It’s all coming back to me now.

Efter en snabb tur på stan upptäckte jag att 80-talet är tillbaka, okej jag kanske hade det på känn redan innan men nu är det ett faktum och även jag kommer gå i barndom. Inte för att jag hade särskilt tidstypiska kläder då jag var 0-5 år, men det är dags att betala av gamla skulder. Jag inser också att jag borde sätta upp en ekonomisk plan för hur detta skall skötas men jag kan också välja att ignorera mitt krympande sparkapital och bara kisa lite extra med ögonen där jag sitter i min bubbla. Neon är roligt.

Florence + the Machine live @ Debaser!

Igår var vi till huvudstaden, jag, Chris, Frida och Anna, eller alla var redan där och sen kom jag. Vi käkade på ett sunkigt kebabhak, eller de andra käkade och jag tog en kaffe. Sen gick vi till Dabaser och tog varsin öl och väntade, drog några facebookskämt och pratade i allmänhet. Sen var det dags för den fantastiska Florence att entra scenen.

När hon började sjunga tänkte jag att shit, hon är till och med bättre live än på skiva, och hon har ju grym röst bara på skivan. Hon var helt otrolig. Synd nog hade vi lite dåliga platser och såg inte så mycket, men nästa gång ska jag stå längst fram. 🙂

Glömde kameran hemma så det blev bara en sunkig mobilbild:

Och i kväll är det La Roux på Berns, får se om hon ens kan komma i närheten. Men jag har blivit så grymt förkyld, det är synd. Min hosta håller i sig även på dagen idag. Så jäkla typiskt.

Det man inte vet har man inte ont av.

I väntan på att jag ska må bättre och kunna börja leva igen, så ska jag försöka underhålla bloggen lite.

Det är så mycket jag inte vet, jag bryr mig liksom inte om hur det fungerar på andra sidan. Ja jag pratar om honom igen, mina små grå har frusit fast på ämnet och just nu rör de sig i största allmänhet väldigt långsamt. Men igår fick jag en liten pusselbit av den andra verkligheten, hans verklighet. Jag har ju funderat på hur det funkar, med henne, jag har tänk att hon måste misstänka något. Sen har jag funderat över varför han måste gå hem ibland och ibland inte. Men nu vet jag och jag befarar att hon inte har en endaste aning vad han håller på med. För att hon jobbar. Men det är väl skönt för henne, det är ju inte kul att gå runt och misstänka att ens pojkvän är otrogen, det blir ju ett utdraget lidande. Samtidigt känner jag en viss besvikelse över att han inte offrat något, allt funkar fint för honom. Ett perfekt dubbelliv. Men det är slut på det nu och jag är förvånad över att det var han som sa det, jag trodde inte att han kunde må dåligt över sånt. Jag trodde att han var så hårt tränad i att vara ett svin att han slutat känna, men tydligen inte, om man får tro honom så har han både känslor och ett samvete. Jag har så låga tankar om honom att jag aldrig slutar förvånas när han gör något som verkar smart eller vuxet. Nästa intressanta sak blir att se hur han ”löser” det här och hur lång tid det tar. Det känns som att det kan komma att ta en evighet, men som sagt så slutar jag aldrig att förvånas.

La Roux – As if by Magic

And although
You’re the only home I know
As if by Magic
Thoughts of you are gone
And now I’m keeping my head in the clouds
And it’s not so tragic
If I don’t look down

Submerging from your world
And back into my bliss
A day rolled into one
Is burning on my lips
Blurring all your words
Until they don’t exist
And in a parallel universe
It’s me you can’t resist

Quicksand

I’m the obsessor
Holding your hand
You seem to have forgotten
About your man

Alone in the darkness
My bed’s a different land
Your touch intensifies
And I’m in the quicksand
I’m in the quicksand
I’m in the quicksand

You’re the upsetter
Stroking my hand
But what’s my position?
I don’t understand

Am I your possession?
Am I in demand?
Oh when you turn to me
I’m in the quicksand
I’m in the quicksand

You, you moved into mind again (oouuh)
You, walking around, run free (ouuh)
You, I can’t let you stay
But I’m walking on broken ground again and
Ohhh, oh when will I learn?
Cos all you do is push me back in the dirt

http://open.spotify.com/track/6hVPqxsb9EmuXJ3osbNGQa

Fascination

You don’t want me you just like the attention

Den meningen skulle passa på så många jag träffat, och även på mig ibland. Jag börjar undra om det är jag som är La Roux, jag kan liksom inte få nog. Det är som det nya Keane, allt är fruktansvärt lysande.

För övrigt verkar internet vara helt emot mig idag, inget gör som det ska och hela allt bara fukkade up så jag fick trycka på omstart, det har aldrig hänt Uno tidigare.