Keratiniserad och torr som fnöske

Jag är trött, utan bra anledning känner mig gammal och ful, eller inte så ful. Men jag tänker tillbaka på hur snygg jag var förr. Det känns liksom lite vemodigt, att man måste erkänna för sig själv att det går utför. Trots att jag inte blivit tjock, trots att jag är ganska vältränad, trots det så är det liksom något som inte är som det var. Kanske är det den naiva gädjen och energin, kanske är det hyn som blivit stel, kanske är det näsan och öronen som växt. Vad vet jag.

Så här ser jag ut idag 2012:

Så här såg jag ut en kväll 2007:

Så här en kväll 2011:

En bild säger mer än 1000 ord, men vad säger den egentligen om verkligheten? Egentligen visar en bild oftast det man själv vill se. ”The beauty lies in the eyes of the beholder” Så när man ser på ett foto av sig själv så är det egentligen bara sitt egen självförtroende man tittar på, om det är en någorlunda rättvis bild åtminstone.

Imorgon har jag veckans tredje och sista tenta, middag hos mor, en fest och mens. Livet är en fest.

Annonser

Drygt 22.

Nu ska jag gå och lägga mig och ignorera åldersnojjan och tänka på att jag fortfarande ser ut som 22. Fast det är inte så farligt i år, det var värre att fylla 25.

Godnatt och puss och grattis till mig och Erik och Lars.

25 going on 22

I helgen har jag fått höra typ tre gånger att jag ser ut att vara 21-22 år! Folk tror mig nästan inte när jag säger att jag fyller 26 om 9 dagar. Hurra! 26 är det nya 22! Och som om inte det vore nog så ser det ut att bli riktigt fint väder på min dag, om man nu kan lita på en prognos som går så långt, men vi kan väl låtsas. Dagen efter är vi lediga, så om jag vill så kommer jag kunna festa loss rejält. Fast det känns lite som att alkoholen blivit min fiende, mer än någonsin faktiskt. Men lite vin kan väl inte skada. Eller? Vi får se helt enkelt.

Två månader till ett kvarts sekel.

Om exakt två månader fyller jag 25. Det är första gången jag fyller riktigt mycket och halvjämt. Att fylla 20 var ju faktiskt bara bra, men 25? Glädjande nog trodde Åland, som är 21, att jag var yngre än honom idag. Samtidigt undrar man ju vad det säger om mig? Men det kan bara vara bra. Jag är ju trots allt på väg någonstans nu. Jag är på väg mot en utbildning jag tror på och så har jag just gift mig, med mig själv. And then we lived happily ever after, me, myself and I.

Mamma berättade något om nån parterapeut eller vad det var, som hade sagt att svenska kvinnor har för höga krav på män, att vi förväntas oss att de ska vara lika bra som oss, eller bättre. Jag känner lite så, och enligt mina och mina vänners erfarenheter så är 99% av alla killar värdelösa. Annie har bestämt sig för att bli lesbisk och jag har ju som sagt gift mig med mig själv till följd. Sara har dock haft turen att hitta en kille som tillhör den där enda procenten av värdefulla killar, kul för henne. Jag träffade ju i och för sig Mr. Perfect, men det hjälpte ju föga att bara träffa honom. Men jag är väldigt lycklig i mitt förhållande med mig själv, det känns som jag uppskattar mig mer sen jag gifte mig. Det känns dock skönt att vi kan ha ett öppet och avslappnat förhållande, till exempel så har vi inget ringtvång och om vi vill ta in en till part i sovrummet så är det bara att köra, det blir inga sneda blickar eller bråk. Jag  behöver aldrig vara rädd för att jag ska lämna mig.

Gudnait.

Åldersnojja.

Jag måste sluta tänka på min ålder. Jag känner mig alltid så jäkla gammal, som om det vore ett handikapp. Men jag är ju för fasen bara 24, det är ju mycket yngre än många andra och de hindras inte av det. Skärpning.