Jaha, nyss var jag på überbra humör och sen bara pang så hamnade jag i andra änden. Nu vet jag inte vad jag är eller vad jag ska göra. Gå och lägga mig i det där hålet kanske. Mörkt och kallt och ingen uppsvälld mage som får en att känna sig extra tjock. Jag vill stänga av alla känslor som sköljer över mig i vågor, allt har varit så känslolöst enkelt så länge nu. Jag undrar om det är pillren, så jävla irriterande i så fall, så störigt att det ska behöva vara så bara för att man är kvinna. Jag ska sluta vara kvinna, operera ut hela jävla livmodern, äggstockarna och allt skit. Fast då tappar man väl sexlusten, nåt jävulskap ska det ju alltid vara.

Förresten så sägs ju mensvärk och pms bli bättre med åren, men jag har faktiskt upplevt precis motsatsen. Kan väl i och för sig ha att göra med att jag käkade minipiller och hade p-stav hela tiden och inte hade nån riktig mens från jag var 15 till början av januari i år. Kanske är det därför som jag hade mens var tredje vecka nyss, efter jag tagit ut p-staven, för att jag hade en massa ägg som lagrats upp, som egentligen skulle ha kommit ut, minipiller kan ju göra så att ägglossningen uteblir. Jag läste förresten nu att minipiller kan ge tätare mens, så har det aldrig varit för mig, kunde ha uppehåll på 6 månader när jag var i tonåren. Det var najs, inga biverkningar hade jag heller, vad jag vet. Men man vet ju aldrig. Det kanske är minipillrens fel att jag varit deprimerad typ fyra gånger i mitt blott 26-åriga liv? Fast åh andra sidan har jag varit gravid 0 gånger så det kanske är värt det? Barn är ju ganska äckliga och jobbiga och så vidare.
Livet vs. döden? Frågan är om det är värt att dö i förtid. Men det kan man ju aldrig veta så det är väl bäst att leva på tills man bestämt sig. Döden är ju svår att få ogjord.
Peace out.
59.858143
17.644586