Spegel, spegel..

Något jag saknat länge är en helkroppsspegel. Jag har tekniskt sett två men den ena sitter för högt och den andra satt på en stol. Men inte längre! För Pau-Fix har varit i farten och fixat en krok så att den ena går att hänga på en garderobsdörr! Så nu kan jag se mig själv igen, på gott och ont, mest gott just nu tror jag. Men men nojorna kommer ju i jämna plågor. Skönt att veta hur man ser ut som helhet dock, har alltid varit noga med det, förutom dessa år utan spegel, kanske är det bara ett och ett halvt.

Kontroll, allt handlar om kontroll. Oavsett vad så ska jag åtminstone veta att jag ser bra ut. Som om det skulle hjälpa en i världen, där självsäkerhet är den bästa kryddan. Man ska vara framåt, social och tro på sig själv, då kommer man långt, om man inte är alldeles dum i huvudet förstås. Tyvärr kan det vara svårt att vara allt det där om inget av det kommer naturligt. Ibland får man nöja sig med att göra så gott man kan, vilket aldrig är tillräckligt såklart.

Nu ska jag göra något annat. Pöss

Den längsta dagen..

Idag har varit en lång dag. Vi började klockan 9 och sen har det varit full rulle och nyss kom jag hem, vid 22. Men det har varit roligt. Fast lite drygt att vara fast där ute så länge, imorn har vi ett hål på två timmar, då ska jag försöka fixa lite saker. Vi har en kille i klassen, men det hade lika gärna kunnat vara noll för han gör inte mycket väsen av sig och luktar lite konstigt. Och även om idag var en lång dag så riskerar morgondagen att bli ändå längre för då ska vi börja klockan 7, revelj och grötfrukost står på schemat och jag måste dit för jag måste anmäla mig till två sittningar, som jag inte ens vet om jag kommer kunna anmäla mig till för att mitt bankkort fortfarande inte kommit och jag därför har noll pengar, eller jag hade 24,50 nu ligger jag 35,50 minus för fika, burgare och öl.

Bilden är för övrigt ett år gammal, men jag känner igen mig, samma läppar, samma ansiktsform, samma ojämna näsa, ojämna ögonbryn och så skäggvårtan på sin plats. Skönt. Och för övrigt känner jag mig även nöjd med mitt eget fodral, eller vad man ska kalla det. Jag kom på att det fullfyller sina plikter och uppfyller de mesta förväntningarna jag har, jag känner inte att den begränsar mig, som jag gjorde för inte alls så länge sedan. Skillnaden kan vara så enkel att jag vet hur den ser ut nu, eftersom jag har två bra speglar. Jag kan inte vara nöjd eller tycka att den, kroppen, ser bra ut om jag inte vet exakt hur den ser ut. Jag vet inte om det är ett kontrollbehov men jag har upptäckt att det är så i alla fall, jag trodde att man skulle bli mer nöjd med sig själv om man såg mindre i spegeln, men så funkar det tydligen inte, det är lite som ett beroende, så djupt rotat att det inte går över ens på 1½ år.

Men nu måste jag försöka få lite skönhetssömn, för spegelns skull. Natt.