All this and heaven too

20121207-203713.jpgSkaffade mig spotify igen. Det är som ljuv musik i mina öron.. Just det. Ibland måste man vara utan ett tag för att det ska kännas riktigt bra igen. Musik har inte varit så här bra på länge. Dessutom är jag trött som ett as och kall om fossingarna. Tanken är att jag ska ta ett par öl med Max på Uplands om ca 1 timme.. Så jag måste pigga på mig lite.

Imorgon bär det av mot sherwoodskogen aka dalarna. Redan 9 ska vi åka, klockan 13 börjar julbordet. I Djura, som inte ligger långt från Djurås, som ligger nära Djurmo som bara ligger 2-3 mil från Djurbo, det finns till och med nåt som heter bara Djur där också. Dalarna kryllar av djur. Inte konstigt att man är som man är.

pöss

Annonser

Mer Jul!

Då var första julbordet avklarat för året. Hysing-släkten var på plats och bara ett fåtal saknades på Romme (inte ”Råmme”) Alpin. Eftermiddagen inleddes med en tur i bandvagn upp till toppstugan. Skumpigt, ljudligt, trångt och jäkligt, men absolut en upplevelse. På själva julbordet var det inget att klaga på, allt fanns och lite till, tyvärr så kände jag mig mätt redan efter första rundan och efterrättsmagen var aningen skrumpen men pressade i mig lite av varje ändå och sköljde ner med julmust.

Släkten var det heller inget fel på, tyckte nästan det var trevligare än vanligt rent utav, men det kanske är jag som blivit bättre på att vara social. Erik verkade inte heller ha något problem, trots att det var första gången han träffade alla de 22 representerade, 14 saknades. Plus min familj då. Barnlöshet är inget vanligt förekommande i min släkt. Och förutom en massa barn så var det även snö! Massor av snö och kallt, så det blev nästan riktig julstämning.

Men nu är jag åter i Uppsala med Sumo och snöbristen, fast det har faktiskt kommit ett tunt tunt lager och det är kallt nog för att det ska ligga kvar. På torsdag är det dags för nästa bord, med familjen Osterman/Hallqvist på UKK.

Hela tjocka släkten.

Fast det var faktiskt inte ens halva som var där igår. Men ändå så var vi ca 34 pers, bara på mammas sida. Alla fyra syskonen; mamma, morbror, moster och morbror. Sen kusinerna, alla utom två kom, så vi var sju inklusive mig och brorsan. Och så alla kusinbarnen, typ en miljon, eller i alla fall 3/kusin i snitt. Jag och Pelle kör på en annan teknik för att utöka familjen nämligen att gifta bort våra föräldrar till anda föräldrar och sen kan deras barn få barn. Jag har ju liksom 4 bonus syskon typ, och en har ju faktisk fått barn, jag har dock inte träffat den än, men det ska väl inte vara nödvändigt, det finns ju facebook. På facebook upptäckte jag dessutom idag att min yngsta kusin på pappas sida gift sig, det betyder att jag och min bror och hennes bror är de enda singlarna av alla 16 kusiner. Värt.

Hemma bra men hemma bäst.

Ja då har man varit hemma då, hemma som i Säter. Det var trevligt och avslappnat, fast jag kände mig kanske lite asocial på julbordet. Det är otroligt mycket ungar i min släkt. På mammas sida har jag 7 kusiner och trots att 3 av dem inte var där så fanns ändå 9 barn på julbordet. En hade vett att sova nästan hela tiden, Sigge. Det är bara jag och min bror som inte har barn och på pappas sida, där vi också har 7 kusiner, har vi två kusiner till som inte har det. Känns skönt, jag är ju dessutom yngst av alla, så om jag råkar glömma att skaffa barn så märks det ändå inte. Kanske.

Har funderat på att börja planera nästa vecka. Har funderat på att träna varje dag, lite så där panikigt inför resan. Jag har bara två obligatoriska lektioner och endast en bok att läsa till nästa måndag, så jag borde ju ha tid med stuff. Det brukar dock inte funka med scheman längre, det är som att jag glömt hur dom funkar. Men jag ska nog försöka igen, nån gång måste jag ju komma på hur man gör.

Det är helt galet hur nära julen är. 18 dagar och om en vecka åker vi! Jag tror inte jag fattat det riktigt och när jag tänker på det så blir jag typ lite rädd och vill instinktivt stanna hemma, jag undrar var den känslan kommer ifrån? När jag var yngre var jag aldrig rädd för något, mer än människor då. Fast det ska bli skönt. Jag ville ju nyss inget hellre än att åka bort. Men det kanske inte är så längre? Jag kanske vill vara kvar för att livet kanske känns lite bättre? Hmmm.. Men det är nog lika bra att jag åker, det är i vilket fall för sent att ångra sig nu.

Bai.