Och så lite kaos.

Jaha, nyss var jag på überbra humör och sen bara pang så hamnade jag i andra änden. Nu vet jag inte vad jag är eller vad jag ska göra. Gå och lägga mig i det där hålet kanske. Mörkt och kallt och ingen uppsvälld mage som får en att känna sig extra tjock. Jag vill stänga av alla känslor som sköljer över mig i vågor, allt har varit så känslolöst enkelt så länge nu. Jag undrar om det är pillren, så jävla irriterande i så fall, så störigt att det ska behöva vara så bara för att man är kvinna. Jag ska sluta vara kvinna, operera ut hela jävla livmodern, äggstockarna och allt skit. Fast då tappar man väl sexlusten, nåt jävulskap ska det ju alltid vara.

Förresten så sägs ju mensvärk och pms bli bättre med åren, men jag har faktiskt upplevt precis motsatsen. Kan väl i och för sig ha att göra med att jag käkade minipiller och hade p-stav hela tiden och inte hade nån riktig mens från jag var 15 till början av januari i år. Kanske är det därför som jag hade mens var tredje vecka nyss, efter jag tagit ut p-staven, för att jag hade en massa ägg som lagrats upp, som egentligen skulle ha kommit ut, minipiller kan ju göra så att ägglossningen uteblir. Jag läste förresten nu att minipiller kan ge tätare mens, så har det aldrig varit för mig, kunde ha uppehåll på 6 månader när jag var i tonåren. Det var najs, inga biverkningar hade jag heller, vad jag vet. Men man vet ju aldrig. Det kanske är minipillrens fel att jag varit deprimerad typ fyra gånger i mitt blott 26-åriga liv? Fast åh andra sidan har jag varit gravid 0 gånger så det kanske är värt det? Barn är ju ganska äckliga och jobbiga och så vidare.

Livet vs. döden? Frågan är om det är värt att dö i förtid. Men det kan man ju aldrig veta så det är väl bäst att leva på tills man bestämt sig. Döden är ju svår att få ogjord.

Peace out.

Under molnen

Jag fick plötsligt en sådan skum känsla, den bara dök upp helt apropå utan förklaring. Kanske är jag bara trött eller så är det mensen eller så är det de nya hormonerna eller så är det något annat men det känns plötsligt som om jag är ensammast i världen. Bara sådär. Och jag vill bara sluta mig och vara ensam, återgå till status quo där allt är tryggt och jag har kontroll för det är bara jag där och sådant som jag vet hur man hanterar.

Jag anar att det är hormonerna, när jag satte i p-staven grät jag ju 100 gånger minst till Christian the lion. Fast jag kan inte minnas att jag känt något av mini-pe förut. Fast det var ju sjukt länge sedan jag började med dem, sisådär 11 år sedan. Och så är det ju mycket nu, skolan och alla nygamla människor och allt man borde göra och allt man måste göra och jaget man ska försöka bibehålla. Jag har redan börjat ana att jag ogillar människor över lag, länge sedan jag kände så också, men det kan verkligen vara mens-relaterat. Gahhh.. Det bästa är nog att gå och lägga sig och försöka sova sig glad. Små vågor av rädsla för att jag lurar mig själv har börjat svepa in också. Allt var ju så bra nyss?

Tack och god natt!

Lilla landet lagom.

Idag har jag skaffat mini-piller, det var inte så svårt. Men det tar emot lite. För jag skulle ju inte? Stoppa i mig massa konstigheter som man inte vet alls vad det leder till i slutändan. Vi var ju överens, jag och mig själv och några till. Men fakta kvarstår: Jag vill inte bli gravid, jag vill inte ha mens var tredje vecka och jag vill inte ha ökad blödning (som man kan få av spiral). Vad jag vet så fick jag inte heller några otrevliga biverkningar sist jag åt mini-pe, det enda jag märkte var att mensen blev väldigt gles och det är inget jag gråter över direkt.
Summa summarum:
au naturelle/spiral v.s. hormoner
mens/mer mens v.s. mindre mens
barn/inget barn men ökad risk för bakterieinfektioner v.s. inget barn =
1 – 2 → mini-piller.

Sen frågar sig kanske en del, som inte känner mig privat, vem han är, för det är ju inte som att jag gör det här på pin kiv. Den som lever får se.

Puss

Salmonella. Your new weight-loss program.

I kväll var vi hos Sofia och grillade och pratade om bantningsmetoder, vi kom fram till tre som verkade effektiva.

  1. Salmonella, man behöver bara sitta på toan ett tag så sköter sig resten själv. Nackdelar kan bland andra vara om du vill avbryta när du vill, det blir svårt. Å andra sidan kan du äta vad som helst utan att bli tjock!
  2. Bandmask, kanske inte ger riktigt lika snabb viktnedgång som salmonellan men du behöver verkligen inte anstränga dig för att tappa i vikt! Dessutom är det inget problem att inte ha en toalett nära till hands.
  3. AW, Amy Winehouse-dieten, risken är att du dör vid 27 men det är ju ganska ballt det med, men kanske inget för den som inte gillar tatueringar eller saknar musikalisk talang.

