Tragglarna.

Jag ska inte gnälla, även om jag är bra sugen. Jag ska vara glad för på fredag ska vi dricka vin och idag köpte jag 3 strumpbyxor för 87 spänn och jag har underbara vänner. Man har det faktiskt förjävla bra. Varför ska man krångla till allt för sig egentligen? Jag antar att det blir för tråkigt annars. Men på riktigt, jag längtar nästan efter tråkigt i så fall. 1, 2, 3, fanta och rosé. Fast russchian då förstås, ingen jävla fanta.

En dag då jag är rik.

Då ska jag köpa ett par riktigt snygga sneakers. Men tills dess så får jag klara mig i tygskor från hm.

Man ska inte åka på shopping till sthlm när man är bakis, så jag vet inte riktigt när vi ska kunna åka dit. Dagens i-landsproblem är att man inte kan göra produktiva saker på bakfyllan. Och övningskörningen, jag har ju erbjudit mig att övningsköra med Chris, men när vi är lediga är vi alltid fulla eller bakfulla och då kan man inte köra. Bakfylla är inte bra.

Men idag har jag varit underbart förskonad från den, bortsett från ett härligt illamående som kom för nån timme sen. Chokladtårta och grädde var kanske inte så smart ändå. Så nu har jag köpt bägg, acon och spagätti. Men det får bli sen för jag ska till Staffan och kolla på film.

Det slår mig ibland att jag har väldigt många killkompisar, väldigt bra killkompisar, jag undrar varför det är så, för det är inte ett medvetet val, det har bara blivit så. Jag tycker inte att jag är så killig, eller manhaftig, men jag har en aningen svårt med för tjejiga tjejer. Men sen har jag ju faktiskt några awsome tjejpolare också. Kanske är det självdistansen som gör det, jag upplever att killar oftare har självdistans än tjejer, men det kan vara inbillning. Jag vet i alla fall att mina bästa polare har bra självdistans, vare sig de är tjejer eller killar.

Och en sak jag har tvingats inse är att om för mycket bra saker händer under en längre period så slutar man vara bitter och cynisk. Jag antar att man sänker garden och börjar tro på saker och folk igen, man börjar hoppas och lita på och allt möjligt galet. Och det finns inget man kan göra åt det, bara vänta på att något dåligt ska hända, så att man blir påmind. Fast man glömmer till och med att vänta.