret blir nej. Vad man än kommer på så är det något som är fel, det kan vara för dyrt, för fett, för krångligt, ja vad som helst. Och när man väl ringat in något som faktiskt verkar lovande, för mig är det för stunden oftast pasta med ost- och skinksås, så känns det alldeles motbjudande. Och stressad är man såklart för man vill ju inte vandra omkring på ica som en osalig ande till 11, så till slut får man panik och köper leverpastej. Det var i alla fall dagens skörd, leverpastej för 9,90:- och väl hemma letade jag fram någons bortglömda vita bake-up -bröd i frysen. Resultatet? Ja jo jag är mätt, men det blev ingen riktig höjdare. Leverpastej är nog godast i små mängder och på knäckebröd. Men jag ångrar inget.

You Haven’t Told Me Anything

Åh, nu ska jag bara skriva 700 ord på engelska. Om.. ?

1. People receiving unemployment benefits should be required to do work in the public sector.

2. University students should be given grants, not loans, to finance their studies.

3. Sweden should leave the EU.

4. There is no place for a monarchy in a democratic country like Sweden.

Jaha? Det här är ju bara på låtsas. Det var roligare att diskutera privatisering av vården som vi fick göra på Tal-lektionen i tisdags. Men men jag måste ju skriva det här, nu. Men det får kanske bli nummer ett ändå, det enda jag någorlunda kan relatera till. Blä.. jag känner mig så stressad för jag har inte alls gjort vad jag borde. Och nu är jag rädd att misslyckas och då liksom krymper jag direkt. Blir mer tyst, mindre rolig, dålig. Jag blir säkert tjock och får dålig hållning också. Men min nya bolero, eller jacka är nog ett mer korrekt ord, is the shit! Den gör hela klänningen, som jag annars inte gillar alls, men nu är den helt okej. Ja, vad ska man säga mer? Det är varmt med studentmössa, men trevligt med ögon.

Alla som läser: Kom och ät ärtor och våfflor imorgon på Uplands! Basta!

Friday I’m In Love

Kan det vara fredag eftermiddag nu? Jag förstår inte hur 4 timmars sömn kan gå så snabbt, jag märkte inte ens att jag  somnat innan jag vaknade. Inte hann jag klart med uppgifterna heller, men jag ska göra dem nu. Har inhandlat mjölk, koffeintabletter, proviva, citron te och svartvinbärs te. Hade lite ont i halsen när jag vaknade och ont i benet fortfarande, så jag satte på mig stödstrumporna, känner mig lite som en tant, men det är sjukt skönt. Och för övrigt känner jag mig söt, det beror nog på att jag är blek fast med rosiga kinder eftersom jag just var ute. Men nu måste jag sätta igång.

Huvudet i Sanden

Åh, vad kass jag är! Har typ somnat av och till hela dagen för det var komplett omöjligt att få någon vettig sömn i natt eftersom jag som halva dagen. Dumma jag. Hur kan jag göra så här mot mig själv? Måste verkligen sitta halva natten nu. Men först ska jag leka lite med Sofia, bara lite.

Önskar att jag kunde vara vaken och prestera dygnet runt tills på fredag. Eller så kunde jag behöva starka sömnpiller så att jag kunde sova bra på natten och plugga bra på dagen. Inte en sådan här soppa, det vill jag inte ha. Usch usch.. hoppas det går vägen. En ny sak är att jag faktiskt känner mig stressad för en tenta, jag brukar inte alls lyckas vara i fas för sådant. Men nu när jag väl lyckas läsa så går det relativt bra. Alltid något.

In It For The Kill

Det känns lite bättre nu, som om tunneln vidgats lite och mina ögon inte längre är vitt uppspärrade och pulsen inte längre ligger på 250. Nån svininfluensa verkar jag inte heller ha fått trots ignorerandet av varningar från smitthärden själv. Men jag har ju världens bästa immunförsvar, typ. Otroligt skönt att bara kunna sitta och andas och känna att allt kommer ordna sig, bara man slappnar av och tar det lugnt.

Spänning.

Den senaste veckan har varit ganska hektisk. Jag har nästan inte haft någon egentid vilket får konsekvenser, dels här i bloggen, för det är när jag är ensam som jag tänker ut vad jag ska skriva. Och dels så märks det på mitt humör. Jag hade ett riktigt litet utbrott i fredags då jag råkade ha ner min ögonskugga i golvet så att den sprack och istället för att ta upp den och rädda vad som kunde så kastade jag den igen, så att det kom ögonskugga överallt ungefär en timme innan festen skulle börja och vi precis skulle gå iväg och äta. Dessutom har jag haft svårt att slappna av och sova och min mage har intagit någon sorts ballongfunktion. Jag hoppas nästa vecka blir bättre för jag vill helst inte bli ett monster.

Better and better.

CP-trött. Imorse vaknade jag på fel sida. Eller jag sov knappt så man kan nog knappt kalla det vakna. Men kvart i 5 steg jag ur sängen i alla fall. Helt omänskligt. Speciellt om man legat och kännt stressen viska en  örat hela natten. Tänkte ta bussen till jobbet men jag upptäckte att jag inte visste var busshållplatsen låg, det har ju gjort om halva stan och allt är uppoch ner med stationerna. Så jag fick gå till jobbet. 40 min tog det så det blev lite lagom morgon motion sådär, illskan hann gå över.
Vädret var sådär på förmiddagen men nu är det bokstavlig talat lysande. Men jag känner mig på gränsen. Frusit som en eskimå hela dagen och med jämna mellanrum flammar kinderna upp och blir röda och heta, höger öga hänger lite också. Men jag ska inte klaga för snart kommer min pusselbit hit. :o)