Children of men – Snart i en kvinna nära dig

Igår när vi drack vin, jag, Sofia och Justin, fast Justin drack öl, pratade vi om sådant jag skrivit om i bloggen i veckan, alltså gifter. Justin läser ju sustainable development så han är väldigt intresserad av miljö och förstöringen av den. Apropå att fertiliteten börjat gå ner hos mänskligheten på grund av alla gifter så kom vi in på en film som jag hade glömt namnet på, jag är uppenbarligen inte så bra på namn, nämligen Children of men. Plötsligt verkar den inte så orealistisk ändå, att alla kvinnor blivit infertila, alla utom en. Det är intressant att människan kanske har skapat en säkerhetsspärr för expansionen av sin egen art. Kanske är problemet med jordens överbefolkning löst.

Fast samtidigt verkar folk bli gravida till höger och vänster. Min barndomsvän till exempel och kanske att en annan barndomsvän är på väg åt samma håll, hon har åtminstone gift sig och köpt hus. Och så läste jag just att innehaverskan av en av bloggarna jag följer också är gravid och jag såg en bekant uplänning häromdan som hade en stor bula på magen. Så det verkar som om infertiliteten måste gå mycket längre för att ge effekt.

Men en annan metod, som tillämpas i många u-länder och som är väldigt effektiv om än fruktansvärd, är att döda sina kvinnobarn och abortera kvinnofoster. Bara i Indien till exempel saknas 50 000 000 kvinnor.

Varför är mänskligheten så dum?

Annonser

Raise Me Up

Åh just det! Jag kom på en sak som hände igår innan jag lyckades somna. Jag tog mig själv med på en egotripp! Det var länge sen sist, typ 2006. Helt fantastiskt var det och bara i fantasin. I fantasin kan allt hända och allt är oftast bra. Man är lite snyggare, killar är lite kärare i en och ens vänner sviker aldrig ens sida. Det är fantastiskt att ens kunna drömma om det, att kunna inbilla sig bara ett litet tag. Jag tycker om det och jag tycker om mitt liv just nu. Jag tycker om att det finns människor man kan lita på, människor som är kroniskt snälla, för då blir jag det med det gör mig glad och då kan jag göra andra glada och det blir som en enda lång, god spiral som slutar med ett stort leende Pauansikte. Fantastiskt.

Inte alltid den roligaste men ändå ok?

Jag brukar tänka att människors olika egenskaper väger upp varandra så att alla blir sammanlagt lika bra, fast på olika sätt. Men egentligen är den nog inte riktigt så, för det finns ju de där rötäggen, de där man verkligen inte kan med, som nästan ingen kan med. Och så finns det dem som är lite bättre, dem som alla tycker om och faktiskt inte har alltför blodiga baksidor. När jag mår dåligt brukar jag känna att jag är tråkig, en grå skugga. Det ger mig panik. Men jag har ändå mina sidor, jag kanske inte är bäst jämt men ibland så får jag ändå till det, framförallt när jag mår bra. Dessutom tänker jag att man blir bättre med åren, man lär sig liksom mer och mer om saker och ting och blir säkrare på sin plats i världen. Man lär sig behärska fler saker och ju mer man kan desto mer omtyckt blir man, tror jag. Just nu är jag en social-trainee och jag tycker att jag utvecklas bra även om det har uppstått en del svarta hål.