Nytt år nya tår!

Jag på min drygt-22-årsdagJa så var ännu ett år lagt på de övriga i samlingen som ska framstå som mitt liv. Sofia hade glömt vad jag egentligen fyllde så hon skrev drygt 25 på kortet, fast det skulle stå drygt 22. Det säger kanske något, men enligt säkra källor (jo jag lovar) ser jag yngre ut. I morgon är det kalas med familjerna vilket betyder fler presenter till mig. Har redan fått en massa fint och min födelsedag kändes verkligen som årets bästa dag. När den tog slut blev jag liksom lite tom inuti. Som tur var följdes födelsedagen upp med 1-årsdagen för mig och Erik som inte heller var fy skam. Mat på finrestaurang och fantastiskt väder.

Nu är det dock hög tid för tentaplugg, så det har jag ägnat lördagskvällen åt men nu börjar det bli dags för tårta igen, krävs viss hängivenhet för att få i sig en hel 8-bitarstårta på två personer. Som tur är så är ju sjukt hurtiga och springer typ varannan dag. Men idag sa min rygg ifrån så efter 6 km gick jag mest. Hoppas på nya skor i födelsedagspresent för att råda bot på det till blodomloppet på onsdag.

Keratiniserad och torr som fnöske

Jag är trött, utan bra anledning känner mig gammal och ful, eller inte så ful. Men jag tänker tillbaka på hur snygg jag var förr. Det känns liksom lite vemodigt, att man måste erkänna för sig själv att det går utför. Trots att jag inte blivit tjock, trots att jag är ganska vältränad, trots det så är det liksom något som inte är som det var. Kanske är det den naiva gädjen och energin, kanske är det hyn som blivit stel, kanske är det näsan och öronen som växt. Vad vet jag.

Så här ser jag ut idag 2012:

Så här såg jag ut en kväll 2007:

Så här en kväll 2011:

En bild säger mer än 1000 ord, men vad säger den egentligen om verkligheten? Egentligen visar en bild oftast det man själv vill se. ”The beauty lies in the eyes of the beholder” Så när man ser på ett foto av sig själv så är det egentligen bara sitt egen självförtroende man tittar på, om det är en någorlunda rättvis bild åtminstone.

Imorgon har jag veckans tredje och sista tenta, middag hos mor, en fest och mens. Livet är en fest.

Som en glass i kylen.

Ett tag är glassen som bäst då den legat ett tag i kylen. Alldeles genommjuk och lagom kall, nästan fluffig, som mousse. Men sen smälter den givetvis och då blir den precis som glass som varit utanför kyla för länge, fast lite kallare men ändå helt flytande.

Jag vet inte vad det är jag försöker säga riktigt. Kanske att jag blivit gammal, eller att jag är sugen på glass, kanske att jag fortfarande är sjukt trött. Livet är hårt. Med en skorsten på. Som vi brukade säga, jag och Pillan, när vi var små.

Men nu har hon skaffat smått istället, det är mer än galet. Fast hon verkar ju lycklig så då är det väl rätt. Och imorgon fyller jag år, men jag fyller inte 30 i alla fall som bror gjorde i fredags, snarare drygt 22.

25 going on 22

I helgen har jag fått höra typ tre gånger att jag ser ut att vara 21-22 år! Folk tror mig nästan inte när jag säger att jag fyller 26 om 9 dagar. Hurra! 26 är det nya 22! Och som om inte det vore nog så ser det ut att bli riktigt fint väder på min dag, om man nu kan lita på en prognos som går så långt, men vi kan väl låtsas. Dagen efter är vi lediga, så om jag vill så kommer jag kunna festa loss rejält. Fast det känns lite som att alkoholen blivit min fiende, mer än någonsin faktiskt. Men lite vin kan väl inte skada. Eller? Vi får se helt enkelt.