Det var väldigt trevligt, men nu är jag trött som ett as trots att klockan bara är 11. Verkar som jag fått mens också, fast den inte skulle börja fören på måndag! Jäkla skit. Ska nog försöka skaffa mig minipiller snart ändå. Man tror att man vänjer sig, men det blir fan aldrig kul, det är alltid jobbigt på något (eller många) sätt, så varför utsätta sig för det om man kan slippa? Det gäller bara att sluta tänka på vad de där medlen gör med ens kropp och med miljön. Men egentligen så förgiftar jag ju mig själv minst två gånger i veckan genom att hälla i mig alkohol som säkert är 20 gånger farligare. Hur ursäktar jag det liksom? Nej just det.

Men nu ska jag och min kattprins gå och sova. Natti natt!

AW - It's super effective!

PS. Kom på en till diet nu: Zimbabwe-metoden.

Cashar in eller säljer min själ

Fick brev om att jag fått löneförhöjning. Minns inte exakt vad jag hade innan men nu har jag i alla fall 104,14 kronor i timmen. Det kunde varit värre, men det kunde också varit bättre. Och nu när jag tagit reda på att bussen till kärnkraftverket som jag ska jobba på i ca 3 veckor, går 05.40 varje morgon så känns det inte ljuvligt. Jag får visserligen chansen att skaffa mig cancern och alltid önskat mig och så får jag ersättning för 3 timmars resa om dagen, men jag vet inte hur mycket det är och bussen än inte jättebillig direkt. Känns som jag borde gå och lägga mig om sådär en timme också. Omställning var ordet, gick upp halv elva idag. Till råga på allt så har mina favorit dagar i månader börjat också. Trodde jag skulle gå av på mitten ett tag idag då mensvärken var som värst, men jag höll ihop, som tur var. Bra att jag hade ont idag och inte imorn kanske. Och jag kan nu vara säker på att jag inte blev befruktad av att simma i poolen i Bath, sådant händer ju har man hört.

Nej, inte den cykeln!

Seriöst, nu igen?! Inte okej. Jag blir så irriterad. 3½ veckas menscykel ska det vara så? Jag kommer ju bli alldeles anemisk och bli tvungen att gnaga på järnspik för att överleva!

Och annars? Jo jag har fått tillbaka mammas lilla dator och surfar sådeles inte mac något mer. Men jag surfar i alla fall på mitt nya mobila bredband och har inte en enda nätverkssladd i sikte! Underbart! Jag blev också erbjuden en ajfån för endast en hunka i månaden, det hade varit najs, om jag haft några pengar över. Om jag hade känt att jag haft råd att unna mig. Men efter en totalrenovering, typ, av lägenheten så känns det helt rätt att vänta lite. Erbjöd dock mamma att ta den, men vet inte om det skulle funka även om det ju faktiskt är hon som betalar min mobilräkning. Ja jo jag är nog lite bortskämd.

Jag kände jag efter idag och så tänkte jag lite och så kände jag efter igen och det känns fortfarande bra, sjukt bra. Lite magiskt nästan.

Imorn blir det gym med Hanna och sen plugg hos Annie och ännu en dataövning. Och sen är det helg, igen! Tiden går så rysligt snabbt.

Natti puss!

Silent My Song

Jag undrade just varför jag hade så mycket katthår på min ost och upptäckte sedan att kattborsten låg precis bredvid mackan. Smart. Note to self: Ha inte kattborsten på matbordet.

Och jag skulle kunna vara helt furious och deprimerad på samma gång, just nu. Men det går liksom inte när man har solen i örat och mår så här bra. Men ja den är här igen, mitt hatobjekt av hatobjekt, och den är säkert en vecka tidig. Menshelvete. Inte okej att den är tidig och ännu mindre ok att den börjar på en fredag. Tillåt mig att hata. Dessvärre blir det bara lite lamt slentrianhat en dag som denna.

Lykke Li – Silent My Song

Idag tar vi tag i kemin igen, på riktigt.

Jou ma se poes in ‘n fishpaste jar
(Tränar min afrikaans så här på lördagsmorgonen. På engelska blir det: Your mothers pussy in a fishpaste jar. Vet inte vad fishpaste heter på svenska.)

Sumo is not amused.

Fuck you.

Nu gör statistiken sådär mot mig igen. Men idag passar det rätt bra. Jag har just insett att jag fortfarande inte är så inflytelserik att jag kan avskaffa mens, eller barn för den delen. Fuck vad jag hatar mensvärk. Och den är ganska påtaglig den här gången. Ge mig klimakteriet nu!!!! Jag var väldigt sugen på choklad också, men istället för att gå till ica igen så rostade jag ett par mackor och högg in på min fyndost från i måndags. Attans vad god den är! Smakar typ som förr när man var liten och bodde hos sina rika päron som hade råd att köpa brännvinsost och västerbottenost varje vecka. Min pappa kunde ha långa monologer om hur han inte förstod hur människor kunde äta smaklös ost. Den är sådär stark att det nästan börjar klia i munnen. Och jag vill bara glufsa i mig tills alla mackor är slut och brödrosten överhettad. Men då blir man ju tjock och då hoppas jag ju att mitt huvud trillar av och om jag blir så där halvtjock så kanske det blir en jämviktsreaktion så huvudet trillar av och på hela tiden. Av-på-av-på-av-på-av-på-av-på. Verkar lite drygt, framför allt som jag har ganska lätt för att bli yr och illamående.

