I rymden kan ingen höra dig tänka

20121206-231259.jpg

Jag är en dålig bloggerska, men det bryr jag mig inte om. Jag har liksom varit lite som ett rymdskepp på senaste, halvt bortkopplad från moderskeppet. Vet inte vart jag är på väg riktigt men snart kommer det nog blir bättre.

Jag ska kanske åka till Japan i februari och på lördag ska jag till dalarna och förra helgen var jag i sthlm, det var helt sjukt kul. Jag lever ett liv i lyx. Med bästa vännerna, bästa pojkvännen, skönaste katten, pengar på banken, extrajobb och så vidare. Jag insåg nyligen att jag inte ens är rädd för människor längre, det har jag alltid varit men så plötsligt så har det gått över, helt fantastiskt. Mitt liv är kanske bättre än någonsin, bättre än SSRI, bättre än sommarlov, bättre än en lottovinst. Så därför spelar det ingen roll om jag är dålig på att blogga eller är som ett rymdskepp, för det jämnar liksom ut sig.

Och nu är det väl kanske dags att sluta innan det här spårar ur alldeles.

Jag och mamma hade en stavgångspromenad idag i öven en timme så känner mig faktiskt lite trött.

Godnatt.

 

Better off alone

De säger att vänner är det värdefullaste som finns. De säger att den som har många vänner är den som är rikast. De säger att kärleken växlar men vänskapen består.

Jag vet inte om det är något fel på mig men ibland känner jag att jag är gladare ensam. Åtminstone bättre själv än med vissa så kallade vänner. Jag har så många gånger känt att en vänskapsrelation tagit mer av mig än vad den gett, om och om igen. Är det värt det då? Ska man göra allt för vänskap? Jag har alltid fått höra att det är så hemskt att vara ensam, jag har alltid trott att det har varit fel på mig när jag inte haft några vänner, att man till varje pris måste ha så många vänner som möjligt. Då blir man lycklig.

Men jag har lärt mig att man kan bli lurad av vänskap, precis som kärlek. Människor är nästan alltid manipulativa, vare sig de vet om det eller inte. Så det är bäst att vara kritisk, och självisk, precis som med kärlek. Man ska inte vända ut och in på sig själv för någon, för oftast får man inget tillbaka och då slutar det alltid med att man blir bitter och cynisk. Den värsta egenskapen man kan ha är ett samvete, det gör en till ett enkelt offer för de skrupelfria.

De vänner som stannar trots att man gör det man själv känner för, de som inte glömmer bort en eller exluderar en, de är de som är riktiga vänner. Kanske.

Och trots att jag är kräsen och kanske lite lat, så har jag många underbara vänner, vänner som jag har på mina villkor.

Bara man slipper bli våldtagen i kön

Jag vet inte om folk är så lättlurade men tisdags då jag skrev om Pao, fick jag över 50 läsare och idag/igår då jag skrev om tänder fick var det drygt 80 som tyckte det var värt att klicka sig hit, under den bästa timmen var det hela 35 stycken. Kul tycker jag, jag lovar inget så jag behöver inte känna någon press. Men häromdan bestämde jag mig för att bli mer självsäker och allt känns redan mycket bättre. Det bästa är nog humöret och att det känns mycket lättare att ha överseende med andras baksidor, det är lättare att vara social och ge komplimanger. Självsäkerhet FTW! Nu ska jag sova.

Puss och natt!

PS. Apropå rubriken. Det är alltid sjukt lång kö till toorna på stocken, så jag har så svårt att förstå hur någon kunde bli våldtagen där. Måste varit en sjukt dålig kväll, på många sätt, på typ alla sätt.

Jag borde nog färga håret igen, Florence-rött. Godnatt.

Kommer en olycka sällan ensam eller är alla goda ting tre?

Ibland så blir man ju lite fundersam varför man kan gå och tycka att allt är värdelöst i typ flera år men så plötsligt så händer något bra, något ovanligt och sen så följs det av fler sådär knasigt bra saker. Det kan till och med vara så mycket bra att man får problem. Jag är väl också kanske bäst på att ta ut problemen i förskott, det är ju inte för inte som man har ångest liksom.

