Jag lever med min hane, ibland leker vi.

Har fått en hit på bloggen på söktermen ”Pau är katt”. Skillanden mellan henne och mig är väl att hon tror att hon är en katt och lever med en människa medan jag tror att jag är människa och lever med en katt. Och så heter ju hon Pao.

Om det är någon som missat:

Annonser

Hej, mitt namn är Pauie och jag är ett yxskaft.

Ni vet den där cykeln? Som blev stulen? För sådär två veckor sen? 

I kväll, efter att vi ätit middag på sista Indo-Pak, så gick jag och Sofia till ica, samma ica som jag går till flera gånger i veckan, som ligger mindte än 100 m från mitt hus. Men innan vi hann ända fram till dörren så ser jag något bekant, nämligen; Min cykel! Där stod den och väntade, som om inget hänt, låst och det var inte ens någon som tagit lyset. Jag måste alltså ha cyklat förbi ica, gått in och sen glömt att ta cykeln hem, och sen dessutom glömt att jag överhuvudtaget tog cykeln dit. Men nu är den hemma i säkert förvar i källaren.

Tur att jag inte hunnit stöldanmäla den.

Men nu är ju klockan massor! Bais!

Love Affair

Det sägs att om någon rycker upp sig så är det för att att denne har en affär, eller har träffat en ny kärlek. Jag känner så just nu, som att jag ryckt upp mig på allvar. Som att jag gör mig fin för någon, att jag tränar för att bli snyggare för någon. Plugget halkar såklart med på en vänster också, för att man får nån slags tid att fylla ut för att man har struktur och inte bara sitter och joddlar i ett hörn.

På sätt och vis har jag väl en affär, fast jag skulle väl snarare kalla det oansvarigt, omoget, liggande. Jag har nog inga förhoppningar på att det ska leda någon vart och jag befarar att om vi skulle kunna prata med varandra så skulle vi inse hur dåligt vi passar. Men den fysiska attraktionen är allt som behövs och kontinuiteten ger extra bekräftelse liksom. Precis vad som krävs för att man ska börja bry sig om sig själv igen tydligen. Fantastiskt.

Sunday

Sunday (The day before my birthday) heter låten jag lyssnar på just nu, Moby. Sofia introducerade mig även för Donkeyboy idag, good shit.

Uhh.. jag hamnade nyss i en ond youtube-spiral. Worlds most wierd people. Jag säger bara omg, varför tittar man på sånt? Okej en film kan vara cool, men 11 stycken! Usch, varför kan man inte sluta? Vissa saker är ju roliga, andra tragiska och sen så är det ju dem som bara är knäppa. Som dem som spar ut sina naglar flera meter eller tatuerar hela kroppen eller det absolut konstigaste som var ett tvillingpar där den ena hade opererat fast den andres arm under sina ena egna arm och så hade de även transplanterat den enes ringfingertopp till den andres, så att hans ringfinger blev jättelångt. Och här tycker man att man själv och ens vänner är lite knäppa, men i själva verket är man så grymt normal att skulle kunna dö av det.

Och annars då en söndag som denna, ickebakfull och utsövd, vad har jag åstadkommit? Jo men jag läste ju ut boken, Border Crossing, och sen så åt jag 200 g choklad, drack tre koppar te och åt ytterligare naturgodis och snyltmat från uplands samt såg 5 avsnitt av 30 Rock tillsammans med Sofia, superproduktivt med andra ord. Super. Men jag är i alla fall gladare än i morse (alltså klockan 1 när jag vaknade). Patetiska lilla liv, jag antar att man borde sova nu. Tänkte vara i skolan om 6½ timme.

Plastic Jungle

Vilken dag det har varit. Gårdagen/natten, var ju bra, det jag minns i alla fall och dagen idag var faktiskt som en fest den med. Tyvärr så var bara jag bjuden, man jag hade så kul att det inte gjorde så mycket att alla andra var nyktra/bakis. Att man kan vara så glad liksom, det är otroligt. Vad som mer är otroligt är hur jag inte haft någon baksmälla alls. Jag gick liksom från att vara full till att bli lite trött framåt kvällen och sen nykter. Knasigt. Jag satt och pratade som de dryga enhörningarna i Charlie-filmerna, tills Lejon blev alldeles matt. Men jag hade sjukt kul. Jag förstår inte hur det kan vara så mycket bra.

Om ett tag, typ från och med nästa torsdag, så ska jag ha en vit period. Det är alldeles för mycket fester nu för att det ska vara bra för stackars Pau-Paus kropp. Men det ÄR roligt. Man kanske skulle bli rockstjärna.

Growing Pain

Nu sitter jag och väntar på något, som jag inte riktigt vet vad det är. Eller ju kanske på att La Roux-skivan ska ta slut och börja om på In For The Kill så att jag kan läsa texten samtidigt som jag lyssnar. Jag känner mig ovanligt knäpp på ett konstigt och kanske lite dåligt sätt.

We can fight our desires
But when we start making fires
We get ever so hot
Whether we like it or not
They say we can love who we trust
But what is love without lust?
Two hearts with accurate devotions
And what are feelings without emotions?