Parachutes

Världen är bra liten och Uppsalas studentvärld är ännu mindre. Men det kan ju vara kul det med. Sitter uppe hos mamma och pluggar kemi, eller just nu bloggar jag ju. Har bilen den här veckan och nere hos mig kostar ju parkeringen 10 spänn i timmen. Men har har den ju sin egen plats och dessutom så kan det ju vara en fördel att sitta någon annanstans än hemma när man ska läsa, fast det går ändå bäst när jag är ensam, så här är typ perfekt. Har lånat hennes dator, som är nästan lika liten som världen.

Är ganska nöjd med att ha rett ut lite raker. Ett steg i rätt riktning i åt flera håll, skulle man kunna säga. Jag är ju annars ganska dålig på att reda ut sådant som jag inte förstår när det gäller relationer. Brukar försöka ignorera det tills det blir så stort och skrämmande att det inte finns någon lösning och ångesten flåsar mig i nacken. Men för en gångs skull kanske jag har gjort rätt. Och det underlättar ju om man är två som pratar istället för ingen. Förhoppningsvis har jag lärt mig något.

Mitt nya mål för 2011 är att bli 26, alltså inte bara fylla 26 utan bli det rent mentalt också. Har varit en riktig åldersmässig bakåtsträvare de senaste åren.

Jag är inte död.. än.

I sista stund, trodde att jag skulle ge upp, tog jag mig upp ur stolen och facebook och bytte om och halkade iväg mot friskis. Kom kanske 2 minuter sent men bättre sent än aldrig och jag stod ut hela passet, även om det kanske inte var min bästa prestation. Men med tanke på sladdrigheten i mina ben och armar i skrivande stund så tog jag ändå ut mig skapligt. Första steget är taget, nu gäller bara att hålla i och fortsätta och det ska jag ta mig fan göra! Jag har sett hur det blir om man låter sin kropp åldras utan att lyfta ett finger och det är inte så jag vill ha det. Jag vill vara nöjd med min kropp och känna att jag gör det bästa av den. Jag vill tycka om min kropp igen, känna att den är min.

Nu efterlyser jag bara ett par bröst, mina verkar ha försvunnit, ser mer ut som om jag stoppat två bitar wellpapp i sport-bh:n. Om jag har tur så kan man fylla ut med nån sorts muskler, men det är lite oklart om det funkar så.

Just Do it.

Jag är inte ung, men erfaren.

I kväll har vi varit på fest med klassen, inte hela såklart men en del i alla fall och det var oväntat roligt! Vi var först på en förfest och sen gick vi till en annan som vas hos några andra, ”äldre” slu:are. De var några av dem som nollade oss i höstas. Vi körde ölspel och när det var den äldstas tur att börja så visade det sig att förutom en vän till en i min klass så var jag överlägset äldst, de andra var 88:or tror jag. På ett sätt kan man ju se det positivt för det betyder ju att jag ser ung ut, eftersom ingen tror att jag är äldre, men samtidigt så blir man ju nästan utanför på sätt och vis, inte för att jag känner mig utanför men ändå. Sen råkade jag väl försäga mig när jag drog ett ”jag har aldrig”-kort, jag var den enda som drack, men jag får väl känna mig lite erfaren då, man måste ju ha nåt när man är så gammal. Jaja jag ska väl inte tjata om det i all oändlighet, jag kommer alltid vara äldre, men ändå inte äldst i klassen. Men jag hade en riktigt trevlig kväll, trots att jag är väldigt förkyld. Men tabletter hjälper alltid, har köpt nån ny sorts ibuprofen som jag inte minns namnet på, men den var billig i alla fall.

Nu ska jag gå och lägga mig och imorgon ska jag vara frisk. Tanken tror jag är att åka till Boländerna och göra förundersökningar inför toalettrenoveringen, kul. Önskar jag hade sällskap, men vem vill hänga med på något sånt liksom (förutom mamma)? I och för sig så har jag frågat 0 personer så jag får väl skylla mig själv kanske.

Tack och god natt.

Keane – Fly To Me

I Versailles-slottets trädgård våren 2008.

Pansjis.