Människor är bra just nu, de är de inte alltid. Men just nu är det sådär så man undrar vad man utstrålar för nåt egentligen. Det går inte att förstå så man får väl försöka gilla läget. Fast det vore kul att veta vad det är som gör att det ibland bara känns som om människor dras till en, som magnetism. Oftast är det ju inte så, fast man vill ju alltid att det ska det. Och det är alltid när man som mest behöver det som det känns som längst borta.

Nu ska jag sova. Känns som hela den här dagen existerat genom sms.

Puss

Som om det vore måndag..

Den där fruktansvärda ofrånkomliga tröttheten är här igen. Som om det vore måndag, men det är ju tisdag! Så går det när man blir uppspelt och sprallig när man egentligen borde sova. Jag upptäckte nyss att jag fyller år på samma dag som Bob Dylan, hur coolt är inte det liksom? Dagens tips blir därför Birthday.se.

Det slog mig att man tror att man träffat alla människor, att man känner till alla sorter, fast man egentligen bara har fastnat i ett spår där samma sorts människor går runt, runt. Men plötsligt så upptäcker man de där speciella personerna, de där som är värda att spara på, värda att öppna på locket för. Rätt som det är kanske man träffar någon som är som en själv, eller åtminstone konstig på samma sätt. Jag tänker plötsligt att allt kanske inte är så omöjligt ändå, trots att man är måndags trött på en tisdag.

Typ iskt.

Ja och så självklart så fanns det ju en dålig b-sida även till denna lyckliga melodi. Men det gör inget, det var ändå bara en kul grej. Men man får komma ihåg att inte vara för blåögd, det är lätt att glömma när allt går för bra.

Men imorn kommer Sumo och då blir allt kalas!  Katter kan man alltid lita på. 🙂

Pau out!

Forgive but not forget.

Vissa saker kan man förlåta, det går liksom inte att vara arg i hur många år som helst, men det går inte att glömma ändå. När någon sviker en på sätt man inte trodde var möjliga, när någon ljuger så att ens världsbild förändras. Sådant kan man inte glömma, det sitter kvarsom en blåsa, fast man byggt på lager efter lager av annat. Och om något liknande händer kommer det tillbaka igen och händer det ännu fler gånger så blir det till slut som en äcklig svulst som man bara måste lära sig att leva med, för den går inte bort. Kanske är det det som kallas att bli vuxen, att lära sig leva med svulsten av bitterhet och misstro utan at själv bli bitter.

Krossa allt

Åh jag är så glad att alla uppgifter är inlämnade och att ärtorna är över och att jag ska åka bort imorgon. Allt är bra. Bara några saker kvar som att duscha, packa och kanske handla lite på lutis. Sen ska jag nog kolla 30 Rock eller läsa, men läsa kan jag göra på tåget imorn så det blir nog Tina Fey som får min uppmärksamhet.

Jag drömde något alldeles exceptionellt mycket i natt, till och med en mardröm. Alla drömmar handlade i princip om samma person. Dumma, fantastiska, perfekta, hatade och vidriga, person. Jag är lite kluven. Därför vill jag åka bort, för att allt är så dumt och förvirrande och jag vill inte vara med för jag vill inte göra något. Jag vet inte vad jag vill alls.

Kthnxbai.

Vals för satan

Uhh.. Jag funderar alldeles för mycket. Jag hatar när man träffar en människa som man inte riktigt kan förstå och så börjar man ändå försöka förstå. Och så grubblar man och grubblar och man kommer ingen vart och allt man borde ha gjort blir ogjort. The power of thoughts.

Men nu har jag i alla fall fått prata av mig lite med Sofia, på msn, så nu kanske jag kan ta mig i kragen och åtminstone hoppa in i duschen och sen ta fram rätt papper så jag förstår vad jag ska skriva.

Grubblerier har aldrig gjort någon lycklig.

FFSbai

Sunday

Sunday (The day before my birthday) heter låten jag lyssnar på just nu, Moby. Sofia introducerade mig även för Donkeyboy idag, good shit.

Uhh.. jag hamnade nyss i en ond youtube-spiral. Worlds most wierd people. Jag säger bara omg, varför tittar man på sånt? Okej en film kan vara cool, men 11 stycken! Usch, varför kan man inte sluta? Vissa saker är ju roliga, andra tragiska och sen så är det ju dem som bara är knäppa. Som dem som spar ut sina naglar flera meter eller tatuerar hela kroppen eller det absolut konstigaste som var ett tvillingpar där den ena hade opererat fast den andres arm under sina ena egna arm och så hade de även transplanterat den enes ringfingertopp till den andres, så att hans ringfinger blev jättelångt. Och här tycker man att man själv och ens vänner är lite knäppa, men i själva verket är man så grymt normal att skulle kunna dö av det.