I’m going in for the kill
I’m doing it for a thrill
Oh I’m hoping you’ll understand
And not let go of my hand
(x2)

I hang my hopes out on the line
Will they be ready for you in time
If you leave them out too long
They’ll be withered by the sun
Full stops and exclamation marks
My words stumble before I start
How far can you send emotions?
Can this bridge cross the ocean?

I’m going in for the kill
I’m doing it for a thrill
Oh I’m hoping you’ll understand
And not let go of my hand
(x2)

Let’s go to war
To make peace
Let’s be cold
To create heat
I hope in darkness
We can see
And you’re not blinded by the light from me

I’m going in for the kill
I’m doing it for a thrill
Oh I’m hoping you’ll understand
And not let go of my hand

Where Is My Mind

Texas utbrast idag när where is my mind gick på: Pau-Pau-låt! Undrar om jag ska börja skriva i mitt cv att jag är knäpp, fast på ett bra sätt.

Det blev lite för lite mat idag med, men matsäcken har liksom krympt. Det är dumt för jag får ful hy, blir alldeles röd och äcklig. Facebook säger att jag är lite tjock. Imorgon verkar det inte bli någon film, den engelska versionen gick bara klockan 9 och det pajjar ju hela förfesten, så det blir inget. För imorn blir det förfest här igen. Och då ska jag ha ätit ordentligt och pluggat ordentligt!

Chris har kopplat in mitt trådlösa nätverk också, så nu surfar jag utan sladd! Och lyssnar på La Roux tills mina öron ramlar av och det känns nästan som knark. Som att dricka skirat smör. Jag är lite konfunderad också, allt blir liksom mer seriöst på hösten och då blir allt så jobbigt och jag börjar önska att jag är någon annan, som fungerade. Jag hatar seriös. Seriös förstör allt som är roligt. Bajs på seriös. Kthnxbai.

..And You, You Need To Be Nicer

I need some fine wine and you, you need to be nicer.pb

På sätt och vis en träffande textrad för i går kväll. Fast kanske inte exakt så utan tvärtom. Knas.

Det var en hel del som var lite knäppt igår, men jag hade jäkligt kul. Två gamla garderobsskelett från förr kom fram och pratade, den ene skulle tydligen bli marskalk i höst. Knäppt. Den andre ville ha en nystart, vilket kanske var rimligt, men lite knäppt. Sen var det alla de där sms:en jag skickade. Det var också knäppt, men jag fick bra svar till slut i alla fall.

Hela kvällen var så knäpp för jag hade så roligt, utan att behöva anstränga mig alls.

Pau-Pau, the real girl.

Åh jag har brutit mitt musiktema! Men bara för att det känns som att jag blivit någon, eller för att jag hittat en roll jag kan spela tillsammans med andra människor. Det har inte varit lätt men jag tror jag har hittat vägen till ett socialt liv. Okej jag ska inte överdriva. Men förut kunde jag ha dagar, bra dagar, nu tror jag att jag vet vad som var bra de dagarna och att jag kan skapa det en helt vanlig dag. Det är bra, det är en sak jag velat gära länge. Gud Nait.

Totalt borta.

Nu har jag lyckats slarva bort fjärrkontrollen till min ipod också. Hur mycket kan en sak försvinna på 17 kvadrat liksom? I och för sig  var det ju ett svart hål som åt upp min k-tangent men kontrollen är ju lite större. Jag blir knäpp. Men fick i alla fall tag på brorsan och ska få tillbaka min mobil imorn. Jag har bara det problemet att mobilen är min enda väckarklocka. Man kan ställa ipoden, men sist jag gjorde det så ringde den ca 1½ timme för tidigt. Men jag antar att jag inte har något val för jag måste faktiskt få sova. Knas.

En nästan helt bra dag.

Idag var en nästan helt bra dag, förutom att maten ger mig ångest. Jag har räknat en hel sida matte och skrivit två versioner på en a4 var. Den första blev bäst Det känns som att det alltid är den första som är bäst. Den första tanken, den första idén, den första bilden. Sen blir allt blurrigt.

 

1, 2, 3…

Secretly.

Secretly måste vara min favoritlåt med Skunk Anansie. Inte för att jag lyssnat massor på henne men den är väldigt fin.

För övrigt är det en del fuffens som försiggår, som de flesta inte har en aning om men som jag har full koll på. Eller fuffens och fuffens, det låter ju som om det vore något dåligt och det är det ju inte. Bara lite hemligt.

Nog om det. Jag funderar starkt på att ta mig en springtur precis nu. Jag börjar bli så sjukt jävla otränad och äcklig att det inte kan skjutas på längre. Men om jag ska göra det så har jag jäkligt brottom, så jag vet inte om det är värt det. Blä. Kanske bara en liiiten tur? Har liksom 2 ton överskottsenergi som jag inte kan göra något vettigt med.

On and on and on.

Jag hade tänkt skriva så mycket. Inlägg och mejl och allt möjligt men jag blev så trött och så pratade vi skånska igen. Mitt huvud värker nu efter drygt 1½ dygns vakenhet. Men hey jag kanske har en baldejt. Hihi! Det här livet kanske inte är så pjåkigt ändå, när man kan få alla ens vänner att börja tala skånska, då vet man att man är någon.