Men annars dårå så var jag i alla fall iväg till friskis och kom bara ett par minuter för sent den här gången. Jag blir alltid så grymt irriterad på att det inte finns nån parkering. Men det gick riktigt bra att träna, börjar komma in i det. Och vi passade på att basta lite efteråt, jag och Erica. Men man känner sig inte riktigt lika bra när man går hem och sätter sig och vräker i sig ost efteråt. Jag är inte helt överförtjust över min återfunna matlust, den är liksom lite för mycket.

Fuck off & die.

Och förresten så var det förstås en överreaktion igår, det var såklart ingen diss. Men om det hade vart det så hade jag ändå tagit det bra. Det var väl mest det jag ville säga.

Fuck off och dö lite mer. Puss.

Nä men neeeejje!

Det blev ingen träning, och jag är fortfarande sur över det. Idag igen så verkar det vara surdag, igår var också det. Undrar varför, jag brukar ju verkligen inte vara sur. Typiskt. Hoppas jag bara är stressad över tentan. Orka vara sur liksom, skulle inte tro det.

Kanske är min ”regelbundna” menscykel som plötsligt slutade vara regelbunden igen, som spelar mig ett spratt? Man vet ju aldrig hur det är med det där. Jag har i alla fall bestämt att beställa tid för avlägsnande av den där jäkla pinnen i armen efter jul. Sen ska jag vänta och se hur det känns innan jag bestämmer mig för hur det blir i framtiden. Om man inte har någon pojkvän så känns det ju rätt dumt att sitta och proppa i sig hormoner och shit helt i onödan. Om man nu orkar med mensen, men jag har ju övat lite nu och nån pojkvän lär man väl aldrig heller lyckas skaffa sig. Men jag kom på att pappa ju inte träffade mamma fören han var 28, så jag behöver ju inte känna mig stressad. Om det nu är stressad jag borde känna mig. Bitter är väl en mer passande term. Och just nu jävligt bitter.

Fuck off ‘n die.

Noooooo!

Det har hänt igen! Det bevisat att jag faktiskt är kvinna och trots min p-stav så tycker min kropp uppenbarligen att mens en gång i månaden är en bra grej. Mitt sinne protesterar vilt! Jag tycker så lite om det att jag nästan skulle vilja ta ut och byta min stav redan nu så att jag slipper. Tydligen så tyckte de därinne att jag skulle bli lite extra känslosam också, som ett litet plus i kanten. Fukk jo säger jag. I mitt liv har jag haft tre månader av regelbunden mens, när jag var med i en läkemedelsstudie och inte fick äta minipiller, det var tre månader för mycket.

Jag vet att jag kan tyckas överdriva, jag vet att typ nästan alla har det värre än jag, men hjälper inte. När det gäller det här så kan jag inte gilla läget. Och alla män liksom! De slipper ju, det är så orättvist. Om jag kände att jag hade någon nytta av den, om jag hade tänk skaffa barn eller så, så hade det antagligen känts bättre, men jag vill inte ha några barn, barn är äckliga små monster. Men ändå måste jag dras med detta och egentligen så får jag väl inte ens prata om det, för det är ju så genant detta, som alla kvinnor lider av. Var är min valfrihet?!

Life is a bitch, then comes menopause.

Svinig Tord.

En av väktarna på inskolningen heter Svinig Tord, riktigt bra namn får jag säga. Men idag träffade vi andra svin, vi var nämligen ut till Lövstagård och tittade på SLUs grisar. Det var faktiskt mycket upplyftande, alla grisarna verkade glada och vi fick hålla i två dagar gamla griskultingar! Min somnade i min famn, alldeles bedårande, hade helst smugglat ut den i fickan. Tyvärr så har ju inte alla grisar det sådär bra, men det är ju alltid roligt att se att det faktiskt finns dem som har det bra.

Annars så har jag drabbats av något så ovanligt som mens, och inte den vanliga mes-mensen utan riktig, jobbig mens, har till och med haft en smula mensvärk. Det är verkligen en riktigt dålig egenskap man har som kvinna, som tur var är jag relativt förskonad som har p-stav, men nu har det hunnit gå så långt som 2 ½ år sen den sattes in och då blir väl effekten lite sämre antar jag. Men jag hoppas för allt i världen att det inte blir ett regelbundet problem, som när man inte går på nåt alls. Det är ju riktigt hemskt, folk snackar om att det är ett sätt att veta att man är frisk, men för mig känns det bara som onödig smärta och besvär. Usch och fy, inget jag kan identifiera mig med alls, ge mig bara knark tills det försvinner.