Och annars då en söndag som denna, ickebakfull och utsövd, vad har jag åstadkommit? Jo men jag läste ju ut boken, Border Crossing, och sen så åt jag 200 g choklad, drack tre koppar te och åt ytterligare naturgodis och snyltmat från uplands samt såg 5 avsnitt av 30 Rock tillsammans med Sofia, superproduktivt med andra ord. Super. Men jag är i alla fall gladare än i morse (alltså klockan 1 när jag vaknade). Patetiska lilla liv, jag antar att man borde sova nu. Tänkte vara i skolan om 6½ timme.

The Girl And The Robot

Imorgon är en vanlig dag. Jag går i skolan hela dagen. Det är ovanligt. Men det är väl rätt bra också, ha saker att göra. Men en del människor är bra knepiga, fast man kan ju undvika dem, tills man hamnar i samma grupp, i skolan eller dylikt. Då får man bita ihop eller hoppa av. Fast egentligen ville jag bara säga att imorgon är en helt vanlig dag.

Och för den som inte vill läsa så kommer ett par bilder från, helgen höll jag på att säga, men det var ju tisdag.

Bästa syskonen:

pp

Pelle & Lina

sara

Sara

Grattis du är en av de utvalda!

Tänk om man vore en sådan där person som tillförde något. En sådan där som man kan bjuda på fest bara för att man vet att det blir roligare då. Eller en sådan som man inte tvekar att hänga med eftersom man vet att det är trevligt, alltid. Eller en sådan man kan vara med bara för allt den kan få en att snappla av och le åt livets orättvisor och känna sig tusen gånger bättre än vanligt. Tänk om man vore en sådan som blev omtyckt och respekterad av alla.
Själv tycker jag inte att jag passar in i någon kategori alls, eller alla från gång till gång.

Smutsigt.

Det är fascinerande hur vissa människor kan få en att känna sig som kaninbajs, smutsig och värdelös och illaluktande. Usch. Jag var just och fick mitt provresultat från matteprovet och nu måste jag få kräkas lite. Jag kände likadant förra gången, en sorts rädsla blandat med äckel, bara jag kände lukten av hans vidriga andedräkt. Men trots att han är så vidrigt ful och äcklig så är han ändå riktigt bra på att trycka ner en så långt ner i stövelskaften som han kan och sen dreggla sitt bajsluktande dreggel över en. Vad kan man göra annat än att försöka ta sig därifrån och gråta? Usch usch. Man känner sig så hjälplös och helst vill man bara säga till honom hur äcklig och vedervärdig han är, men man törs inte. Jag funderade ett tag på om jag skulle kräkas där och då, men det skulle bli så kladdigt. Usch. Jag hoppas att han dör en långsam och plågsam död. Och att jag aldrig någonsin behöver se honom igen.

Such a good day.

Such a good day for dying. Kom att tänka på Escobar all of a sudden.

Idag var en riktigt bra dag. Sov massor och skönt sen var det frissan, som verkligen fått mig i sitt grepp nu, det är som om vi har ett barn tillsammans och hon kan vara den enda människan i världen som har en snygg tatuering. Jag skulle köpa ett par nya leggings sen tänkte jag men så ringde Staffan och ville luncha och så blev det lite häng på stan med två impulsköp och fika hos Ida på barista, vilket var asnajs och sen gick jag och fikade en gång till med en Spencer. Vi pratade i 2½ timme i sträck vilket jag måste säga är ovanligt, samtalsämnena brukar alltid ta slut långt snabbare än så. Men så hade jag en bra dag också och blev lite speedad på kaffe och illamående men allt var trevligt ändå. Sen fick jag en jättefin blombukett av mamma när jag kom dit och lasagne. Sen pluggade vi högskoleprov och mamma blev imponerad. Sen dog jag lite och gick till uplands och höll mig nykter i något som skulle likna 80-talsdisco. Men det blev inte länge och nu är jag hemma och hatar världen och vill sova mig till en annan galax. Men det är mattelektion imorgon.