2012 – Mitt år i köttrymden

Jag har hört att man ska göra tocken där årskrönika. Och nu sitter jag på jobbet och det är rysligt lugnt så vad passar bättre än en liten tripp längs årets tidsaxel.

Jag minns inte riktigt vad som hände under våren, men man kanske kan göra en liten lista.

De fem bästa 2012:

• Blev sambo, det var ju najs. Större lägehet, bättre mat, mer sällskap, bättre ekonomi.
• Jag tror att allt som hänt gjort att jag känner mig mer vuxen och det känns bra, jag är liksom inte rädd för människor längre.
• Vi var på två asbra semestrar, först London och sen Frankrike och Spanien, det var verkligen härligt.
• Jag har haft mycket kul med mina vänner, även om tillfällena kanske är färre så är kvalitén desto bättre, har verkligen världens bästa vänner.
• Träningen har verkligen gett resultat i år även om jag måste jobba en del på längskidåkningen, men jag har mycket motivation så det ska nog gå.

De fem sämsta 2012:

• När vi var på semester så blev jag bestulen på min mobil och min väska kom försent. Det förstör verkligen sjukt mycket att folk ska hålla på och sno ens grejer.
• Utbildning utbildning utbildning, den kommer ta livet av mig, som min mamma sa. Det blir liksom aldrig bättre.
• Smärta jag börjar nästan tro att mormors fibro-gener går igen för jag har haft ont på en massa ställen, armen, ryggen, fingrarna, knäna, huvet och fan och hans moster.
• Allergi, prickar i hansiktet, klåda på benen, irritation i ögonen. Ja nästa år har jag tom bestämt att jag ska göra ett allergitest. Jag som inte är allergisk mot nåt.
• Bloggen, ja bloggandet börjar bli ute tror jag. Iaf så börjar nog jag tröttna. Förut var det som en ventil, men nu har jag riktiga människor i köttrymden att tala med. Men jag postar massor av bilder på Instagram och facebook och Sumo gör verkligen succé så följ mig där, @pauies, om du inte har nåt bättre för dig.

Forever ago..

Att flytta har alltid varit påfestande för mig, inte så mycket på grund av jobbet med själva flytten som den psykiska acklimatiseringen. Ibland är det svårare och ibland är det lättare. Jag minns när jag flyttade in i min första studentkorridor, som en illegal inneboende i min brors rum på 9 m². I början fick jag liksom tvinga mig själv för att våga gå ut ur rummet och vistas i de allmänna utrymmena, som tur var gick det bra och jag hade en suverän tid där till slut, mycket bättre än i nån annan korridor.

Mina senaste två boenden är som två kontraster till varandra, jag skulle överdriva om jag sa att jag tänkte tillbaka på min förra lägenhet mer än 3 gånger i veckan, det är nästan som att jag aldrig skulle ha bott där. Här känner jag mig tillskillnad från där hemma efter bara en månad, det är som om jag alltid skulle ha bott här (förutom att jag alltid går till fel port när jag kommer från konsum). Trots att den förra lägenheten var min och jag kunde göra vad jag ville med den och den låg i rätt kvarter bredvid rätt ica och så vidare.

Man kan anta att jag är en social människa som inte trivs så bra med att bo själv. Fast jag verkligen trodde att jag gjorde det, jag trodde att jag hade det perfekta livet, ensam med min katt. Nu känner jag bara att sambo livet är fantastiskt skönt och ekonomiskt. För pengar spelar faktiskt en del roll, har man inga pengar så kan man ju inte göra någonting med sin lägenhet i alla fall.

Fantastiska korridorliv!

Mitt i allt..

Förutom att jag håller på att sälja min lägenhet och har en omtenta imorgon, så har vi också lagt ett bud på en annan lägenhet. Och än så länge så har inget högre bud inkommit. Det är som små nålar! Dels ångesten över att lämna detta, min fina lägenhet med det perfekta läget och dessutom livet med bara Sumo och jag där jag kan bestämma allt, och dels att veta om det är rätt, den här nya lägenheten och att bli sambo. Allt handlar ju om känsla, eller mycket i alla fall. Men när jag ser på bilderna så känner jag mig liksom lugn, den är nästan perfekt. Och när jag är med Erik så märker jag ju hur bra allt flyter på, hur lika vi är, hur vi kompletterar varandra och hur det inte vara är den ena som anpassar sig.

Och så var det ju det där med tentan också, men nu verkar jag kunna det hyfsat, i alla fall bättre än innan.

God natt.

Rotlösheten

Nu är det verkligen på gång. Flytten, sambolivet, investeringen, steget, vuxenlivet. Var hemma hos Eriks föräldrar igår och tittade på lägenheter på nätet, diskuterade lån och finansiering. Ska på fyra visningar imorgon och nån på tisdag och en på torsdag. Tyvärr så råkade vi missa vår drömlägenhet, men det kommer säkert fler.

Känns en aningen overkligt för allt har gått så fort. Och att köpa lägenhet är ju ganska stort, lite mer att ta ansvar för än om man hyr. Men det är ju mycket roligare att ha något eget som man kan göra vad man vill med. Dessutom är det bra att komma in på marknaden, där jag i och för sig redan är men inte Erik. Jag tycker att det känns otroligt bra att flytta ihop i vilket fall, det blir en helt ny nivå.

Hur gör man?

Läste just att ett av mina ex ska bli sambo. Han är två år yngre än jag och jag var hans första riktiga flickvän, det här är hans andra. Jag tänkte att det hade kunnat vara jag. Tänk om.. Men jag släppte taget förmodligen för det bättre, för att bli dumpad om och om igen. Han dumpade mig i och för sig tre gånger, men jag dumpade honom en också, enda gången det hänt. Jag undrar hur man gör för att hålla någon kvar?  Jag trodde verkligen på mig och Lars-Johan, men det sabbade han ju ganska så bra, eller han sabbade inget. Jag skulle säkert ge det en chans till om jag fick, men det får jag inte, det får jag aldrig, utom de där tre gångerna med Anders J. Och allt jag vill är ju att ha det bra och trevligt och fint och sova sked och i all oändighet. Men nej. Jag räcker inte till, eller jag väljer fel eller gud vet vad. Bajs.