Sea Fog

Haha, jag har redan fallit in i traditionen av att ha en låttitel som rubrik. Men just nu känns allt som om det vore dränkt i tjock dimma. Den enda ljusningen är att min förkylning verkar börja ge med sig. I morgon är det den 15:e alltså sista dagen att söka till utbildningar på universitet. Och jag lider olidliga kval om vad jag ska söka. Ingenting verkar självklart och många av kurserna verkar ouppnåeliga och jag skulle verkligen behöva en syo. Men en är väl lite sent ute då kan en väl tycka. Jag är ju inte den som kryper till korset och tigger någon om att hjälpa mig. Förutom min arma mor då. Hon var här i kväll och rörde runt lite mer i min gryta. Känns bättre på ett sätt, men fortfarande förvirrat och beslutsförlamat. Varför är jag sån här? Varför kan jag inte bara göra som alla andra och välja EN utbildning och hålla mig till den? Nej sådan är tydligen inte jag, jag är inte som de andra 28-åriga barnen.

20131014-233257.jpg

Och för att nämna något om katterna vann Sumo över Siri i kvällens svansjagar match. Dvs att han höll sig lugn tills hon gav upp, jag har aldrig sett det tidigare. Siri ger ALDRIG upp. Hon är den mest envisa katt jag träffat. Och inte bara envisar utan även med total avsaknad av rädsla. Helan och halvan.

 

God natt

Purr och möss

Annonser

Verkligheten, drömmen och avskedet.

Jag försöker plugga. Det går sådär. Problemet är att hitta fokus och motivation och tidigare var jag sjukt seg också, borde nog tagit en promenad direkt i morse, men istället blev det så att jag tog en power-cat-nap, med en supertrött Sumo på magen, efter söndagsmiddagen hos mamma. Och sen blev det en promenix runt i kvarteren, samt en vända på Lutis för att handla tenta-foder (lösgodis, festis, bananer och bröd). Det är verkligheten.

Drömmen jag hade härom natten handlade om en person som är så sjukt vacker, så vitt jag vet just nu, den vackraste på jorden. Samtidigt hjälplöst utom räckhåll. Om ett tag kommer jag förhoppningsvis skratta åt det här, då jag insett hur fel jag hade. Och hur viktig är yta egentligen? Om det ändå inte går att kommunicera med personen. *Stoppar undan fåfängan, blir realist och lycklig*

Fast jag är så bra på att ha separationsångest, vill alltid lämna locket på glänt. Jag insåg tidigare i somras att jag måste träna på detta, att bestämma mig, att bestämma över huvud taget över mitt liv. Om man lämnar lock på glänt så blir innehållet fortare skämt. Men även de mest lufttäta tupperware-burkar går ju att öppna om man bara vill. Jag glömmer bort det. Istället blandas dofterna från alla öppna burkar till en stundtals ganska otrevlig odör. Måste bli bättre på att trycka ihop, stänga igen, försluta, avsluta. Antingen är burken öppen eller stängd, så måste det bli.

Och så en till sak: Bantning. Så jävla fult ord och förbjudet. Nästan som laxermedel, rysligt fult och pinsamt. Men jag har inte haft ångest på säkert två månader och då är det jäkligt lätt att man lägger på sig kilo efter kilo efter kilo, tills man ser ut som en tönt. Jag ser i alla fall ut som en tönt när jag gått upp. Så planen är att äta mindre och träna mer. Ska börja direkt efter tentan i morgon. En bra kropp är en vältränad kropp.

KTHNXBAI.

Att inte eller äta det är frågan

Jag kan fan inte bestämma mig om jag ska gå till ica och köpa choklad eller inte. En del av mig vill det superstarkt och samtidigt nästan omedvetet och en annan del av mig frågar om jag verkligen har gjort mig förtjänt av godis. Om inte magen är tillräckligt svullen ändå. Av någon anledning kom jag att tänka på när jag var på disneyland i Paris när jag var 7. Vi gick in i en av shopparna och jag skulle få välja ETT mjukdjur. Det slutade med att jag inte fick något alls för att jag inte kunde bestämma mig och jag var hjärtskärande ledsen och avundsjuk på mina två jämnåriga vänner som fick varsin leksak. Varför ska det vara så jäkla svårt att bestämma sig? Ibland undrar jag om jag inte undermedvetet haft samma favoritfärg och samma favoritdjur sedan jag var tio bara för att underlätta för mig själv, för att slippa fundera och vela.

Nu går jag till ica. Häpp.

Pyttesmå dockskåpsmarsvin i en butik i Bath som jag ångrar lite att jag inte köpte.

On the phone.

Jag kom på att mitt mobilabonnemang går ut vilken dag som helst och att jag såklart glömt att beställa nåt nytt. Vissa saker är roliga att skjuta till morgondagen, framför allt sådant som medför val. Det svåra med detta är att dels välja vilket abonnemang jag ska ha och sen dessutom bestämma om jag ska ha en ny mobil eller ej. Jag gillar min nuvarande mobil men den har en del brister, och nu hittar jag värsta fina nya nokian som dessutom finns i grönt. Men då måste man binda upp sig på 2 år, sist jag gjorde det så blev mobilen stulen efter mindre än ett år. Så jag vettefan och så kostar det ju 150 i månaden.

Usch vad jag hatar att välja.