Tidigare idag visste jag inte hur pansjis stavades och det har länge känts som ett problem, för det är ju ett sådant bra ord. Så jag googlade det såklart. Nu kan jag med lätthet referera till den äldre generationen på ett ballt, ungdomligt sätt.

Idag känner jag mig som en pansjis, men igår fick jag höra att jag inte alls ser ut som 25. Det var en tjej i min klass som blev totalt överraskad när jag sa att jag var det, hon är min favorit nu. Jag förstår inte hur jag kan bli så bakis, för ett tag sen blev jag inte alls bakis, vad är det som hänt liksom? Och snart ska jag på nästa förfest och sen blir det slu igen, i oömma kläder. Jag undrar vad det är för något som de har kokat ihop åt oss, man ska även ta med ombyte.

Känner att jag måste försöka ta tag i det här nu, en dusch vore nog inte helt fel. Suck.

Helgad!

Inte helgad som i helig utan helgad som i helg. Fast jag är ju inte riktigt där ännu, vi har ju lunchen kvar och sen några timmar till av slösurfande, eller jag menar växeluppgifter. Jag kan inte beskriva hur skönt det är att vara fullständigt flyttad och urstädad, nu kan jag rikta min fulla uppmärksamhet på lägenheten, och det behövs. Står Vi beställde en sängkappa till min säng igår, från hm, i svart. Jag tror det kommer bli snyggt, min säng har blivit alldeles äcklig på kanten så det är väl på tiden. Räknade ut att jag haft sängen i över tio år nu, knäppt för jag minns exakt när och hur vi köpte den och det känns inte sååå länge sen. Men jag är gammal nu, fast åldersnojjan har släppt helt. Lägenhet är den bästa hjälpen mot att känna sig gammal, eller kanske är det så att jag kände mig dålig för att jag knappt åstadkommit någonting i mitt liv, men nu har jag i alla fall en lägenhet. Någonting att ta ansvar för, något som tvingar en att anstränga sig och ta beslut. Jag kanske inte kände mig alls som 25 då, men jag gör det nu, typ. Ingenting är försent än.

Bai.

Cry When You Get Older

Tack vare att jag läser tidningen på jobbet så fick jag se en recension av Robyns nya skiva och därmed fick jag också veta att hon just släppt den, annars är man ju lätt lite efter. Den är bra, jäkligt bra, tycker jag.

Ångest-toppen vecka 24:

1. Den jävla åldernojjan som kastar sin äckelgrå skugga över all den vanliga ångesten och gör den än värre.

2. Utseendeångest, det finns verkligen något vackert med alla utom mig. Så är det, ja ja.

3. Värdelöshetsångest, jag har för mig att jag var rätt cool, jag har ju så coola kompisar, men jag minns inte hur jag gjorde.

Efter moget övervägande så ska jag ta tillbaka mottot fel är det nya rätt. Allt blir så jäkla tråkigt annars, framförallt jag. Men nu står promenad på schemat. Moget.

Pau-out!

Fatman begins.

Idag har jag träffat Sofia! Så kul! Vi köpte svullpizza på hemköp och sen svullgodis på ica. Usch vad vi har svullat. Har typ ont i magen nu och dessutom har jag lovar Annie att vi ska äta riktig pizza imorgon. Men efter en 7 timmars dag i skolan så är nog suget tillbaka igen. Måste dessutom cykla hem, har skjutit upp det i flera dagar och åkt på dyra sms-biljetter för att jag inte orkat gå och fylla på busskortet. Men idag gjorde jag det faktiskt, men jag måste ändå ta hem cykeln innan helgen. För övrigt befarar jag att jag kanske blir berövad min vapendragare och granne snart, jag kände det på mig innan jag hörde det, men det är väl bara att göra en ny plan och vara glad.

