Om jag skulle skriva så skulle jag skriva om mina favoritsaker

Jag har funderat lite på att ta upp bloggandet igen, och då menar jag lite, pyttelite.  Om jag skulle börja blogga igen så skulle jag skriva om katter så klart, de är ju så fantastiska. Jag skulle även skriva om feminism. Jag vet att det finns en massa feministiska bloggar redan men uppenbarligen så är andelen människor på jorden som inte fattat vad feminism innebär skrämmande stort. Jag älskar kvinnor! Ibland frågar jag mig själv om jag blivit lesbisk, men svaret är fortfarande nej även fast jag tycker att många kvinnor är långt mer attraktiva än någon man. Men jag blir liksom inte kär i kvinnor, trots att de är så fantastiska. Så jag för nöja mig med att veta var jag står åsiktsmässigt. Och nej jag tycker inte att världen borde styras av enbart kvinnor, jag tycker att världen borde vara jämställd och att kvinnosaker inte automatiskt är töntiga om en man gör dem. Många män är så rädda för att göra kvinnosaker för att då blir de automatiskt avmanligiserade (komma på egna ord är kul). Jag tänker just nu på en artikel om könsneutrala leksakskataloger och att de möttes av en del kommentarer som fick håret å mina armar att resa sig. Kan männen inte själva se sig själva utifrån och förstå att det de säger är så dumt att Al Bundy i Våra värsta år verkar som en geni i jämförelse? Uppenbarligen kan de inte det. Men efter en snabb sökning hittar jag ändå en artikel om trenden med könsneutrala kataloger spritt sig även till Storbritannien. Och en får ju inte glömma att de är efter påtryckningar som BR och Toys r’ us gör det här. Och det betyder ju att det finns vettiga människor där ute, vettiga föräldrar.  Sådant gör faktiskt så att jag ryser till av glädje.

Och för att säga något om katter så ska min lilla fining kanske ställas ut i januari! Jag tror hon skulle gilla det, hon är så orädd och extremt nyfiken och social. Om man jämför med Sumo som gillar lugna hemmakvällar och att sola i rabatten utanför huset och helst gömmer sig när han träffar katter/människor han inte känner. Jag älskar mina katter.

20131012-185501.jpg  20131012-185539.jpg

 

Och det här var ju kul, kanske kommer hända att jag gör det igen.

Möss och slick

Grönstrumpa

image

Mamma gav mig ett par helt fantastiska knästumpor igår, de är det sötaste jag sett. Min mamma är bäst.

För övrigt så upprörs jag lite av allt snack om armhålehår på internet. Citerar mitt eget inlägg i debatten på facebook:

Jag höll på att skriva något om att vissa av kommentarerna ang. armhålebuskage hör hemma på stenåldern, men så kom jag på att på den tiden var det helt naturligt att även kvinnor hade hår under armarna. Vissa verkar tro att det har skett någon form av evolution där. För de tveksamma så kan jag säga att det har det inte. Och jämställdheten, verkar ju ha gått bakåt eftersom kvinnor inte ens verkar ha rätt till sitt eget hår, det är inte längre en naturlig del av den kvinnliga kroppen.
Ibland blir jag bara så trött

Jag fick se ett utdrag av några av kommentarerna och jag blev alldeles rädd. Finns det så trångsynta människor? Allvarligt hår under armarna? Hur kan det avgöra en persons värde? Ursäkta en kvinnas värde. Har fått 12 likes på 40 minuter i alla fall och det värmer, plus att många jag känner lagt upp bilder på deras armhålor. Mina egna är så klart rakade, men jag har aldrig varit så sugen på att spara ut som nu. Make a state.

Puss på er, jag hoppas att ni mina kära läsare vet att killar också kan ha hår under armarna och att de kan raka det. Det tycker jag är najs men jag tvingar ingen till det, jag tycker att man kan får göra som man vill. God natt

Jag stiger mig själv åt huvudet!

Jag vill tacka alla som gör det möjligt för mig att vara så här lycklig. Tack tack. Om jag blir odräglig, skjut mig i foten, men se till att det blir den vänstra, oopererade foten då.

Jag känner att det börjar bli Paos nästan. Pau + Kaos. Jag tror aldrig jag mått bra och varit Paos på samma gång. Får försöka lugna mig. Men jag känner mig så bra och då är det svårt. Jag tror aldrig jag vart så här snygg och lycklig på samma gång heller. Det beror ju i och för sig på att jag aldrig blir tillräckligt smal om jag inte har 200 kg ångest som lever rövare i mitt sinne. Nu har ju ångesten gått över, men jag har fortfarande inte blivit tjock. Win! Smal = snygg, så är det, det går inte att ändra på eller bortförklara. Och det är nu jag ska träffa honom, mannen med stort m. Och ta mig tusan så tror jag nästan att jag gjorde det igår! Han hade i alla fall ett par jäkligt stora fullträffar på min checklista. För det första så var han lång, säkert två mil och för det andra så var han smal som en sticka och det bästa av allt var att han pluggade till veterinär! Sen var han rysligt söt också. Fatta den kombon, jag trodde att jag skulle dö alternativt att jag redan hade dött. Försökte äta upp honom men jag hann inte. I och för sig så säger det ju inte allt, just de där tre egenskaperna, men ändå, han passade löjligt bra in i min mall vid första anblicken åtminstone. En Pau-typ. Som tur var var jag skitsnygg i min balklänning och gjorde förhoppningsvis inte ett alltför överförfriskat intryck.

Och nu vill jag bara dö. Sov typ 3-4 timmar i natt för pappa kom ju hit och skulle greja och jag la mig väl inte alltför tidigt direkt, såg hela den fantastiska soluppgången till exempel. Det har varit en riktigt bra helg, det har det. Awesomeness!

Döda barn är viktigt för mig.

Om en kille tycker att det är helt okej, eller rent av kul att jag roas av skämt om döda barn, så är det ett jävligt stort plus i kanten. Då känner jag liksom att jag kan vara mig själv. Killar som inte tycker att man kan skämta om döda barn eller vad som helst, går fetbort. Om han förutom död-barn-skämt också gillar Ingen bor i skogen så snackar vi typ giftermål, förutsatt att han är attraktiv och vet hur man gör mellan lakanen. Han får inte vara tjock.

Och plötsligt var klockan elva och blogggränsen nådd. Det kan bara betyda en sak:

Bed time!!!

Sov sött käraste läsare.

You! Me! Dancing!

Nej det händer verkligen förjävla lite i mitt liv just nu. Och jag har inte riktigt energin att starta upp något, även intriger är svårare på ett ben. Jag kanske har fått nog av intriger på ett tag? Helgen vecka 47 ligger också väldigt långt bort. Jag drog lite i en tåt, en gammal tåt, den som mådde dåligt, och det kom faktiskt ett svar, men det var lamt. Jobbar på fredag. Mår bra. Och? Det hjälper väl inte mig, på vilket sätt påverkar det mitt liv? Nästa gång jag tåtar ska jag fråga hur fan han kommer påverka mitt liv härnäst. Om han hade haft den förmågan hade jag gjort det, men han är för fantasilös och feg, framförallt feg. Men det finns andra tåtar att rycka i så jag får väl kanske satsa på det.

Usch. Mitt liv känns alldeles för nyktert och klarsynt. Jag vill leva i förnekelse och njuta av det. Men just nu har jag inget att förneka, allt är rätt och bra som en midsommaräng. Och jag hatar att gnälla men jag har inget annat att säga.