2012 – Mitt år i köttrymden

Jag har hört att man ska göra tocken där årskrönika. Och nu sitter jag på jobbet och det är rysligt lugnt så vad passar bättre än en liten tripp längs årets tidsaxel.

Jag minns inte riktigt vad som hände under våren, men man kanske kan göra en liten lista.

De fem bästa 2012:

  • Blev sambo, det var ju najs. Större lägehet, bättre mat, mer sällskap, bättre ekonomi.
  • Jag tror att allt som hänt gjort att jag känner mig mer vuxen och det känns bra, jag är liksom inte rädd för människor längre.
  • Vi var på två asbra semestrar, först London och sen Frankrike och Spanien, det var verkligen härligt.
  • Jag har haft mycket kul med mina vänner, även om tillfällena kanske är färre så är kvalitén desto bättre, har verkligen världens bästa vänner.
  • Träningen har verkligen gett resultat i år även om jag måste jobba en del på längskidåkningen, men jag har mycket motivation så det ska nog gå.

De fem sämsta 2012:

  • När vi var på semester så blev jag bestulen på min mobil och min väska kom försent. Det förstör verkligen sjukt mycket att folk ska hålla på och sno ens grejer.
  • Utbildning utbildning utbildning, den kommer ta livet av mig, som min mamma sa. Det blir liksom aldrig bättre.
  • Smärta jag börjar nästan tro att mormors fibro-gener går igen för jag har haft ont på en massa ställen, armen, ryggen, fingrarna, knäna, huvet och fan och hans moster.
  • Allergi, prickar i hansiktet, klåda på benen, irritation i ögonen. Ja nästa år har jag tom bestämt att jag ska göra ett allergitest. Jag som inte är allergisk mot nåt.
  • Bloggen, ja bloggandet börjar bli ute tror jag. Iaf så börjar nog jag tröttna. Förut var det som en ventil, men nu har jag riktiga människor i köttrymden att tala med. Men jag postar massor av bilder på Instagram och facebook och Sumo gör verkligen succé så följ mig där, @pauies, om du inte har nåt bättre för dig.

20121121-125906.jpg

20121005-143035.jpg

sep-9

sep-6

sep-10

Barcelona-7

Rockamadour-14

Rockamadour-32

Banyule sur mer (43 av 88)

Jag på min drygt-22-årsdag

dinner8

dinner7

IMG_20120630_221732

20121227-155317.jpg

20121227-155346.jpg

20121227-155407.jpg

20121227-155756.jpg

20121227-155839.jpg

20121227-155850.jpg

20121227-155908.jpg

20121227-160034.jpg

Annonser

Den eviga oturen

Bahhh.. Jag trodde ju att mitt liv skulle vara annorlunda nu, bättre liksom, att jag inte skulle hamna i fler cp-vidrigt, dryga, problemföljetonger. Så var det icke. Min semester, som på något vis ändå kändes helt fantastiskt, är nästan som ett skämt, och det har bara blivit roligare och roligare sen jag kom hem.

Det började redan på planet med en rad hysteriska nysningar, bara var nåt tillfälligt tänkte jag. Dagen efter spenderades sängliggande med feber och min UVI från midsommar, som tydligen tyckte att den första antibotik-kuren var en cakewalk, men att det var en ok deal att ta det lite chill under Peace & Love för att blossa upp och orsaka blod i urinen lagom till semestern. Dessutom hade min ena visdomstand orsakat en liten inflammation, som orsakade desto mer värk i mun och hals. På ett sätt var det kanske lika bra att ligga hemma i sängen, för mitt bagage hade tagit en avstickare till  München och kom inte fram förrän till kvällsmaten dagen efter. Som tur var fanns ca 7 läkare med i sällskapet varav en infektionsspecialist, ännu mer tur var att hon hade antibiotika med sig som jag kunde få. Jag blev långsamt bättre och kunde njuta en hel del av dagarna där innan vi drog vidare till den fantastiska staden Rocamadour, där inget dåligt hände och det mesta var positiva överraskningar. Vi upptäckte dock på vägen att vi hade råkat få med oss rumsnyckeln då vi åkte från hotellet i Banyule sur mer, så den fick vi lämna på vägen till spanska solkusten, en liten omväg på ca 2 timmar. Lloret de mar bjöd inte på så mycket hemskheter heller, förutom en million ungdomar på semester, vilket ju kan upplevas ganska skrämmande för någon som närmar sin 30, därefter kom vi till Barcelona. Där möttes vi av beskedet att vårt hotell gått sönder och att vi hade fått ett rum på ett annat hotell. Under en kort stund lyste lyckan över oss över att det var ett 4-stjärning lyxhotell, men efter mindre än ett dygn vände det och medan vi åt vår frukost på starbucks så kom två små pojkar och stal min mobil.

Nu när jag är hemma igen säger försäkringsbolaget att jag inte får något för bagage, försäkringen genom mastercard ersätter bara utlägg jag haft och som jag har kvitto på. Angående mobilen har jag inte fått nåt svar än, så ett visst hopp finns kvar. Och annars sitter jag på jobbet med karateförkylning och i söndags blev jag matförgiftad för första gången nånsin, tror jag. Har i alla fall aldrig mått så dåligt med magkramper, feber och diarre och det är först idag, onsdag, som jag mår helt bra.

Sen att den svenska sommaren visar sin sämsta sida gör en ju inte lyckligare. Men nu har jag gnällt av mig så nu ska jag vara glad och se framåt ska ju faktiskt flytta om 3½ vecka och det tror jag kommer bli sjukt bra.

Adios!