Niiice. Enligt smhi blir det växlande molnighet och ingen snö imorn, så det var alltså rätt av mig att ditcha cykeln några dagar. Men jag känner på mig att den uppskjutna träningen måste tas upp snarast, känner mig sjukt onöjd med mitt utseende. På lördag blir det stockholms shopping med Chris, för pengar som inte finns och förhoppningsvis hittar jag något väldigt vardagsfint, typ ett par snygga byxor, jag skulle kunna döda för ett par riktigt snygga byxor, jag har inte ett enda par och det smärtar.

För övrigt hittade jag en riktigt bra bild på mig, tagen av någon annan, då jag sjunger. Funderar på att ringa guiness rekordbok. Jag är nöjd med att jag ser så smal ut men lite orolig för att jag kanske ser lite gammal ut? Typ som 25 eller nåt. *skrumpnar ihop till ett russin och dör*

Les grandes pensées viennent de la raison.

25 eller inte 25, det är frågan.

Just nu ligger jag i min ruskigt sköna, men något smala säng hemma i mammas hus i dalarna, inte i mitt gamla flickrum, men i mitt nya och något mindre rum, fortfarande grönt dock.

De har börjat tjata om vad jag vill ha i 25-årspresent. Men det jag helst av allt vill är att slippa fylla 25. Jag vill bara stoppa tiden nu och låta det förbli våren 2010 för alltid. Ålderskris. Allt jag kan se framför mig i framtiden är tråk. Jag kan se mig själv som agronom, åka runt och göra sånt som agronomer gör, vad jag tänker mig att dom kanske gör, det finns en bondgård med i bilden också. Men sen så finns det inte så mycket mer i framtiden. Och det är ju jääävligt trist. Antagligen kommer inte framtiden att bli exakt sådan, men man vet ju aldrig. Mitt yrkesval kanske tvingar mig från Uppsala till en liten ort i Blekinge och där sitter jag sen med en massa trista bönder utan humor som inte kan prata som folk. Nej så blir det nog inte. Jag får kanske ett jobb i Uppsala, köper en lägenhet i Luthagen, skaffar tre marsvin som heter Molly, Blondie och Midori, en katt och kanske en häst. Och för övrigt fortsätter mitt liv som förut, jag hänger med mina vänner på helgerna och festar och går på konserter, skillnaden är att det faktiskt finns pengar och vi befinner oss kanske inte alltid i studentvärlden utan kanske mer och mer i verkligheten. Jag hoppas att det blir så. För alltid.

Sweet dreams.

Två månader till ett kvarts sekel.

Om exakt två månader fyller jag 25. Det är första gången jag fyller riktigt mycket och halvjämt. Att fylla 20 var ju faktiskt bara bra, men 25? Glädjande nog trodde Åland, som är 21, att jag var yngre än honom idag. Samtidigt undrar man ju vad det säger om mig? Men det kan bara vara bra. Jag är ju trots allt på väg någonstans nu. Jag är på väg mot en utbildning jag tror på och så har jag just gift mig, med mig själv. And then we lived happily ever after, me, myself and I.

Mamma berättade något om nån parterapeut eller vad det var, som hade sagt att svenska kvinnor har för höga krav på män, att vi förväntas oss att de ska vara lika bra som oss, eller bättre. Jag känner lite så, och enligt mina och mina vänners erfarenheter så är 99% av alla killar värdelösa. Annie har bestämt sig för att bli lesbisk och jag har ju som sagt gift mig med mig själv till följd. Sara har dock haft turen att hitta en kille som tillhör den där enda procenten av värdefulla killar, kul för henne. Jag träffade ju i och för sig Mr. Perfect, men det hjälpte ju föga att bara träffa honom. Men jag är väldigt lycklig i mitt förhållande med mig själv, det känns som jag uppskattar mig mer sen jag gifte mig. Det känns dock skönt att vi kan ha ett öppet och avslappnat förhållande, till exempel så har vi inget ringtvång och om vi vill ta in en till part i sovrummet så är det bara att köra, det blir inga sneda blickar eller bråk. Jag  behöver aldrig vara rädd för att jag ska lämna mig.

Gudnait.